|
|
#1
2011-07-14, 13:28
|
||||
|
||||
Ett litet kåseri ...
Tack och lov för solsängen ...
Inte så att jag är ute och rumlar runt hela nätterna, men en liten kryssning längs bargatan blev det efter övertalning av två något yngre väninnor. Det var en upplevelse kan jag säga! - Inled mig icke i frestelse, jag kan gå själv sa jag efter första barhänget och motionspasset på dansgolvet. Att mitt bäst -före -datum passerats för länge sen var inget hinder, och jag är glad att ingen frågade om mormor gått vilse. Nej, vid midnatt sitter jag hellre på balkongen, sippar lite ouzo, njuter av stunden och livet. När jag sen kryper ner mellan lakan av svalt siden, fluffar till kuddarna … Skojar bara! Nej, ner mellan ettans sandpapper och sten till huvudkudde. Varför kan grekerna inte uppfinna bäddmadrassen? Tar fram pigromanen men hinner inte vända blad förrän ögon och bok faller ihop. Men lika fort som en skenande rullgardin far de upp. Vrålen kommer från någon närliggande bar – 1-0 tänker jag innan gardinen åter dras ner. - Är det varmt här inne eller är det bara jag … öppnar balkongdörren, kliver ut nattlinnet innan jag åter kryper ner i betongbädden. Nästa gång vaknar jag av halsbränna - sista ouzon. En stund senare av att mannen bredvid tänt sänglampan, pickar mig på armen och ber om en tidning. Gode Gud, ska han lösa korsord mitt i natten tänker jag, vilket är fel. Tidningen ska användas som vapen mot de moskiter jag nu släppt in. Ett blodigt krig kan jag intyga och enda gången den veckan som jag kryper ner mellan lakanen. Just som jag åter är på väg att somna hör jag något som får nackhåren att resa sig. Från balkongen ser jag en ensam - kvinna tror jag - ostadigt vaggande framför nattportiern på hotellet mittemot. Kvinnan sjunger inte utan yyylar med en röststyrka som är enorm! Låter som en blandning av marskatt och Janis Joplin. Har svårt att identifiera språket - finska säger maken som nu vaknat, gäliska kontrar jag – var jag nu får det ifrån? Det tar säkert fjorton verser innan nattportiern får iväg henne men redan vid nästa gathörn startar hon en ny konsert. Drar för säkerhets skull igen dörren ifall hon funderar på come back. Nästa gång jag vaknar hör jag att klockan är någonstans mellan fem och sex. Alla som varit i Grekland vet att det inte är en bulldozer som står utanför redo att riva hotellet utan sopbilens dag/nattliga raid. Lagom den kör vidare drar ett gäng hemvändare förbi: sjungande, vrålande, skålande! Hamnar till slut i en märklig dröm; skraaap skraaap skraaap, vem är det som skrapar på mitt hus. Grannar som möblerar om eller klorinligan - städerskorna – som invaderar hotellet tänker jag och sveper lakanet om mig. Öppnar balkongdörren och möts av en klarblå himmel och en sval vind som för med sig doften av ˆˆˆˆˆˆcigarettrökˆˆˆˆˆˆˆˆˆˆ I den stunden längtar jag till stranden och solsängen. 
|
|
#10
2011-07-14, 18:09
|
||||
|
||||
|
Sv: Ett litet kåseri ...
Toppen Lilla Sjöborre! Det är ju bland mycket annat just det här vi behöver.
Vaddå dött forum???? Jättetrevlig läsning. Är säker på att det finns massor av kul minnen och episoder som vi kan bjuda varann på. Tack!  Mats
|
|
#11
2011-07-14, 18:32
|
|||
|
|||
|
Sv: Ett litet kåseri ...
Detta var ju kul....Visst skriver vi många av oss (?)väl, när vi är i Grekland och även annars...?
Jag har i många år skrivit ner tankar och funderingar och har väl några hundra sidor sparade....nästan bara för egen läsning dock. Mina första två egenresor till Tinos var omtumlande då jag aldrig förr rest ensam och SÅ många tankar om allt möjligt poppade upp i huvudet på mina härliga kvällssittningar med levande ljus på terassen eller på mina dagliga vandringar.. När man är själv så tar man sig ju också tid på ett annat sätt att skriva, man bestämmer ju helt själv över sin tid då. OM man nu skulle våga sig på att dela med sig av några av tankarna här så kanske man ska öppna en ny tråd för att inte "kapa" Sjöborrens fina skriveri?...eller? Lissi
|
|
#17
2011-07-16, 08:55
|
|||
|
|||
|
Ytterligare ett litet kåseri ...
Not a rose garden
Nyss hemkommen från lokala discot, och överlevt, kan jag berätta att livet på Östra sidan inte är en dans på rosor. Hustrun som har ett grymt rykte som dancing queen, blev i inledningen av kvällen utmanövrerad av discoägaren att sitta bakom en krukvariant av olivträd som skymde fullmånen vilket inte bådade gott för min karriär som fuskdansare. Här är jag tvungen att förklara för våra yngre medlemmar att discot inte är digitaliserat utan fullmånen ses i realtid från takterrassen, mao inte i källaren via 3D LCD- skärm. Under hustruns specialitet ”twistlåtar” kontrollerar jag om ledkapslarna kan behålla sitt ursprungliga läge. Vi har alltid en tävling med den lokala discjockeyn om han spelar VÅR låt så att kvällens dans kan inledas eller om vi måste genomlida en M Jacksonlåt först (i värsta fall spelar han ett 2 timmars potpurri av ABBA- låtar som om någon normal svensk skulle bli inspirerad av detta, da…). Nåväl, jag shakade mig igenom travestin ”It´s raining men” innan jockeyn som vanligt låtsades bli överraskad att vi var där, hallå... Halvvägs genom natten, där den i förhållande till mig 2 år yngre dicoägaren pekat på hustrun med laserpenna (tydligen nyuppfunnet av grekerna 10 år efter resten av världen), började de latinska låtarna sätta känslorna i svallning. Min favoritartist Gloria E´Stefan fyllde dansgolvet (7,5 x 6,3 m, kontrollmätt av certifierad civilingenjör) och som vanligt upptäckte ett par yngre tjejer hustruns dansförmåga så att jag slapp ur hennes kritiska blickfång. Jag upphör aldrig att förvånas att en - - årig kvinna kan få 20+ tjejer att bokstavligen dansa efter hennes pipa. Greker och mellan/nordeuropeer filmade/fotade med mobiltelefoner denna uråldriga ritual, där hustrun var medelpunkt, till dess jag som hennes agent bryskt satte stopp för gratisdokumentationen som förmodligen annars hamnat på U-tube innan gryningen. Nåväl, nu är det ytterligare 6 dygn till dess detta upprepas (grekerna undrar alltid varför vi nordbor måste schemalägga allting) och jag hoppas min inre yoga hjälper mig att återanpassas. Från Östra sidan, Signing off, NanoNano. 
Senast redigerad av Kritsabo den 2011-07-16 klockan 09:28.
|
|
#18
2011-07-16, 09:17
|
||||
|
||||
|
Sv: Ett litet kåseri ...
Ser fram emot fler kåserier!
Du har verkligen ordet i din makt, lilla Sjöborre, fortsätt gärna kladda i Word!  Visst älskar vi Grekland trots betongkuddar, värme om natten, mygg, rök och oväsen. Härlig läsning!
|
 |
|
|
! 
Snälla, fortsätt skriva här ... 
Det jag menade var att fler kunde skriva under samma tråd - till exempel; Lissis kärleksförklaring till Tinos.
Linjär visning
