Livet är...

[UlfWiman]

... en del av vår vardag.

"Man" kan röra om lite i grytan så att det händer lite, eller som jag gör just nu och bara flyta med.
Vi kan som många av mina vänner här resa för att röra om lite i det egna livet.

Jag vill också ut och resa, men känner mig såååå begränsad.
Äsch, inget att bry sig i egentligen. Livet har många facetter och just nu är jag i en fas av att må ganska bra.

Sitta och deppa eller sup ner dig och glöm!
Inget av ovanstående tilltalar mig så jag gör det lilla jag kan efter mina förutsättningar.
Lever mitt liv och fortsätter att laga min egen grekiska mat här i Sverige. Mina grannar tycker jag är knepig som lever på greksallader och köper olivolja för 80.- halvlitern.
- Olja som olja?
- Knappast!
Jag hade en kris och gjorde lunch utan olivolja med vanlig rapsolja på salladen... Tvi vale, det hamnade i soporna.
Nu är jag enkelspårig kanske, men en sallad med feta och rapsolja är en dödssynd... Oavsett om du har Kalamataoliver till eller inte. Det går bara inte att äta.

Janne skrev lite om sallader i sina reseberättelser och jag stöder honom till 100%. En greksallad om dagen och du har ett liv.
Kanske lite långt ifrån verkligheten, men ändå. Lukten och smaken gör att du får en förnimmelse av att vara "hemma" igen.
Jag får inte äta godis, men jag kan äta hur många greksallader som helst om jag har lust.
- Och det har jag...
Tillbaka till mina grannar. Även om de tycker jag är knepig så går mina lammgrytor hem. Det mesta är att "Inte viste jag att lamm var så gott". Hmm... detta kommer från vanliga svenskar som är uppfödda på vår vanliga diet med falukorv, palt och pannkakor.
Ännu en gång så gör jag propaganda för medelhavskosten...
De kan ju inte ha haft fel i 5000 år, eller?

Ytterligare en fråga är!
Många av mina riktiga vänner som fastnat på Kreta ställer sig frågan.
-Varför känner jag mig hemma här?
Jag kan inte svara på det utan tar en floskel "Jag måste ha levat här i mitt tidigare liv".
- Sant eller inte?
När jag för första gången (1976) beträdde Kretas jord så fick jag känslan av att jag har kommit hem.
- Hem?
- Jag är från Sverige! Hur F.n kan jag känna mig hemma här?
Har inga svar på det utom att livet är underligt.
Jag har några vänner som är "vittnen" och de säger att det är "Herrens" mirakel... Jag tror inte ett skit på det, utan det är något annat...
Hur länge har "vi" varit på Kreta?
Enligt egyptiska skrifter så var Kreta en handelsplats 5000 år f.k.
Med andra ord så har vi varit där i 7000 år.
Nog tror jag att det sätter sina spår.

Vad vet jag om mina förfäder?
- Jo 1745 dök det upp en man från Belgien som kallades för "Viman" i en Östergötisk församling. Före detta årtal är allt dolt i dimma... Detta är min anfader. Han var läs och skrivkunnig samt talade även ett främmande tungomål.
Med detta vill jag bara säga att "Vi har en stund på jorden" så låt oss göra det bästa av det. Skit i grannens nya bil och andra prylar. Lev ditt liv och njut av det så länge du kan. Liemannen tar dig när han vill...

Just nu bloggar jag inte ett smack om Kreta, utan om livet i största allmänhet. Kreta kommer i sinom tid då jag är på plats igen.
Min dröm är Gavdos för ever. Ett paradis på jorden för alla stressade människor. Jag har skrivit lite om den ön tidigare och summa summarum.
Det finns inget där och det händer inget där. Men du lever ditt egna liv.

Detta är bara lite tankar ur livet…

//Uffe

[eija]

TACK så hjärtligt igen, Uffe!
Har ätit redan två gånger grekisk sallad i dag! Beslutade för två dagar sen att nu det är slut med socker och bröd, av olika orsaker än du men i alla fall. Det är inte lätt men jag hoppas det lyckas!!

Och allt det du skrev om såna härliga känslor: jag har kommit hem, är så sant. Jag har känt just på samma sätt alltid när jag på båten har sett pinjorna och bergen komma närmare på Thassos ö, MEN jar har inte heller besökt min ö på flere år. Nu är jag lite rädd om hur det kändes i dag . Men vi ska se nån dag, hoppas jag i alla fall.

God höst till dig! Väntar på dina härliga inlägg om livet, så i allmänhet .
Eija

[UlfWiman]

@eija och även andra...
Har man diabetes och inte sköter sina sprutor så dör man eller hamnar på lassa.
Jag hamnade på lassa för 3 veckor sedan efter att ha missat (för mycket insulin) och gjort fel så att jag hamnade så lågt i socker att jag tuppade av.

Tack och lov så var personen i andra ändan av telefonen så rådig att han ringde sos och jag blev hämtad av ambulansen och förd till LAS.
Naturligtvis fick jag en massa skäll för att jag inte skött om mig, men de fixade mig tillbaka.

Jag har även vår "Peter" att tacka för livet då samma sak hände under en konversation med honom för ett år sedan.
Därav har jag aldrig min dörr låst då den är av stål utan det är bara att gå in.

Detta är ingen lek utan blodigt allvar, så jag nosar på döden ibland.
Hellre för högt socker än för lågt. Normalt ligger jag på 14-20mmol och när jag kommer ner i 7 eller lägre så mår jag skit. När jag kom in så hade jag 1,8mmol och det är gränsfall för att leva vidare, men jag lever fortfarande.

Jag älskar som sagt medelhavsmaten, men det har sina risker också. För mycket nyttig mat kan vara döden i alla fall. Så lite läsk och en chokladbit måste till för att livet ska gå vidare.

Och lite greksallad för att må bra i själen. Just nu är det den från Lesvos som smakar bäst med saltvatten. 3 tomater lite lök olivolja från Kreta samt en skvätt vinäger och en halv burk oliver plus oregano. Då mår jag prima.

Jag testade Coop's Tsatziki, men den smakade bläää. Lite av majonäs över det hela, inte gott. Tsatziki ska vara sur med en tydlig smak av gurka och vitlök. Har någon ett bättre förslag så skriv gärna ner det.

Jag fuskar med den Turkiska yoghurten och lägger till vitlök från tub och strimlad gurka. Det blir hyfsat resultat. Nästan som hemma...

Åter igen "hemma", jag har hittat hem och det gjorde jag 1976. Hur och varför kan jag inte förstå, men så är det. Ni som har följt mig genom åren vet att jag har 8 liter Kreta-blod i mig så säg inte att jag är främmande.

När man bytte blod på mig så följde inte språkgenen med tyvärr. Så min grekiska är lika rostig som alltid.

@Lisa, jag hppas att du har det bra....

//Uffe