Friheten uppe på bergen

[Fysimera]

Söndagsmorgon. Vi packade bilen och körde längs nationalvägen västerut. Vid Mournies tog vi söderut och passerade Chanias sjukhusområde och började uppstigningen mot Vita bergens norra sluttningar. Målet var att bestiga en ny 2000-meter hög bergstopp.

In i Vita bergsmassivet leder fem olika portar från olika vädersträck. Denna norra rutt har vi vandrat för flera år sedan, några andra portar har blivit mera bekanta, kanske beroende på de stupbranta steniga stigar på denna norra sida. Nu skumpade vi med bilen längs en nästan igenvuxen grusväg upp till 1200 meters höjd. Vägen slutar här. Hundra meter högre ligger Chanias bergsvandrarnas (EOS, Ellinikos Oreivatikos Syllogos) pinkrosa stuga. Den är stängd med lås och bom. Bakom huset finns dock en dörr som är stängd bara med en ståltråd, bakom dörren finns en säng med grovt överkast och två flaskor vatten – i nödfall kan vandraren hitta skydd här.

Vårt mål är idag ett berg med namnet Spathi. Namnet betyder svärd eller sabel – bergstoppens form är faktiskt lite krökt och böjlig. Vi har framför oss inte så många kilometer men uppstigningen är drygt 800 meter rakt uppåt.

Långt nere ser vi solkatter reflekteras i fönstren i Chania, snart efter vi har lämnat stugan ser vi Agioi Theodoroi-ön, halvöarna Rodopou och Gramvousa. I öster smälter den långa sandstranden Petres och Rethymno-staden i solröken.
Från EOS-stugan startar två rutter in i bergen. Den första leder rakt in i hjärtat på Vita bergen via Livadha och Katsiveli betesmarker, förbi herdarnas stenhyddor som heter mitato, till de sydliga bergen. Den andra rutten leder till grottan av Mile på de norra sluttningarna. Vi vandrar längs den första rutten mot berget Spathi.

Terrängen här på norra sidan av Vita bergen består mestadels av lager efter lager av skiffersten som formar en gungande underlag under foten. Högre upp och inne i bergsmassivet härskar kalkstenen, materialet som formas i naturens händer: Vi ser djupa fåror graverad av vattnet, små grottor, stalaktitväggar som ser ut som enorma orgel med höjd mer än tio meter.

Att vandra här tar mycket tid, karta och kompass får vara framme, sista assistenten är gps:t för att inte plötsligt tappar bort alla riktningar. Stigen har försvunnit i stenrasen, på enstaka ställen ser vi halvtrasade stenrös som visar vägen. Att tappa bort riktningar här inne i bergen händer överraskande lätt. Då gäller det bara att ta fram kompassen och låta den visa vart man är på väg, i vilka vädersträck de olika bergstopparna med samma utseende ligger på kartan.

Milo-hunden strosar sina egna rutter, han letar efter ödlor och håller ett öga på fårskockar som beter på bergssluttningen. Vi passerar en stenhydda med runt tak som smälter in i bakgrunden. Under dåligt väder kan man hitta skydd även här. Stenhyddan har en låg dörr, inne i hyddan finns stenlavar längs väggarna, dagsljuset skiner in genom gluggar i det runda taket.

Ännu har vi den sista branta backen utan stig upp till Spathi-bergets topp och där ligger norra kusten av Kreta vid våra fötter. Bergtoppen är bara några meter bred. Vi har utsikten över havet i norr och söderut breder sig Vita bergens toppar och ödemarker som en gobeläng av ljusa och gråa nyanser.
Jag har läst kartor på och vandringsguideböcker om Vita bergen i många år och kanske är det därför jag får denna förnimmelse här uppe på toppar över 2000 meter av att stå på en levande karta: Det som jag ser är bekant för mig, jag har redan varit här, jag känner igen mig i detta, jag är som en del av detta bergsmassiv. I denna upplevelse finns något stort och fängslande. Det får mig att gång på gång klättra upp till dessa toppar trots de svåra stigarna och de branta ändlösa sluttningarna när svetten rinner i ögonen och klättermusklerna ber om vila.
Men vila skall man ha! Vi dukar picknicken på en skraltig bänk på toppen av Spathi. Milo-hunden rullar sig i gropen han gräver för sig, han sover djupt en kvart och är pigg att fortsätta vandringen.

Här uppe har vi under 20 grader varmt. Imorse när vi åkte på havsnivån visade termometern 28 grader. Vandringen upp till toppen tog oss drygt fyra timmar, av den tiden minst en timme gick till att söka stigen och riktningar i stenmarkerna. Vandringen ner tar två och en halv timme och under vägen hinner vi ta en del kort på den kavalkad av små blommor vi ser här uppe, de flesta endemiska.

Solen håller redan på att dala när vi kör hemåt. Inne i oss har vi nya bilder att beskåda. I dessa bilder öppnar sig Vita bergen med ljusgråa och olika vita nyanser, med bergstoppar och obebodda ödemarker där fåren går på bete. Det ända man hör är fårbjällrorna och vinden.


Kretahälsningar
Anna & Olle

[xenos]

Mållös!

[Alala]

Ja vad kan man säga? Man blir imponerad.

/ Anne

[Monica P]

Åh. så fint beskrivet och man vill vara med!

[Sunny12]

Fantastiskt!!..

Ser ut som en vandring helt i min smak!!..

Sunny(som ändå längtar tillbaks till Amorgos höga berg och vandringar)

[Ylva A]

Helt underbart. Jag skulle aldrig själv kunna göra en sådan vandring, men jag kan mycket väl förstå känslan av ödmjukhet inför storheten i bergen./Ylva

[Rolf]

Oj, oj så fantastskt att man kan får vara med er på vandring mot toppen på detta sätt. Känner nog att det skulle vara lite för tufft för mig skulle nog inte hålla rätt takt, nu när ni tränar inför Fjällräven äventyret i Sverige.
Hoppsas att ni får många fina vandringsdagar på Kreta framöver.

Rolf

[Bo Andersson]

Toppen Toppen Olle & Anna

[Rolf]

Letade upp var ni vandrade upp till Spathi på Google Earth ser onekligen tuff ut. Men jag förstår er det är fantastiskt och man blir en del av naturen!
Hoppas att ni fick en belöning när ni kom hem för det var inte mycket till picknick eller?
Rolf

[Fysimera]

Förstår din oro för att vi ej fick tillräckligt med picknick, men nu skall du o alla andra få veta vad vi hade i våra ryggsäckar.

I kylväskan som jag hade i min ryggsäck fanns
förutom två halvliters flaskor med fryst vatten för kylan:

-Klädesholmens Matjersill levererad till Kreta av Bosse & Elisabeth nu sista burken en njutning med
-kokt ägg.
-Färska jordgubbar.
-Nyplockade körsbär
-Underbar vattenmelon, dessa bär fick stå framme i solen för att bli varma.
-Skinkost på tubb
-Räkost på tubb
-Grevéost en liten bit.
-Salttorkade oliver.

-OBS! TVÅ KALLA MYTOS (hustruns överaskning till oss)
-Rakiflaskan den lilla bruna låg även i väskan se det blev en liten+ kall till sillen.

Vi hade köpt färskt fullkornbröd på vägen.
Sen fanns det nötter o mandlar som vägkost samt nyplockade aprikoser.

Vår picknick tog långt över en timme bara att sitta och njuta tar tid.
Sen kaffe från termosen efter maten.

Olle

[xenos]

Jag skrev först "Mållös".
Efter att ha slukat er beskrivning av er picknick säger jag:
"Just a walk in the park".

[Rolf]

Nu känner jag mig lugn igen, se väldigt trevligt och gott ut. Förstår om ni njöt i en timme, vilken lyx med matjessill på toppen. Tar min imorgon midsommarafton dock utan Raki. Tyvärr ser det ut som om den skulle bli utspädd i värsta fall blir det inomhus.
Njut och ha det skönt och en trevlig Midsommar Anna och Olle!

Rolf

[Bo Andersson]

Hej Olle o Anna


Nu är det så att när vi kommer ner lite längre fram så lovar vi att ha med oss Klädesholmens matjessill till er så ni kan överleva