|
|
#1
2018-08-06, 12:39
|
|||
|
|||
Buss från Argostoli till stränder
Blå himmel skänker havet blå färg. Solen glittrar sig i vågorna. Stopp, säger klipporna till havet. Vi är land och här är din gräns. Lågt krypande och väl tränad växtlighet klär marken, binder fast jord och sten.
Bussen från stationen i Argostoli med stopp för påstigning vid färjekajen, vid Napiers park och i korsningen ovanför, tar med tysk effektivitet oss ut från Lassi. Så snart vi lämnat badorten öppnar sig vyerna. Till höger den oändligt utsträckta blå vattenhorisonten, till vänster de mjukt och brant stigande sluttningarna mot höjderna. Trafiken är tät. Tempot högt. Kraftiga inbromsningar, tutanden, snabba stopp kan upplevas som skrämmande innan man vant sig. Självklart är vi vana. Vi rycker på grekiskt vis på axlarna och tittar outgrundligt mot fjärran efter ännu en dramatisk omkörning. Snart ser vi Gentilinis vinanläggning på höger sida. De erbjuder bland sina visningar och rundturer en vip-tur för 15 euro. Deras vita vin har en klar, syrlig och klassisk Robola-ton. Vi är mycket förtjusta i den. Ön har totalt åtta vinproducenter och flera av dem håller hög klass. Förutom Robola-druvor används Mavrodafne och Syrah. Glöm det vi förknippat med mavrodafne i Sverige – druvan ger här ett torrt och mycket tilltalande vin! En knapp mil från Argostoli stannar vi till vid flygplatsen. Praktiskt nog för en del flygresenärer som in i det sista på bussen får trängas med strandklädda strax-är-vi-framme-på-vår-favvostrand-passagerare. Nytt för i år är att bussen från Argostoli går denna rutt cirka fem gånger per dag i båda riktningar. Det kostar 2 euro per person (enkel resa). Flygplatsen är under om- och tillbyggnad. Sedan några år ägs/drivs den av ett tyskt bolag. Redan nu märks skillnaden mot föregående år. Antalet flighter har fördubblats under sommaren. Efter en stunds stopp för avsläpp och påstigningar, tricksar sig chauffören vant fram med minimal marginal till avspärrningar, andra fordon och gående. Med fascination åser vi alltid något som mer troligt borde leda till smärre kollisioner och sammanstötningar men som hittills under våra år i Grekland inte inträffat. Den slingriga vägen längs med flygplatsens södra sida löper mellan olivträd, biluthyrningsmarker och ett och annat hus. Utsikten är vidsträckt. Där flygplatsen tar slut viker vi av till vänster. Här ligger Ammes. En lång och vacker strand med tre olika uthyrare, varav två representerar restaurangerna strax ovanför. Hade vi åkt till höger och följt start- och landningsbanan istället, vilket bussen alltså inte gör, skulle vi efter ca tre km nå vår favoritstrand Eglina. Anja som driver verksamheten har i år tagit in sin systerson som hjälp. Med polska som modersmål har de alltid roligt åt mitt namn (som betyder geting på polska). Stranden är lugn, bra för barn och vuxna och förorenar inte våra trötta öron med hög musik där vi slumrar i solstolarnas sandiga läge. För en ringa penning fixar Anja tonfiskbaguetter på mörkt bröd. Men idag kikar vi ner på Ammes. I vågorna kan man lätt vaggas till ro om det inte varit för att stranden ligger precis före landsättning för alla inkommande flygplan. Det är en oväntad känsla att plötsligt stirra upp på en flygplansmage högst 60 - 70 meter ovan. För ett kort tag är det enda ljud vi förnimmer med öron och kropp, dånet av 50 000 hästkrafters motorer som strax reverserar. Vi väntar. Och snart dras en samfälld suck från stranden när planet jordbundits. Det enda vi nu behöver vara vaksamma på är strömmarna i vattnet. Ammes är känt för sina starka strömmar, men som balanserade badare, håller vi oss respektfullt nära strandkanten. Vi kunde valt att fortsätta med bussen en bit till och istället valt Ai Helis någon kilometer bort. Som alla stränder på Kefallonia är sanden, havet, himlen och dofterna gåvor av sådan skönhet att vi ständigt frågar oss: Hur kan det vara så vackert? En annan buss från Argostoli tar oss till Lourdas, cirka en timmes resa bort för 2 euro. Denna lilla buss har tidigare rullat i Sverige om man ska döma av de texter på svenska som anger ”brandsläckare”, ”samtal förbjudet med föraren under körning”. Passagerarna utgörs av äldre som besökt staden för ärenden och inköp och brittiska besökare. De senare är i klar majoritet på ön bland turisterna, i tät tävlan med italienarna. Från huvudvägen och ett par kilometer ner, ringlar sig vägen mellan bofastas boningar och studios med tillfälliga gäster. Byn lever stillsamt under vintern men nu råder mer liv, även om tempot är anpassat till den gassande hettan. Stranden breder ut sig till höger och vänster. Några barer och tavernor är tillgängligt placerade på andra sidan den avskiljande vägen. Vägen tjänar mest som parkeringsplats och det finns endast utrymme att köra en i taget när väl alla parkeringar annekterats. Den som då får möte måste snabbt bestämma sig för att låtsas som intet eller påbörja en intressant backningsprocedur. Det finns inget räcke mot stranden, även om det inte är långt att falla. Lourdas beach är mycket trevlig. Trots välbefolkad finns det gott om utrymme för oss alla. Skulle vi ändå från Argostoli vilja åka kommunalt till Skala, så väljer vi en landsvägsbuss som på 1 ½ timme tar oss till denna semesterort. Här löper stranden i flera kilometer och erbjuder gott om lugna ställen eller mer aktiva sådana. Vi väljer Pikionas, för vackra orangeröda parasoll och för att deras restaurang på andra sidan vägen har ett så trevligt utbud. Vi väljer också att ta oss till höger för att finna mer av lugn och ro vid andra besök. Oavsett av vilket, vi är alltid nöjda med en dag i Skala. Vi var också tillfreds efter två övernattningar på Mandola Studios, vars rum på bottenvåningen gav oss en liten trädgård att njuta i. Om Apostolis hade haft en bil för uthyrning, hade vi kunnat fortsätta köra själva till Agia Paraskevi, en bit bort mellan Poros och Sami. Men denna sommar var vi lite sena med våra beslut om att hyra bil så Apostolis gjorde affärer med andra. Agia Paraskevi är den enda grässtrand vi sett, belägen i en olivlund. Känslan av att vistas i en trädgård hemma hos någon blir närmast familjär. Här har vi också flytt undan ett åskoväder med blixtranden och regn utöver det vanliga. På den närbelägna restaurangen hjälptes vi alla åt att täcka sidorna med plastväggar och förankra oss. Vi återvänder soligt leende till Argostoli. Vi vet att det på promenadavstånd finns många fina stränder för kommande dagar. 
|
|
#2
2018-08-07, 09:47
|
||||
|
||||
|
Sv: Buss från Argostoli till stränder
Citat:
|
|
#5
2018-08-08, 10:21
|
|||
|
|||
|
Sv: Buss från Argostoli till stränder
Ännu en härlig beskrivning av det ni upplevt! Innehåller både information och den värme ni känner för ö, stad och omgivningar. Jag känner att jag är med på utflykten. Vilken skrivarbegåvning du är. Jag hoppas det är många, som läser i framtiden!
/ Jannis
|
 |
|
|
Linjär visning
