![]() |
#1
|
||||
|
||||
![]()
Hej, jag heter Janne, och ska nu komma ur gosedjursgarderoben. Den här historien utspelar sig i en galax för länge sedan, i en tid då det inte fanns några smartphones, då det inte fanns några sociala medier och då det var dyrt med minneskort till de relativt nyuppfunna digitalkamerorna. Man fick vara sparsam med fotograferandet. Att det sistnämnda är en paradox kommer ni förstå när ni har sett bilderna och läst texten via länken nedan.
![]() Läs hela historien här. |
#2
|
|||
|
|||
![]()
På 50-talet brukade vi spela en låt på skoldanserna "Crazy man crazy". Har du hört den? Jag minns inte texten, men den var nog som i ditt fall bara "Crazy man crazy"! Du visar självironi och det är modigt! Bra gjort!
/ Jannis |
#3
|
||||
|
||||
![]()
Kul story att pigga upp sig med när det nya året börjat lite grått och rått och alldeles för smittsamt!
![]() Masse |
#4
|
||||
|
||||
![]()
Jag bara älskar dina anekdoter, Janne!
Birgitta, som nyvaken läser denna i den arla morgonstunden innan gryning i Paleochora. |
#5
|
||||
|
||||
![]()
Vilken härlig historia, Janne! Pratade du med dem? Det gjorde du säkert? Jag skulle ha gjort det i alla fall, för jag pratar mycker för mig själv annars också. Som i matbutiken t.ex, mumlar typ "aha, olivolja skulle jag ju också köpa". Nuförtiden har jag märkt att det är bra med munskydd för det är bättre att prata för sig själv under masken.
![]() / Anne ![]() |
#6
|
||||
|
||||
![]() |
#7
|
||||
|
||||
![]()
Ja, vi behöver verklige piggas upp.
|
#8
|
||||
|
||||
![]() |
#9
|
||||
|
||||
![]()
Visst gjorde jag det, jag hade ingen annan att prata med. De var med mig hela dagarna, och vissa kvällar.
![]() |
![]() |
|
|