Er man i Ierapetra 2008, aug - sept

[Ylva A]

Efter ett långt sommaruppehåll är det kanske dags att fatta pennan och berätta något om livet i Koutsounari. Vi har haft 1½ månad med temperaturer över +30 på dagen och över +25 nattetid. Det dröjde ända till den18 september, innan första lågtrycket kom och sänkte temperaturen med 5 grader. Något regn blev det inte förrän den 27:e september, trots löften från metrologerna på TV. Vi uppskattar dock att det är något svalare. Medelhavet är fortfarande fantastiskt. I år har vi oftast badat klockan 18 på kvällen. Pelagia har velat följa med oss till stranden, så nu vet vi hur de kretensiska kvinnorna badar. Medan Ylva och jag simmar 100-tals meter bröstsim och emellanåt njuter av utsikten flytande på rygg, går ”tantgänget” några meter ut i vattnet och guppar hela tiden upp och ned tjattrande som ankor. Efter någon timme har man pratat klart och då är också badet över. Raskt hemåt igen! Kvällsmaten måste lagas! En kväll stank det fisk nere vid stranden. Sydliga stormvindar hade gjort att småfisk hamnat på sanden. Fisk heter ”psária”, men Pelagia sa att det luktade ”psarilla”. Nu vet vi varför vi säger, att det luktar illa om sur fisk.

Vi får ständigt lära oss nya ord. En dag fick vi anledning att lära oss orden för baklås, dörrvred och låskolv (men nu har jag redan glömt dem). Vi har två innedörrar och låsen till de två har fungerat dåligt. Jag hade redan inköpt två nya lås, men bara bytt ut låset på toalettdörren. En kväll, när Ylva hade gått till sängs och jag tittade på fotboll på TV, kom en stormvind och eftersom vi hade korsdrag i huset, slog dörren igen med fullkraft. Ylva var inlåst i sovrummet, så jag fick sova på vardagsrumssoffan. Dörren gick inte att rubba trots försök både med nyckel, list och våld. Toalettbesök gick inte att ordna, men i ett skåp fanns en leksakshink, så det löste sig ändå. Tack och lov är huset byggt i ett plan. Efter att jag monterat bort myggnätet morgonen därpå, kunde Ylva klättra ut genom sovrumsfönstret. Vif ick ta hjälp av låssmed från Ierapetra, som med en liten sågklinga kunde kapa låskolven. Nu är det nytt lås i dörren och vi slipper gå genom sovrumsfönstret för att natta.

Vet ni vad en kedjereaktion är? Jag skall förklara. En morgon i början av september var duschvattnet från kallvattenkranen svalt för första gången. Det brukar vara kroppstempererat eller hett den här årstiden. Jag hade också haft svårt att sova på natten. Nästa natt fick jag förklaringen: det droppade vatten rakt ned på mig i sängen. Väl uppe på det platta hustaket kunde jag se, att plåttanken för reservvatten flödade över. Flottören (det heter så även på grekiska) stängde inte av vattentillförseln, utan taket var fullt av vatten. Nu fick jag anledning att kontrollera varför det droppade in. Jag hade för fyra år sedan målat med plastfärg, som hindrar att vatten tränger igenom cementen. Det såg inte bra ut. Jag blev tvungen att slipa bort dålig plast under tre dagar, tvätta rent och sopa bort sand under en dag, grunda med primer och måla om tre gånger. Förstår ni nu vad en kedjereaktion är? En liten plastgrunka (flottören) åstadkommer något större – översvämning och takdropp – och följder som blir ännu värre. Till slut kommer explosionen: Jobb och slit i över 10 dagar. Vilken tur att det skedde just nu. Hade det varit under den blöta årstiden, hade jag inte kunnat måla.

Lantbrukare Manolis, nu 80 år, är fortfarande pigg och pratsjuk. När vi kom hit i augusti hade ”våra” tre hundar blivit bara två. Den yngste ansåg Manolis att han inte behövde för att vakta trädgårdslanden. Nu har vi endast ”mor och mormor” att hälsa på och mata. Vi går förbi dem varje dag tidigt på morgonen, samtidigt brukar Manolis komma och han försöker lära oss så mycket kretensiska som möjligt. Många ord är nämligen provinsiella. Är vi tidigare än han, brukar han säga: ”Har ni sovit över i olivlunden”? Vi å vår sida försöker hjälpa honom så mycket vi kan. Så här års genom att bära hem säckar med grönsaker och majs till getterna och att plocka johannesbrödsfrukter till getter och grisar. Vi får i gengäld plocka vad vi vill i trädgården. Så här års kan det bli vlita (en slags spenat), okra eller aubergine. Ägg, vin och färskost från get får vi från Manolis hustru Nifiko.

Det är mer utlänningar än vanligt här. Grannländerna Albanien, Bulgarien och Rumänien töms på sina ungdomar, som vill tjäna pengar på kroppsarbete. Kvar lämnas de gamla som får ta hand om de allra yngsta. Tyvärr stannar inte alltid de intjänade pengarna i Grekland, utan skickas till hemländerna. Den grekiska ekonomin har ständigt bekymmer. Det finns också många likheter med dagens Sverige. Det är många skandaler och oppositionspartiet Pasok har passerat regeringspartiet Ny Demokrati i opinionsmätningarna.

Polisen har allt oftare kontroller av alkohol och hastighet. Christos, Nikos chef, körde vespa med för hög promille och fick betala 20 €. Hans kompis körde bil, vilket renderade 80 €. Marika, 60 +, som förr brukade jäkta iväg i sin bil, får nu skjuts av sin bror. Alltför hög alkoholhalt resulterade i 5 år utan körkort. Vår vän Christian körde mot ”nästan rött” i en större vägkorsning i Agios Nikolaus. Han skulle betala 80 €, men slapp undan med 40 €, eftersom han betalade direkt (och var turist?).

Kommer ni ihåg den brasilianske fotbollsspelaren Rivaldo? Efter en framgångsrik karriär i bl.a. Barcelona, har han med stor lycka spelat två år i Olympiakós och två år i konkurrentklubben AEK. Han är snart 40 år, numera osnabb, men ytterst skicklig med passningar, frisparkar och straffar. Nu har han lämnat Grekland för Kazakstan. Han får 10 miljoner euro för två års spel där. De grekiska lagen har inte råd att konkurrera.

Den här historien berättad av en kretensare sägs visa något av grekernas sinnelag:
”Sankte Per öppnade himlaporten för en svensk, en tysk och en kretensare. Eftersom de hade skött sig bra under sin levnad, ville Gud bevilja dem varsin önskan. Svensken ville ha en Volvo, tysken en Mercedes. Greken ville att grannens getter skulle dö.”
Dessa sidor av kretensarna har vi inte märkt förut. De bekräftades dock av vår granne Mary, som numera är gift i Californien och som varit här och besökt sin mamma under en månad. Hon gillar inte sina kusiner, eftersom de är gnidiga och egenkära. Den närmast boende har t.ex. ”stulit” 1½ m från föräldrarnas uppfartsväg och byggt upp sitt hus på marken. Eftersom man i Grekland inte haft sina ägor registrerade av lantmätare, har det ofta varit bråk mellan släktingar och grannar. Nu kräver staten att ägarförhållandena ska regleras genom ”deklarationer”, som ska lämnas in nu under hösten.

Det är en sport för grekerna att betala räkningar den sista betalningsdagen. Bilskatten betalas här på bank före årets slut. Köerna vid bankerna brukar då vara jättelånga. Försäkringar får man själv komma ihåg, när/om de skall betalas. Det engelska systemet skulle vi kanske behöva både här och i Sverige. En blåfärgad räkning skickas som en påminnelse. Betalas den inte så kommer en rödfärgad.

/ Jannis

[Monica P]

Ja, du Jannis, så är det. Bara att konstatera att inte så mycket ändrat sig sen 2008.

[pollebosse]

Tack för en underbar läsning.

Jag brukar aldrig önska något i livet, då jag är tacksam för det som det är, har fått det "gratis" ett tag till.

Dock, att kunna berätta och skriva som ovan, det önskar jag att kunna.

Helt suverän berättelse.

Paul

[Kalimera]

Ursprungligen postat av Ylva A

”Sankte Per öppnade himlaporten för en svensk, en tysk och en kretensare. Eftersom de hade skött sig bra under sin levnad, ville Gud bevilja dem varsin önskan. Svensken ville ha en Volvo, tysken en Mercedes. Greken ville att grannens getter skulle dö.”

När jag första gången skulle besöka Iraklia befann jag mig på Koufonissi. Jag frågade mig för om tips om Iraklia, en kvinna kunde berätta att Iraklia inte var något att ha, det var en ful ö, stränderna var usla och människorna var introverta. Konstigt tänkte jag och åkte dit ändå, och stannade en hel vecka och njöt av varje stund. Senare fick jag veta att kvinnan aldrig satt sin fot på Iraklia.

Tack för dagens läsning!