|
|
#1
2019-07-23, 09:27
|
|||
|
|||
Panagis trädgård
Här är en lite annorlunda berättelse. Panagis förtjänar en bok men låt oss börja såhär:
Vi hjälper vår vän Panagis i hans centralt belägna trädgård. Den ser mest ut som en övervuxen, halvt övergiven yta belamrad av sådant som eventuellt skulle kunna komma till nytta. ”Work, eh”, säger han och slår ut med armarna. I en gest som tycks mena att det är bortkastade insatser att rensa ogräs, hålla efter växtligheten, ansa och putsa den grekiskt oövervinnerliga växtlighet som underhålls av ett skoningslöst solsken och ingen nederbörd under fyra månader. Det är hett. Trots att dagen ännu inte är liden mer än till tiokaffet, dallrar luften. Vi torkar förgäves svetten ur panna, från kinder, stryker håret bakåt och andas flämtande. Längs framsidan av trädgården löper en mur, inte alls oäven, tvärtom charmig. Dess en gång vita yta har dock övergått i en mer obestämd gråmurrig ton och växterna som en gång planterades i dess rabatt-mitt har för länge sedan tappat kontrollen över sitt växande. Hejdlöst sträcker de sina armar mot förbipasserande som förskräckt väjer. Till höger om grinden, för den som vågar sig in (och det är oförmodat många, då Panagis´ studios är eftertraktade för backpackers, brittiska par från stad och landsbygd, holländska kvinnor med skinn på näsan, tyskar med näsa för charm och svenskar med raka näsor) sträcker sig en gräsöverfallen yta som förr utgjorde Panagis stolthet med frejdigt röda tomater, squash, gurkor och en och annan paprika. Här plockade han vad som behövdes för att servera oss himmelska grekiska sallader. Tills en av hans gäster bestämde sig för att hjälpa till med ogräsrensning. Tyvärr var han helt okunnig och identifierade hela ytan som ovälkommet ogräs. ”Stupid, eh”, säger Panagis. Till vänster om grinden har han uppfört ett tak som vilar på fyra vita trästolpar. Marken är täckt av dammigt grus. Under taket äger allt väsentligt rum. Här lagar han kylskåpen till sina studios. Här undersöker han motorsågens tillstånd. Här har han klätt om tusentals, ja säkert tiotusentals solstolar, slitna av sol och oljeindränkta ryggar och magar. Här bjuder han på grillad fisk efter att nödtorftigt ha röjt undan verktyg, målarpenslar, nät och fixarsaker. Här visar han prov på både mekanisk skicklighet, underfundiga lösningar på allehanda praktiska problem och inte minst sin oöverträffade sociala förmåga i det han tilltalar samtliga förbipasserande. Många gånger på helt andra språk än grekiska. Han har mött människor från hela världen under sitt sextiofemåriga liv. Dagen efter den stora jordbävningen i augusti 1953, flydde och födde hans mamma honom i Patras och det dröjde fem år innan han återsåg familjeägorna. Pappan drog till Sydafrika och arbetade många år långt borta från familjen. Panagis följde i hans fotspår när han som ung sökte överlevnad i Saudiarabien, Holland, Sverige. De flesta hejar tillbaka, en del med viss vaksamhet men hans avväpnande leende och varma ögon lugnar. ”Need help, eh”? Frågar han och för dem som jakar, är han beredd att bistå med vad det än vara månde. Han känner alla. Han vet var de bästa stränderna finns, de bästa tavernorna (inte så många, för minns att detta är en ö med italienska anor), de pålitligaste läkarna, tandläkarna, det billigaste men också godaste flaskvattnet, ja Panagis besitter djup kunskap om vardagen men också om historierna om denna ö. Men nu står vi framför det som en gång var hans stolta odling. ”Are you interested in gardening” frågar vi försiktigt. ”No” svarar han eftertänksamt som om han förväntar sig fördömanden. ”Good” säger vi. Och föreslår att han täcker ytan med vita stenar av mjukt rundad form. Han nickar långsamt. Tar in möjligheten (inget underhåll, inga tillmälen från andra om vanskötsel) och en intresserad glimt tänds i hans ögon. ”Let me see, eh” säger han. Solen blixtrar sitt stora leende mot oss. ”Hot, eh”, säger Panagis. ”Let´s go to Lourdas”. När kvällen saktat in dagen styr vi kosan till Panagis iförda lämpliga arbetskläder. Det milda kvällsljuset skänker en gyllene ton åt studiohuset som vilar längs med tomten. Strax framför glöder stadens äldsta brunn, med anor från så långt tillbaka att minnena uttunnats i glömskans svepning, i återkastat guldljus som döljer skavanker och behov av kalkat vitt. Mellan det stolpuppburna taket och studiohuset på vänster sida innanför grinden har natur och Panagis tillsammans samlat vad de anser nödvändigt. Grönt triumferar höga rangliga stammar av odefinierbart slag, liljor nickar förföriskt, blommande buskar annekterar sitt växande revir, maskar, spindlar, ödlor bor i stubbar, pinnar, under hinkar, i moppar, inrullade i reklamblad och symbiosen mellan allt levande står inför en ny tid. ”We start here”, säger vi och pekar på det som var odling. Vi gräver. Marken är hård men inte omedgörlig. Lätt rödfärgad, torr och beredd att snabbt anpassa sig till nya förhållanden gör att den låter sig skyfflas nedför terrassen vi står på. Panagis går metodiskt fram med vändor till soptunnorna. Under åren har han samlat krukor, alla med det gemensamma att de saknar stora delar av sin struktur. Nu bestämmer han sig för att de ska bort. Allt ställs vid tunnorna, krukor, ogräs, kvistar, grenar, cementblock (en gång måhända kvadratiska, men nu polyhörniga och med ytterst oklara användningsområden) och vi frågar vad som kommer att hända. Panagis ser först förbryllad ut men säger sedan som en självklarhet ”They come get it”. Om sopbilens turer. Efter sex vändor stannar han upp bredvid oss och vi gör en paus. ”We´ll see what happens now” och han nickar långsamt mot den andra hälften av tomten. Den skuggas av olivträd, fruktträd, vinrankor och så länge blicken dröjer sig här är det grekiskt ljuvligt. Men skönhet är vackert endast i kontrast och på andra hälften av tomten huserar en broder med vilken Panagis inte talat i dialog på så många år att han inte längre minns. Broderns samlariver får Panagis att framstå som minimalist. Vi ser brodern skymta i det gröna och mellan skyltar, obestämbara plåtdetaljer, flera krukor och tvåbenta stolar. Vi förstår ingenting. Brodern öppnar sin knirkande grind och strax därefter hör vi ljudet från en motor som startas. ” Now he gets my stuff from the dustbins” sammanfattar Panagis. Vi torkar svetten ur pannan och ser tvivlande ut. Händerna bultar av spadskaftet. Den gulstrimmiga mammakatten närmar sig med viss försiktighet. Bakom henne tar de tre ungarna i samma mönstrade färg små försiktiga hopp, beredda att snabbt fly undan eventuella hot. Mamman tittar uppfordrande på oss. Hon har ett blått halsband. ”The cat moved in here” säger Panagis. ”It´s not mine.” Hon tittar på honom. Henne gör det ingen skillnad när det gäller ägaranspråk. Hon kan tänka sig att kela med vemsomhelst som pålitligt förser henne med ett revir, tak och mat. Panagis ser tillbaka. För ett ögonblick är det uppenbart att de är jämlikar och ingens ägodel. Sedan svänger hon sin långsvepande svans mot oss och balanserar längs med terrassens ytterkant mot skuggan under träden. ”Listen”, säger Panagis och vi hör motorljudet. ”Now he´s back.” Och alldeles alldeles snart släpar brodern åter krukor och föremål som Panagis med sådan möda nyss rullat iväg på sin cykelkärra. Vi ser ingen systematik i återbördandet, föremålen landar lite varstans bland trädstammar och verkar inte heller vara viktiga nog att skydda från att gå sönder. Några spricker ytterligare men stannar snällt på jorden. ”I told you” säger Panagis. ”Now let´s have some wine”. Vi sitter tillsammans på hans balkong med utsikt över hela trädgården. Vi är törstiga, trötta men gläds med Panagis när han sveper med handen över vårt arbetes resultat. ”Nice, eh”, säger Panagis. 
|
|
#3
2019-07-23, 20:14
|
||||
|
||||
|
Sv: Panagis trädgård
Citat:
 Vad i hela friden ska brodern ha allt till?
|
|
#4
2019-07-24, 10:08
|
|||
|
|||
|
Sv: Panagis trädgård
Tack för jättefin återkoppling!
Som i alla familjer finns en historia av upplevda, inbillade och aldrig glömda oförrätter. Det blir ofta väldigt tydligt när det kommer till att dela mer eller mindre obefintliga arv. Jag hoppas inte jag har framställt Panayis på fel sätt - han är en av de mest omtänksamma och snälla människor jag träffat. Återkommer med mer....
|
|
#7
2019-07-25, 11:25
|
||||
|
||||
|
Sv: Panagis trädgård
Citat:
Citat:
|
 |
|
|
Linjär visning
