|
|
#1
2011-07-14, 11:42
|
|||
|
|||
Det gör ont.
Greklands historia är minst sagt en brokig samling...om man bara tittar på 1900-talet så har de stått under diktatur, ockupation och militärjunta...med urdåliga ekonomier.
Militärjunta satte landet i en internationell isolering...en isolering som gjorde att "landet" inte hade en chans att lära av "bättre" ekonomiländers misstag. Det var så sent som 1974....under Cypernkrisen....som juntan bröt samman och det återigen blev demokatri i landet. Människor som varit "med" lever fortfarande...både bland folket och ledarna....genom sina berättelser för de misstron vidare...vem skulle inte misstro i princip allt under sådana omständigheter? Det är inte bara misstron som lever vidare...utan också dåligt uppförande (om jag nu kan uttrycka det så) som korruption m m Att komma på rätt köl är en mycket lång process...där ledarna måste inge förtroende och folket få förtroende...det är ingenting som följer med gratis bara för att man blir en demokatri igen. Allt sitter väldigt djupt och det tar tid att sudda ut. Ofta tänker jag på hur jag själv skulle tänka och handla om jag hade haft den bakgrunden och mitt land den historian. Vi som bodde i landet under början av 2000-talet.....kunde med egna ögon se hur grekerna var påväg att göra samma misstag som vi gjort här med våra lånebubblor....vi märkte också rätt snart att det var inte stor ide´ att säga något...och i och för sig....varför skulle de tro på oss? Det kändes på något sätt som att det här är något de måste gå igenom själva....och förhoppningsvis lära något av detta. Vad gör man när man försöker förklara att lån måste betalas tillbaka "så du måste hushålla med dina resurser.."...när de bara bränner iväg alla pengar i ett nafs och säger "jaja,det är en senare fråga...då har det kommit in nya pengar" ? Jag kommer ihåg hur en kvinna i en familj fick gömma undan pengar för att ha till lånen på arbetsmaskiner och hushållet i övrigt. Såfort hennes man fick betalt (i kontanter) så gick han till krogen och bjöd hela byn, överröste barnen med allt de ville ha,köpte tre fiskar fast familjen bara behövde en till middagen( att spara till senare var omöjligt eftersom mannen inte åt sådant som kom från kylen eller frysen) osv....pengarna försvann direkt. Pengar på banken var otänkbart...mannen litade/litar inte på banken...en bunt sedlar i fickan skulle det vara (mycket svart alltså). Man skulle kunna tro att denne man är gammal...tycker man att 50+ är gammalt då är han det. Detta beteende för han vidare genom barnen som är uppväxta med det.....även om mamman gör allt för att barnen skall tänka annorlunda när det gäller pengar och ekonomi. Nu var/är inte denne mannen den enda som gjorde på detta sättet....det fanns betydligt mycket yngre förmågor än han som gjorde likadant och resonerade på samma sätt...att bryta den cirkeln tar mycket långtid....vilket det gäller den lilla familjen eller hela landet. Och just för att jag älskar detta landet och folket...med deras fel och brister(det har vi alla)....så bryr jag mig....i annat fall hade jag bara låtit allt passera "gå" utan att blinka. Det gör ont att se denna kris...för landet...för de enskilda...mycket ont! P.S Tänk nu på när ni läst detta.... att detta var och är ute på landsbygden....där de gamla fortfarande "styr" och har mycket inflytande över de yngre.....långt ifrån stora turistorter....utan där det bara några kilometer bort finns en by som saknar el och gemensamt vatten...och bara en gammal man som lever kvar i byn.... 
|
|
#2
2011-07-14, 16:25
|
|||
|
|||
|
Sv: Det gör ont.
Så fint, så sant och så bra skrivet Agda....!!
Det är ju dessa perpektiv man ska se dagens situation i. Man får inte glömma hur det är att verkligen leva i detta nu och ha den bakgrundshistorien. Det är ju så lätt att sitta här i Sverige, förskonade från krig och förtryck sen århundraden tillbaks och ha ett "facit" till hur krisen ska lösas. Fast ändå blir man ju "svenskt" upprörd öer skattefusk, fast man skulle gjort detsamma.  Lissi
|
 |
|
|
Linjär visning
