|
|
#1
2012-06-26, 17:57
|
|||
|
|||
Levande livskris, rullande katastrof
Om jag ser tillbaka på mitt liv brukar jag tänka om mig själv att jag nog är en galen människa. Det finns något lite missnöje kvar, själselden är inte riktigt släckt, som den borde vara på en som fått sitt förvärvsliv avslutat i förtid, och som lever i utlandet i stort sett som ständig konvalescent.
Här om kvällen gick jag - som jag ser greker göra - mitt i gatan mot strömmen av motorfordon. Det var redan mörkt, och jag såg bara strålkastarskenen komma mot mig, jag gick rakt igenom hindren, och kände ingenting. Jag upplevde "flow" , hur allting flyter och går med lätthet. I lördags morse var katterna försvunna. Dom hade råkat komma ut på balkongen på kvällen, och gått över till grannens balkong. Där bor nu ingen, men balkongdörren står jämt öppen. Jag fick hoppa över till andra balkongen och fann katterna inne i köket. Därifrån ropade dom på hjälp, men när jag kom blev dom rädda och väste, vilket inte skrämmer mig, tar ett lätt tag bakom frambenen, och så låter dom sig lätt transporteras hem igen till säkerheten. Dom vill jag inte gärna bli av med, som ända sällskap efter att en inneboende gäst som bodde här ett år, nu återvänt till sitt hemland. Ett undantag är köksödlan (en "turkisk gekko") som har bott i köket sedan jag kom hit. Den är ganska färglös, lite prickig bara. (Den syns här i lodrätt position bakom köksventilen.)  För att göra en historia mycket kort kan jag säga att den inneboende gästen och jag satt en kväll på ett kafenio och drack det lokala vinet med mezes, och så säger han : - Jag älskar dig (håller sig för hjärtat) , men nu måste jag till sjukhus. Det blev stora (nya) sjukhuset i Chania vid Mournies, där han så småningom hamnade på psykiatrins intensivbevakningsrum, och på den tredje dagen då överläkaren ringde mig, fick åter ta emot besök , vit och uppsvälld som han varit död, men med glupande aptit. En del av honom verkade dock som bortamputerad: livkrisen. Död och återuppstånden genom den överväldigande grekiska livsglädjen. Året med full fart på Kreta skulle kunna sammanfattas kortfattat med en dikt: Livskris Eskalering Konklusion Död Uppståndelse På söndagen strömmar en doft av rökelse upp från Giagia och Pappous uteplats. Giagia har börjat att sitta igen på kvällen vid bordet där trappan börjar ("sommarnattens lende"). Det fläktar väl mera där, och det är som hon drar sig tillbaka och tänker på hur det var och hur det blev, och småningom fångas Pappous i hennes dröm och kommer sätter sig han också. Det är inte nödvändigt att hälsa på dom varje gång jag passerar, men jag brukar hitta på något att säga, och då kan jag få en liten lektion i uttalet. Giagia har sagt att hon tycker att jag skulle kunna kosta på mig att vara mer förmäten och säga "Panta Kala", "det är alltid bra", "bra som vanligt", och inte göra mig till det minsta. Man kan vara rejäl med henne. Dom sade att jag kunde ta av plommonen som nu faller i backen från ett träd som står på tomten som tillhör deras granne. Det är ett ständigt dråsande av frukter här, fast jag tycker sommaren knappt börjat. Förolyckade aprikoser som färgar gatan brandgult, klibbet och kladdet under mullbärsträdet, och nu på gång: fikon - halkan . Jag har fått upp ögonen för Kretas tistlar. Den här växte här vid Papanastasiou. Den kan förekomma i en sådan myckenhet att den färgar hela områden blåa:  En gröngul släkting ute vid Agia Apostoli ( släkten heter Eryngium ) :  Vid Agia Apostoli blommade också en Jucca-palm (den där med smal och förgrenad stam, vanlig på balkonger) :  Nya vårdträd planteras som väcker hopp :  I Splantzia finns det utplacerade trädgårdar-i-gul-kontainer. Det ska väcka medvetande om miljövänligt avfallsåtervinning :  Vägen tillbaka från Ag Apostoli går över Chrissi Akti :  I nischer i muren längs Akti Kanari växer en vanlig flockblomstrig växt med gråaktiga smala blad (Chrithmum maritimum). Den är på väg att börja blomma. Bladen har jag fått serverade inlagda en gång som inslag i meze, smakade mycket gott.  Här ligger Aria, som en grupp kvinnor på Kalimera-forumet och andra träffas på och firar. Visst har dom valt ett tendigt ställe ?  Längre bort vid Talos-torget skedde en allvarlig incident förra måndagen, tidigt på morgonen, som påminner oss om att Chania också är ett levande och öppet flyktingläger,  då en egyptisk hemlös flykting blev allvarligt misshandlad av några ur en grupp svartklädda personer som dök upp på motorcyklar. Dagen innan hade två algerier blivit knivhuggna inte långt ifrån. Detta har följts upp i den lokala tidningen. På egytiern fick man operera bort ena njuren, men han sägs vara på bättringsvägen. Polisen har redan fått tag i en 39-åring som kan ha varit vållande, och är på väg att fastställa identiteter på övriga medskyldiga. Chania är inte så stort, så man vet säkert var man ska leta efter förövarna. Längst bort i venetianska hamnen i fiskeläget, nära "kaffegatan" satt jag igår (söndag) kväll och tittade ut från en fisktaverna som jag gärna besöker.  Där utanför i vattnet har flera kvällar siktats en mycket stor (gammal) havssköldpadda (Caretta caretta) , som ibland tittar upp mycket nära kajen och sedan långt ute i vattnet. Det blev tonfisksallad och det vita vinet. Det blir lättare mat nu i hettan, och senare på kvällen. Och nu i hettan finns en sommaröppen trädgård vid Dikastiria, så det inte blir så långt att gå hemifrån. Där blir det bara tzatziki och det vita vinet.  Utsikten är mot en stor rondell. Där parkerar man på typiskt grekiskt vis på båda sidorna inne i rondellen, och fast det finns trottoarer innanför och utanför så promenerar man helst i det smala utrymmet som blir kvar för bilar och bussar inne i rondellen, när man ska tvärs över eller till och från sina bilar. Även äldre människor som inte kan gå så fort föredrar att gå mitt inne i rondellen. Hit gick jag även på kvällen när Grekland skulle spela mot Tyskland i fotboll. Det var nästan full-reserverat för familjer, men jag hittade ett litet ledigt bord nära en bildskärm, och jag är lite känd där, så det gick bra, och kvällen till ära var det extra serveringspersonal, jag tror det var tre generationer: servitören, hans far, och pojken "O Mikros". Man skall alltid tänka på att även ge lite dricks till "O Mikros" :-) Bilden nedan är tagen igår kväll (söndag) i gamla hamnen då flera brasor var anlagda där. Jag har inte sett detta förut, men vid varje brasa fanns också ett podium för musikanter, och folkdräktsklädda lag dansade efter mörkrets inbrott då allt kommit igång. Det heter "Klidonas" , och är en grekisk midsommar-ritual, som åtminstone har varit väldigt komplicerad, då flickorna skulle få veta vilka deras tillkommande skulle bli, och varje bybo skulle helst hoppa över brasan tre gånger :-)   
|
|
#2
2012-06-26, 18:26
|
||||
|
||||
|
Sv: Levande livskris, rullande katastrof
Det kan nog underlätta om man är lite tokig om man ska bo i Grekland. Eller som någon i glada-hudikgänget, eller vem det nu var, sa, utvecklingsstörd eller normalstörd. Själv räknar jag mig till dom normalstörda
 .Men du får sluta gå mitt i trafiken annars är det snart sluttraskat för dig, du vet ju hur dom kör! Din kompis hade en fantastisk tur att du tog hand om honom, du ska ha en stor eloge för ditt engagemang gentemot honom! Vi ses snart! 
|
|
#5
2012-06-29, 21:41
|
||||
|
||||
|
Sv: Levande livskris, rullande katastrof
Tack för att vi får följa dig på dina turer i ditt nuvarande hemland
 Det som skrämde mig var den uppflammande främlingsfientligheten. Jag som knappt visste att ordet främling fanns på grekiska. Ha en fin helg... Myssa
|
|
#6
2012-06-30, 05:41
|
|||
|
|||
|
Sv: Levande livskris, rullande katastrof
Tack för din berättelse Stefan.
Paul |
|
#8
2012-06-30, 22:13
|
||||
|
||||
|
Sv: Levande livskris, rullande katastrof
Citat:
Eva |
|
|
Linjär visning
