Er man i Ierapetra 2010, augusti

[Ylva A]

Då var det åter dags att samla tankarna kring livet på Kreta, men med början i Sverige. Sommarsemestern i Östersund varade 8 veckor. Under den tiden hann vi med att flytta från vårt hus på 250 m2 till en trea på 73 m2. Jag kan inte fatta att det gick så lätt och bra. Mycket av jobbet med utflyttningen slapp vi, eftersom det var sonen Niclas och hans Anette som flyttade in i huset. Vi blev snabbt klara i trerummaren och är nu helt nöjda över förändringen.

Vi svenskar tycker att vi har så fantastiska företag. Det stämmer definitivt inte med telemarknaden. Redan i samband med lägenhetsköpet i mars, blev jag kontaktad av ComHem. Per telefon upprättades ett kontrakt för TV, bredband och överförande av telefon fr.o.m. den 1 juli. ComHem skulle sköta telefonöverföringen från Telia. Resultatet blev ett bevis på de anställdas oduglighet. Vi förlorade vårt gamla kända telefonnummer och det var först efter många timslånga samtal med ComHem och Telia, som vi dagen efter vår avresa till Kreta fick tillbaka det gamla numret, hoppas vi! Telia krävde nytt abonnemang, men accepterade till slut en förlängning på ett kvartal t.o.m. september, för att låta ComHem överta avtalet. Två andra företag, som jag också vill klaga på, är Securitas och SAS, men eftersom jag är på utlandssemester skall jag inte reta upp mig mera!

Innetemperaturen i lägenheten höll 24˚, så sommaren i Jämtland måste ha varit varmare än normalt. Det vi upplever inne nu är 28-30˚, så en stor del av dygnet låter vi kylaggregatet jobba. Vi var här i augusti förra året, men jag måste erkänna att det är i hetaste laget detta år. Vi njuter dock av de sköna havsbaden. Vattentemperaturen är 27-28˚.

Samma dag vi tog tåget till Arlanda, hade vi plockat några fina exemplar av blodriskor. Pelagias måg Demostenis hade önskat att vi kunde leverera färska exemplar. Dels ville han veta om det var samma slags svamp, som man plockar här i december och januari. Dels ville han ta med svampen ut bland sina vänner i Ierapetra och raljera över att han själv hittat dem på sitt specialställe mitt i sommaren. Om han lyckades övertyga kompisarna vet jag inte än, för jag har inte träffat honom.

Här startar vi vår dagliga promenad strax efter 7 på morgonen. Allt på marken är brunt och förtorkat. Det är endast träden som är gröna. I Östersund startade vi inte promenaderna förrän solen värmt upp luften tillräckligt, dvs.vid middagstiden. Sverige är vackert, det är härligt att se blommor och grönska. Här har vi endast två hundar att mata nu. ”Syster” hade några dagar innan vi anlände försvunnit och inte kommit tillbaka, troligen stulen. De två andra vaktar de få återstående odlingarna. Kirio Manolis drar ner på jobbet och försöker odla så nära hemmet som möjligt. Vi hjälper honom att plocka Johannesbrödsfrukter från fyra stora träd. Det är bra för oss att böja på ryggen varje dag, för här har vi inte börjat på något gym. Det har blivit 10-talet säckar hittills. De chokladsmakande ärtskidorna används till djurfoder, när allt grönt saknas i naturen. Nu sparar inte Ylva på de inneliggande fröerna – karaterna – längre!

Förra söndagen var vi till en grannby Agia Fotia några kilometer bort för att vara med på 40-dagarsminnesgudstjänsten efter Jannis, som inte hade klarat cancern. Över 100 personer var närvarande, ett 20-tal inne i den lilla kyrkan och resten sittande och stående utanför. Vi kom vid 8-tiden på morgonen och då hade redan andakten börjat. Den avslutades 9.15 med nattvard (obs, inte 21.15). Det kändes mycket stämningsfullt, att ute i naturen höra de sakrala sångerna. Det var utmärkt tid för eftertanke. Texterna förstår vi ju inte. Efteråt var det stort kaffekalas i en närbelägen kafenio. Jag och fyra ”bytanter” satt vid samma bord, så själv behövde jag inte prata så mycket.

Under en av de blåsiga dagarna kunde det ha blivit stor katastrof i byn. Nära några hotell spred sig en skogsbrand. Tack vare god beredskap och genom att brandbilarna kunde komma nära, släcktes branden snabbt.

För närvarande frossar vi på kärnfria druvor – sultaná. Georgos, grannen, har i två omgångar köpt 65 backar från Sitiaområdet för att göra raki. Jag hjälper ju till med att lyfta ner backarna från lastbilsflaket och att åter lyfta upp dem då druvorna pressas. De klasar som är allra finast delar vi och grannarna på och njuter av direkt. I år fick vi ca 8 kg att mumsa på. En del av den must som blir efter några dagar gör Pelagia en efterrätt av, mostallevriá. I år är det bara 8 st. 200-literstunnor som Georgios ska destillera i oktober.

Vi njuter varje dag av att sitta ute på vår altan. I Östersund har vi bara en fransk balkong, så där kan vi bara stänga ute varandra ståendes, en och en i sänder. Familjens skamvrå! Gymmet i huset bredvid saknar vi dock här.

Var det någon som trodde att vår vän Nikos skulle sluta med alkoholen efter sin sjukhusvistelse, så hade han fel. Inte heller jag trodde det. Nu säger han att doktorn tillåter honom att dricka några glas rödvin varje dag. Han sköter det skapligt och går på kontroll för blodvärden en gång varje vecka. Vi kan bara hoppas att han inte fullständigt trillar dit igen.

Om någon blev intresserad av vår resa till Karpathos i maj, kan ni se vår reseberättelse på kalimera.se, resebrev 2010, Karpathos, så finns text och bildmaterial där.

Med önskan om en skön höstmånad / Jannis

[Kalimera]

Ursprungligen postat av Ylva A

Om någon blev intresserad av vår resa till Karpathos i maj, kan ni se vår reseberättelse på kalimera.se, resebrev 2010, Karpathos, så finns text och bildmaterial där.

Resebrevet finns här.

[Monica P]

Vilken fin kontrast, Jämtland och Kreta !
Mina gamla jämtgubbar skulle inte ha några svårigheter att anpassa sig i en kretensisk by, bortsett från värmen. (Kom ihåg bilden av drängen som filosoferar i sommarvärmen: vål´e sån vaermt i måra tro je je vik ne stövelskafta...)
Jordbruksarbete och husdjur och en pratstund vid mjölkbryggan eller utanför lanthandeln...

[Ylva A]

Ja Monica, Du har helt rätt. Men Du måste nog översätta för icke jämtlänningar. Jannis och jag känner oss helt hemma med språket, men kanske inte alla andra. Härligt med dialekt. Ibland skulle jag vilja säga till vissa personer här nere, snälla, kan ni inte prata grekiska. Ibland är dialekterna svåra att förstå./Ylva A

[Monica P]

Jamen detta var väl ändå lätt? Drängen sitter och funderar i värmen: blir det lika varmt i morgon tror jag att jag viker ner stövelskaftena.

Ja, dialekter är inte alltid så lätta att förstå. Jag har en nästan daglig kaffegäst, min "sakkunnige i fårfrågor" Petros, och hans resonemang är helt på dialekt, men nu fattar jag alltihop, och du skulle bara veta vad mycket jag lärt mig om att hålla en fårskock vid liv här i de torra backarna.