2013-03-22, 23:28
|
|
Avslutat medlemskap på egen begäran.
|
|
Reg.datum: jul 2012
Inlägg: 4 596
|
|
Sv: Inflygningen till Samos (OBS: långt inlägg....)
Citat:
Ursprungligen postat av Hasse
RIKTIGT DELIKAT ÄMNE 
Så många gånger flygplatsen på Samos har diskuterats, vilken dragningskraft dess existens har! Och särskilt landningarna, så många olika känslor de har inneburit här genom åren. För mig har bara vällustkänslor existerat då Samos var mitt första Greklandsbesök redan 1981.
Nu råkar jag vara ”flygnörd”, att titta på flygplan kan fånga mig i timmar. Både i verkligheten och på nätet.
Utan att för den sakens skull kalla mig ”kunnig på flygning” så har jag ändå under åren snappat upp ett och annat om flygplan och flygplatser. Att Samos flygplats fått den placering den har vet jag inte exakt. Men var på ön det skulle finnas lika mycket mark är inte heller något jag vet. Som den är placerad har man nog inte haft något alternativ då ön i övrigt är så pass bergig. Men det här med utnyttjande av grekisk mark är ju alltid ett knepigt kapitel. Det finns ett antal andra öar där betydligt ”värre” placering av flygplatser har gjorts. Att t.ex landa utanför Chania, på Kos eller på Rhodos är inget i jämförelse med Samos.
Det finns ett antal förhållanden som spelar in då ett flygplan ska landa på Samos. Landnings/startbanan ligger så vitt jag kan se helt i öst-västlig riktning och vid havsnivå. Oavsett från vilket håll man landar så måste planet utföra flera krävande svängar. Ett optimalt scenario är att kunna få en så rak inflygning som möjligt. Men är detta begränsat på grund av ”naturliga orsaker” som t.ex de omgivande bergen både väster och norr om flygplatsen så blir respektive inflygning en provkarta på skicklighet från de två längst fram. Det är möjligt att det ännu finns någon slags restriktion i hur mycket planet får flyga in över turkiskt luftrum som ju ligger så pass nära, detta har nämnts i forumet för många år sen.
Vad jag har sett på Youtube så kan hur som helst inflygning ske österifrån då man passerar i stort sett hela ön i riktning svagt sydost. Landning utförs då med först en längre sträcka rakt söderut efter kraftig sväng höger för att sedan resultera i en mer eller mindre 180 graders högersväng OM planet landar med nosen mot havet. Då tangerar de enbart den turkiska kusten. Sedan i och med att hela flygrutten är inprogrammerad från start till landning så kan piloterna om jag förstått det rätt, inte välja den avslutande delen på egen hand utan måste hålla den till sin ände. Märk också att varje sväng innebär automatisk förlust av höjd, hastigheten har sedan en längre stund börjat reduceras.
Som i mitt fall 2009 så kan landning även ske med nosen mot bergen men inflygningen kan då ske öster ifrån men som sagt i olika varianter. En 180 graders sväng över havet samt c:a 90 graders vänstersväng där man har Pythagorion på höger sida vid landning mot bergen. Gör man en mer utsträckt inflygning kommer man att passera mer eller mindre rakt över orten Ireon. I och med att berget väster om Ireon påverkar hur vindarna i sin tur påverkar planets höjdsänkning så blir därför den avslutande 90 graders högersvängen också kännbar då den slutliga korta biten rakt fram mot landning samt hastighetssänkningen ska avsluta ”kraftprovet”.
Den allra mest använda varianten har jag för mig är då planet passerar öns västligaste punkt, svänger svagt vänster och därefter rakt fram i ostlig riktning förbi lilla grannön Samipoula och därefter in vänster över land ovanför orten Ireon osv.
Från vilket håll landningen än sker så är den största delen ett jobb för att parera vindförhållandena. Den ständiga vinden kommer inte absolut från norr, bergens placering får den att vara nyckfull så strävan efter att landa i motvind sätter därför piloterna på hårda krav. En inflygning sker ju dessutom i en så gigantisk temperaturskillnad som kanske upp emot 90 grader. Från lägre än – 50 på marschhöjd 10.000 m +) upp till högre än 30 + på marken beroende på när på dygnet landningen sker. Molnighet eller klart väder innebär marginell skillnad men vid molnigt väder kan lätt turbulens uppstå och orsaka mindre skakningar. Vid kraftig sväng och snabb vertikal förflyttning nedåt samt reducering av hastigheten så uppstår ”fullt naturligt” en situation som får passagerarna att undra vad som händer. Många av er har ju haft obehagskänsla vid dessa Samos-landningar.
Detta är en flygnings allra känsligaste sekvens och som om det inte var nog med förhållanden så skall också dessa delar tas in i bilden: Planets storlek, vikt (antal passagerare samt last och bränsle), banans längd, temperatur, ”övrigt” väder (torrt eller vått underlag), nedsättningspunkt på banan (”banbeskaffenhet”). Ju tyngre plan, desto känsligare är banans respektive avslutande bitar för hög vikt. Detta gäller banor generellt över hela världen. Pratar vi sedan om den kraftiga inbromsningen (som också har orsakat obehag) så syns ju den tydligt i ”Fly Niki-videon” (den som är 1.45 kort). Det blir ungefär en kilometers bromssträcka med absolut full kraft och givetvis kommer plastinredningen i kabinen i ”självsvängning”, det knakar och låter, man kan lätt bli spänd av all kraft som uppstår.
Jag har 2001 suttit i en Boeing 757 som landade via inflygning västerifrån, nosen mot havet och det var en helt ljuvlig inflygning men väldigt många andra passagerare blev väldigt oroliga. Boeing torde vara den största flygplanstyp som tillåts landa på Samos, har dock ej sett något som varken bekräftar eller dementerar detta. I sista högersvängen ner mot banan ”dippade” piloterna planets stjärt som man slutligen gör med nosen svagt stigande. Detta hjälper till att luftbromsa flygplan samt att de bakre paren av hjulen alltid sätts i först vid ”touchdown” samt att noshjulen sätts i sedan men att tidsmellanrummet mellan dessa två moment alltid är kortare ju kortare bana man landar på.
Full bromsningseffekt uppnås alltid först då samtliga hjul har fått markkontakt. Här handlar det om sekunder, det är en enorm mängd g-kraft inblandat. Jämför med hur en landning på t.ex Arlanda går till. Där tar man det betydligt lugnare, noshjulen sätts i betydligt ”längre tid” efter touchdown och inbromsningen blir därefter långt mer utdragen och bara full bromskraft betydligt kortare stund. Man landar också betydligt längre in på banan sett från den ändpunkt man passerat i ögonblicket.
Jag överlåter åt andra att avgöra om eventuella sakfel behöver rättas till. Jag har aldrig arbetat inom flygbolagsverksamhet eller liknande. Jag har ingen relevant utbildning i ämnet. Tycker bara att flygplan och flygning är oerhört spännande. Men jag har liksom många andra, en egen nivå av respekt och förnimmelser av rädsla för flygning någonstans i det undermedvetna. Jag har vid ett enda tillfälle fått följa med upp i ett segelflygplan, en i och för sig intressant stund på c:a 800-900 meters höjd. Jag gör INTE om det.
/ Hasse
|
Intressant läsning om landningsteknik, måste säga att piloterna är mycket skickliga!
Jag älskar att flyga, men måste säga att jag fann det väldigt obehagligt att landa på Samos, med den otroligt kraftiga inbromsningen det har jag aldrig varit med om tidigare så jag vart överraskad, det var rena turen att jag inte fick upp det jag hade ätit innan.. ...!
Jag har också segelflugit med min fasters man som har det som hobby, det var en härlig upplevelse men samtidigt mådde jag lite illa, vilket jag inte brukar göra vid vanliga flygningar.
|
Många ord för en fashinerade vacker upplevelse! har landat 10 gånger på samos och kan säga att det inte öborna och piloterna kan om luriga vindar är nog inte värt att veta!
Linjär visning
