#21
|
||||
|
||||
Sv: Pigadia direkt
Citat:
Det står inte när det börjar gälla. |
#22
|
||||
|
||||
Sv: Pigadia direkt
Det märks att det börjar bli höst. En efter en slår tavernorna igen. Vi hade tänkt äta sushi i måndags, men möttes av en skylt som meddelade att från denna veckan har de bara öppet torsdag - lördag och man måste boka bord i förväg. Vi hade ju träffat Stacey på Pelagos kvällen innan, men jag tänkte inte på att säga: “Vi tänkte komma och äta hos dig i morgon!” … nu blev vi ordentligt besvikna, och bestämde oss för Ratatouille i stället, men de hade stängt för säsongen dagen innan. Man blir litet vilsen när planer går i stöpet. Vi lät Michelangelo fösa in oss på Acropolis i stället, där jag åt en crispy salmon. Mycket god, men inte direkt någon sushi …
Skolorna har börjat, så i tisdags var Pigadias gator fyllda av barn och ungdomar med ryggsäckar. De kånkade hem läsårets alla skolböcker. Jag visade Evi min Chromebook och sa att det är vad våra elever får. Inte fullt så tung att bära, men jag minns känslan av förväntan när jag själv fick nya skolböcker. Att få bläddra i dem och läsa litet i förväg … den nya tekniken är inte enbart av godo. Vi åkte till favoritstranden Damatria, för att upptäcka att vinterstormarna har fört bort sanden! Nu är det ett brett bälte av hala, stora kullerstenar att försöka passera innan man har kommit så långt ut i vattnet att det går att simma utan att stöta knäna i botten. Så tråkigt! Men tavernan Poseidon därovanför är precis lika bra som förr. Ett underbart ställe att sitta och njuta på. Den här dagen anlände Mikke från Rhodos, och vi slöt upp på Faros vid sju för en ouzaki. Jag vinkade till paret Zappa ute på balkongen och bjöd med dem också. Vilken trevlig kväll vi hade! Massor av prat och skratt (och ouzo) och vi gick inte därifrån förrän strax efter tio, när vi var i stort behov av något att äta. Det blev ett gyrosbesök på Tis Erasmias innan vi gick hem. Igår var det Mikkes födelsedag, men han ville inte göra någon stor grej av det hela. Han kom upp till oss på Regina för en fika på balkongen innan han gav sig iväg för att reparera scootern han har fått låna av Andreas. På kvällen träffades vi hos Nena på Nostimies för en enkel födelsedagsmiddag. Ikväll blir det nog Pelagos igen. Karin |
#23
|
||||
|
||||
Sv: Pigadia direkt
Låter ju väldigt tidigt för näringsställena att börja stänga ner för säsongen redan i mitten av september. Kanske coronaeffekt? Hur är det med mängden turister i stan?
Masse |
#24
|
||||
|
||||
Sv: Pigadia direkt
Det är rätt lugnt. Ett fåtal ställen som är fulla vid åttatiden, men en timme senare är det väldigt glest i princip överallt. Inga ungdomar, utan de flesta turisterna är medelålders och äldre.
|
#25
|
|||
|
|||
Sv: Pigadia direkt
Citat:
Ellers kan det jo bli litt spesielt. Vi får håpe på været, så vi kan kjøre litt rundt ihvertfall. Vi skal bo på Regina, de skal vel ikke stenge ned de også? |
#26
|
||||
|
||||
Sv: Pigadia direkt
Nej, Regina stänger inte än.
|
#27
|
||||
|
||||
Sv: Pigadia direkt
Citat:
|
#28
|
||||
|
||||
Sv: Pigadia direkt
Ja, det hände i Ammoppi något år att sanden försvann. Den kom tillbaka så småningom.
|
#29
|
||||
|
||||
Sv: Pigadia direkt
Jag kommer också ihåg när stranden på Amoopi plötslig var stenig! Man blev lite förvirrad, för det stämde ju inte hur det brukade vara. Nu är det dock som vanligt igen, sedan många år :-)
Riitta |
#30
|
||||
|
||||
Sv: Pigadia direkt
Citat:
|
#31
|
||||
|
||||
Sv: Pigadia direkt
När vi var där härförleden, så var då sanden "himma". Möjligen längst bort, där det var lite stenigare, men det kanske är normalt?
/Netwolf |
#32
|
||||
|
||||
Sv: Pigadia direkt
Citat:
Karin |
#33
|
||||
|
||||
Sv: Pigadia direkt
Citat:
Karin |
#34
|
||||
|
||||
Sv: Pigadia direkt
Nu har vi varit hemma en vecka och bara hatar hösten. Ett litet ljus i mörkret är att vi kan börja på gymmet på morgnarna, mina gitarrlektioner har kommit igång och kören börjar igen på onsdag. Så har man något att se fram emot.
Den sista veckan på Karpathos blev litet annorlunda. Dels började min dåliga höft att bråka riktigt ordentligt, så vissa dagar hade jag svårt att gå överhuvud taget. Det underliga var att det kändes ingenting när jag simmade, men efteråt kunde det göra fruktansvärt ont. Vi tog bilen till middagsrestaurangerna när vi kunde. Dels började Fred få jobb som måste göras tämligen omgående, så vi kom inte iväg på så många utflykter som vi hade hoppats. Några dagar gick vi inte ens ut på lunch utan antingen tog vi några mackor på rummet eller så ringde vi efter hemkörning. Försökte dock alltid simma mina längder i poolen för att hålla höften igång. En dag när jag hade simmat 40 längder och höften bara skrek, gav jag Fred mitt kort så han kunde ta ut kontanter att betala hotellet med. Han tog bilen för att det skulle gå snabbare och körde ner till banken vid taxitorget och tog ut pengar, körde sedan upp till Ariadne och handlade lunchattiraljer, kom hem och packade upp och skulle ge mig mitt kort tillbaka ... men där fanns inget kort! Så jag måste halta ner till banken och hoppas, hoppas att han bara hade glömt det i maskinen och ingen hade tagit det! Jag fick komma in och förklara saken och de ville se en identifikation, så jag visade mitt körkort. Det gällde inte som ID, utan de måste se mitt pass. Mannen gick i alla fall bort till maskinen och sa att de hade mitt kort därinne, men jag måste visa passet för att få det tillbaka. Suck och puh! Just då kom Mikke förbi, så han och jag satte oss på Tis Erasmias med en kall läsk medan Fred rusade upp till hotellet för att hämta mitt pass, som låg inlåst i kassaskåpet på rummet. Så småningom kom Fred tillbaka med passet och en minut innan banken stängde blev jag invinkad och kunde få tillbaka mitt kort! Det var helt klart betydligt mer spänning än jag hade behov av ... En middag - minst - på To Ellinikon är obligatorisk. Missa inte den tavernan! Fantastiskt god mat. Deras lever är värd en egen resa, säger Fred. Och så har vi fått en ny favorit på Mesogeios, förrätten som Minás kallar "Grandma´s great balls of fire". Stora keftedes i en riktigt het tomatsås. Mums! Vinterstormarna hade gått illa åt stadsstranden också. Den innersta biten som brukar vara bara sand, bestod nu av sten och grus och det var riktigt svårt att komma både i och ur vattnet. Det brukar ju vara vårt säkra kort när vi vill bada och inte har tid att åka iväg. Hoppas det rättar till sig till nästa gång vi får komma ner. Hösten märktes på flera sätt. På många ställen var vattenmelonerna efter maten utbytta mot vindruvor. Det blåste riktigt kallt, och plasten var nerdragen på de flesta caféerna. I stället för en kall drink blev det varm choklad. Vi frös på stan på kvällarna. Erfarna septemberresennärer var ordentligt klädda i jackor och långbyxor. Inte vi ... På torsdagen började det som sagt att brinna. Vi såg ljuset från elden över bergskammen i norr på natten, och morgonen efter var hela bergskedjan täckt av röken. Folk var oerhört nervösa, många hade inte sovit på hela natten. Vi åkte till Zephyros Village och fikade med Maria och Andreas (och Mikke, som dök upp efter ett tag) och hela tiden flög helikoptrar och flygplan i skytteltrafik över oss med vatten från bukten. De använde även vatten i sötvattensreservoaren till släckning. På fredagskvällen satt vi på Pelagos med Mikke när brandbilarna från Rhodos körde förbi i en lång rad på väg mot eldarna. Sen var det dags för avresa. På flygplatsen lämnade vi tillbaka bilnyckeln, och då upptäckte Fred att han fortfarande hade hotellnyckeln i fickan ... Men Giannis kom och överlämnade en avresepresent - en liten ouzoflaska och två shotglas - och han lovade att lämna in nyckeln på hotellet. Sen tog vi första skuttet över till Rhodos, där vi skulle tillbringa dagen. Någon hade sagt att det gick att lämna in bagaget där. Det gick inte, visade det sig. "Closed due to Covid" ... och vårt plan skulle inte gå förrän efter midnatt. En hel dag på flygplatsen verkade inte alltför inbjudande. Men då såg jag en lucka med "Welcome to Rhodes" där det satt en kvinna och delade ut turistbroschyrer. Jag berättade om vårt problem och hon gav mig ett visitkort. "Ring dit. Det händer att hon kan ta hand om bagage några timmar." Så det gjorde jag, och det skulle gå bra. Så vi tog en taxi till Paradisi. Där finns en liten barnklädesbutik, och där kunde vi ställa vårt bagage. Hon skulle stänga vid två, men om vi talade om när vi ville hämta väskorna skulle hon komma och låsa upp. "Betala det ni tycker att det är värt!" ... Vi gav henne 20 E för besväret. Det var ju värt hur mycket som helst att slippa tillbringa dagen på flygplatsen. Tog en snabb lunch vid torget i Paradisi och sedan en taxi in till Old Town, där vi tillbringade större delen av dagen med att gå runt, göra av med pengar och fotografera. Framåt kvällen tog vi en taxi tillbaka till Paradisi, hämtade vårt bagage och fortsatte sedan till flygplatsen. Vid midnatt kunde vi borda planet och sen sov vi hela vägen hem. Karin trots allt väldigt nöjd |
#35
|
|||
|
|||
Sv: Pigadia direkt
Tack, Karin, för rapporter från en av Greklands finaste öar (i vårt tycke)!
Så roligt att läsa om Karpathos! Catlady, som saknar och längtar...... PS: hösten i Sverige är INTE kul, nästa dag vi firar är 21 december, vintersolståndet! Då blir det inte mörkare i alla fall. Tar iofs ett tag innan det börjar ljusna igen men man är på rätt sida Senast redigerad av Catlady den 2021-10-02 klockan 22:16. |
#36
|
||||
|
||||
Sv: Pigadia direkt
Citat:
Kul att höra att fler än oss firar vintersolståndet Vi gör alltid god mat med vin o grejer och firar att ljuset återkommer. Midvinterafton är mer efterlängtad än midsommarafton! / Kajja |
#37
|
||||
|
||||
Sv: Pigadia direkt
Tack för rapporterna, Karin. 😀
Ogillar hösten jag med, men gläds ändå åt lövens vackra färger och att man åter igen får tända ljus. 👍 /Netwolf |
#38
|
||||
|
||||
Sv: Pigadia direkt
Tack Karin!
/Maria |
#39
|
|||
|
|||
Sv: Pigadia direkt
Tack för finfina rapporter!
|
#40
|
||||
|
||||
Sv: Pigadia direkt
Tack för alla rapporter, Karin! Tråkigt det där med höften och andra strapatser, men sånt är ju livet. Hösten är jobbig, värst är november och december, tycker jag.
Det där att fira vintersolståndet låter ju som en bra idé! / Anne |
|
|