Meltemi

[Monica P]

Meltemi kallar man den intensiva och varma sommarvinden som kommer från nord eller nordost. Den kan vara jobbig, men de flesta gillar ändå att det blåser lite så att hettan inte blir så tryckande.

Vi bor i en dalgång som vetter mot havet. En kanjon, nästan, där det alltid blåser, även när det är lugnt på annat håll. Här blir det motstridiga bud- än kommer vinden uppifrån nordost, än nerifrån havet. Förvirrande , man får flytta runt med sin kaffekopp och tidning. Blomkrukor välter, kläder på tork snurrar in sig på linan eller blåser iväg. Förresten, såna här dagar hinner man inte hänga färdigt tvätten innan den är torr. Dörrar slår igen om man inte sätter kilar under. Gardiner står rakt in eller smetar sig mot fönstret.

I vårt sovrum som har fönster och balkongdörr mot både nord och öst blåser det alltså just nu friska vindar, minst sagt.

Igår var vi iväg på fisketur till Emborio, för vid nordlig vind är det ganska lugnt där. Det blev inte så mycket fisk, men det var en fin tur i alla fall. Jag gjorde det bekvämt för mig med fällstol och kylbox och en bra bok -Bill Bryson: A Short History of Nearly Everything- och höll mig i skuggan. Trots det blev jag rätt röd på utsatta delar.

När min man kom tillbaka sa han: Du kommer inte att tro vad jag upplevde nyss! - En stor tonfisk, säkert 40-50 kg, hade lugnt och sakta simmat in mellans hans ben i knähöjd, och försvann sen lojt bakom honom! Han hann förstås inte ens sikta med harpunen, vilket nog var tur, för de är fruktansvärt starka, den hade nog dragit iväg med både harpun och gubbe...

Sen, när han fjällade fiskarna stående i havet, kanske tre meter från stranden, stötte hans knä emot något som stacks, vi vet inte vad, en manet kanske. Röda märken sammantaget ungefär av en handflatas storlek, stark sveda, klåda, svullnad och värk. Vi penslade på ammonia som våra bi-skötande vänner alltid har med sig, men det hjälpte inte. Fenistil hjälpte inte. Is hjälpte något så när. Som tur är så har han inte nån allergi.

Vi har inte hört talas om maneter tidigare i år, men vem vet.

OBS. Använd alltid badskor. Det finns allt möjligt i havet, från glasbitar till borstmaskar. Speciellt barn bör obligatoriskt ha badskor.

[Netwolf]

Som vanligt ett mycket läsvärt inlägg.
Hoppas din gubbe kryar på sig.

Lustigt förresten. Satt precis och funderade på vad den grekiska stormen nu hette igen och så ser jag din rubrik. Så var det ja.

/Netwolf

[Monica P]

Gubben ifråga har börjat bli lite bättre, såtillvida att han kunde klämma en rejäl frukost och prata med vår dotter i Sverige, ungefär samtidigt.

Jag hade fel- tonfisken simmade strax under honom, inte mellan hans fotleder. Det var i allafall en ovanlig upplevelse. Många delfiner syns till här, med ojämna mellanrum. Det vankas ju delikat spisning från fiskodlingarna, som lockar till sig alla möjliga fiskar -en del äter sånt foder som ramlar genom näten, andra äter dessa fiskar och så vidare i en livlig kedja. Om någon kasse går sönder- det har hänt- blir det otroligt sprattel i viken. Tonfiskarna kommer i perioder och är inte särskilt väl sedda av firman som äger fiskodlingarna. Ännu sämre tycker man om sälarna som sägs riva sönder näten. Delfinerna plockar åt sig allt de kommer åt, men mycket delikat, enligt en nattvakt vi känner på odlingarna.

Namnen på vindarna är många, dialektala, mycket italienskt i ursprunget. Vad sägs om
Tramontana från norr
Graigos från nordöst, liksom meltemi
Levantes från öst
Siroko från sydöst
Ostria från söder
Garbis från sydväst
Pounentes från väst
Maistros från nordväst

[sjöborren]

Monica! Det är alltid lika roligt att höra från dig. När det gäller badskor så inhandlades det två par förra året. En bra investering, speciellt nu när vi ska tillbringa några höstveckor på Tilos.

Jag blev lite nyfiken då du skrev om borstmasken. Kan du berätta lite om den? Förra året såg jag något jag aldrig tidigare sett i havet. Uppifrån liknade den där den låg på botten - med lite fantasi - ett blixtlås. Jag fotograferade den ... Problemet är bara det att jag inte lärt mig lägga in bilder-än.

[Monica P]

Nu får vi väl googla lite...
Man ser de här krypen lite varstans, som tusenfotingar ungefär, och speciellt där det finns något att äta, en död fisk till exempel, de kommer snabbt till platsen och börjar äta.
Här på Kalymnos kallas de dialektalt för "skolopetries" och alla lokala barn känner till dem.
De har säkert en jätteviktig roll i ekosystemet- på TV såg jag en gång en dokumentärfilm där de åt upp en val inpå skelettet (vet inte hur lång tid det tog...) men de är alltså inte roliga att träffa på när man badar. Pilla inte på dem med fingrarna och låt bli att ställa dig på knä på en, som min man gjorde, om det nu inte var en manet. Ont som tusan gör det fortfarande efter ett dygn.
Bristleworm på engelska.

[sjöborren]

)) Undrar om det var en sådan vi såg? Ska försöka hitta fotografiet och med hjälp försöka lägga ut bilden.

[Nan]

Hej Monica

vad tråkigt att vi inte sågs, det hade varit kul att träffa dig. Din "gubbe" har vi träffat i Emporios förut.
Vi åkte hem i söndags/måndags till ett KALLT och REGNIGT Skåne.
Tyvärr kunde vi inte komma till Telendos heller eftersom vi hämtade vänner från Englad på Kos just den kvällen.... Kanske nästa år?
Nan

[lugnagatan]

Rolig läsning, men tråkigt på det skadade knäet.
Här längs Kretas norra strand, tror jag att det främst är sjöborren man ska akta sig för. Det är iaf den som syns ofta där det är grunt och klippbotten, men havsborstmaskar är ju också vanliga djur, kanske där det är lite djupare. Finns enormt många former av dessa.
Här blåser också Meltemi hela sommaren. Det blåser från norr, nordost och nordväst. Och det känner jag av i mitt boende väl, eftersom det ligger högt upp och jag bor på andra våningen. Det tackar jag för nu på sommaren. Korsdraget blir enormt starkt ibland, och ett innefattat glas i en sovrumsdörr har nyligen gått sönder då dörren slog igen...

[Monica P]

Sjöborrar är inte mina favoritdjur, säger bara så mycket...otaliga är de taggar vi har plockat ut ur fingrar och tår, för att inte tala om knän. Ett år hade jag en tagg längst fram på stortån som hade fått skinn över sig, men strax före jul kom den ut...

Nål och pincett och tålamod är det som gäller. Lite olja och ett plåster kan få taggen att spontant krypa ut. Men den bränns i allafall inte.

Det som min gubbe råkade ut för vet vi inget om, men det gjorde mycket ont hela kvällen, natten, dan därpå och natten därpå. Ispack var det enda som gjorde någon nytta, alla möjliga krämer och salvor gav ingen märkbar lindring.
Is alltså. Eller gör som min kompis Gun i Motala gjorde när hon vrickade foten: knöt ett pack fryst bacon om den onda leden. Hej Gun!

Och hej Nan! Vi ses nästa gång!