#1
|
|||
|
|||
Några noteringar från Kreta
Efter solnedgången syntes månskäran och Venus på himlen som på en teater-kuliss. Väldigt klart i luften. Det har varit varmare igen, och varmare dagar kommer i slutet på veckan.
På söndagar den vanliga promenaden västerut till Platanias, och kanske längre till "Lilla Paradiset". Det är alltid roligt att se att allt är igång, men på tillbakavägen efter mörkrets inbrott känns Agia Marina oändligt lång, och även Kato Stalos som en öken, men på slutet dyker "mexikanskans" ställe upp, som ett vattenhål. Där jag kanske kan uppfattas som vildhunden med viftande svans och något betryckt och med små ögon. Hon lägger på ett en extra stor köttbit på mezen och serverar vänligt och omkomplicerat. Många kattor ser ut som den Maña jag kastat ut, och jag trodde att jag såg henne igen, vilket jag drömmer om varje dag. Uppe i olivlunden i övre Pano Daratso , där jag släppte ut katten, gick i lördags en "jägare" omkring med ett gevär i högsta hugg, och jag var snabb att göra mig synlig för honom, han verkade förnärmad, för riktigt säker kan man inte vara på en vapendragare. Han hängde snabbt upp geväret på axeln, och nog skulle jag ha frågat "vad är det Ni skjuter idag ?", men då hade jag blivit skjuten själv.... På lördagen var det dags att slå på stort med en flaska vin, en Assyrtiko från Santorini. Det var i en fin trädgård med levande musik. Servitören sa nej först, men ändrade sig sedan och kom med en flaska. Jag tittade noga , men Assyrtikon kom inte från Santorini eller något annat som stod i vinlistan, så jag sade nej, det är bäst att vara noggrann på ett ställe där man är väl sedd gäst. Och tog istället ett vitt vin från Kreta. Den pikanta saganakin var bara lite gräddad på ytan, och den fick dom slänga in i ugnen igen, vilket dom godvilligt gick med på . Då blev nästan all ost smält. Jag har lärt mig nu att på ställen man tycker om, och där man tilltalas med sitt förnamn, är det bäst att vara ärlig och säga till när något inte stämmer. Men nu kommer vi till vinflaskan. Druvorna kom från sluttningar på "Κυθηρα", vilket jag inte alls först visste var det var. Men efter en snabb research på smartphon:en såg jag ett det var en ö nära Peloponnesos, och det fick mig direkt att besluta att dit ska min första resa gå från Kreta. Det också med anledning av att det ska finnas en ny båt-förbindelse direkt från Kissamos , längst i väster, direkt till Peloponessos. Tioöringarna trillade ned. Nu börjar en reseplan ta form. Härifrån. Att bo på Kreta är som att leva på ett ljust glödande kol. Och att resa från Kreta, är som att resa för första gången , någonsin... (forts. följer) |
#2
|
|||
|
|||
Sv: Några noteringar från Kreta
Härligt Stefan.
Nu hängde jag nästan med på hela promenaden och kunde delvis vara följeslagare. Tack för berättelsen, med spänning väntar vi på fortsättningen. Paul |
#3
|
|||
|
|||
Sv: Några noteringar från Kreta
Själv har jag aldrig gjort din vandring, så jag har inte träffat "mexikanskan".
Däremot har jag och Ylva rest till Kithera via Kissamos. Har du inte läst vårt resebrev från 2011? Vänta inte till oktober med resan. Då har ön gått i sin vintersömn. Men det kanske är toppen, för dig som bor i Chaniaområdet? Lycka till med resan! / Jannis |
#4
|
|||
|
|||
Sv: Några noteringar från Kreta
Citat:
Ska läsa resebrevet |
|
|