|
|
#1
2017-04-15, 15:34
|
||||
|
||||
Reflektioner i väntan på långfredagsprocessionen
Jag for till stan på eftermiddagen. Parkerade moppen nära svägerskans hus, men hon var inte hemma, troligen ute och gick med sin nya lilla hund.
Jag undrar just om grekiska (kalymniska) hundar är känsliga för påsksmällar. En bit därifrån träffade jag en vän som jobbar på ett hotell vid hamnstråket. Hon kunde berätta att det har kommit en hel del turister redan. Sen gick jag en långpromenad längs kajkanten bort mot Agios Stefanos. Hela östra sidan , där massor av fiskare bor, har nu fått en mycket bred och fin kaj, komplett med många "pillars" , så kallar man de el-och-vatten-uttag som finns för båtfolket. Jag älskar att se alla bredbukiga, individuellt utformade fiskebåtar, så långt ifrån en nöjesbåt man kan komma. Nån gång ska jag räkna hur många som finns, de brukar vara samlade till storhelgerna. Det hann bli mörkt innan jag lunkade tillbaka mot stan. Enstaka påsksmällar hördes då och då, mässande och sång från kyrkorna, lukt av mat från serveringarna. Mycket folk i rörelse, de flesta mot centrum. Hittade en bra trappa att sitta på vid stora Christos-kyrkan och började kolla folklivet. Och vilket liv... -Mässande och sång inifrån kyrkan, förstärkt av (ganska snälla) högtalare. -Kommandon från en officer som fick bassarna att strama upp sig, de bildade led vid ingången. -Glada barn i alla åldrar som rusade hit och dit med färggranna lysande leksaker som dessutom väsnades. -Pratande och pussande vänner som träffades i väntan på att "epitafio" skulle komma från kyrkan. - Långsam och sorglig musik från blåsorkestern som kom i fin procession och ställde sig vid kyrkan. Man får erkänna att greker är duktiga på att vänta. Jag märkte inte att någon var otålig eller less på att stå där, man väntar helt enkelt, alternativt drar man en vända runt och kommer tillbaka. För det dröjde innan epitafiobärarna kom ut med den smyckade och upplysta båren -sen började alla gå , musikkåren först, de som bar kors och andra symboler på höga stänger sen, så präster och allt folket i långsam färd längs strandvägen . Andra processioner från omgivande församlingar anslöt sig vartefter och ett lugnt och oorganiserat kaos uppstod... Man vände vid tullhuset och gick tillbaka igen. Då hade jag redan åkt upp i backen mot vår by, och såg allt från ovan, mycket vackert med alla ljus och sånger. I kväll är det den stora kvällen då man får hälsa Christos Anesti och tända ljus. Den heliga lågan är på väg från Jerusalem! Kommer med flyg till Aten och sen ut till alla flygplatser och sen på olika sätt ut till alla kyrkor. Det blir också massor av dynamitsmällar och klockringning. Och sen traditionsenlig söndagsmiddag ... 
|
|
#2
2017-04-15, 23:16
|
|||
|
|||
|
Sv: Reflektioner i väntan på långfredagsprocessionen
Underbart beskrivet!
Jag kommer aldrig att glömma Påsken på Santorini några år sen. Vi bjöds till Honeymoon Beach av Julia. Jag minns att vi satt en av de sista kvällarna före hemresa och språkade med Julia.Vi sa -som man gör- att vi inte ville åka hem. Då sa sonen Michailis " jamen kom hit i Påsk!" Julia sa att vi kunde bo på hotellet mot att vi gick med henne till kyrkan varje kväll. (Vi kom en måndag tror jag och stannade en dryg vecka).Jodå,vi gick till kyrkan i Emborio VARJE kväll. Som många av er vet,är dessa besök inte särskilt långa eller ansträngande. Man går in,hälsar på vänner,tänder ett ljus och stannar en passande stund. På Påskaftons natt däremot var det annorlunda. När ceremonin var över gick alla i presicion runt byn och man sa Xristos anesti och blev bestänkt av rosenvatten. Därefter hem till Julias syster som bjöd på inälvssoppa! Fastan var bruten. Dagen efter var det helgrillat lamm och en massa annan god mat och dans! En alldeles underbar Påsk!!!
|
|
#3
2017-04-16, 15:22
|
||||
|
||||
|
Sv: Reflektioner i väntan på långfredagsprocessionen
Citat:
Tack för din fina beskrivning. 
|
|
#4
2017-04-17, 11:02
|
||||
|
||||
|
Sv: Reflektioner i väntan på långfredagsprocessionen
På olika ställen på internet kan man få full beskrivning av hur det går till att fira påsken här traditionsenligt. Det verkar som om det intensifieras i stället för att möjligen europeiseras...vänner Georg har bott i Spanien och berättar om Saetasång och processioner på likartat, ännu intensivare vis.
Här kunde man ju börja fundera över vårt behov av ceremonier och fester och känsloupplevelser, men jag avstår. Religion är för mig något djupt personligt, samtidigt oerhört inlemmat i varje lands kultur. Jag tycker det är synd att helgerna i Sverige tenderar att förflackas och inte betyda mer än ledighet och mat.
|
|
#6
2017-04-17, 13:10
|
||||
|
||||
|
Sv: Reflektioner i väntan på långfredagsprocessionen
Rena, på Hanim Lounge o Studios sa att vi då kunde räkna oss till Jesus syskon. Eftersom vi är ateister tyckte ändå jag att det var lite speciellt på just det flyget.
Birgitta
|
|
#7
2017-04-17, 19:09
|
||||
|
||||
|
Sv: Reflektioner i väntan på långfredagsprocessionen
Citat:
 Var det lika mycket dynamit i år som tidigare år?
|
|
#8
2017-04-17, 20:22
|
||||
|
||||
|
Sv: Reflektioner i väntan på långfredagsprocessionen
Jag tror det, men höll mig hemma i går kväll när det stora bombardemanget satte igång. Hos oss i Vlychadia hörs det inte så intensivt. Avslutningsvis blev det fyrverkeri och det syntes ända till oss över bergen.
|
 |
|
|
Linjär visning
