Två år....

[Agda]

Tänk vad tiden går.Nu känns det nästan som om jag aldrig varit härifrån.Har i stort sett kommit in i det svenka helt och hållet.Fast lite grekiskt har jag allt behållit.
Att äta vid ett-två tiden på dagen och sedan vila fram till fem halv sex det kommer jag nog aldrig att ändra på. Det passar både mig och djuren alldeles perfekt.

Fast vad är igentligen det svenska eller det grekiska? Jag kan inte se några större skillnader i det vardagliga livet. Iallafall inte om man är pensionär. Har man barn i skolåldern då är det nog större skillnader om man tänker på skolsystem och så. Annars ser vardagen likadan ut överallt tror jag vart man än befinner sig.
Därför har jag kommit in i ett stadie där jag velar fram och tillbaka...väger för och emot...i stort sett dagligen. Jag vill ha det bästa av både det svenska och det grekiska och placera det på en plats....där skulle jag bo!

När jag kom tillbaka,då var jag ju nästan anti-grekland.Ville knappt prata om det än mindre tänka på det.Det var knappt jag ville gå in på Kalimera.Var väl rädd att sakna det för mycket men mycket var nog allt det tråkiga och jobbiga som var där de två sista åren.Vänner som gick bort,grannen som blev skjuten och dog av hjärtat,bränderna,de kraftiga jordskalven,hettan och vattenbristen....ja,det var tungt.
Nu kan jag känna suget igen.Längtan att strosa i Finikounda en kväll för att ta en gyros hos Gorgeos eller åka ner till stranden en söndag, ta en Frappe och titta på turisterna.Alla fina och mysiga minnen börjar göra sig påminda igen.Tänk jag kan t o m känna en längtan efter att skörda oliver...trots alla valkar och blåsor i händerna!
Det gör ju inte saken bättre när jag har ett hus i Grekland till mitt förfogande som jag får göra vad jag vill med. Plus att det är drygt 4000kvm tomt till. Det bara kliar i fingrana att sätta händerna i det! Speciellt som jag renoverat färdigt det jag nu bor i.

Jag har ingen aning om hur det kommer att bli.....men ensak är jag säker på...att var jag än bor så kommer jag sakna det andra!

Agda

[malou]

Så riktig og vakkert og litt vemodig formulert ....Jag har ingen aning om hur det kommer att bli.....men ensak är jag säker på...att var jag än bor så kommer jag sakna det andra!.. Det er jo nettopp sånn det kan kjennes, dette beskriver du så flott. Å ha en fot i hvert land sier man i Norge. Iblant spiller det liten rolle hva det gjelder.

Har tenkt på deg, Agda, lest om igjen det du tidligere skrev på Kalimera, fint at du er her på ny.

[Janérik]

Usch vad svårt. Jag hade fått för mej att du lämnat allt det grekiska bakom dej och knappt kan återvända men du har ju faktiskt en väg tillbaka. Jag har en aning om hur det känns, jag bytte hemland för drygt 20 år sedan men jag bytte fel. Jag vill absolut inte byta tillbaka men jag ska kanske byta en gång till längre fram. Vad du än gör så önskar jag lycka till.

Mvh Janérik

[Kalimera]

Ursprungligen postat av Agda

Jag har ingen aning om hur det kommer att bli.....men ensak är jag säker på...att var jag än bor så kommer jag sakna det andra!

Förstår att det är jobbigt att inte veta, och att sakna ett av ställena. Hur som helst är jag glad att du skriver igen.

[Eva L]

Nog ett vanligt dilemma för den som rotat sig i två länder. I den gamla boken Vi sålde våra liv från 70-talet framstår dilemmat tydligt för de greker som flyttade till Sverige vid arbetskraftinvandringen på 60-talet.

Eva

[Monica P]

Om man vänder på det blir det roligare: Jag har två länder jag kan känna mig hemma i!

[Eva L]

Ursprungligen postat av Monica P

Om man vänder på det blir det roligare: Jag har två länder jag kan känna mig hemma i!

Så kan det också vara särskilt för den som kan välja. Svårare för den som måste flytta undan förföljelse eller fattigdom. Det jag personligen defintivt skulle uppleva som svårt med att leva i ett annat land är avståndet till nära och kära. Jag vill helst träffa mina älskade barnbarn flera gånger i veckan och känner mig oerhört priviligerad för att vi bor i samma stad.

Eva

[anneli56]

För mig är det tredje land att bosätta sig och leva i!! Född i Finland sen Sverige som tonåring, sen Grekland som mogen vuxen. Många länder besöktes innan det blev Grekland
Nu lever jag här ca 9 månader om året och har det gott, mår mycket bättre än i Sverige . Elände finns det gott om idag i alla länder !
Ta seden dit du kommer är mitt motto!
Jag bara älskar att kunna ha chansen att vara här, vakna till fågelsång och havets brus, hönornas och tupparnas eviga kacklande!!
Saknar barnen och barnbarnen gör även jag, men de försöker komma hit ofta. Här kommer jag att leva resten av mitt liv

[Monica P]

Saknar barnen och barnbarnen gör även jag, men de försöker komma hit ofta. Här kommer jag att leva resten av mitt liv[/quote]

Så tänker även jag!

[Agda]

Ursprungligen postat av anneli56

.... mår mycket bättre än i Sverige .

Det är också en anledning till att jag "velar",hälsan....första året gick det jättebra....under andra året så har problemen kommit tillbaka efterhand. Solen gör helt klart underverk!

Nu har många av barnbarnen kommit igång med skolan och då är det ju i stort sett bara loven de kan komma på och det går ju lika bra till Grekland.

Det jag vet att jag kommer sakna med Sverige är årstidsväxlingarna,snön och de ljusa sommarkvällarna för det är helt underbart!
Det jag saknar mest med Grekland är att jag kan pyssla i trädgården året om,att gå ut och äta underbar mat i goda vännerslag och det lite loja...att jämt ha tid att prata bort en stund.
Hönornas kackel,tupparnas galande och getternas klingande det hör jag på båda ställena.Sedan getterna kom till gården så luktar det Grekland här....det är ju alltid något

[Gita]

Jag känner hur detta är svåra saker som berör en på djupet. Var har man sina rötter när man har bytt hemland? Är de överallt? Var är man nöjd, tillfreds?

Precis som Janerik så har jag också bytt hemland i ungdomen och jag saknar alltid någonting... vare sig jag är här eller i Finland. Hjärtat är öppet och längtan bor där. Att inte få vara nära sina nära och kära tär på en.

I Grekland känner jag mig hemma för jag tycker att grekernas sinne liknar det finska. Eller? Det passar mig i alla fall som hand i handske.

Jag kan inte säga att jag alltid skall bo/leva i Sverige, jag måste till Finland, jag måste till Grekland.

Kanske skulle vi flyttfåglar ha ett eget land, ett som innehåller allt det goda från de länder vi har vistats i. I mina drömmar...

[Marianne]

Eftersom du fortfarande har ett hus i Grekland och eftersom du fortfarande känner att du står med ett ben i varje läger, hoppas jag att du kan fortsätta med att åka ner och bo i ditt hus i perioder, även om jag förstår att det var tuffa villkår till sist.

Så länge man velar mellan länderna så är det jobbigt, men när man har bestämt sig för var man hör hemma, då känns det bra. Så länge man tvekar tror jag att man måste fortsätta med att åka fram och tillbaka och känna efter, med tiden kommer den rätta känslan. Förhoppningsvis.

Så har det i alla fall varit för mig. Född i Skåne, uppvuxen i Stockholm (trivdes aldrig där), bosatt i Danmark där jag är nöjd och glad (saknar aldrig Sverige bortsett från släkten förstås, men det är inte längre borta än att man ses ganska lätt), men jag har också velat fram och tillbaka mellan Danmark och USA och rest fram och tillbaka flera gånger ända tills jag inte hade den där känslan av att gräset var grönare på den andra sidan av Atlanten än där var jag befann mig.

Jobbigast är så länge man inte har bestämt sig. Jag hoppas att du kan fortsätta med att ha ditt hus i Grekland och njuta av det i perioder som passar dig och att du kommer att känna var du hör hemma som tiden går!

[eija]

Hej Agda och hjärtliga hälsningar från din trakt! Min två veckors fina men svettiga Peloponnesos tur är nu ett härligt minne med fyra dagar i Vounaria, Koroni och Kalamata.
Jag besökte också Kalavrita, Kefallonia och Kardamili på Mani.

Efter resan har jag också tänkt mycket på om jag ville bo i Grekland och hur lång tid om året, var ville jag kanske bo, på en ö eller på fastlandet. Bara en sak är alldeles säker: På sommaren (juni-augusti) vill jag aldrig vara borta från Finland och från vår "egen" ö, dessutom det grekiska klimatet är mig på högsommaren alldeles för hett, ohållbart. Men kan människan få allt hon drömmer om?? Och jag har inte mycket pengar, så ...?? Och jag har också fullvuxna barn, inga barnbarn tillsvidare. Och maken förstås, han är inte alls så ivrig med Grekland! Kanske dock på våren och hösten!? Så många saker man måste fundera.

Men jag förstår dig mycket bra Agda! Också jag har alltid på något sätt haft lättare med mina fysiska problem i Grekland (hettan ur räkningen ), kanske därför att jag inte har där tid att tänka på dem hela tiden! Men också atmosfären, värme, naturen, många saker gör den säkert.

Hoppas att du hittar en rätt lösning och berättar här på forumet också i framtiden om dina tankar. Ha en fin sommar! Och till alla dina djur !
Eija

[Agda]

Tack detsamma Eija!
Vad härligt det låter med din tur till "mina" trakter och jag blir så sugen.Jag hörde att det var drygt +40 häromdagen i Finikounda....min kompis har fullt upp att hålla sina plantor vid liv.....det är alldeles för tidigt på sommaren för dessa höga temperaturer.
Kram Agda

[Yanna]

Vad härligt att du har möjlighet att välja var du vill bo...och när, Agda!
Jag tycker att du skriver väldigt fint och känsligt om dina längtor! (Nytt ord )

Yanna

[Lissi]

Åh så jag saknat Dig på Kalimera. Fint att höra av Dig igen. Du skriver så klokt och insiktsfullt och jag förstår Dina tankar utan att vara i Din situation.
Nu har ju tiden Du varit hemma "läkt en del sår" och eftersom Du har hus kvar därnere så har Du ju inte stängt alla dörrar....Med tiden så finner Du nog en balans mellan Sverige-Grekland som Du kan trivas med.
Hoppas att vi även fortsättningsvis får ta del av Dina tankar...Vi är ju många som under våra resor i Grekland blivit bekanta med svensk-greker och greker som bott många år i Sverige och som sedan återvänt...inte lätt det heller.

Lissi