Kalimera - ditt fönster mot Grekland och de grekiska öarna.

ÖVÄRLDEN FASTLANDET INFÖR RESAN UNDER RESAN ÖLUFFA
OM GREKLAND FORUM E-GUIDER BOKA HOTELL SÖK

Romantiska Pythagorion på Samos

Jag och min flickvän reste till Samos och Pythagorion förra året och vi hade en väldigt trevlig tid på ön! Jag tänkte berätta om våra bästa minnen!

Vi bodde inte inne i Pythagorion centrum utan en bit utanför upp för bergssluttningen på ett hotell som heter Mykali! En mysig komposition av små lägenhetshus i olika färger (alltså inte bara det vanliga grekiska vita och blåa), liknar nästan små bungalows. Hotellet har en pool från vilken man har den mest extraordinära utsikten ner mot Pythagorion och ut över havet!

Jag måste säga att Samos är en väldigt romantisk ö i mina ögon. Pythagorions hamnpromenad är något av det mysigaste jag varit med om. Lagom mycket folk, vänlig atmosfär och gott om trevliga små krypin och restauranger! För er andra turturduvor som tänkt åka dit kan jag varmt rekommendera en promenad ut på piren en stjärnklar natt. Där ute är det helt fritt från lampor så stjärnorna uppenbarar sig på ett helt underbart sätt! Lägg er på rygg på stenmuren, håll varandra i hand, lyssna till vågornas kraftiga brytningar mot piren och bara njut...

Något annat som jag bara måste rekommendera är en båttur med kapten Yannis! Precis som i alla andra grekiska hamnbyar så kryllar det av båtar som utlovar de mest fantastiska dagsupplevelserna. Men i Pythagorion finns det nog bara en båtresa värt pengarna, och det var till och med billigt för vad som väntade oss den dagen!!

Anmälan görs vid Yannis båt på hamnpromenaden. Man skriver upp sina namn och om man föredrar kött eller fisk. Det är alltså först till kvarn som gäller! Uppsamling sker på morgonen klockan nio där man betalar och kliver på båten, och efter ett tag puttrade vi iväg.

 

 

Det är nog läge att berätta om kapten Yannis. Denna gamla sjöbjörn visade sig vara ett riktigt energipaket! Föreställ dig Kapten Haddock från Tintin så har du en nära nog bild av hur han ser ut! Pengarna förvarar han i kaptensmössan och med sig har han sin fru (som såg ut att vara minst 30 år yngre) och hans två andra hjälpredor.

Kapten Yannis får en verkligen att känna sig speciellt utvald för hans resa och det är svårt att tro att han orkar göra detta 3-4 ggr i veckan! Han far upp och ner i masten som en cirkusartist gör bakåtvolter på deck.. Helt outröttlig! Och rolig är han också! Han löper runt däck och slänger skämt omkring sig, det ena snuskigare än det andra. Vi blir bjudna på färsk melon och apelsin och såklart Ouzo!

Första anhalt på resan är Paradise Beach. En ö utanför Samos sydvästra udde dit de flesta båtturer går. Men vi går inte iland på ön utan badar direkt från båten, simmar och dyker i det ultraturkosa vattnet! Men resan går vidare ganska snart. Han tar oss till en ensligt belägen strand där vårt sällskap är helt alena. Vi solar, badar och läser tills matklockan ringer. Ovanför stranden visar det sig ligga ett litet skjul med tillhörande veranda och stenugn. Det är dukat till långbord och middagen serveras direkt från stenugnen. Ska man klaga på något så kan det vara kvalitén på maten, köttet var inte det godaste jag ätit men inramningen av dagen gjorde att jag inte tänkte mycket på det då! Fisken såg också lite lurig ut, men what the heck!

Under måltiden bjuds vi på underhållning á la Yannis and Crew. De spexar för fullt och Yannis klär t o m ut sig till kvinna och buskishumorn är fulländad! Spexet avslutas med lektioner i grekisk dans! På vägen hem badar vi ännu en gång från båten, och som om det inte var nog för en dag bjuds vi också på delfiner!! Yannis tävlar med de konkurrerande turistbåtarna om att få delfinerna till sin båt, detta gör han genom att blåsa i en snäcka. Snacka om magiskt!

Medan vi puttrar in i Pythagorions hamn igen vräker Yannis på stereon med grekisk musik och hans lärjungar (vi) får chans att visa upp våra nyvunna danskunskaper inför alla förundrade turister som ännu inte varit med om vårt äventyr. Snacka om bra reklam för kapten Yannis och hans båt!

För att avsluta min berättelse om Samos kan jag säga att vi åkte till "Potami Waterfalls". Dessa hittas uppe på nordvästra udden nära Karlovassi. Eftersom varken jag eller min flickvän hade körkort bestämde vi oss för att pröva lyckan med kommunaltrafiken vilket visade sig vara en liten prövning i sig! Bussarna avgår från en hållplats längst upp på huvudgatan i Pythagorion. Där finns en tidtabell, men den stämde ju sådär in på verkligheten.

Tillslut kom det i alla fall en buss som tog oss till Vahti, Samos Stad, på nordkusten. Efter att ha talat med chauffören fick vi reda på att anknytande buss till Karlovassi inte gick förän om två timmar(!), men det var ok för då fick vi chans att vandra runt ett tag i huvudstaden. Detta visade sig vara en helt ointressant sådan, förutom en liten bit standremsa som låg utanför hamnen. Där badade vi i de stora vågorna tillsammans med urinvånarna, väldigt exotiskt!

Så åkte vi med bussen vidare till Karlovassi och därifrån fick vi ta en taxi ut till Potami, vilket bestod av att vi blev avsläppta på en bilväg med endast en bar och en liten stig upp mot skogen skyltat med "Waterfalls". Stigen upp till vattenfallen var lång och vacker, man följde en liten bäck med små broar här och där. Till sist var vi uppe! Vad som mötte oss där var en liten grumlig sjö som rann in mellan två höga bergväggar.

Som tur var fanns det ett annat par där som berättade att man var tvungen att klättra upp för en trappa vid sidan av vattenfallen för att komma en bit på vägen. Så efter att ha klättrat upp och runt kom man ner till vattenfallen igen. Här ifrån kunde man välja att ta sig neråt för ett par fjuttiga fall till början (grumliga sjön) igen. Eller så kunde man fortsätta uppåt mot större och farligare stigar och fall. Såklart valde vi det senare alternativet och påbörjade vår vandring uppåt! Här kan jag verkligen passa på att rekommendera sandaler på fötterna eftersom man vadar igenom små vattendrag med sumpig lera och massa annat skräp på botten!

Vår väg blev mer och mer riskfylld och ibland undrade man nästan om man var på rätt väg. Inga skyltar som berättade om man var... Det ända tecknet på mänsklig inblandning var ett rep som hängde ner för ett brant vattenfall för att ta sig upp. Detta var faktiskt ingen barnlek, om man hade haft otur kunde det gått riktigt illa när man klättrade! Därför är det nog vist att ha med sig mobiltelefon ifall olyckan inträffar, men tänk då på att ha med en vattentät påse eftersom man på vissa delar måste simma! Så det är ju också käckt om man tänkte ta med kamera.

Jag och Martina vandrade rätt länge men kom aldrig fram till de största fallen, utan klockan blev så mycket att vi tvingades vända vår färd tillbaks igen. Men på tillbakavägen träffade vi en norsk man som berättade att han gjorde sitt andra försök och att vi tydligen hade varit väldigt nära vårt mål! Typiskt!

Överlag tycker jag att det är värt att rekommendera, även om hjärtat ibland slog dubbla slag, och om man inte tillhör de mest våghalsiga typerna räcker det ju att ta den korta turen!

Det var allt från mig den här gången!

Hälsningar Petter Mollberg

 

Samos på Kalimera »





HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2021 Janne Eklund/Kalimera