Om nödvändigheten av ett gemensamt språk

[Ylva A]

Er man i Ierapetra.
Det här är några tankar som jag hade skrivit ner för 7 år sedan. Det känns som om det fortfarande gäller.

Om betydelsen av ett gemensamt språk
Ännu en månad av våra liv har passerat. Ännu en månadsrapport kommer till er, släktingar och vänner, från den sydligaste delen av Europa, södra Kreta. De jag ska skriva om, känner ni redan till. Nikos, den charmige slarvern med alkoholproblem och hans hustru Effi, vilka jag känner sedan länge. Pelagia och Georgios, våra närmaste grannar i byn, som bor bara 5 m bort. Manolis och Nifiko, det åldriga lantbrukarparet, som vi brukar samspråka med nästan varje dag. Maria, Effis systerdotterdotter, 16 år gammal, som är en mycket ambitiös skolelev. En förutsättning för dessa våra grekiska kontakter är naturligtvis språket. Utan ett gemensamt språk kan livet i ett annat land bli ganska torftigt och trist.

Hur började det? Vid en underbar semesterresa till ön Ikaria 1991 blev promenaden alltför lång (för min hustru). Den lilla byn, som vi skulle besöka, hade stängt sin taverna. En vänlig familj bjöd oss på både vatten och kaffe, trots att de få ord vi hade gemensamt var: taverna, taxi och football (som dock heter podósfairo på grekiska). Inte mycket att bygga en konversation på. Vårt beslut kom omedelbart: vi måste börja läsa grekiska. Tack och lov är ordet taxi internationellt, så vi kunde ta oss tillbaka till hotellet!

Jag hade tre nackdelar vid de kvällskurser som följde i vår hemstad. Jag var man, naturvetare och över 50. Men skam den som ger sig. Två år senare, 1993, ställdes vi inför vårt första svåra prov. Vi hade tillsammans rest till Kreta och via Nikos fått ett tips om ett hus, som var till salu. En, som vi tyckte, gammal svartklädd kvinna ”översköljde” oss med grekiska ord och vi förstod ingenting. Kvinnan var Pelagia. Nu 13 år senare, kan vi efter husköp och trogna grekstudier, förstå det mesta av det hon säger. Tack och lov har jag min 8 år yngre hustru, som är kvinna och sekreterare. Hon sköter det mesta av snacket och så hjälps vi åt med förståelsen. Pelagia verkar också mycket yngre, nu när vi förstår henne. Tiden verkar ibland stå still.

Mina kontakter med Nikos sträcker sig 20 år tillbaka i tiden. Under en 2 veckors semester, där orden ”Europas sydligaste stad” betydde mycket, besökte jag under fotbolls-VM, hans egen kafenio, varje kväll. När gästerna hade gått, såg vi nattmatcherna tillsammans, pratade och drack öl. Språket var engelska. Nikos hade tillsammans med mor och syskon emigrerat till Australien, för att få ett bättre liv. Han insåg snabbt, att han måste lära sig engelska, bl.a. för att inte bli utnyttjad som billig arbetskraft. De grekiska immigranterna bodde tätt och många kvinnor nöjde sig med modersmålet. Så även Effi, som fick hemlängtan och påverkade Nikos, så de återvände till Kreta. När vi nu träffar Nikos, vill han gärna träna sin engelska, medan vi gärna vill tala grekiska. Så nu blandar vi språken. Kaféet är numera stängt, Nikos och Effi har separerat, men är fortfarande gifta. Nikos har under årens lopp hjälpt oss med praktiska saker och många vänner har vi fått tack vare honom.

För c:a 8 år sedan mötte jag för första gången lantbrukaren Manolis under en av mina morgonpromenader. Han brukade då sitta på en åsna. För varje år som gått, har vi pratat mer och mer, allteftersom våra grekiska språkkunskaper ökat. Han är stolt över att vara vår greklärare, eftersom jag tidigare har varit lärare. Han brukar ofta citera rimmade kortverser, maidináda, ibland inlärda sedan skoltiden, ibland diktade av honom själv. Borta är nu fjolårets ryggproblem och han rör sig trots sina 78 år som en ung man. Vi odlar vitlök tillsammans och ibland hjälper vi honom med trädgårdsarbetet. Allt i grönsaksväg skänker han till oss, när han har överskott. I år arbetar han bara fram till kl. 14 och vilar resten av dagen. Hans åsikt är att det är orättvist, att hustrun Nifiko måste jobba hela dagen. Hon håller med, men accepterar sin kvinnoroll. Tråkigt nog är det hennes tur att ha ont i ryggen. Ibland träffas vi och äter och pratar tillsammans. Manolis gillar EU, eftersom det är bättre att vara sams och att kunna samtala med andra nationers medborgare.

Maria har vi känt sedan hon var 5 år. Eftersom hon alltid varit intresserad av studier och av sin pappa fått reda på vikten av att kunna språk, har vi fått vara engelska språklärare. I Grekland tar man privatlektioner för att bli duktig. I den ”vanliga” skolan läser och översätter man texter och konverserar inte. Det gör vi däremot med henne. Hon går även i privatskola.

Vi har också gått på kvällsskola i Ierapetra. Vi var 50-talet övervintrare (tyskar, holländare, engelsmän och 3 svenskar), som ville lära oss mer grekiska med 3 språklärares hjälp. Kurserna är gratis och betalas av kommunen. Vi började på nivå 2 med en entusiastisk manlig 55-åring som lärare. Nivån var låg för oss, veckans dagar o.d. Vi blev då djärva nog att byta till den högsta nivån.

Där kunde alla (12 kvinnor och en ung man) prata grekiska tämligen flytande! Den kvinnliga pedagogen kände alla sedan år tillbaka. Jag och min fru kände oss som nybörjare! Här gick kvinnorna, som var gifta med greker sedan många år tillbaka och nu kunde träffa landsmän, samtidigt som de förbättrade språkkunskaperna. Texten vi skulle läsa och översätta hette ”Igelkotten och mullvaden”, en gammal grekisk sägen. Orden ingår inte i vår vanliga grekiska vokabulär. Vi överlämnar dem till Bodil Malmsten för vidare behandling nere i Finistere (hon har ju dem i trädgården där). Vi själva passar bättre på nivå 2. Alltid lär vi oss något. Med ålderns visdom anar vi, vad vi klarar! Vi umgås med grekiska familjer och hittills har inte någon som nämnt vare sig mullvad eller igelkott.

För några månader sedan fick jag för första gången på 40 år tandvärk. Värken tilltog för varje dag, men eftersom vi under hösten varit på en tandläkares bröllop, tog vi hjälp av Nikos, hans granne. Dagen efter satt jag i brudgummens tandläkarstol i en mycket modern mottagning. Röntgenbilder kunde omedelbart kollas via dator. Det var varbildning under en guldplomb. Ville jag inte titta på röntgenbilderna, kunde jag se TV i monitorn bredvid stolen. Nästa dag fick jag återkomma för vidare behandling. Då blev det rengörning runt tanden + recept på antibiotika för att häva varbildningen. Förbättringen kändes genast. När jag efter några dagar ringde upp, för att berätta om resultatet och frågade hur mycket det kostade, blev svaret: ”Ingenting”! Det var 40 minuters jobb och 2 röntgenbilder tagna, så jag insisterade! ”Det var väl inget jobb”, svarade Georgios. ”Vi ses”. Jag hade vid alla tre tillfällen pratat grekiska med Georgios och förstått (det mesta). Och med sug, spatel och spegel i munnen behövde jag bara säga ”nä” = ja och ”oxi” = nej, dvs. det vanliga hos tandläkaren. Håll med om att språket är en vågbrytare mellan människor. Men ibland har jag svårt att fatta den fantastiska grekiska filoxenian = vänligheten. Till Georgios ska jag återkomma vid tandproblem, men först ska jag testa om det blir kostnadsfri lagning, då jag kommer till Sverige. Men då får jag säga ”ja” och ”nej”.

Språkkunskaper gäller även inom det naturvetenskapliga området. Förstår man inte heller matematikens, kemins eller fysikens olika språk, har man inga förutsättningar för att kunna kommunicera. Men man kan kanske flyttas upp på en högre nivå, om man övar mer! Jag var ju fysik - och kemilärare en gång i tiden och brukade starta basårsundervisningen i fysik med att prata några meningar på grekiska. Sedan ställde jag frågan: ”Är det någon som förstod”?
Vid ett tillfälle hände det osannolika. ”Jag förstod allt”, sa Stefanos från Tessaloniki. Men han var den förste som slutade. Han hittade inte fysikens språk, eftersom jag talade svenska.

Vilka underbara människor vi har fått träffa tack vare våra språkkunskaper! Att få uppleva medelhavsmänniskans värme och generositet är en gåva i livet! Utan problem skulle jag kunna fylla 10 sidor med text kring detta. Jag är lycklig, att jag fattade rätt beslut vid rätt tillfälle, dvs. att köpa hus på Kreta. Mitt valspråk är: Lev i nuet, men planera för det./Jannis

[Monica P]

Å, så bra skrivet!

[jan c]

Håller med iallt vad du skriver ,har inte lärt mig språket och saknar den färdigheten varje dag .Brukar tänka på invandrarna i Sverige som inte lär sig språket och har samma problem som jag med förståelsen av allt .

[Marianne]

Kan bara hålla med i att det var bra skrivet, trevlig och intressant läsning. Tack för de raderna, Jannis!

[Annki]

TACK för att du delar med dig....jag vill läsa mer!

Ann-Kristin

[Kalimera]

Tack Jannis!

[kari]

Takk fra meg og

[lars]

Bravo! Bravo! Du har helt rätt i det du skriver om språket tycker jag.
Nyfikenheten och språket ger så otroligt mycket tillbaka i form av kunskap, nya vänner, förståelse, glädje m m. Att förstå och att göra sig förstådd öppnar dörrar var helst man kommer. Det behöver inte vara perfekt, vem kan det?
Själv köpte jag en bok som användes vid Lunds Universitet och började läsa 1 timme före jag gick till jobbet och sen har det kommit lite efter hand. Jag köpte t o m Kalle Anka på grekiska för att börja där barn börjar.
Människor blir så glada när de märker att man försöker och de blir även lite nyfikna. Resultat: Konversationen är igång
Vid varje nytt samtal lär man sig nästan alltid något nytt.
Ligo, ligo kathe mera!!!!!!!!!
Visst säger man fel men vad gör det, det är bara att göra ett nytt försök.
Tveka inte, försök er på lite grekiska, jag lovar att ni inte kommer att ångra er.
Ett härligt valspråk Jannis!!!!!!!!!
Mitt eget är: Our mind is like a parachute, it works best when it is open
lars
Kriti stin kardia mou

[pollebosse]

Tack för intressant och underhållande skrivning.
Skall bli kul och få följa med i er och Ierapetras omgivning!

Paul

[lugnagatan]

Ni har verkligen gjort det bra som köpte hus innan Sverige kom med i EU, och gått språkkurser och verkligen lärt er språket, och håller det vid liv genom daglig kontakt med vänner.
Jag kom hit lite hastigt och tänkte att jag lär mig nog lite efterhand, men det har gått ganska långsamt. Det finns en bok "Lärobok i Nygrekiska", som man får lära sig hur språket är uppbyggt, och läsa texter, men den ligger på för hög nivå, man lär sig grammatiken, men inte att tala med människor.
Men ibland har jag upplevt det som ett skydd att inte förstå språket när jag vistas i utlandet, lättare att koppla av, men det blir förstås tråkigt i längden
Nu har jag ett motstånd mot att sätta mig på skolbänken igen, har ägnat mitt liv åt studier i många år, men hoppas att jag så småningom lär mig genom att följa nyheterna, läsa grekiska textning på utländska filmer, snappa upp några ord då och då ute bland människor

Roligt att läsa texterna på eran hörna nu när det är innesittarväder

[Ylva A]

Lyssna på Kallifatides sommarprogram
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/216106?programid=2071
le och skratta åt hans erfarenheter av att, som invandrare bara kunna tre svenska ord. En härlig timme att njuta av. Avstå musiken. Hans berättande är fantastiskt, hans musiksmak är skral. Men han har väl gjort, som vår greklärare brukade tänka: lyssna aldrig på grekisk musik! Då blir längtan efter Grekland alltför svår!
/ Jannis

[sjöborren]

Underbar läsning! Och Irapétra väcker minnen, trots att det snart är 25 år sedan jag var där.
Och om konsten att lära sig, och lära ut det grekiska språket finns det mycket att skriva om.

Hälsningar! Sjöborren - som 5 gånger påbörjat en kurs i grekiska, men av olika anledningar hoppat av. Eller så hoppade läraren ...

[Ylva A]

Det har gått 12 år sedan jag skrev om mina erfarenheter från vårt boende på Kreta och vad språk då betyder för förståelse för varandra. Jag kunde aldrig tro, att jag skulle kunna sitta hela kvällar och samtala på grekiska, men det går utan att få huvudvärk, Övning ger färdighet!
/ Jannis

[Monica P]

Bravo Janni, kala kanis....jag har väl kommit över de största hindren numera, och pratar på för fullt utan att bry mig om grammatiken- gör fortfarande fel efter alla dessa år. Men uppenbarligen duger det ändå. Tjejen i bageriet, max 17 år, sa igår : tänk så bra ni pratar grekiska...Lilla du, sa jag, jag har tränat sen långt innan du var född...