Resebrev från en öluffning i Grekland. Kalimera.

Resebrev från Grekland 2000

Santorini, Mykonos, Paros och Koufonissi. Maj - juni 2000.

Lördag 27 maj
Falcon Air lättade äntligen från Kastrup vid åttatiden på kvällen - drygt en timme försenad (förutom de nio timmar, som Apollo hade utsat resan endast få dagar före avresan - vilket betydde att vi fick refunderat 200:- p.p. eftersom det var mer än 8 timmars försening).

Som vanligt hade vi köpt en flygbiljett utan andra reservationer - på samma sätt som vi rest de senaste tio åren. Vi hade tre härliga veckor som öhoppare framför oss.

Vi landade på Santorini omkring midnatt, spända på var vi skulle sova den första natten. Skulle det finnas någon taxi på flygplatsen? Skulle det bli svårt att hitta ett rimligt hotell som hade öppet i receptionen dygnet runt?

Inga problem! Redan i flygmaskinen hade vi pratat med ett par, som också skulle ha ett hotell den första natten. Dem delade vi taxi med. Där fanns tre taxibilar på flygplatsen och jag tror egentligen inte att det var andra än vi fyra som skulle ha en bil.

Eftersom klockan blev ett innan vi kom till hotellet och vi bara skulle sova 4-5 timmar innan vi skulle iväg med första bästa färja, så valde vi för enkelhetens skull att åka till Kamari.

Vi kom förbi ett hotell som heter Makarios (+30 286 31707/31375), här stannade chauffören och frågade om lediga rum. Jovisst, dubbelrum till 10.000 dr. inkl. frukost (normalpriset stod till 17.000) - det var ett rent och bra hotell, med swimmingpool och vi kunde se havet vid horisonten.

Vi satte oss ute på hotellets terrass och njöt ett glas ouzo i den milda natten mellan 01.00 och 02.00. Inte en vind - oj, vilken känsla! Det var som att vara hemma igen.

Söndag 28 maj - torsdag 1 juni
Efter fyra timmars sömn vaknade jag strax före klockan sex. Hotellets värdinna, samma kvinna som hade serverat ouzo till oss klockan halv två om natten, ringde t.o.m. två gånger för att kolla att vi var vakna. Själv var hon i full sväng med frukosten till oss innan hon skulle iväg till sitt andra jobb. Hon var nämligen, förutom receptionist på hotellet, även guide på ön. Hade alltså två jobb i sommarsäsongen, vilket många är tvungna att ha, berättade hon. Men om vintern, då skulle INGEN be henne om att servera en enda kopp kaffe!

Efter frukost kom samma taxi som vi hade åkt med vid ankomsten. Birgit och Jörgen, som våra nya bekanta från utresan hette, skulle med båten till Naxos klockan åtta och vi delade taxi till hamnstaden Athínios. Själva tog vi flygbåten till Mykonos klockan nio. Nu är det nog någon som undrar varför vi inte flög direkt till Mykonos i stället. Ja, det är en annan historia . . . men för det första, så beställde vi resan länge innan vi visste att vi skulle besöka vänner på Mykonos och för det andra, så tycker vi att Santorini också har SIN tjusning. Något av Santorini i alla fall. UTSIKTEN - vi tappar nästan andan när vi sitter där vid kalderan och bara ser hur vackert det är! Och sedan har man Nostos Music (skivaffär) - både i Kamari och i Fira. Ganska viktigt med en bra skivaffär.

Via Ios, Naxos och Paros kom vi till Mykonos strax efter tolv. Claus stod på hamnen och tog emot oss tillsammans med Kristina och Kostas, som vi skulle hyra en studio av i Mykonos stad. Kostas tog oss med i sin gamla bil, mig på framsätet och Jens i varubilen tillsammans med väskorna! Vi körde in i de smala gränderna så nära lägenheten vi kunde, men det var i alla fall en bra bit att gå, för det går absolut inte att köra inne bland trappstensgränderna i den inre, gamla stadsdelen. Vi gik upp för en smal trappa och kom in i en mysig tvårummare med bad och kök och ytterligare en trappa upp hade vi en terrass med utsikt över "hela staden", hamnen, havet, soluppgång och solnedgång. Vad mer kunde vi begära?

Lägenheten omtalas som nr. 3 av Kristinas stadslägenheter (+ 30 289 24465, mobil lokalt 0932 917824). Claus och Gitte hämtade oss och tillsammans körde vi till den enda landsbyn mitt på ön, Ano Mera, för att äta lunch. Aldrig hade vi sett så läckra rätter, som det enorma urvalet här presenterades. Vi beställde sallader och delikata smårätter - lite av varje, smått och gott - och delade på äkta grekiskt sätt.

Mätta och belåtna gick vi ner mot kyrkan för att titta på lite kultur - men där var stängt, så det blev bara till en titt utifrån.

Mykonos goda stränder skulle utforskas. Den första dagen gick turen till Psarou-stranden. Här var vattnet iskallt. Tyvärr så hade vi glömt vår vanliga badtermometer hemma, men vi gissade på 18 grader.

Claus och Gitte hade hyrt ett charmerande litet hus mitt i staden - de hade nämligen bestämt sig för ett halvt sabbatår, klippt av förbindelsen till hus och jobb för en tid, och ville se hur det var att ha tid till andra värden i livet. Det var ren lyx för oss att bli omhändertagna några dagar av hemmastadgade vänner som visste precis VAR den allra bästa ouzomezedesen skulle ätas och drickas och så vidare. Claus är den som brukar se till att jag ser ordentlig ut i håret INNAN jag åker på semester, men eftersom de hade åkt iväg redan tidigt på året, så kom jag till Mykonos i behov av en ordentlig klippning.

Efter omtalade ouzomeze på hamnpromenaden gick vi hem till deras hus och Claus tog fram den professionella saxen. "Törs jag verkligen låta dig klippa mig nu, efter 1½ glas ouzo?" frågade jag bekymrad. "Ack, jag är mer rädd om mina fingrar än om ditt hår!" anförtrodde han mig.

Nåväl, det gick vägen. Jag njöt att få ordning på frisyren igen, men när vi åter sågs hemma igen några månader senare, roade det mig att visa honom en liten "ouzo-tott" som jag kallade hårtotten han hade missat att klippa!

Läs fortsättningen:
Torsdag 1 juni - fredagen den 9 juni »

Resebrev från Grekland 2000

HEM

SÖK

FORUM

E-GUIDER

BOKA HOTELL

BOKA BÅTBILJETT

BOKA HYRBIL