Lite om mitt Egina 1

[UGO]

Hej. Ursäkta om jag tar upp Er tid, men………
Jag brukar läsa Kalimera men inte skriva så mycket, så här kommer lite att läsa,
så att jag betalar tillbaka på de resebrev och andra inlägg jag läst.
Efter ha rest till Grekland varje sommar sen 1980, har vi hamnat på Egina.

Nu börjar jag…..Det blev kanke lite långt, men sätt på ’Wish you where here’ med Pink Floyd, gärna SACD-utgåvan, makalöst ljud, och hoppas att ni får en trevlig stund.

Vi, jag och min mycket bättre häft, har nu tillbringat ett antal år på Egina under våra semestrar, vi har förmånen att få låna ett hus av våra goda vänner. Fördelen med att ha förmånen att känna människor som är uppvuxna på ön är att man lätt också lär känna andra människor som bor på ön, som ni alla vet är man en greks eller grekinnas ’fillos’ blir man vän till deras vänner också, som ringar på vattnet.
Dessutom är alla ’ kusiner ’ med varandra och vi blir deras svenska syster och bror.
Vi bor på en pistagenötsfarm, inte så långt från Egina stad, ca 10 - 15 minuters promenad ner till stan. Huset som vi bor i har ingen insyn från någon gata, vilket gör att man känner sig ganska fri, även om man hör ljudet (inte så stark men ändå) från smattrande mopeder, brummande motorcyklar och bilar från gatan. Det är skillnad det om man jämför med balkongen på söder. Man slipper ljudet av buss 40 som ska fram och bilar som gasar på bara för att det är en raksträcka på 40 meter. Det är balsam för själen att varje morgon gå ner till stan och köpa färskt bröd strax efter sju. Efter morgonpromenad, lite morgonvarm, göra iordning på uteplatsen i trädgården, och sedan duka upp med frukost i trädgården, luften är fylld med klorofyll, fåglarna kvittrar och huskatten jamar lite försiktig; ’ jag vill också ha yoghurt och en bit skinka ’, och man får inte glömma att fiskarna i dammen ska ha mat. Varför är det så gott med morgonkaffe när man inte behöver stressa iväg till jobbet, och känna att dagens viktigaste beslut är vad och var ska man äta till middag, ute på någon taverna och då oftast på ’To Gramma’ hos Kristina och Vasilis eller ska vi gå till slaktaren och köpa något gott kött och samtidigt köpa grönsaker producerade på Egina eller i närområdet, hur god är inte Eginas potatis och ägg som kommer bara några kvarter bort. Fördelen med att bo som vi gör, är att det alltid finns lite att pyssla med med i trädgården, så att man rör sig en hel del. Vädret i juni var perfekt, ganska svalt i början 24 ungefär, någon regnskur men vad gör det. I mitten började värmen stiga runt 28, kom en en värmebölja upp till 38 några dagar, därefter ett dropp på 10 grader, därefter höll sig temperaturen runt 28 - 30.
En känsla som sitter kvar är första veckan en mulen dag, men dock 24 grader varmt, man går i kortbrallorna och rensar i trädgården, blir kroppen svettig, full av jord och damm tar man vattenslangen och duschar av sig. När vi kändes oss klara, en dusch och sedan en promenad ned till Maridaki som ligger nere i hamnen och käka en lång vadå; en sen lunch eller tidig middag som varade ett antal timmar, titta på folk, prata med vännen sin, diskutera med ägarna till taverna om hur vintern har varit och självklart vad krisen innebär både här och där samt ’ klyva’ (tack Arne för uttrycket) ytterligare ett krus vitt vin.
Vad gör gör vi då under en månad. Under vinterhalvåret planerar vi, ska vi åka till den ön eller till den ön men som det brukar bli….när kroppen landat varför jäkta iväg till nästa ö.
Vi har ju allt vi behöver. I år badade vi mycket ute på Marathonas och Cafe La Palma. Bussen från Egina stad mot Perdika cirka 10 minuter.
I år slutade bussarna gå vid 3-tiden (finanskrisen gör sig påmind) vilket medförde att det oftast blev taxi hem, men väldans skönt att slippa gå upp till ’ farmen ’ från Egina stad. Cafe La Palma drivs av Panos och Maria, synnerligen trevlig människor. Dom har tvillingar, en pojke och en flicka prinsessa så klart. Cafe La Palma har solstolar med tillhörande parasoll som är gratis om man handlar eller äter på Cafet, smart alla tjänar på det. Cafet har också mat så man kan sätta sig i skuggan och äta lunch, brukar ta en stund, korsord ska lösas osv.
Eftersom vi har varit ganska många gånger på La Palma så lär man sig vilka ’stammisarna’ är och dom känner igen oss, vänliga hälsningsfraser sker alltid, trevligt.. På La Palma träffar man också en del svenskar som hyr hus inte så långt från stranden.Trevligt att träffa andra människor från Sverige och man kan berätta om Egina. Fortsätter i nästa inlägg