Santorini 2000

[UlfWiman]

Santorini 2000
Beslutet efter samråd blev Naxos och Santorini. Vi skulle slå på stort och bo på lyxhotell två nätter. Valet föll på El Greco i Fira. Det skulle visa sig bli en stor besvikelse. Över så till Naxos. Hotel Argo hette placet. Döm om min förvåning när jag ringde ner och blev tilltalad på svenska. Jag fick en lägenhet i annexet tvärs över gatan. Jag hade inför resan jobbat stenhårt med Cornelia 5 år för att hon skulle vara simkunnig när vi kom ner till Grekland. Jag lyckades mycket bra. Dags för mat inför kvällen. Det blev en mycket dyr historia. Mina barn är bortskämda med bra mat så de fick beställa själva. Flyget till Santorini skulle lyfta 6.50 nästa morgon. Morgon klockan 5.45 står vi så vid incheckningen. 2 st stora resväskor och då menar jag stora. Vid incheckningen hade något gått fel så vi blev separerade. Barnen för sig och vi för oss.
Santorini. Vilken värmechock när vi steg av planet.
Fru Sigala kom och hämtade oss på flygplatsen för färd mot Matina. Lika varmt och skönt i Kamari så det var tur att det fanns pool. Jag tror det tog max 5 minuter så låg ungarna i poolen. Jag tog en promenad till Vodafone för att köpa mig ett lokalt telefonkort. Det kortet har jag kvar än idag. Alla fick välja ut varsin restaurang utom pappa som fick välja två. Det blev allt från fiskrestaurang, taverna till lite flottare krog.
En dag var vi iväg till utgrävningarna i Akrotiri. En mycket intressant guidning under ett enormt tälttak. Tillbaka i Kamari var det dags för bad och avkoppling. Sedan var det dags att fara till linbanan och hamnen för båtutflykt till vulkanöarna i Calderan. Först till Nea Kammeni och bergsbestigning. Vi stoppade även vid en ö där det var dags för bad. En varm källa var badmålet. Jag hoppade i från båten tätt följd av barnen. Vi simmade ungefär 25 meter till källan. Det var inte så speciellt varmt, kanske 35 grader precis vid utloppet. Men svaveldoften var hemsk och vattnet alldeles brunt. 100:- bjudet för en färskvattendusch. Vidare färd till nästa ö för lunch. Britt och barnen åkte på åsnor upp till tavernan. Jag skulle visa min goda kondition så jag tog trapporna upp. En mycket slut man kommer in på tavernan och slår sig ner. Tittar över räcket och får en smärre chock fritt fall 2-300 meter rakt ner och en orolig 5 åring närmast räcket. Jag och Britt åt grillade jätteräkor och barnen Bifteki. Räkorna var kanongoda och ungarna gillade sin mat. Promenad nerför till båten och återresa. Vi promenerade ner till en fiskrestaurang som Vasso rekommenderat. Det låg en stor svärdfisk på kajen utanför tavernan. Jag ville ha grillad svärdfiskkotlett och resten hakade på.
Vad händer då? De går ut från köket och börjar skära upp fisken. Prata om färsk fisk. Det hela var mycket gott och trevligt. Upp till stan för vandring i gränderna och vips hade Britt hittat nya örhängen. Jag blev en fattig man efter det besöket i Oia. Sedan var det dags för solnedgången, och den var mycket vacker.
Nästa dag var den sista på Santorini. På kvällen gjorde jag mitt livs största misstag. Vi gick till den fina krogen för avskedsmiddag. Grillad hummer och Champagne till middag. Efter maten ropade jag på kyparen.
–Ena sigarra parakalå!
Jag min idiot ville ha en rök. Jag fick min cigarett och sedan var det kört. Efter fem år blev jag så rökare igen. Mycket dumt gjort. Sista morgonen körde så fru Sigala ner oss till hamnen och båten till Naxos. Vi anländer till Naxos och blir hämtade av Giorgos nere i hamnen för färd till Argo. Ett mycket trevligt välkomnande på hotellet med en drink till oss och färsk juice till ungarna. En mycket fin lägenhet tvärs över gatan blev vårt bo. Dags att kolla in stranden. Trevligt och ganska vindskyddat, mycket varmt i vattnet. Dags för bad. Vi badade ganska länge och sedan var det dags för dusch och lite vila inför kvällens eskapader. Vi gick mot hamnen för att söka någonstans att äta. Inkastare var det gott om och de verkade gilla Gabriella. Ett ställe lovade fritt för barnen om föräldrarna åt. Vi gick in för att testa. Maten var sådär men barnen tyckte det var kul. De hade en trubadur enligt standard och han spelade inget grekiskt utan gamla slagdängor från 70 och 80 talet. Han var ganska duktig på att både spela och sjunga. Hamnpromenaden var väl inget speciellt utan normal grekisk standard. På väg hem stannade vi till vid en gyroskiosk. 2 gyros beställda och vi delade på dem. Nästa dag var helt vikt till stranden och eventuellt hyra av badbåt. Mycket sola och bada. Kvällen blev det en annan taverna med mycket bättre resultat än kvällen före. Litet ställe i en hörna på väg mot hamnpromenaden. Den här gånge behövde vi inga gyros på hemvägen. Till nästa dag hade jag via telefon hyrt en bil i 3 dagar. Leverans till hotellet av en Hyndai Atos. Mycket kul bil att köra och lättmanövrerad i de trånga gränderna. Vi skulle ta en tripp till Agia Anna och bada. På plats nere på stranden höll vi på att blåsa bort. Inga människor utan vi var helt ensamma. Jag började förstå varför vi var solo när jag fick ut och jaga parasoll och handdukar. Vattnet var också ganska svalt troligen beroende på blåsten då vinden blåste längs med stranden. Vi gav upp vid tretiden och for hem. En ny kväll och ytterligare en ny restaurang. Denna gång inte en taverna utan krog. Mycket bra mat. Vi går en sväng i hamnen och hamnar utanför ett ställe där de gör reklam för Kitrin.
Vi går in och tittar i butiken och vad jag förstår är frukten kitrin en blandning mellan citron och grapefrukt. Vi fick provsmaka likören och den var mycket smaskig. Det slutade att två flaskor fick nya ägare. En liten och en stor. Hem till boet igen. Avslutning på kvällen blev Kitrinlikör och Yatsy på balkongen.
Nästa dag skulle vi fara över ön och kika på hotellet jag funderat på att boka. Beläget i byn Appolonas på andra sidan. Hotellet hette Apollon och visade sig vara igenbommat och tomt. Tur jag inte bokad där. Dags att ta bilen med ac och fara tillbaka. Det var kul med lite bergsklättring, men jag tror inte Britt tyckte samma sak. Ungarna upplevde det hela som läskigt. Sista dagen med bilen besökte vi en Kitrionodling och jag fick chansen att provsmaka frukten. Fullständigt oätlig är mitt omdöme, men kul att ha provat. Annars är ju Naxos känd för sina potatisar. De är ju ganska groteska i sin storlek men enormt goda i smak. Nu var slutet nära. En natt till så var det dags för retur till Santorini. Resan tillbaka valde vi att ta bärplansbåten då havet låg blankt.
–Trodde jag!
Väl ute till havs kom vågorna så det blev en gropig överresa.
Tillbaka på Santorini kom de inte och hämtade oss från hotellet så det fick bli taxi till El Greco. Vi hade blivit tilldelade ett fyrbäddsrum i suterrängdelen mot poolen. I och för sig ok men fyra sängar på rad med stenhårda madrasser var inte min bild av lyxhotell. Ungarna bosatte sig i poolen och vi i baren. Alla var lagom solbrända men ändå lyckades Cornelia dra på sig två stora brännblåsor på axlarna. Vi gick ut på stan i Fira för att ha en trevlig middag, men vilken besvikelse. Dålig mat, dålig service och dyrt som tusan. Min vän hade rätt om Santorini som plånboksdödare. Tidig kväll efter skakig båtfärd. Dagen efter var det så dags att äta frukost. Den var kanon med sin buffé som innehöll det mesta. Jag hittade bacon och scrambled eggs. Sedan vart det promenad i stan och poolbad under eftermiddagen. På kvällen gick vi till linbanan och åkte ner för ungarna ville rida åsna en gång till. Britt och jag promenerade upp och hann med att bli riktigt hungriga. Dags att söka oss en restaurang. Vi hittade ett ställe som låg på en takterass och promenerade in. Fick ett bra bord med utsikt över Calderan och dess öar. Vi beslutade att avsluta semestern med en festmåltid. Dags för Tost Skagen till förrätt och träkolsgrillad hummer till huvudrätt. Den här gången ville barnen prova på hummer de med. Efter lite eftertanke sa jag ja. Vi hade en helt underbar måltid och det fanns inte ens plats för desset. Mätta och belåtna efter ca två timmar var det så dag att gå hem för den sista natten. På hemvägen hördes plötsligt.
–Pappa kan vi få en glass?
–Ja, ja!
Det slutade med att alla satt och åt glass på en glassbar. Nu var jag gravid.
Sista morgonen och ytterligare en härlig frukost på hotellet. Nu fick de lov att bjussa oss på transfer till flyget då de hade glömt oss när vi kom. Efter en del gnäll gav de med sig.
På flygplatsen visade det sig att planet var fyra timmar sent. Så småningom kom vi så iväg. Britt fick inte ta en whiskey då hon skulle köra från Luleå till Öjebyn. Jag började bli lite orolig för deras anslutning till Kallax. Efter landning blev det panik till inrikes och hemresa för familjen. Det var på det berömda som de hann med planet.
Uffe

[Siri A]

Tack för dina härliga historier, Uffe. Ser fram emot fler!!

[Gilla & Bert]

Jag känner igen det där med både Santorini och Naxos. Första gången vi var där, bodde vi i Kamari första veckan och andra veckan bodde vi i Naxos stad. Visst var det mycket dyrare på Santorini, men vi hittade en alldeles förtjusande krog, som hette No Name. Där åt vi väldigt gott, men inte billigt precis.
När vi sen var på Naxos och skulle resa tillbaka igen, blåste det så att den lilla båten vi reste med gungade så otroligt, att alla trodde att den skulle kapsejsa. Men som du märker gjorde vi inte det.

Sista dagen på Santorini, då vi bara väntade på bussen, som skulle ta oss till hamnen för vidare befordran, fick vi veta av ett danskt par, att prinsessan Diana hade omkommit på kvällen före. En sån chock!
Andra gången vi reste till Naxos stannade vi där i två veckor utan att angöra Santorini mer än resan från flygplatsen. Vi hade bestämt oss, för att följa med en utflykt runt ön bland annat till Appolonas, med Kourosen i närheten. När vi hade satt oss på bussen och guiden gick runt och räknade passagerarna, fick jag höra av en tjej, som satt bakom oss med sin lilla dotter: "Hur har det gått i New York? Min syster bor där och jag har inte hört från henne." Då vände jag mig om och frågade henne, vad som hade hänt. Jo då. Datumet var den 12 september och "nine eleven" hade alltså inträffat dagen före. Vi visst ingenting då heller.
Senare berättade jag det för en annan kvinna, vad som hade hänt de två gångerna vi hade varit på Naxos och hennes svar blev: NI BORDE JU INTE RESA TILL NAXOS.