Herrfrisören på Nisyros

En bild berättar. Avsnitt 68.

På en av våra långresor i Grekland flög vi till Samos och öluffade sedan till Ikaria, Fourni, Lipsi, Leros, Astypalea, Nisyros och Kos. När vi kom till Nisyros såg jag en gammal hederlig frisörsalong i Mandraki, och tänkte: här vill jag klippa mig. Jag brukar nämligen klippa mig när jag är i Grekland, och då helst på frisörsalonger som sett likadana ut sedan Hedenhös. Som den på Nisyros.

Den gamla hederliga frisörsalongen i Mandraki på Nisyros.

Killen som hade frisörsalongen kunde ingen engelska så jag fick peka på håret med fingrarna och på så sätt berätta hur jag ville bli klippt. En kompis till frisören kom förbi och de började babbla med varandra såsom bara greker kan. Kompisen kunde engelska och berättade för mig att det var första gången som frisören klippte en utlänning, och att han därför var nervös inför klippningen.

Jag var den första utlänning han hade klippt.

Det märktes att han var nervös för han var extremt noggrann. Jag minns inte idag hur lång tid det tog, men det kändes som eoner av tid. Eftersom han inte kunde engelska och jag inte kunde så mycket grekiska skedde klippningen under tystnad. Endast klippapparaten och saxen hördes. När han var färdig tog han fram en spegel och nickade med huvudet, och jag tittade upp och sa: very good! Då log han brett, och tog fram en flaska med talk och nickade med huvudet, och jag svarade: yes. När han talkat halva mig med en borste tackade jag och betalade det löjligt låga priset som han skrev ner på en lapp, och jag gav rejält med dricks. Jag var otroligt nöjd med klippningen.

Han var extremt noggrann och jag var oerhört nöjd med klippningen.

På den tiden tog vi alltid med kopior på bilder vi hade tagit på tidigare resor för att ge till greker vi hade träffat under åren. Så när vi i september 2001 återvände till Nisyros, tillsammans med Camillas mamma och pappa, hade vi med oss bilderna ni ser här ovanför och lämnade över dem till frisören. Gissa om han blev glad! Han satte genast upp bilderna på spegeln inne i frisörsalongen.

Frisören sätter upp bilderna vi hade med oss från förra klippningen.

Sedan pekade han på stolen och frågade om jag ville klippa mig, och jag sa förstås ja, och då blev han ännu gladare. Jag hade tidigare berättat för min svärfar om frisören på Nisyros, och hur nöjd jag hade varit med klippningen. Så han ville också bli klippt. Jag pekade på svärfar och nickade åt frisören, som genast blev nervös. Två utlänningar på samma dag, såg han ut att tänka.

Först klippte han mig och sedan min svärfar, som också heter Janne.

Först klippte han mig och sedan min svärfar. Han var lika noggrann denna gång och det tog lika lång tid, fast gånger två eftersom vi var två. Och kanske var det därför han var extra nervös denna gång. Det märktes framförallt på att han svettades ymnigt. När han klippt oss båda var han genomsvett, och såg helt slut ut, och väldigt glad.

Efteråt var han genomsvett och såg väldigt lycklig ut.

Efteråt tackade och bockade vi ödmjukt för hans fantastiska arbete och engagemang. Vi var båda supernöjda, och det var Camilla och hennes mamma också. Så fina hade de aldrig sett oss tidigare, och vi kunde bara hålla med. Fast när jag kom hem till rummet igen kammade jag bort snedbenan. :-)

Så här fina blev vi efter att ha klippt oss hos övärldens bästa herrfrisör.

När jag och Camilla många år senare återvände till Nisyros hade vi med oss kopior på bilderna från när jag och min svärfar klippte oss. Vi såg fram emot att se frisören sätta upp även dessa bilder på spegeln. Men vi hittade inte frisörsalongen hur mycket vi än letade. Vi visste ju var den skulle ligga, men tänkte att han kanske hade flyttat, så vi genomsökte hela Mandraki, men ingen frisörsalong. Många tankar dök upp: hade han flyttat från ön?, hade han slutat med sitt yrke?, eller ännu värre: hade han gått bort?

När vi sista dagen på Nisyros var på väg till hamnen för att åka till Kos såg vi honom sitta på en bänk, i närheten av där hans frisörsalong låg. Tyvärr var vi lite stressade av att hinna med färjan, så vi hann inte stanna och ge honom bilderna, eller ens säga hej. Men jag hann med att ta en bild, och det är den ni ser nedan. Vi har inte åkt tillbaka till Nisyros sedan dess, så vi vet fortfarande inte vad som hände med övärldens bästa herrfrisör.

Sista dagen på Nisyros såg vi honom sitta på en bänk i närheten av där hans frisörsalong låg.

Läs om Nisyros på Kalimera här »

Fler avsnitt från serien En grekisk bild berättar »