Vandring mellan Votsalakia och Karlovassi

[piam]

En del bilder liknar dom jag tog häromdagen!
Har varit till Votsalakia en gång förut,aldrig
till Marathokampos,så det var en ny bekantskap.
Vi var till Manolates idag,väldigt lite turister
mot hur det brukar vara.
Åt lunch på AAA som flyttat ner till Agios Kristianos.
Rätta vägen mot Karlovassi var avstängd
Så bilarna fick trängas på en smal liten gata,hur
dom kom runt med långtradarna utan å träffa nåt
hus vete sjutton!duktiga chaufförer👍

Pia

[AndersK]

Kul att vi nyligen och delvis har ”gått” i varandras fotspår.

Marathokampos rekommenderas att besöka. Det första intrycket är kanske sådär, men väl inne i de vindlande gränderna, vilka går kors och tvärs i något för mig helt ologiskt mönster, upptäcker man det speciella.

Den som på förhand vet att benen inte bär upp- och nedför en oändlig mängd med trappsteg, ska vara försiktig och så gott det går hålla sig på en horisontell linje. Om det nu går! Oavsett, jag gillar Marathokampos mer än de byar som har blivit väl mycket ett mål för den stora skaran turister på Samos.

[AndersK]

Lunch behövdes, men här vid infarten till Kastania borde jag ha anat oråd. Under de senaste 10 minutrarna hördes några hundskall, en tupps hesa halade och några kacklande höns. Inget annat! Jo, vindens sus i träden.

Jag stannade och funderade över om det hade sett ut såhär (ungefär) när befolkningen lämnat sin by i bergen på Tilos - den övergivna byn. Intakta hus, gator och mycket annat. Här var det möjligt att ”ta” på tystnaden, numera i sig en lyxvara.

Nåväl - torget och lunch väntade……kanske

[yannis]

Ursprungligen postat av AndersK

Tack för det, Birgitta! Jag misstänker att du redan har löst returbiljett😀

För övrigt blåser det i dag friskt, däremot inte så kalla vindar som under vissa dagar förra veckan.

Ha det gott!
Anders

Ja Anders, dom sista 2 veckorna i oktober bär det av till Kretas sydkust.
Du vet, det är dom där gamla cash points man har på Norwegian gör att resekostnaden blir minimal. Nu hoppas jag bara att Norwegian håller vad dom lovar.....

Om du kommer till Fourni så ta en Jennys rakimelo för mig också!

Birgitta.

[Alala]

Väldigt trevligt att få följa följa med på din vandring, Anders. Fina bilder och det är inte alls lika tungt som det var för dig.

/ Anne

[Kalimera]

Ursprungligen postat av AndersK

Oavsett, jag gillar Marathokampos mer än de byar som har blivit väl mycket ett mål för den stora skaran turister på Samos.

Håller med dig fullständigt. Det är en underbara by som man gärna går vilse i.

[Kalimera]

Ursprungligen postat av AndersK

Åh så vackert! Tack!

[AndersK]

Väl framme på torget besannades min oro; restaurangen/tavernan/caféet eller vad serveringen betecknas som, var stängd. Och inte nog med det! Den verkade vara det för evigt! Vid tidigare års besök, satt det alltid en cigarettpuffande person på en vinglig stol utanför och som kunde bistå med ”något” även under siesta-tid. Men inte nu.

Bord och stolar uppställda runt det mäktiga platanträdet skvallrade om att det förekom servering. Ja, det stod t.o.m. några tomma inte avdukade Mythos-flaskor och lyste på ett av borden. Men gungan saknades.

De små vattenfallen i den kommunala brunnen brusade ikapp med vinden i platanträdet. Annars tyst…..

Med den fantastiska utsikten funderade jag över mina alternativ; vandring efter leden eller vägen - den enklaste. Det blev leden….

Bilden var oundviklig att ta. Den nya och välstrukna grekiska flagggan över en rostig och ett väl använt fordon. Nytt och gammalt.

[Kalimera]

Ursprungligen postat av AndersK

Bilden var oundviklig att ta. Den nya och välstrukna grekiska flagggan över en rostig och ett väl använt fordon. Nytt och gammalt.

Jättefin bild!

På Platantavernan har vi ätit några av de godaste luncherna någonsin på Samos.

Läs mer om det här.

[Netwolf]

Tack för rapporter och bilder, Anders! 😀

[AndersK]

Jag Jag borde ha tänkt till en extra gång för under tidigare vandringar har det alltid visat sig att det är enklare att gå uppför än nedför. Och dessutom hade den delsträcka som jag gav mig in på varit mycket besvärlig att vandra uppför vid ett tidigare tillfälle. Övermod men en gnutta rationellt för delsträckan hade trots allt röjts fram och markerats sedan den gången. Men vad hjälper det! Den starka lutningen var inte förändrad!

Rädslan grep mig och adrenalinet sprutade. Jag insåg givetvis att jag befann mig i stark fara. Ben och knän blev allt tröttare så bitvis fick jag hasa och hålla mig fast i förb-t taggiga växter. Mardrömmen nådd sin ände när jag kom ned till en av Potami-bäckens källor. Härifrån och till vägen mot Kosmadei var det slät mark - en skogsbilväg. Jag orkade inte jubla, bara vackla fram med en tanke i huvudet; hitta en lämplig plats att sätta sig ned, dricka och äta.

Innan dess blev jag tvungen att avvärja ett angrepp från en lös och ilsken hund. Det är ganska enkelt om man bara kan knepet……

Satte mig ned och utvärderade. Resultatet var nedslående men trots allt - jag levde!

Så till nästa delmål; Lekka

OBS! Bilden är inte tagen efter delsträckan (fanns inte i tanken att ta någon) utan efter en mycket bra ledavsnitt någon kilometer sydost om Vourliotes. Leden utgör ett avsnitt av en åsnestig, som genom åren nötts ned så hårt att den bildat en sk. hålstig. På sina ställen kan jag med mina 1.88 inte se över kanterna! ha tänkt till en extra gång för under tidigare vandringar har det alltid visat sig att det är enklare att gå uppför än nedför. Och dessutom hade den delsträcka som jag gav mig in på varit mycket besvärlig att vandra uppför vid ett tidigare tillfälle. Övermod men en gnutta rationellt för delsträckan hade trots allt röjts fram och markerats sedan den gången. Men vad hjälper det! Den starka lutningen var inte förändrad!

[Alala]

Ursprungligen postat av AndersK

Innan dess blev jag tvungen att avvärja ett angrepp från en lös och ilsken hund. Det är ganska enkelt om man bara kan knepet……

Vilket knep är det? Det här blev ju riktigt spännande!

/ Anne

[piam]

Du får ta det lite försiktigt efter knaggelstigarna
så du inte ramlar å gör illa dig.
Hundtricket🤔
Pia

[AndersK]

Knepet blev jag tipsad om av en väl initierad grekisk man för många år sedan. Det har funkat vid ett flertal tillfällen! Jag vill redan nu nämna att jag fullt ut inte har behövt tillämpa metoden för den står ju i stark kontrast till hur vi i Sverige med varsam hand uppfostrar hundar.
Alltså - angriper hund böjd dig omedelbart framåt och om inte annat låtsas att du tar upp en sten. Hunden förstår omedelbart signalen - ja, ni förstår - och lämnat dig i fred. Men det gäller att vara snabb för att få övertaget i händelsen.
Det fungerade även den här gången! Mitt på den asfalterade körvägen med flera meter till närmaste sten, böjde jag mig framåt. Hunden tystnade, stirrade förskräckt på mig, vände sig om och försvann med svansen mellan benen. Muttrade säkert att den gubben gick inte att skrämma…..

[Kalimera]

Ursprungligen postat av AndersK

Satte mig ned och utvärderade. Resultatet var nedslående men trots allt - jag levde!

Men jösses Anders! Du borde inte vandra själv på sådana här vandringar! Jag blir rädd bara av att läsa din text. Har mobilen täckning där?

Hur som helst är jag glad att du klarade dig, och att du skriver om det.

[Kalimera]

Ursprungligen postat av AndersK

Alltså - angriper hund böjd dig omedelbart framåt och om inte annat låtsas att du tar upp en sten. Hunden förstår omedelbart signalen - ja, ni förstår - och lämnat dig i fred. Men det gäller att vara snabb för att få övertaget i händelsen. Det fungerade även den här gången! Mitt på den asfalterade körvägen med flera meter till närmaste sten, böjde jag mig framåt. Hunden tystnade, stirrade förskräckt på mig, vände sig om och försvann med svansen mellan benen. Muttrade säkert att den gubben gick inte att skrämma…..

Tack för tips! En sten har jag ofta med mig när jag vandrar.

Jag har ett annat knep, som troligen bara funkar i Sverige.

När en hund kommer springande mot en ska man snabbt ställa sig med ett ben framåt och ett bakåt, och stå bredbent. Sedan sträcker man ena handen snett upp i luften och skriker: NEEEJ! så att det hörs till grannkommunen.

[AndersK]

Jag valde att fortsätta vandringen på en mindre grusväg till etappmål Lekka. Benen hade absolut inte återhämtat sig efter. Näringen, bl.a. en gudomligt god apelsin, rättade till en del i huvudet, men benen……

På min vänstra sida och i riktning framåt hade jag den mäktiga utsikten över grönska i skiftande nyanser, vilka övergick i skarp linje till flera nyanser i blått - havet. Just den typ av utsikt lockar alltid till att återvända och återuppleva.

Bilden är tagen i riktning snett bakåt. Bakom närmaste skogsridå till vänster i bild och en bra uppåt ligger Kastania. I brytningen mellan grönska och himmel ligger ett härifrån sett ett skymt Kosmadei, ca. 800 möh - öns högst belägna by. Melllan Kastania och Kosmadei finns en vandringsled, som till huvuddelen har varit en viktig länk transportlänk mellan byarna, alltså en åsnestig. Jag anser att den leden är öns absolut vackraste och åsnestigen i sig borde kulturminnesmärkas.

[AndersK]

Mitt hälsoläge var minst sagt skralt när jag nådde fram till Lekka. Trots det fortsatte jag efter den asfalterade vägen till Karlovassi. På höjden strax efter vinodlingarna och i skogskanten på höger sida om vägen, finns monumentet över stupna bybor under det grekiska inbördeskriget. Det har alltid känts bra att stanna till där för en stunds eftertanke….. Och så gjorde jag även denna gång, med utsikt över delar av Lekka, höjderna och himlen.

Vandringen efter serpentinvägen ned till Karlovassi vill jag glömma. Den var outhärdlig och lång. Väl i Karlovassi var kroppen helt slut och jag vacklade fram efter smågator till Supermarket för köp av bananer och choklad. Jag slog mig ned på en bänk utanför affären och åt! Märkligt nog piggnade jag raskt till och sneddade sedan över vägen för att känna på vattnet - på denna sidan av ön. Målet var nått efter lite drygt 6 timmars vandring.

Jag satte mig ned på en bänk och meddelade vännen Manolis att nu var det dags för återresa. ”You are a crazy man” fick jag besked om. Jo, jo - jag var i viss mån tvungen att hålla med……

Efterspel: Förlust av en stortånagel, som nu gör himla ont. Och dessutom råkade jag sparka till ett sängben och bröt en tå! Konvalescent…… 😀

Hur som helst, jag kommer att göra om vandringen men kommer givetvis då att göra andra vägval.

Så Birgitta! Det blev foton som du önskade och lite text därtill.

[Sol och hav]

Tack Anders för din berättelse!
Det var en väldigt tuff vandring du har gjort!

Maria

[Catlady]

Tack, Anders, för fina bilder och mycket läsning! Aj, aj, både stortånagel och bruten tå! Inte kul!
Nå, kan bara säga att jag beundrar din viljestyrka
Catlady, som endast går kortare sträckor .......