Kvällsliv

[Monica P]

Egentligen är jag alldeles för kvällstrött för att passa in i Greklands normala liv. -Jag menar, här drar ju själva det verkliga livet igång efter middagsvilan, för att accentueras vartefter kvällen går , men det vet jag ju inget om, förresten eftersom jag vill i säng i tiotiden...

Alltså, för att ta det från början: fram till åtta på morgonen är det kav lugnt här utanför stan där vi bor. I åttatiden kommer ett antal byggnadsarbetare och börjar knacka på cementblandare och lasta av material och så vidare. Några bybor som ska iväg och jobba nere i stan knattrar igång mopparna. Vi är övervägande pensionärer här i byn.

Så småningom börjar det röra på sig lite mer, sopbilen, den musikälskande grannen, småbarnen i huset en bit ifrån.

Nere på stan är det förstås full fart och mer och mer folk är i farten tills det i halvtvåtiden blir tvärt om: alla åker hem till middan och middagsvilan.

Sommartid är detta mycket tydligt. Man äter och slappar sen några timmar. Ring inte!

Nästa fas börjar i femtiden, affärer öppnar igen, folk i farten igen. Och som sagt har jag ingen aning om hur detta slutar...

Idag var jag tvungen att uträtta ett ärende i åttatiden. Tog moppen till stan och bort till Papadiområdet. Letade mig fram . Lämnade moppen och gick sista biten. Trappor, vindlande gränder, smala passager. Och massor av barn ute och lekte, folk som pratade på balkongerna , katter som smet mellan mina fötter. Hela områder är som en massa hyllor där husen är inbyggda i branten. De flesta husen kan inte nås med motorfordon. Tänk vad folk har kånkat och stretat och burit cement och tegel och virke och vattenledningsrör och spisar och kylskåp och färg och möbler och småbarn och mat och allt annat.

Det är påfallande livligt i de här gränderna och jag skulle nog inte kunna bo så där tätt inpå andra, men jag har hört folk säga att dom absolut inte kan tänka sig en annan miljö. Barnen verkar ha en trygg miljö också, inga bilar. Kvällsstämningen är skön när det svalnar efter sommardagens hetta.

På väg hem passerade jag hela hamngatan, där det var rätt mycket folk på restaurangerna och fullproppat på kaféerna. Hundratals moppar parkerade överallt , cyklande barn, stor-TV med olika ljud och musik vartefter jag åkte bortöver. -Att dom orkar!

Nog behövs middagsvilan om man ska klara av den näst intill obligatoriska kvällsturen !

Hemma bäst...

[Sevasti & Eleni]

Monica Du berättar så målande om livet på Kalymnos, man riktigt känner värmen och vänligheten man möts av när man vandrar i gränder och på gator, eller sitter på cafe eller restaurang i den ljuvliga Greklandssolen. Längtan till "vår" kära ö är stor och det är fantastiskt att läsa Dina berättelser.

Tack för allt Du skriver om Kalymnos. Det är en glädje att läsa.


Systrarna Siw o Lena