Bara genom att lyfta en resväska ...forts..

[sjöborren]

Fredagen den 18 december, samma dag som Obama anländer till Köpenhamn, anländer jag och min man.
Inte för att besöka miljökonferensen utan Tivoli.

Resan är en vinst maken erhållit genom att lyfta och gissa vikten på en resväska. Eftersom han inför våra Greklandsresor alltid kommenderas upp på vågen, har han glädjande blivit något av expert

När vi kliver av tåget känns det skönt att mössa, vantar, extra tröja och långkalsonger fått följa med i baggaget. Trots att termometern bara visar minus 3-4 grader kryper snålblåsten in under kappan.

På eftermiddagen promenerar vi längs ströget … över ena torvet efter det andra. Det är när vi kommer in på en bakgata som jag känner ett starkt behov att uppsöka ett ladies room. Plötsligt är alla restauranger, barer, pubar som bortblåsta.

Men nöden har ingen lag, ser en källarlokal, tar jag raskt några kliv ner, öppnar dörren och går in … eller rättare sagt ramlar in. Mörkret och den kompakta rökridån gör att jag inte ser trappsteget innanför dörren, är nära att ramma ett bord - inte ett ledigt, utan till brädden fyllt av askkoppar, ölflaskor och gammeldansk. De fyra tärningsspelade danskarna runt bordet skrockar glatt åt entrén.

Lokalen är liten; en bardisk, ett långbord med tolv personer firande en begynnande julledighet, spelbordet jag försökt ramma, och till sist tre tomma småbord.

När jag lättad kommer tillbaka från – inte ladies room utan skrubben bakom ölbackarna - står det Julebrygd och Jägermeister vid bordet där maken slagit sig ner. Trots att ljudnivån är enorm, trots att vi sitter insvepta i cigarettrök, njuter jag … av värmen, atmosfären, de goda dryckerna.

Det här måste vara danskt gemyt tänker jag, samtidigt som nya Julebrygd är på väg.

Mynten, klirrar i det lilla plåtskrinet - kassapparat onödig- som står bakom bardisken. När jag frågar efter ett kort tar mannen fram en liten papperslapp och en stämpel.

Ute i ”dagsljuset” läser jag ; Rosengårdens Bodega.

[Hjalta99]

Ursprungligen postat av sjöborren

Fredagen den 18 december, samma dag som Obama anländer till Köpenhamn, anländer jag och min man.
Inte för att besöka miljökonferensen utan Tivoli.

Resan är en vinst maken erhållit genom att lyfta och gissa vikten på en resväska. Eftersom han inför våra Greklandsresor alltid kommenderas upp på vågen, har han glädjande blivit något av expert

När vi kliver av tåget känns det skönt att mössa, vantar, extra tröja och långkalsonger fått följa med i baggaget. Trots att termometern bara visar minus 3-4 grader kryper snålblåsten in under kappan.

På eftermiddagen promenerar vi längs ströget … över ena torvet efter det andra. Det är när vi kommer in på en bakgata som jag känner ett starkt behov att uppsöka ett ladies room. Plötsligt är alla restauranger, barer, pubar som bortblåsta.

Men nöden har ingen lag, ser en källarlokal, tar jag raskt några kliv ner, öppnar dörren och går in … eller rättare sagt ramlar in. Mörkret och den kompakta rökridån gör att jag inte ser trappsteget innanför dörren, är nära att ramma ett bord - inte ett ledigt, utan till brädden fyllt av askkoppar, ölflaskor och gammeldansk. De fyra tärningsspelade danskarna runt bordet skrockar glatt åt entrén.

Lokalen är liten; en bardisk, ett långbord med tolv personer firande en begynnande julledighet, spelbordet jag försökt ramma, och till sist tre tomma småbord.

När jag lättad kommer tillbaka från – inte ladies room utan skrubben bakom ölbackarna - står det Julebrygd och Jägermeister vid bordet där maken slagit sig ner. Trots att ljudnivån är enorm, trots att vi sitter insvepta i cigarettrök, njuter jag … av värmen, atmosfären, de goda dryckerna.

Det här måste vara danskt gemyt tänker jag, samtidigt som nya Julebrygd är på väg.

Mynten, klirrar i det lilla plåtskrinet - kassapparat onödig- som står bakom bardisken. När jag frågar efter ett kort tar mannen fram en liten papperslapp och en stämpel.

Ute i ”dagsljuset” läser jag ; Rosengårdens Bodega.

/Eva