Ett livstecken från norr.

[UlfWiman]

Nu skriver jag en liten skvätt här för att visa att jag i alla fall lever. Hälsan är det lite si och så med som ni som känner mig vet om. Jag är så fascinerad av detta med sociala medier! Jag läste Monicas lilla notis om Facebook och jag håller fullständigt med henne. FB är en kavalkad av händelser och vissa verkar leva sina liv där. Jag skriver bara en kommentar någon gång och inte om mitt liv.

För det ändamålet har jag mitt alldeles egna ”Wimans tankar” som är en privat blogg. Där skriver jag om det mesta och de som känner mig och vill läsa tar del av informationen. Det vore mig helt främmande att lägga ut dessa saker på FB för allmän beskådan. Alla vill inte veta vad jag gör och tänker så av respekt för andra så skriver jag inte om sånt. Ibland kan jag gilla något underfundigt och tycka vissa saker är bra.

Detta med matfusket är ett bra exempel på sånt som jag gillar och läser. Det är ju för tusan socker i allt vi stoppar i oss! Frågan är bara hur mycket! Jag håller en ganska strikt diet och syndar mycket sällan. Det är ohållbart om man är diabetiker att leva på gränsen hela tiden. Jag lever ändå på marginalerna fastän jag är mycket medveten om vad jag stoppar i munnen.

Mina drömmar om Kreta är fortfarande bara drömmar och kommer att så förbli. Kallduschen jag fick när jag inte får resa på egen hand längre utan måste ha en följeslagare tog fullständigt lusten ur mig. Sedan som lök på laxen kom detta med att jag är totalt oförsäkrad om jag nu skulle drista mig att resa i alla fall. Det spelar ingen roll om jag tecknar en reseförsäkring extra, för den gäller i alla fulla fall inte då jag har sjukdomarna redan vid resans inträde. Så var det med den saken.

Skulle jag bli sjukare under en utomlandsvistelse så får jag stå för alla kostnader själv. Inte ens det europeiska sjukförsäkringskortet gäller annat än om jag skulle bli nerslagen och misshandlad. Nu är risken för att hamna i en sådan situation ganska minimal, utan det som brukar hända är att någon av mina befintliga krämpor gör sig extra hörd så att jag behöver uppsöka vård. Då är det kört.

I övrigt så rullar livet på och det har hänt mycket under den sista tiden med ett flertal sjukhusvistelser för min del. Det har varit ganska allvarliga tillbud och jag har nog mest haft tur i att det gått bra. Jag vinner aldrig på lotterier, men i livet verkar jag ha tur i alla fall. Jag läser och följer med här på Kalimera även om jag inte kommenterar och lägger mig i längre. Jag har inte så mycket att tillägga längre. Många frågor och liknande är ständigt återkommande så nog har forumet sin funktion att fylla.

Om du ska till Grekland för första gången så är det en bra start att börja här. Vi har gjort många av misstagen så du behöver inte göra om dem. Du får göra dina egna i stället. Det går även utmärkt att få en bra kvalitetsbedömning av vissa boenden från andra som har bott där. Mattipsen kan däremot svaja förutom ”Emplo” som alla ska fly från. Skulle du nu mot all förmodan hamna där trots alla varningar så får du stå ditt eget kast!

Vad ska jag då göra inför sommaren? Jo, jag ska inte bada på Pite havsbad och låtsas att jag är i Grekland. Jag ska hålla mig väl påklädd och varm med förra sommarens dyrköpta erfarenhet i färskt minne. Jag ska vara ute och ”moppa” så mycket jag bara orkar och äta och leva så gott jag kan. Utan att gå till överdrift så ska jag försöka leva livet utan att råka ut för något. När sommaren är till ända så får jag summera och se hur det har gått.

Jag önskar alla härinne trevliga semestrar och hoppas att ni får det skönt i mitt andra hemland. Ta hand om er och era nära, för livet är så skört så skört. Njut av det ni kan erbjuds och ta det lugnt. Livet ska inte levas i 180. Det är tillräckligt kort ändå!

//Ulf

[Ylva A]

Tack Ulf för ditt livstecken! Det är ju så att man undrar: "Hur står det till", när en blogg tystnar. Tråkigt att du inte kan besöka Kreta! Tyvärr blir det ju så i livet, att det någon gång är bara minnena kvar av de man träffat och det man upplevt.
Lev väl / Jannis

[Monica P]

Jag säger detsamma. Bättre att ha varit ute och rört på sig i alla fall, för då har man en del att komma ihåg, det mesta roligt, förhoppningsvis.

Alla har- eller kommer att få- problem av olika svårighetsgred. Jag tror man klarar dem bättre om man har sett lite av världen, och har att jämföra med.

Hör av dig ibland! Vi är många här som undrar hur du har det.

[Monica C]

Ulf;underbart att du i alla fall har dina fina minnen att njuta och glädjas över.Livet tar ju sina kringelikrokiga vägar för oss,men fina minnen bär man med sig i med och motgång.
Ha det fortsatt gott och hoppas din sommar blir bra trots allt.
Hälsningar från ett för stunden soligt Boden.
Monica

[Kalimera]

Ursprungligen postat av UlfWiman

Jag ska vara ute och ”moppa” så mycket jag bara orkar och äta och leva så gott jag kan. Utan att gå till överdrift så ska jag försöka leva livet utan att råka ut för något. När sommaren är till ända så får jag summera och se hur det har gått.

Om det får du gärna berätta Ulf!

Härligt att höra av dig, vi är många som önskar dig allt gott!

[Netwolf]

Kul att höra av dig, Uffe! Likt många andra, undrar även jag hur det går för dig. Det gör mig ont i hjärtat att höra att du inte längre kan resa till Kreta.
Precis som du säger är livet skört och framförallt kort. Att leva i 180, gör nog ingen glad i slutändan. Vi hinner nog allihopa fram till graven och vem f-n vill vara först?
Själv fick jag mig en tankeställare i höstas, då livet kunde tagit en annan vändning, eller t o m game over.
Som Oscar Wilde sa "Det finns inget mer sällsynt i världen än livet. De flesta människor existerar bara."

Lev väl!

/Netwolf