|
|
#43
2016-03-11, 18:15
|
||||
|
||||
Sv: Ofrivillig Atenturist
[QUOTE=Monica P;383368]Jag har sagt det tidigare: något jag gillar i Grekland är den mänskliga dimensionen. Det är så enkelt att börja prata om något som gör att den andre personen blir så gott som nära bekant. Professor P härstammar från Kos, alltså känner han folk på Kalymnos, alltså fick jag en lång rad av namn att fundera på om jag hade träffat. Läkaren K som kontrasignerade det papper som ger mig halva biljettkostnaden åter frågade hur gammal jag är."det är min mamma också. Hon har klarat av det här. Du kommer med säkerhet att bli bra: Du dör av något helt annat om många år"...hos kemtvätten: "Nämen hej Monica, vi har ditt täcke klart så nu kan du se fram emot att sova varmt och gott nästa vinter också..."
Så där är det hela tiden, faktiskt.[/QUOT Så tryggt det låter och kärleksfullt. Önskar så att vi hade lite av det här i Sverige också. Jag önskar dig allt gott! Vi kommer ner i höst igen och kanske kan vi ses vid en fika. Krya på dig, Monica! 
|
|
#44
2016-03-11, 18:51
|
|||
|
|||
|
Sv: Ofrivillig Atenturist
[QUOTE=Hjalta99;383629
Så tryggt det låter och kärleksfullt. Önskar så att vi hade lite av det här i Sverige också. [/QUOTE]  Håller verkligen med. Det är något vi behöver mer av här i Sverige. I allt övrigt Monica, underbart att höra att du blir så väl bemött. På sätt och vis är det nog väldigt bra att det är i Grekland du befinner dig just nu och inte i Sverige. Här blir vi ofta så väldigt distanserade när något sånt här händer. Och det kan jag föreställa mig vore något nytt och märkligt för dig som levt i Grekland så länge? Tänker även fortsättningsvis på dig. Men tror absolut att allt kommer att bli bra.
|
|
#45
2016-03-13, 20:33
|
||||
|
||||
|
Sv: Ofrivillig Atenturist
Lycka till med behandlingarna, Monica!
Det är fint att tänka på allt stöd du har på Kalymnos, men speciellt fint var det att läsa att din dotter kom ner till Aten och var med dig där. Hoppas något av dina barn kanske kan komma snart igen.
|
|
#46
2016-03-16, 12:31
|
||||
|
||||
|
Sv: Ofrivillig Atenturist
Ja, visst är det fint att man blir trevligt bemött. Jag tror att just detta, bröstcancer, är något som berör oss omedelbart, det är dels så pass vanligt så att alla känner någon som drabbats, dels är det ofta artiklar i press och TV. En relativt behandlingsbar sjukdom som denna leder omedelbart till berättelser som ömse uppmuntrar, ömse förskräcker.
Jag har under åren träffat många människor med svårartade tumörsjukdomar, för att inte tala om allt annat allvarligt man kan få diagnosticerat, men det är kanske inte lika vanligt att man engagerar sig i tjocktarmscancer eller aortastenoser eller stroke. Jag har mött så många trevliga reaktioner redan, och varje positiv människa lyfter mig högt. Idag har jag dragit stan runt och köpt två stora sidenschalar, ögonmakeup och lite annat. Ska jag vara utan hår kan det få ske med stil...
|
|
#47
2016-03-16, 14:35
|
|||
|
|||
|
Sv: Ofrivillig Atenturist
Citat:
Rätt inställning. Vad jag förstått av de bröstcancerbehandlade jag känner så blir håret fint efteråt.Lissi
|
|
#48
2016-03-16, 14:55
|
|||
|
|||
|
Sv: Ofrivillig Atenturist
[QUOTE=Monica P;384010
Idag har jag dragit stan runt och köpt två stora sidenschalar, ögonmakeup och lite annat. Ska jag vara utan hår kan det få ske med stil...[/QUOTE] Här i Norbotten har vi rätt till att få en peruk😱Min dotter och dotterdottern följde med mig när jag skulle prova ut min,hjälp, det var inte jag som jag såg i spegeln!!!!Mormor ta den här du ser mycket yngre ut i den  Peruken kom,friserades till och med den på huvudet åkte jag till min då 91-åriga mamma och hon kände inte igen mig,hon trodde att jag var en ny person från hemtjänsten så hon frågade mig har du varit här hos mig förut,jo mamma sa jag många gånger,senast igår,men Herre Gud jag kände inte igen dig och så skrattade vi gott.Jag använde ALDRIG peruken någon fler gång,utan knöt en färgglad snygg Gudrun Sjödén sjal så det blev som en stor lös rosett på ena sidan,riktigt snyggt och framför allt min mamma kände igen mig😀När jag började tappa håret så fick frisören ta bort allt med maskin.Det var inte så traumatiskt som jag hade trott,men det kändes lite svalt om huvudet.Nu är allt hår tillbaka och i den färg som jag hade som ung.Brukar skämta och säga att det beror nog på cellförnyelse. Önskar dig allt gott i fortsättningen Monica😍
|
|
#49
2016-03-16, 16:38
|
||||
|
||||
|
Sv: Ofrivillig Atenturist
Klockan halv fem i morse fick jag nog av klådaochsveda i hårbotten, så jag duschade bort det mesta och körde maskin på resten. Mycket märkligt att se sig i spegeln...men när det gäller många män -i alla åldrar- tycker vi att det är fullständigt självklart att de är kala!
|
|
#50
2016-03-16, 18:05
|
|||
|
|||
|
Sv: Ofrivillig Atenturist
Jag tror att Du är jättevacker Monica! Skönheten kommer inifrån!
Vi är många som kommer att drabbas och då är ni stolta kvinnor förebilder. Lissi- direkt frånn underbara Pylos.
|
|
#51
2016-03-17, 02:33
|
|||
|
|||
|
Sv: Ofrivillig Atenturist
Citat:
Monica😍
|
|
#52
2016-03-17, 17:18
|
||||
|
||||
|
Sv: Ofrivillig Atenturist
Citat:
|
|
#55
2016-04-12, 09:46
|
||||
|
||||
|
Sv: Ofrivillig Atenturist
Janne och några andra har frågat hur jag mår. Svaret är "hyfsat", sen vet jag inte riktigt vad jag ska jämföra med...
Senaste chemon var i torsdags, och sen dess har jag sovit i stort sett hela tiden. Upptäckte att mandelmjölk och banan är möjlig att klämma ner, i små portioner. Inget smakar gott , jo om man har råkat tugga på gammalt sågspån, möjligen, och har såna preferenser. Men hyfsat i jämförelse med de andra jag möter, klart hyfsat. Det kanske har sitt intresse att läsa om hur behandlingarna går till, här i Grekland, ni som gått igenom liknande annorstädes kanske finner jämförelserna roande? Jag ska vara kortfattad... Eftersom jag bor i utkanten av landet är det resan som är bekymret. Vi har dagliga flyg och båt tre gånger i veckan, men väder och strejker ställer till det. Jag brukar flyga från Kos med tidiga morgonflyget och återvända med det sena kvällsflyget. Gott och väl, men flera gånger har jag fått ändra planerna radikalt, och det är bara att acceptera. Väl framme i Aten är det raka vägen till Chaidari i nordvästra hörnet, sjukhuset heter Attiko och är ett ganska nytt universitetssjukhus. Det ser ut likadant som andra moderna sjukhus, en stor foajé med målade streck på golvet för att leda oss rätt. Ett blandat sortiment av patienter,anhöriga, personal, hantverkare, leverantörer vimlar runt i foajén, men nu hittar jag mitt mål direkt: inskrivningen. Jag väntar på min tur och visar min IKA-bok. Damen vid datorn säger: nej men hej igen, fru Pizanias! Häpen undrar jag hur hon kan minnas mig bland tusen besökare, och hon säger: Du är ju från Kalymnos, jag la märke till dig, jag är från Leros... Sen följer jag det lila strecket till onkologen, lämnar min inskrivningslapp i lådan vid dörren, som bevakas av security, ingen slipper in där oanmäld. Har jag tur behöver jag inte vänta så länge. En syrra ropar in oss och jag tar plats i ett av de två rum först i korridoren som används uteslutande för chemobehandlingar. Man har knökat in fyra sängar och fem fåtöljer i rummet, och resten av utrymmet tas upp av droppställningar och bord och folks tillhörigheter. Alla hälsar vänligt på nykomlingen, inte för att vi känner varandra, men känslan av att sitta i samma båt är tydlig...somliga har gått här länge och får förmodligen palliativ vård vid långt framskridna tillstånd, andra ser ut som jag, med eller utan peruker eller huvuddukar. Lågmält samtal om allt utom sjukdom...biverkningar kan man dock prata om... Första droppet är för att motverka illamående. Sen kommer de verksamma preparaten, som är olika , i mitt fall en röd och en färglös droppflaska, och en avslutande som ska spola kärlen . Man hinner prata en hel del om man har lust, lite skratt och nojs är inte ovanligt. Syrrorna är proffsiga och mycket sköterskeaktiga av den sort jag minns från tidiga sjukhusår: bestämda och noggranna, inget trams... Läkare kommer i olika omgångar och frågar hur det har varit sen förra gången, en liten rond först, men eftersläpade läkarkandidater, storrond sen med rangordningen ännu tydligare. När själva droppsessionen är klar får man gå till ett annat rum där läkare skriver ordinationer och intyg av olika slag, ny tid bestäms och frågor kan ställas. Sen ska man till "protokollo" och få stämplar på alla papper, så att recept och resebidrag och annat blir korrekta. Så går det till. Med mig när jag lämnade rummet fick jag hälsningar till olika personer på Kalymnos från en gammal byggmästare som verkat här... Jag kan anknyta till sånt jag skrivit om många gånger: den mänskliga dimensionen, det enkla sättet att bemöta andra, som jag är säker på att många av kalimeras vänner har erfarenhet av här i Grekland.
|
|
#56
2016-04-12, 09:59
|
|||
|
|||
|
Sv: Ofrivillig Atenturist
Jag kan inte ens föreställa mig alla tankar och känslor som du, eller någon annan i din situation, går igenom och hur tufft det måste vara. Det är därför väldigt nyttigt att få höra.
Ja det mänskliga perspektivet är så viktigt sådana här gånger. Skönt att höra att du blir proffsigt och bra behandlad av all sjukvårdspersonal. Här hemma i Sverige lever vi nog kvar (många av oss) i villfarelsen att vår sjukvård skulle vara den bästa. Men efter alla nedskärningar inom densamma och med stor personalbrist så tror jag knappast det är så längre. För mig framstår och har du alltid framstått (av dina inlägg här på bloggen att döma) som en väldigt stark person och all styrka i världen förstår jag behövs nu.
|
|
#57
2016-04-12, 10:10
|
|||
|
|||
|
Sv: Ofrivillig Atenturist
Monica P, vi hoppas att du kryar på dig med hjälp av den grekiska sjukvården. Tack för att du berättar.
Vår första större erfarenhet av grekisk sjukvård var 2002. Hjärtsjukvården för min svärmor, som drabbats av en stor hjärtinfarkt var utmärkt, men det var inte många sjuksystrar vi såg. Den mänskliga dimensionen mellan de sjuka och de besökande var desto större. Språksvårigheterna var stora, inte minst för svärmor. Efter två veckor var hon färdigbehandlad och skulle flyttas till ett privat sjukhus innan resan hem till Sverige. Jag glömmer aldrig, när svärmor stolt sittande i sin säng rullades ut ur salen och alla människor i salen önskade god bättring och en bra resa till hemlandet. Själv gick jag ut med tårarna rullande utför kinderna. / Jannis
|
|
#58
2016-04-12, 16:36
|
|||
|
|||
|
Sv: Ofrivillig Atenturist
Monica, så stark Du är som tar Dig tid att skriva....och JA, vi är ju många som undrar. Precis som Thira säger så kan man ju inte ens föreställa sig hur Du har det med allt som berör behandlingarna o s v , men jag gläds åt all medmänsklig värme Du möts av. DEN är Du värd!
Själv minns jag med fasa de tankar som han rinna genom huvudet bara då jag fick ett samtal från gynekologen för ett par år sen att jag genast skulle få en tid för det var ett förstadium till cancer på livmoderhalstappen. DEN skrämseln räckte gott....Det har skrapats bort och jag ska på återbesök....och inte känner man sig riktigt säker mellan undersökningarna... Från alla oss här på Kalimera får Du styrkekramar i massor....och en kämpe är Du! Lissi
|
 |
|
|
Linjär visning
