#21
|
||||
|
||||
Sv: Utveckling av vandringslederna på Amorgos
Ja, den känslan är nästan obeskrivlig.
|
#22
|
||||
|
||||
Sv: Utveckling av vandringslederna på Amorgos
Citat:
Några bilder finns här. |
#23
|
||||
|
||||
Sv: Utveckling av vandringslederna på Amorgos
Citat:
Oavsett hur det nu är med det så lär ju i alla fall en sak vara förändrad. Om jag någon gång kommer dit så är det ju inte lönt att spana efter en ung flicka med en drake tatuerad på vänster axel. Men säkert skulle det vara trevligt att träffa Tina även om hon nu nått mogen ålder. Ännu en anledning att besöka Amorgos! Masse |
#24
|
||||
|
||||
Sv: Utveckling av vandringslederna på Amorgos
Citat:
Tomas mustiga berättelse, varvat med torra fakta är härlig. Jag hade tyvärr aldrig möjlighet att möta honom innan han gick bort, men han hade säkert en hel del att berätta. Just denna boken hade jag med mig, när vi äntrade Katapolas hamn, med gamla ärevördiga F/B Skopelitis året 1995. Ni kan ju tänka mig vilka förväntningar jag hade på ön. Visst såg vi gubbarna i arkaden, med sitt eviga spelande, och de hade mycket riktigt ryggarna mot världen. Och jag drar mig även till minnes, när vi gick bortanför Katapola, i rikting upp mot bergen, så mötte vi en svartklädd kvinna, som hälsade med ett "Jassas". Vi hälsade artigt, samtidigt som jag viskade till min flickvän (senare uppgraderad till Fru 1.0) "Det är ju precis som i boken". Kvinnan plirade på oss och sa "Germany?" och när vi gav ett nekande svar och hon förstod att vi inte kunde prata grekiska, så gav hon sig av. Ett kort möte, men det sitter kvar 25 år senare. Tänker lite på Hjalmars Gullbergs prosa om möten: Giva om vägen besked, därpå skiljas ifred: sådant var främlingars möte enligt uråldrig sed. Byta ett ord eller två gjorde det lätt att gå. Alla människors möte borde vara så. Några dagar senare, såg vi en hattprydd skäggig man på en bar och jag undrade ju om det var "italienaren med skägget" och visst var det det. Han hette Fernando och vi språkades vid en stund. Jag visade även upp boken och översatte vad som stod. Han blev mäkta förvånad (och nog lite stolt), men han bekräftade vad som stod. Att han kommit på semester och aldrig kunnat lämna ön efter det. När jag efter femton år återvände till Katapola, spanade jag givetvis efter Fernando. Gick in på Le Grand Bleu och visade bilden för bartendern och sporte om han kände honom. "Ah, Fernando" sa han och berättade sen att han inte var i livet sen några år tillbaka. Men så är livets gång. Ursäkta om jag svamlar ut och kapar tråden som ju eg handlar om nåt helt annat. /Netwolf |
#25
|
||||
|
||||
Sv: Utveckling av vandringslederna på Amorgos
Citat:
Vad då!!!! Det är ju sådana kopplingar som dina sköna beskrivningar som gör att det blir en tråd överhuvudtaget. Annars blir det ju bara en liten knut och sen är det slut. Kan inte hjälpas, men jag känner någon konstig märklig förunderlig förvirrad undrande och längtande nyfikenhet när jag läser allt som skrivs om Amorgos. Väldigt mycket av det jag läser tar sats ganska långt bak i tiden. Jag menar då inte tankar om det antika Grekland mm. Men många av oss här på Kalimera är ju inte längre tonåringar precis. Och det som beskrivs om Amorgos får mig ibland att haja till. "Men hallå, det var ju 25-30 år sedan!". Och då undrar jag ju om allt det vackra och härliga som beskrivs finns kvar fortfarande. På ganska många andra resmål tycker jag mig ha märkt att det händer väldigt mycket på 5-10 år. Hur är det med Amorgos? Masse |
#26
|
||||
|
||||
Sv: Utveckling av vandringslederna på Amorgos
Citat:
Via länkarna nedan kan ni läsa om vårt första möte med Amorgos. Vårt första möte med Amorgos. Del 1. Vårt första möte med Amorgos. Del 2. |
#27
|
||||
|
||||
Sv: Utveckling av vandringslederna på Amorgos
Vilken underbar berättelse Wolfen! Tack!
Då var vi på Amorgos första gången samma år, och vi åkte också med gamla Skopan. Vagabonds bok hade jag aldrig, vi körde med WillmaGuides bok Öluffa i Grekland, som vi sedermera medverkade i. Det var tider det. |
#28
|
||||
|
||||
Sv: Utveckling av vandringslederna på Amorgos
Citat:
Så här skriver jag bland annat om Amorgos på Kalimera: "I jämförelse med exempelvis Santorini och Paros har turismen på Amorgos utvecklats på ett snällt sätt, det finns inte så mycket som är tillrättalagt för turister, det känns mer som att vi turister får anpassa oss efter lokalbefolkningen i stället för tvärtom. Vad som gör Amorgos unikt är svårt att förklara för den som aldrig varit här. Inte ens vi Amorgosfanatiker kan enas om vad det är som gör att vi älskar denna ö. Här finns en stämning som åtminstone inte jag upplevt någon annanstans i Grekland. Det är något med bergen och havet som påverkar ens sinne. Exakt hur det går till vet jag inte, men det jag vet är att så fort jag kliver av båten känner jag en inre frid. Visst, det låter flummigt, jag vet. Mitt råd är att åka hit, kanske kommer du också få ynnesten att uppleva samma sak." Läs mer här. |
|
|