|
|
#21
2010-08-03, 10:42
|
||||
|
||||
Sv: Reseledare i Grekland
Jag googlade igår och läste bara en av de bloggar som nämns i början på tråden. Jag är egentligen inte ett dugg intresserad av vad de har för sig. Men måste säga att jag tycker hon var väldigt tydlig med att hon skulle ta det lugnt, skrev om nyktra kvällar för hennes del då hon hade uppdrag morgonen efter vilket jag tolkar som ansvarstagande, att hon gjorde skillnad på party och arbete.
|
|
#22
2010-08-03, 13:22
|
||||
|
||||
|
Sv: Reseledare i Grekland
Har inte läst bloggarna men har en dotter som jobbade som reseledare för Solresor några år. Kravet förutom reseledarkurs var att att de skulle vara minst 21 och haft körkort i 3 år. Så några duvungar var det inte precis.
 Hårt arbete MINST 12 timmar om dagen (eller natten vid flygförseningar tex). HÖGST 1 dag ledigt i veckan. Så visst kan man unna dom lite roligt också, men man behöver ju inte blogga om det! Solresor var ganska stränga, de fick hårda förhållningsorder angående uppträdande, kläder och skor. Percingar och synliga tatueringar var förbjudet. De fick ta hand om om både försvinnanden, sjukdom och dödsfall, så det är klart att det är ungdomar med skinn på näsan som jobbar som reseledare. När dottern blev anställd var det 3 av 500 sökanden som valdes ut! Katitzi 
|
|
#23
2010-08-03, 13:36
|
|||
|
|||
|
Sv: Reseledare i Grekland
Jag brukar också läsa om reseledare som bloggar. Visst nämns det om en del festande och billiga shots, drinkar och att man blir fyllehungrig. Men så länge tjejerna och killarna sköter sitt arbete och (kanske) tänker på sitt rykte så får dom festa varje dag.
Det kan ju bli lite för mycket av det goda men det är ju sånt man får lära sig när man är ung. Hamnar jag på en reseblogg där det står mycket om festande och man kan tro att det är en fjortis som skriver så stänger jag den sidan. // Stina
|
|
#24
2010-08-03, 19:52
|
|||
|
|||
|
Sv: Reseledare i Grekland
En intressant tråd. "Vad kan jag göra och hur kan jag uppträda på min fritid när jag är lätt igenkänd i min yrkessituation?" Det är en svår fråga!
Man måste nog till att börja med vara medveten om att i vissa yrken är man mer offentlig än i andra. Reseledare är ett exempel... Att mitt uppträdande på min fritid också KAN påverka min förmåga att utöva mitt yrke på ett respektingivande sätt. Och att det dessutom KAN påverka mina gäster/kunders, och även andras intryck av min arbetsgivare och de tjänster denne tillhandahåller... "Anställer det företaget sådana suputer så ska jag inte åka med/handla av dem framöver..." Det handlar om förtroende. Då uppkommer frågan om arbetsgivaren har rätt att ställa krav på hur personen uppträder, eller vad den gör på sin fritid? Det finns företag idag i Sverige som kräver att all personal är helt rökfri. Även på fritiden!!! Det kallar jag ett allvarligt ingrepp i min personliga integritet. En Polis här i Malmö fick sparken (har jag för mig) för ett par månader sedan för att han hade lagt ut tämligen olämpliga inlägg på sin Blogg. Han uttryckte saker och beskrev händelser som inte var förenliga med hans yrke. Tycker jag är riktigt. Det finns företag i Sverige som har stränga regler för hur deras anställda ska uppföra sig i trafiken när de kör firmamärkta bilar. Trafikförseelser bestraffas med löneavdrag eller värre... Det finns en viss rimlighet i kraven. Men en privat bestraffning är tveksam. Rätt eller fel? Det är ju inte bara det vi ser som ger oss möjlighet att värdera saker. Idag betyder kanske det vi läser ännu mer? Man ska inte underskatta Internets och Bloggars genomslagskraft!!! På Internet blir vi ju matade med information! Vi behöver inte ens söka den! Jag jobbade som säljare/marknadsförare under tämligen många år och jag såg mig alltid, även på min fritid, som representant för företaget. Så jag klädde och uppförde mig (nåja...  ) på ett vettigt sätt eftersom det alltid fanns en risk att springa på en kund. Min gissning är att arbetsgivare vartefter kommer att ställa större krav på sina anställda vad gäller det de kan lägga ut på Bloggar osv. Och det har jag rätt stor förståelse för!
|
|
#25
2010-08-03, 20:12
|
||||
|
||||
|
Sv: Reseledare i Grekland
Det ligger en del i vad du säger Peter, men just i detta fallet så skriver ju tjejen inte om gäster.
Jo- det gör hon, iofs, hon berättar hur trevliga och glada de är. Hon berättar om hur hennes liv ser ut just nu. En ung tjej som jobbar och gillar party, vem kan klandra henne för det? Den blogg jag hänvisar till som också är en av dem som nämns i början av tråden finner man om man googlar reseledare i parga, första träffen på bloggarna syftar jag på. Mara Therese- är det så att du läser här? : Go Girl!
|
|
#26
2010-08-03, 20:56
|
|||
|
|||
|
Sv: Reseledare i Grekland
Citat:
Vad jag säger är att i vissa yrken är det så att man, om man känner det ansvaret, representerar sin arbetsgivare även på sin fritid. Och att man i vissa lägen kanske BÖR ta hänsyn till det. Det är det enda jag säger! Men det är ju upp till var och en...! Citat:
 Men om man är en mer eller mindre offentlig person, som en reseledare är, bör man kanske använda sin fingertoppskänsla för vad som är lämpligt att lägga ut på en Blogg. Inte bara för sin egen del utan även kanske för arbetsgivarens del?När man lägger ut ett inlägg på en Blogg, ett Forum, egentligen i alla sammanhang, bör man ställa sig frågan: Hur kommer detta att uppfattas? På vilket sätt kommer det att påverka de som läser det... I princip så kan alla människor i hela världen läsa vad någon skriver på en Blogg! Kastar sten i glashus....  Hmm... Ja, ja.... Party, party kan säkert attrahera vissa resenärer. Men samtidigt avskräcka andra... Citat:
|
|
#27
2010-08-03, 22:02
|
||||
|
||||
|
Sv: Reseledare i Grekland
Om man läser bloggen som tråden bl.a. handlar om så är det lättare att säga om man tycker hon har gjort fel/gått över gränsen/ eller vad man nu än tycker.
Du relaterade till en polis som fått sparken pga åsikter i sin blogg, om jag inte missminner mig alldeles så hade h*n skrivit om pågående ärende och namngivna personer, det var därför jag poängterade att så inte är fallet med den tjej som jag relaterar till. Jag tycker också att man skall tänka på vad man skriver och hur man skriver, men man måste också kunna se skillnaden på när människan är privat och inte. // Helén 
|
|
#28
2010-08-03, 22:59
|
||||
|
||||
|
Sv: Reseledare i Grekland
Citat:
Sen är inte jag en moraltant som tycker illa om att ungdomar åker utomlands o prövar sina vingar, och kanske festar då o då. Men att blogga om det, det ogillar jag. (Alltså som representant för ett researrangör, med bilder av uniformen på, och lättklädd/festklädd sida vid sida) Nu tror inte jag att det är särskilt många som gör så här, men de som gör det KAN skada anseendet för resebolaget (kanske) Irene
|
|
#29
2010-08-04, 00:05
|
|||
|
|||
|
Sv: Reseledare i Grekland
Citat:
Läste en av bloggarna och tyckte den var riktigt oskyldig. Hon skriver nästan mera hur mycket hon tycker om sitt jobb tycker jag, än om hur ev full hon var 19-åringar festar. Spelar nog ingen roll var de jobbar. En i kassan här på Rema1000 pratar gärna om hur bakfull hon är framför sina kunder... Bryr mig inte. Så länge hon gör sitt jobb.
|
|
#30
2010-08-04, 08:03
|
||||
|
||||
|
Sv: Reseledare i Grekland
Som gammal reseledare själv på nämnt företag men då för ca 20 år sedan.... MEN då upmanade man sina anställda att INTE festa på tex det hotell som man hade sina gäster, man skulle tänka på VAD man sa till gästerna på sin fritid, vi skrev på "sekretess" papper där man åtog sig att INTE prata om gästerna inför andra gäster, tala illa om företaget etc.... Jag har inga direkta åsikter om just nämnd blogg MEN tycker rent generellt att man bör tänka sig för vad man lägger ut på nätet och det säger jag till mina 3 barn som är 20, 19 och 17 år...hur VILL dom bli uppfattade av andra? I min position i arbetslivet så anställer jag folk lite då och då till reception och det första jag gör är "googla" på personen vilket ju blir mer och mer vanligt idag! I och med internet så kommer mycket mer upp till ytan, det du Peter nämnde ang Polisen som fick sparken har oxå läst om det, eller ta narkosläkaren som la upp operations bilder, eller en bekant till mig som skrev om gäster-kunder på facebook och fick sparken därefter...ja listan kan nog göras lång, men det ämnet är iofs en helt annan sak.
Camilla
|
|
#31
2010-08-04, 08:14
|
|||
|
|||
|
Sv: Reseledare i Grekland
Båda bloggarna som det syftas till i början av tråden är superbra
 Tjejerna gör ett bra jobb tycker jag, jag hade en av dem som reseledare i våras och hon skötte sig utmärkt, att man såg henne på en bar senare på kvällen gjorde absolut ingen skillnad för mig Kul att se att de kan roa sig lite utöver jobben oxå...
|
|
#32
2010-08-04, 09:11
|
||||
|
||||
|
Sv: Reseledare i Grekland
Jag tycker många här har så kloka och tänkvärda åsikter!
Det jag fortfarande undrar är om vad resebolagen säger i den här frågan. Jag lär nog inte få svar på det här, om det inte råkar vara någon som är representant från något av resebolagen. Jag tycker i varjefall att det är roligt att mina funderingar har fått hela två sidor redan! Jenny
|
|
#33
2010-08-04, 15:38
|
|||
|
|||
|
Sv: Reseledare i Grekland
Egentligen är det ju så att det jag säger och gör på min fritid är min ensak. I alla fall borde det vara så.
Om jag på en fest för 20 år sedan sade något ofördelaktigt om min arbetsgivare var det kanske 20 - 30 pers som fick reda på det. Om jag skriver samma sak idag på min hemsida, min blogg, facebook etc så kan hela världen läsa det. Inklusive min arbetsgivare. Verkligheten har förändrats och genom det också kraven på vad jag skriver i offentliga sammanhang. Det som skrivs idag har så otroligt mycket större spridning och genomslagskraft än tidigare. Så på det sättet suddas linjen mellan arbete och fritid ut till viss del. Då förändras också kraven. Jag menar då ansvaret för hur jag uttrycker mig om min arbetsgivare tex. Den här förändringen har gått väldigt fort och jag är inte helt säker på att vi har hunnit med att ta till oss detta. Oavsett om man är offentlig person eller inte måste man idag vara beredd att ta konsekvenserna av det man skiver så att alla kan läsa det. Det är något man kanske bör ha i åtanke om man skriver om sitt jobb, men även vilka saker man skriver om i sitt privatliv.
|
|
#35
2010-08-06, 12:01
|
||||
|
||||
|
Sv: Reseledare i Grekland
Citat:
Funderar på om man i dagens samhälle ses som lite underlig för att man väljer att inte "fläka ut" sitt liv på Internet?!
|
|
#36
2010-08-06, 20:46
|
||||
|
||||
|
Sv: Reseledare i Grekland
Citat:
Vid ett tillfälle såg jag en blogg som en av våra semestervikarier hade. Och det första jag såg var "Brr, då har man vaknat bakfull ännu en gång..." Vilken tur då, tänkte jag, att jag redan kände honom som intelligent, trevlig, begåvad, yrkesskicklig och socialt kompetent. Hade jag sett bloggen innan hade jag kanske omedvetet ratat hans ansökan. Och jag tycker inte att det är han som gör fel i det läget, det är jag. Jag går miste om en bra vikarie för att jag är så gammal att jag förutsätter att man är en slarver om man skriver sånt på nätet. Men om inte lång tid alls är det dagens unga som är beslutsfattarna och makthavarna, de kommer inte att välja bort folk för att de beskriver sig som partyprinsessor på nätet.
|
|
#37
2010-08-07, 20:36
|
||||
|
||||
|
Sv: Reseledare i Grekland
Citat:
Men det är ju ändå det personliga mötet som är avgörande och din kompetens så klart men skulle jag hitta diverse inte så trevliga saker på nätet skulle jag nog bli misstänksam, tex att man är väldigt rasistiskt och finns med i någon grupp och detta jobb är beläget Dubai tex skulle jag inte tveka utan den personen skulle inte få någon anställning...så är det. Jag vill vara tydlig att när det gäller "partyprinsar eller prinsessor" är det inget skäl till ett jobb! Utan det skall nog vara större grejer man hittar om personerna på nätet. Men återigen det man utger sig för på internet "stämplar" en som person.. Camilla
|
|
#38
2010-08-07, 20:50
|
||||
|
||||
|
Sv: Reseledare i Grekland
Jag tycker nog inte att det är riktigt så enkelt. Det är inte bara den stämplade som bär ansvaret för stämplingen - utan också den som stämplar.
Jag kan jämföra med något annat som vår generation ofta har problem med: omfattande piercingar. Ska jag rekrytera och det dyker upp en ung förmåga med vad jag betraktar som järnskrot i hela ansiktet så skulle jag ju kunna tänka: "nope, så omdömeslös att man kommer till en jobbintervju - eller ett jobb - på det där viset... Den sorterar vi bort" Men i det läget tycker jag att jag får skärpa till mig. Att jag förkastar piercingar är en åldersfråga, jag kan inte straffa de yngre som piercar sig som ett rent mode. Det är alltså inte så enkelt så att det är den piercades ansvar att ta ut sina piercingar - det är också mitt ansvar att inte dra några slutsatser om henne/honom baserat på att h*n har "järnskrot i ansiktet". Och på motsvarande vis är det inte bara vissas ansvar att inte vika ut sig på nätet, det är också andras ansvar att inte döma dem för att de gör nåt som i deras ålder anses helt naturligt.
|
|
#39
2010-08-21, 02:01
|
||||
|
||||
|
Sv: Reseledare i Grekland
En gång i tiden gick jag Apollos Reseledarskola. Bland mycket annat fick vi lära oss att "hålla låg profil" även om vi var lediga.
Britt-Marie
|
|
#40
2010-08-25, 02:06
|
|||
|
|||
|
Sv: Reseledare i Grekland
En mycket tänkvärd och bra artikel Anoula. Hoppas alla som läser den här tråden också läser artikeln.
Jag har ingen hemsida. Jag bloggar inte, jag twittrar inte... Jag har inget behov av att hänga ut mitt privatliv på nätet. Där allt jag skriver och publicerar finns kvar i evinnerlig tid... Även om jag ångrar och raderar det jag skrivit! Detta gäller ju även det alla skriver på Kalimera!!! En av anledningarna är att jag tidigare under ett antal år har jobbat med datasäkerhet. Bl a det Engelska systemet MLS. Det är nog få här som inser hur sårbara de flesta system är. Eller hur enkelt den information som läggs ut kan användas i felaktiga eller brottsliga syften. Fast vi är ju några miljarder människor som har tillgång till nätet, och det ska ju en jäkla otur till för att just "jag" ska råka ut för identitetsstöld eller att någon såg att jag åker på semester och insåg att huset är tomt... Eller...? Jag finns inte att finna på nätet idag. De få som skulle kunna söka på mitt namn hittar en symfonimusiker som tydligen är rätt duktig.... Men det är inte jag... Jag var i Gbg i helgen som gick och träffade goda vänner som frågande sade att "Du finns ju inte på Facebook? T o m min gamla mamma är ju med...!" Det verkar som att det börjar bli socialt oaccepterat att INTE vara med...? Man är tydligen lite konstig då? Det börjar verka som ett tvång att vara med där? Och det gillar jag inte.... Fast det slutar väl med att jag också reggar mig... Måste väl. För att inte verka totalt socialt inkompetent. Jag förstår betydelsen av det sociala nätverk Facebook kan ge. Hitta gamla kompisar eller släktingar osv... Eller bara hålla kontakt. Men det har mindre betydelse för mig. De jag vill ha kontakt med har jag via mail, telefon eller Skype. Och helst genom besök. Speciellt när det gäller vänner utomlands... Men den dag jag reggar mig kommer det att ske väldigt försiktigt...
|
 |
|
|
Linjär visning
