En kväll i Argostoli

[Åsalov]

Rosa står vid sin restaurang Portside vid färjekajen i Argostoli. När vi samtidigt ser varandra vet förtjusningen inga gränser. Det är kindpussar och ömsesidiga försäkringar om god hälsa och korta uppdateringar om hur vintern har varit. Raskt ber hon oss sitta ner och serverar on the house en Malamatina. Vi som älskar det retsinerade vinet vet nu på vilka få ställen man kan få det i Argostoli. Business är etsi ketsi men förhoppningarna om fler kryssningsbåtar är stora inför denna sommar. Portside serverar genuin grekisk mat och är en riktig taverna. Rosas make återfinns antingen bakom spisen eller i närheten av kassan där han med ett småleende och tänd cigarrett utgör en del av miljön.

Lätt glada i hatten tar vi en volta längs med kajen. Det blir många stopp. Captains har nu bara ett ställe vid hamnen och även här är återseendet är glatt. Stefanos kramar och kindpussar. Vi vet att han fortfarande är dyster över att hans roll som chef på det andra Captains försvann när restaurangen stängde abrupt. Det blev att börja om längst ned i hierarkin igen när han bytte arbetsplats. Och dagtidsarbete genererar lägre dricksintäkter. Men maten är mycket god och stämningen överlag trevlig.

Vi avger löften om att snart återkomma för en middag och strosar vidare. Det är än så länge glest mellan segel- och motorkryssare men det finns redan representanter för Valletta och Adelaide i hamnen.

Vi kan inte motstå frestelsen att ströva över gatan (se upp åt alla håll, bryt inte tempot utan anpassa dig så att bilarna inte tvingas stanna!) och se om Leo sitter vid sin plats vid baren på Compass. Det gör han. Hans leende går inte att ta miste på och som så många andra har också han en historia med sig. Som 13åring kom han till Kefallonia i tron att han var vid sin slutdestination – Italien. Nu är han i 40årsåldern och sköter sin bar tillika med expansion inom turismnäringen. De unga tjejerna från förra året är kvar och vi kalimerar och yassouar varandra med kindpussar. Det är behagligt att sjunka ner i de blåvitmönstrade sofforna och låta sig omslutas av den tilltagande värmen (än så länge har det i slutet av juni inte blivit så hett), titta på förbipasserande, avlyssna grannkonversationer och njuta av det iskalla Robola-vinet.

Ett besök i Robola-kooperativet hör till när man besöker ön. En guidad tur och provsmakning på den inhemska produktionen leder ofta till smärre inköp. Kooperativet är beläget i en djup dal ca 20 km från Argostoli. Vägen dit är vacker och bjuder på makalösa vyer. Bredvid vinkooperativet finns öns mest praktfulla kyrka. Den är byggd under senare hälften av 1900-talet till ära åt den helige man Gerasimos som på 1500-talet bosatte sig i en grop. Gropen är numer inbyggd i den gamla kyrkan bredvid och den som inte lider av klaustrofobi rekommenderas att klättra ned. Gerasimos var så helig att hans lik förvaras än och tas fram vid speciella tillfällen i kyrkan. Det är en otrolig händelse att vara med om men var noga med att din klädsel är anständig. Annars blir du utvisad ur kyrkan. Och får inte ta del av hans helighet.
Vi njuter vinet alltmedan skymningen sänker sig och folklivet tilltar. Än är det för tidigt för att äta, så efter att ha gjort oss oskyldiga, släntrar vi vidare längs med gatan. Bredvid hotel Tourist har en bank ersatts av en annan bank. Byggnaden är under upprustning även nu, vid åtta på kvällen. Vi språkar lite med byggjobbarna och kalisperar varandra.

Hotel Tourist har annekterat hela trottoaren utanför sitt hus. Det är en trevlig oas, där frukostarna är superfina. Inte minst den grekiska omeletten! I vardera änden av borden står en fläkt och vispar den ljumma luften i strömmar. Ägaren och hennes döttrar hälsar oss också hjärtligt åter och vi lovar att snart besöka dem igen.

Vi beslutar att vandra in i gränderna för att hälsa på vår vän Panagis. Han bor mitt emot vad som en gång var ett hotell i 70talets glanstid och som därefter förvandlades till äldreboende, sedan en jordbävning skadat huskroppen alltför mycket för att riskera en hotellverksamhet. Någon bävning senare evakuerade man även de gamla. Kvar på balkongerna står plaststolar och minner om forna hyresgästers utomhusvila.
Panagis hälsar med fraser på svenska, en rest från den tid han uppehöll sig i Sverige för länge sedan. I hans trädgård växer citroner, aubergine, gurka, tomat, majs… Han hyrde i nästan trettio år en liten strand vid Fanari-vägen men efter en auktion för tre år sedan bjöds han över och förlorade rätten. Auktionerna under vår och försommar är historier som innehåller svek, mutor, lurendrejeri och snikenhet. Om man ska tro några av de sagesmän vi mött.

Men Panagis har ett antal studios för uthyrning, så han hankar sig fram ändå. Läget är exceptionellt bra, mitt i staden men vid en av de lugnaste gatorna. En av stadens äldsta brunnar, förstås enligt Panagis, är belägen mitt i trädgården. Rummen är fräscha och erbjuder boende för familjer eller par. Många av hyresgästerna återkommer år från år och blir ganska snabbt vänner med Panagis. Han bjuder gärna på stekt fisk – underbart gott- och är skicklig schackspelare. Vill man bo hos Panagis, är det något vi varmt kan rekommendera!

Vi kommer överens om att träffas om några dagar för att äta hans fisk på balkongen och skiljs sedan åt.

Vi väljer att ta vägen direkt ut på stora torget och gläds åt hur vackert det blev med omgörningen för två år sedan. Även om det var en rejäl påfrestning för alla restauranger och barer som förlorade stort på avspärrningarna, är alla nu stolta över det vackra rummet. Trots att förbuden omfattar cykling och bollspel, hindrar det inte barn och ungdomar i lägre tonår att utöva detsamma. Vi noterar att torgväktaren, så av oss kallad, ännu inte påbörjat sitt uppdrag. Hans stränga uppsyn, tydliga mandat och skarpa utfall mot alla regelbrytare gör situationen till en uppvisning i både stolthet och uppförande. De numer två lösspringande hundarna har lärt sig hans beteende och hur de ska undvika honom. Hans insatser alla kvällar inskränks dock inte till förbrytarjakt utan omfattar också renhållning. Med en portabel papperskorg och ett vasstungat vapen spetsar han allt som inte hör hemma på hans torg.

Theodor slår ut med armarna mot oss på La Gondola. Vintern var Ok i Thessaloniki där han bor med sin familj, avkoppling och vila efter förra årets säsong var välbehövliga inslag. Men nu är årets säsong i full gång på en av de bättre italienska restaurangerna i Argostoli. Dagarna är långa och snart är hettan olidlig under parasollen. Trots att logistiken ibland inte riktigt klaffar, så är maten ypperlig. Och scenen vi har från första parkett är oslagbar – det stora torget med invånare, besökare och turister som i klasar, parvis eller stora klungor passerar förbi, stannar till, studerar en meny här, ropar på ett barn där.
Vi får som avslutning Kefallonias speciella läckerhet, lokomades, friterade bollar gjorda av sockerkakssmet och rullade i socker.

Så klart vi sover gott denna första kväll på vår favorit-ö!

[Monica P]

Så fint ni har det, märks att ni älskar ön och livet där.

[kari]

Takk for herlig stemningsrapport fra Argostoli
Vi bodde noen dager, på koselige Mariana Rooms nær Palia Plaka,
i juni -16😊

[Ylva A]

Vilken höjdarrapport från Kefalonia! Varför försöker inte fler berätta (lika bra är omöjligt) om sina upplevelser? Åsalov, skriv gärna mer om dina erfarenheter av Grekland och din ö! Där har vi aldrig varit, men känner oss genast hemma där tack vare dig!
/ Jannis

[simetra]

Många kära återseende och kindpussar, härligt!

Jag bodde för ett antal år sen på Mouikis Hotel i Argostoli, inte särskilt grekiskt men helt okej.
Något som var bra var att man från balkongen hade utsikt mot hamnpromenaden och koll på när fiskebåtarna kom tillbaka för då visste men att alla havssköldpaddorna också var där för att få sitt fiskrens.

Försökte så ofta jag kunde passa på att springa ner och titta på dom, ett trevligt nöje och faktiskt det jag minns bäst från Argostoli Är de fortfarande kvar där, sköldpaddorna?

[Åsalov]

Tack för alla fina kommentarer - jag blir så glad över att höra att jag kunde bidra med mina upplevelser.

Jag återkommer med fler reflektioner - och ja, carettorna (sköldisarna) cirkulerar både i hamnen och i lagunen till allas förtjusning!

[Kalimera]

Tack snälla Åsalov för dina betraktelser! Härlig läsning!