Vilken person är du i Grekland?

[inkfish]

Ursprungligen postat av xenos

Sällskapet klarade inte en förhöjd naärvarokänsla. De kröp in i tryggheten!

Tror du det? Jag är inte säker. Det kanske bara är så att Greklandsupplevelsen går olika djupt i olika människor. Det märks ju här i tråden också.

För min del är jag glad att jag hör till dem som känner nåt helt annat komma till liv i mig när jag kommer till Grekland. Annars kunde jag lika gärna strunta i att åka dit.

Ursprungligen postat av litentuva

Jag är precis som jag är på Kreta, fast det sättet verkar funka något bättre där än hemma,

Det där tycker jag var jättebra formulerat

Ursprungligen postat av ioslinajr

"Ursäkta att jag är så seg, jag har nyss varit på Koufinissi"

Och det också

[Yanna]

Jag tror också att Greklandsupplevelsen går olika djupt! Eller jag vet det! Är ju bara att läsa i den här tråden!

Yanna

[xenos]

Instämmer till fullo. Grekland sätter olika djupa spår i oss.
Men vad är då förklaringen?
För en del är kanske behovet av trygghet, (=samma föreställningar, samma samtalsämnen, etc. etc), större än upplevelser av närvaro.

[zeus&hera]

Har läst alla era tankar och funderingar, och håller med om de flesta!

Med risk för att låta djup och flummig så vill jag dela med mig av MIN känsla när jag återvänder till Grekland - och speciellt Kreta (där jag har min starkaste upplevelse av detta kvar):

Jag blir liksom FÖRÄLSKAD i allt och alla; landet, dofterna, livet, människorna, katterna - men allra mest i MIG själv! Jag blir min egen bästa vän i Grekland och älskar den känslan! Någon som förstår?

[Katitzi]

[quote=zeus&hera;19803

Jag blir liksom FÖRÄLSKAD i allt och alla; landet, dofterna, livet, människorna, katterna - men allra mest i MIG själv! Jag blir min egen bästa vän i Grekland och älskar den känslan! Någon som förstår?[/quote]



Ja, jag förstår precis! Man blir mer tillfreds och nöjd både med tillvaron och sig själv!
Katitzi

[inkfish]

Ursprungligen postat av xenos

Instämmer till fullo. Grekland sätter olika djupa spår i oss.
Men vad är då förklaringen?
För en del är kanske behovet av trygghet, (=samma föreställningar, samma samtalsämnen, etc. etc), större än upplevelser av närvaro.

Jag vet inte. Man skulle ju samtidigt kunna säga att det är trygghet att åka tillbaka till Grekland hela tiden

Jag undrar om det handlar om hur beredd man är att öppna sig för allt det Grekland har att erbjuda. När Grekland en gång har fått ens försvar att rämna så går det liksom aldrig över, det blir som ett missbruk, man måste regelbundet ha en dos för att må bra.

Det zeus&hera säger om förälskelse är inte dumt alls. Förälskelse är just det där försvaret som rämnar. Och olika människor är nog olika benägna att bli förälskade - liksom varje individ är olika benägen vid olika tidpunkter.

[inkfish]

Men Eva, lätta ankar lite grand! Kontroll handlar inte trafik och att släppa kontroll innebär inte att dricka sprit. Hela tråden handlar ju om känslomässiga upplevelser, ser du inte det?

Och ja, det var jag som skrev om samtalet vid bordet intill. Självklart får de prata om vad de vill - men jag behöver ju inte vara där och lyssna. Precis som du inte behöver vara där om sällskapet intill blir packade, t ex. Då gissar jag att du också hade haft såna där synpunkter som du tycker att det är förmätet att jag har

[Eva L]

Nog förstår jag det men jag tycker att ni vimsar till det med prat om personlighet och talet om att vara en annan människa. Klart att jag tycker att Grekland är fantastiskt annars skulle jag inte ha tillbringat så mycket tid där. Sen var det faktiskt någon som just nämnde bilbälteskuddar i sitt inlägg.

Jag är nog för gammal för att tro att just jag reser på det rätta sättet eller kopplar av på det rätta sättet. Jag försöker bara ha en bra avkopplande resa med spännande möten och härliga dagar. Även här hemma handlar tillvarom om att få ett bra liv och inte drömma mig bort allt för ofta från nuet.

Bra semesterupplevelser har jag haft på andra ställen i världen också så på det viset är Grekland inte unikt för mig.

Eva

[inkfish]

Ursprungligen postat av Eva L

Nog förstår jag det men jag tycker att ni vimsar till det med prat om personlighet och talet om att vara en annan människa.

Men nu har ju du synpunkter på hur vi pratar - såna där som jag inte fick ha

Det rätta sättet att resa är det sätt var och en själv väljer, tycker nog jag.

[Lissi]

Ursprungligen postat av Eva L

.

Jag är nog för gammal för att tro att just jag reser på det rätta sättet eller kopplar av på det rätta sättet. Jag försöker bara ha en bra avkopplande resa med spännande möten och härliga dagar. Även här hemma handlar tillvarom om att få ett bra liv och inte drömma mig bort allt för ofta från nuet.
Eva

Jag kan faktiskt inte se att någon i något inlägg pratat om "det rätta sättet" att resa Alla pratar om sina egna upplevelser /känslor när de är i Grekland och alla har rätt att berätta om dessa. Det finns väl inte någon här som åker till Grekland för att INTE få en bra resa??

..och jag drömmer mig gärna bort från nuet hemma också när det passar mig. Hur andra gör lägger jag mig inte i, men det är jättekul att läsa allas upplevelser av landet vi gillar så mycket

Lissi

[Yanna]

Ursprungligen postat av Eva L

Nog förstår jag det men jag tycker att ni vimsar till det med prat om personlighet

Eva

Du kan inte påstå att man vimsar till det, bara för att man inte tycker som du! Alla har rätt till sin egen personliga upplevelse inkl att man upplever om ens personlighet blir annorlunda i Grekland, utan att någon inbillar sig att den sitter med facit i handen.

Yanna

[yeasou]

När jag kliver ur planet i Grekland och då oftast på Santorini vaknar livsnjutaren inom mig upp. Första andetaget i Grekland är som lustgas för mig. Jag älskar den känslan mer än något annat i livet tror jag. Ryggsäcken man släpar omkring på hemma finns ej med där nere. Jag låter alla olater och drömmar som här hemma ligger undanträngda härja fritt. Njuter av varje sekund. Gråter av glädje att få komma dit och gråter av sorg varje gång jag måste åka därifrån.
Jag mår bäst i Grekland
Yeasou

[mrwalker]

Dere må ta dette i beste mening, det er IKKE meningen å kritisere noen svensk overhodet, men når en (tilfeldigvis svensk) dum tenåring kalte meg (iført australsk skinnhatt...) en "Jävla Grek", har jeg nok aldri vært stoltere. Jeg vet ikke om dette sier noe om mitt andre jeg???

[Yanna]

Ursprungligen postat av mrwalker

Dere må ta dette i beste mening, det er IKKE meningen å kritisere noen svensk overhodet, men når en (tilfeldigvis svensk) dum tenåring kalte meg (iført australsk skinnhatt...) en "Jävla Grek", har jeg nok aldri vært stoltere. Jeg vet ikke om dette sier noe om mitt andre jeg???

[Marianne]

Ursprungligen postat av mrwalker

...dum tenåring kalte meg (iført australsk skinnhatt...) en "Jävla Grek", har jeg nok aldri vært stoltere.

Dagens guldkorn i den rätt så roliga tråden att följa, mrwalker!

Marianne - som njuter av Grekland bl.a. för att jag där kan släppa stress och alla tunga plikter och måsten!

[bocina]

Ursprungligen postat av yeasou

När jag kliver ur planet i Grekland och då oftast på Santorini vaknar livsnjutaren inom mig upp. Första andetaget i Grekland är som lustgas för mig. Jag älskar den känslan mer än något annat i livet tror jag. Ryggsäcken man släpar omkring på hemma finns ej med där nere. Jag låter alla olater och drömmar som här hemma ligger undanträngda härja fritt. Njuter av varje sekund. Gråter av glädje att få komma dit och gråter av sorg varje gång jag måste åka därifrån.
Jag mår bäst i Grekland
Yeasou

Precis!
När man kliver ut på flygplanstrappan (vilket numera alltid blir i Chania) och hettan, dofterna och ljuden slår emot dig så börjar de lugnande endorfinerna strömma till. Inte ens i mitten av juli, när det var som att kliva in i en bastu, så kändes något annat än "Ahhh...hemma igen"
När man kommer ut i ankomsthallen och antingen möts av biluthyraren eller "vår" taxiförare Zacharias så känner man verkligen - här trivs jag. När man sen kommit fram, öppnar terrassdörren och tar med sig en Amstel upp på takterrassen - då är alla krav hemifrån som bortblåsta - glömda helt enkelt.

Nu är jag HÄR och NU!

BoCina

[Stina]

Ursprungligen postat av zeus&hera

Med risk för att låta djup och flummig så vill jag dela med mig av MIN känsla när jag återvänder till Grekland - och speciellt Kreta (där jag har min starkaste upplevelse av detta kvar):

Jag blir liksom FÖRÄLSKAD i allt och alla; landet, dofterna, livet, människorna, katterna - men allra mest i MIG själv! Jag blir min egen bästa vän i Grekland och älskar den känslan! Någon som förstår?

Jag förstår! Känner likadant

//Stina

[Stina]

Ursprungligen postat av bocina

Precis!
När man kliver ut på flygplanstrappan (vilket numera alltid blir i Chania) och hettan, dofterna och ljuden slår emot dig så börjar de lugnande endorfinerna strömma till. Inte ens i mitten av juli, när det var som att kliva in i en bastu, så kändes något annat än "Ahhh...hemma igen"
När man kommer ut i ankomsthallen och antingen möts av biluthyraren eller "vår" taxiförare Zacharias så känner man verkligen - här trivs jag. När man sen kommit fram, öppnar terrassdörren och tar med sig en Amstel upp på takterrassen - då är alla krav hemifrån som bortblåsta - glömda helt enkelt.

Nu är jag HÄR och NU!

BoCina

Låter underbart!!

//Stina

[litentuva]

Ursprungligen postat av zeus&hera

Jag blir liksom FÖRÄLSKAD i allt och alla; landet, dofterna, livet, människorna, katterna - men allra mest i MIG själv! Jag blir min egen bästa vän i Grekland och älskar den känslan! Någon som förstår?

Absolut!! Men undantag för katterna...

(med risk att få på moppo av alla Kalimeras kattälskare...)

[inkfish]

Ursprungligen postat av mrwalker

men når en (tilfeldigvis svensk) dum tenåring kalte meg (iført australsk skinnhatt...) en "Jävla Grek", har jeg nok aldri vært stoltere.

Du ser! Det behövs en svensk om sanningen ska fram