|
|
#1
2013-01-19, 09:02
|
|||
|
|||
Er man i Ierapetra, sommaren 1999
50 dygn på Kreta med sol varje dag. Temperaturer mellan 25 och 38o C. Inga plikter, bara vila. Drömmer jag? Jag tänker inte berätta, vad jag gjort under denna tid. Jag vill bara delge några tankar kring livet, grekerna och den grekiska skolan. Resor gör människan rikare! Att "byta tankar" med människor med andra erfarenheter av livet, ger oss förståelse för varandra och ger vårt eget liv ett annat perspektiv. Vilka människor, vilka personligheter man kan möta! Här är ett exempel! Reklamskylten "Mikros Ellinas" = den lille greken, talade om att en ny strandtaverna skulle öppna i byn. Första dagen spejade jag på avstånd (som halvsvensk är man ju försiktig), men nästa dag tog jag stegen ända fram till tavernan. Det var utstädning efter byggnationen och målning pågick . Jag började prata med en i överkäken tandfattig man, kortväxt och mager. Här är hans öde berättat under en 10 minuters arbetspaus. Han, Tommie, var nordirländare. För 20 år sedan dödades hela hans familj vid ett attentat. Mor, far, bror, hustru och 2 barn! Det fanns inte längre någonting kvar att leva för i landet. Nu bodde han i husbil och levde för dagen, mest i Grekland, men vintertid även i Afrika. Att ens återse hemstaden var en omöjlighet! Om någon skulle känna igen honom, var hans timmar räknade. Grekiska pratade han inte, trots sina många år i Grekland. För 15 år sedan hade han träffat en grekiska, som han förlovat sig med. Hon var under 3 månader en utmärkt lärarinna. Dagen före bröllopsdagen lämnade hon tillbaka sin förlovningsring. Då bestämde Tommie sig för att glömma grekiskan (både språket och kvinnan)! Han kan ju klara sig långt med sin engelska. Hur kunde han då klara sig ekonomiskt? Han bodde billigt i husbilen. Han tog ströjobb av enkel karaktär mot betalning i mat och fickpengar. Inte ens cigaretter var något problem (de är dyra i Grekland också). När nöden var som störst, dök det alltid upp någon bekant, som sa: "Hello, Tommie" och så hade han röka för flera dagar. Ett kort samtal, tills chefen (den lille greken) dök upp och Tommie måste fortsätta sitt arbete. Det har fått mig att tänka med tacksamhet på vad livet gett mig! Tommie har jag inte återsett, men jag skulle vilja höra mer om hans upplevelser i Grekland. Personligheter möter man ofta på resor. Det gäller bara att vara öppen för stunden och även att kunna "bjuda tillbaka". Personligheter har jag också mött av andra skäl t.ex. släktskap, studier och arbete. Det jag lärt av livet är dock: hög status och "bokliga" meriter behöver inte betyda personlighet. Det behövs också livserfarenhet, öppenhet och mod att bjuda på sig själv. Det kan många greker utan utbildning klara av. Hur uppfattar jag då grekerna? De som yttrar sig om dagens greker verkar antingen idealisera eller fördöma dem. Min uppfattning är att de flesta varken är bättre eller sämre än människor i allmänhet. Det jag vill påstå, är att jag ofta mött spännande och stimulerande människor bland dem, trots att jag ibland tyckt illa om vissa av deras karaktärsdrag eller åsikter. Det är mera angeläget att förstå varför de känner, tänker eller beter sig som de gör, än att romantisera eller kritisera dem. Tyvärr sätter mina bristande språkkunskaper en käpp i hjulet. Hur uppfattar grekerna sig själva? Nu citerar jag Sture Linnér, greklandskännaren."Den moderne greken är benägen att pendla mellan måttlös självöverskattning och djup osäkerhet om sin roll och sitt värde. Att se det egna folket som överlägset andra är förvisso ingenting ovanligt. Liksom varje individ är centrum i sitt eget universum, tror varje samhälle gärna att det är viktigast och bäst. Hos grekerna förenas en ibland nästan komisk övertygelse om det egna folkets förträfflighet med en måttlös nedvärdering av det grekiska. Denna kluvenhet speglas då och då även i inställningen till det utländska. Xenofobi är ett ord med gamla anor och oviljan och misstron mot främlingar har närts av många seklers ockupation. Samtidigt är ju grekernas ofta omvittnande gästfrihet och generositet mot främlingar av närmast legendarisk art. Ett annat typiskt särdrag hos hellenerna genom tiderna är, att de till nästan varje pris söker hävda sina individuella intressen. Tio millioner greker utgör i själva verket lika många politiska partier. Att ärligt deklarera och skatta för sina inkomster skulle för flertalet te sig som ett dåligt skämt, som en naiv och ovärdig kapitulation inför orättvisa myndigheter. Lagen är till för människan och inte tvärtom. Om en ny förordning påbjuder bilisten att använda säkerhetsbälte, är den spontana reaktionen hos dem som till äventyrs redan gör så, att omgående sluta med det." Grekerna får mig att känna mig levande. Så många av dem är färgrika och spännande. Trots svårigheter och motgångar har de en smittande livslust och förmåga att undvika att se bekymren. Jag trodde att min svåger Harald var den mest generösa människan jag kunde möta. Då hade jag inte träffat Pelagia, grannfrun på Kreta. Nästan varje dag har hon kommit med nylagad mat, vin, raki, grönsaker, frukt eller ägg. När vi bjöd grannarna på avskedsmiddag, hade de med mat på knytkalasvis. Den grekiska gymnasieskolan är 6-årig och startar det år eleven fyller 13 år. Årets skolproblem är följande och har behandlats dag efter dag i TV-nyheterna: Vid en gymnasiereform för något år sedan infördes avslutningsprov för varje årskurs vid vårterminens slut. I år ansåg eleverna att de var extra svåra. I det land där demokratins vagga stod, har eleverna i TV fått ge uttryck för sitt missnöje både över provens svårighetsgrad och över skolreformen. Problemen har förts upp till parlamentsnivå och ansvarig minister har fått uttala sig dag efter dag. Tyvärr förstår jag bara delar av vad han säger. Proven visades i efterskott på en av Kretas TV-kanaler. Kemispråket kan jag! Jag kunde nu se kemiprovet. Inriktningen var mot organisk kemi och svårighetsgraden var ungefär den, som vi hade på den tekniska linjen med kemiinriktning, T 3K. Flervalsfrågor användes ofta. Svenska NT (natur och teknik) -elever skulle idag vara chanslösa att klara provet. Eleverna startade sitt sommarlov månadsskiftet juni/juli. Lärarna startade sommaren med att under 2 veckor rätta proven. Resultaten presenterades c:a 20 juni med klasslistor uppklistrade på skoldörrarna och med antalet underkända ämnen. Höstterminen börjar vid månadsskiftet augusti/september. Christina, boende i Aten (vår sommargranne) är nästan 17 år. Hon fick den 24 juli reda på att hon var underkänd i 7 av 12 ämnen. Av 80 elever i årskursen var 10 helt godkända. Hela augusti månad blir det sommarläsning för henne. Ingen kurs får vara underkänd. Om så är fallet, måste hela årskursen repeteras. Jag tror dock inte att Christina kommer att slita särskilt hårt för att klara sig. Hon tänker mer på ”volta” = kvällspromenader och disco! Problemen med skolan är sig lika i stora delar av världen. Eleverna vill inte läsa i tonåren. Jag har dock en känsla av att vi är mycket snälla och toleranta mot eleverna i vår svenska gymnasieskola. PS. Jag hade en helt otrolig semester. Frun har varit snäll. Vi har upplevt mycket. Ångrar inget. Jo, att vi avstod grannarnas avskedslunch, för att vi ville städa och äta tomt i kylskåpet. Det var typiskt svenskt! Men vi lär oss! Lev i nuet! DS. / Jannis 
|
 |
|
|
Linjär visning
