Underbart är kort. Del 4.

Lördag 22 September

Avresedag från Sifnos, denna ö vi kom att trivas så bra på. Vi ska nu åka till Sikinos via Milos vid lunchtid. Först lyssnar vi via kortvågsradion på "Ring så spelar vi". Arnes mobiltelefon är av Birgitta gömd för säkerhets skull om rätt slutsiffra sig inställa skulle.

Erhåller SMS från Inkfish, vilken rest nattfärja från Paros till Rhodos. Trenne alternativ voro för handen. 1.. A-klasshytt för 22000 drakar, 2… Inrikesflyg för 18000 drakar, 3… Inköp av luftmadrass för 1700 drakar samt "Gipsy class" på färjan. (Livbåtsdäck utomhus) Ink valde alternativ tre och hade med hjälp av sin sarong smält väl in i gänget på livbåtsdäck. (Sarong= en korsning mellan halvt sönderblåst spinnakersegel och ottomanöverkast)

Åter Sifnos. Till avskedslunch intager vi öns specialitet, små ostbollar. Kunna verkilgen rekommenderas. Försvinnande goda samt därtill verkligt prisvärda. Birgitta fick receptet med sig hem.

Vi inhandlade även tvenne exemplar av den vida berömda "Sifnososten". En hårdost vilken kan ligga utanför kylskåp i år utan att förlora i smak eller konsistens. En av ostarna avser vi ge till Kalimera (Janne och C) vid återkomsten till Stockholm, den andra ska ingå i förrättsutbudet vid vår lokala Kalimeraträff här i Umeå den 20-e oktober.

Sifnos är ävenså vida känt för sina keramikverkstäder. Vi inhandlade diverse bråte att medbringa hem. En särskild tygväska fick dock inhandlas för att hem bringa keramikalstren vilka kommo att bestå av tvenne utsökta kaffekoppar i blått samt till detta ett set med två krus för olja att ha på matbordet. Tygväskan med keramiken samt diverse smutstvätt fick vi släpa på separat eftersom ryggsäcken vägrade utrymme.

Båtresan från Sifnos till Sikinos tog dryga fyra timmar. Väldigt vacker resa i lugnt väder. 2000 drakar pp kostade resan. Vi satt på däck hela tiden och kunde efter Folegandros konstatera att vi nästan var de enda passagerarna kvar på färjan. Eftersäsong var ordet…

Väl framme vid Sikinos var vi inalles tre turister, Arne o Hustrun, en yngre danska samt fyra greker vilka skulle av vid ön….. Och färjan var jättestor. Färjan skulle sedan vidare till Pireus för att vintras upp enligt besättningen. I matsalen och baren fanns endast några öl att få samt dessa förbannade kex!!!! Fnösketorra samt helt utan smak. Ja, förstås, det fanns även en slatt Metaxa, men den avstod vi från…..

I hamnen på Sikinos mötte Valentina upp. En yngre grekisk tjej,tillika dotter till ägaren av det hotell vi förbokat, Stället heter Tasos och vi fick oss detsamma rekommenderat av vännen Jostein på Kalimera.

Rummet var helt OK, men inledningsvis fann vi inget att koka kaffevatten på, men detta löste A genom en raid på hotellet där med triumf hembars en gasolbrännare samt liten kastrull och tvenne porslinskoppar.

I hamnområdet var allt stängt för säsongen undantagandes själva centrumtavernan. Hela ön verkar nästan öde. I och för sig, ön har bara dryga 200 bofasta innevånare, men antalet turister så här i slutet av September kunna räknas på händernas fingrar.

Vid vår inventering fann vi en yngre danska, ett tyskt par i vår ålder samt ett par tjejer från Australien. Därtill ett par av mera obestämbar nationalitet, mera troligt holländare. Det var allt.

Vi åt middag på centrumtavernan som heter "Meltemi". Stället serverar utmärkt bra mat till låga priser. Utbudet är dock begränsat.

Söndag 23 September

Efter en sällsamt stillsam morgon, ja här på Sikinos får begreppet "Stillsam" en verklig innebörd. Icke ett motorfordon hörs, ingen färja skola idag ankomma.

Vi tar bussen, öns enda, upp till Chora via en vidunderligt vacker serpentinväg. Sträckan är dryga fyra kilometer. Första stopp är vid postkontoret strax innan Chora och slutdestinationen är Chora. Vi fyra turister kliver av tillsammans med två greker ur lokalbefolkningen. Vi tar promenaden upp till "gamla" Chora där folk bor i sina små hus tillverkade av soltorkat tegel vid senmedeltidens ingång. Här bor man synnerligen primitivt, men trivs säkerligen bra.

Åter till nya Chora och dess gränder. Vi ska här inköpa färjebiljetter i öns enda Travel agency. Nix, den är stängd. Har bara öppet kvällstid mellan 18 och 21… Alltså taga vi ånyo bussen hem och avser att i afton ta bussen upp för att äta på en av de fyra tavernorna samt inhandla färjebiljetter för resan till Santorini.

Vår sköna siesta på hotellrummet spolierades av en fluginvasion…

Ny sväng upp med busssen till Chora. Vi avnjuter solnedgången från tavernan invid skolan. Vidunderligt vackert. Vi lägga dylika scenarior till hjärtat varmt för att taga fram när storm och kyla oss pina i vinterns Umeå.
Vår plan att ta oss upp till det vackra klostret för att därifrån bese solnedgången måste genast skrinläggas enär trapporna upp till antal och höjd stoppa Birgittas krassliga knä från varje försök.

Vi fann efter visst hirrande de båda tavernorna i gränden som Kalimera så måleriskt för oss beskrivit. Därstädes spelar gubbarna öns lokala musik på trumma samt fårtarmsbaserad säckpipa var kväll efter några glas ouzo.
En i sanning oförglömlig afton.

Den varma sensommarkvällen, alla dofterna, ett tiotal av lokalbefolkningen samt inalles vi åtta turister samsades vid de minimala borden och bara trivdes. Lägg till detta ett minst 20-tal trivsamma kattor vilka hade Tavernan som hemvist.

Arne terror-ringde till några Kalimeravänner och höll bara telefonen upp framför orkestern.. Så grymt, men ändå välmenande.

Klockan 22.00 åter hem med nattbussen. Alternativet hade varit att stanna kvar men sen taga promenaden hem. Någon taxi finnes ej på ön. Ej heller bensinmack.

Åter i hamnen bjöd tavernan på en gratisouzo och Arne svarade med att bjuda taverna-kattorna på ett par burkar tonfisk, vilket uppskattades av kattorna men ej tavernaägaren.

Resebrevet fortsätter »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera