Min första båtluff i Grekland

Nu kommer min reseberättelse ganska sent, men det kanske kan pigga upp lite så här i vintermörkret? Med på resan var jag - Irina - och mina två kompisar som inte ville ha sina namn publicerade på Internet. Alltså kallar vi dem "Hanna" och "Teres".

För nästan exakt ett år sedan ringde en av mina kompisar till mig, skrek smått hysteriskt "Jag har köpt biljetter!" och lägger sedan försiktigt till "Det är väl bra?!" Jag kunde bara skratta, äääntligen hade vår resa blivit verklighet!

Sex månader senare träffas vi tre, förväntansfulla tjejer på Arlanda. Vi kom dit från tre olika hörn av Sverige. Jag och Teres hade haft några underbara dagar i Stockholm först så humöret var på topp! Vid det här laget var vi redan medvetna om följande saker: Våra ryggsäckar vägde för mycket. Men skam den som ger sig. Guideboken var vår bibel för de kommande två veckorna. Och det finns inget så förskräckligt att man inte kan skratta åt det.

 

 

Vi satt på Arlanda hela natten, och i min dagbok skrev jag bara en rad. "Hoppas det blir nu så underbart som jag tror att det ska bli.." På vår resrutt stod öarna Naxos, Amorgos och Paros. Från Pireus åkte vi då till Naxos, den längsta båtfärd jag nånsin varit med om! Vi var så förväntansfulla inför våran första ö, så båten kunde inte gå fort nog. Men döm om vår förvåning när vi åkt båt ett tag och solen går i moln och det börjar blåsa - ingen hade sagt att det skulle vara kallt! Men tappert satt vi kvar på däck och låtsades njuta av vår färd. Men till slut hav vi upp och gick inomhus.

Naxos

På Naxos hamnade vi på ett hotell (vars namn jag inte minns) , som bjöd på taxiresa till hotellet. Ett rum för tre, mindre än våra rum hemma. Vi var chockade men lik glada för det. Snabbt byta om och ut och äta. Men det fanns ingen AC på rummet och när tre tjejer ska duscha - ja då blir det rätt hett inomhus. Innan vi kom iväg var vi rejält svettiga.

Nästa dag skulle vi till stranden! Alla tre var lika desperata efter en solbränna, och var bara tvungna och komma ner till stranden fort nog. Damen i receptionen beskrev en snabb väg till stranden, bara en minut från hotellet. Jag travade på med gott självförtroende, det var ju lätt och hitta dit sade damen. Men i brist på lokalsinne lyckades jag vilseleda oss alla tre till stränder där stora skyltar med "Surfers paradise" till slut fick mig att erkänna att jag inte visste var vi var.

Vi satte oss ner i sanden i alla fall för att äta vår frukost. Men helt plötsligt rusar Teres upp. Hela hennes handduk och bak var full med små minimala kaktusar! Och dem var omöjliga och få bort. Vid det här laget skämdes jag ganska ordentligt för att vår s k stranddag inte var riktigt.... vad den skulle varit. Så jag tyckte att vi skulle gå upp till den närliggande vägen och lifta tillbaka till stan. Sagt och gjort, och vi fick lift av en snäll tysk som också visade var vårat hotell fanns.

På kvällen besökte vi Popis grill, för det hade ju "alla" sagt att man måste. Rätt runda under fötterna (efter både vin till maten och likörer i köket) gick vi hem, nöjda med dagen trots allt.

Vi blev helt förälskade i stränderna Agia Anna och Agios Prokopikos. Men på vår väg till Agios Prokopikos gick vi igenom stranden Plaka, en traumatisk upplevelse för Hanna, som inte gillar nakna människor. Både Teres och jag som arbetar inom vården tyckte inte att det var så mycket att rycka på axlarna för, min likväl fick vi skynda oss förbi. :-)

Efter Naxos var det dags att ta båten till Amorgos tidigt en morgon. Jag ville i och för sig inte lämna Naxos stad, för den gamla stadsdelens skull. Jag var helt förälskad i den.

Amorgos

På Amorgos slogs vi av.....lugnet. Ett paradis. Vi hann med att se filmen "Det stora blå", se klostret Panagia Chosoviotissa. På den här ön hyrde vi oxå en jeep av Tomas i Katapola. En ypperligt trevlig kille, som hjälpte oss med lite allt möjligt. På den dagen vi hade jeepen hann vi med att se hela ön. Vi körde längs slingrade vägar, simmade i havet, såg sevärdheter, åkte till Chora och åt glass och bara myste. Amorgos var förvisso en ö för nyförälskade vilket slog oss minst en gång om dan. Annars var det en helt underbar ö som jag kommer att besöka igen!

Paros

Efter Amorgos var det dags för vår sista ö, Paros! Absolut höjdpunkten på Paros var att vi träffade en tjej från Australien som var på en jorden-runt resa som jag fortfarande idag har nästan daglig kontakt med. Vi träffade på henne på stranden, då hon bad oss ta ett fotografi på henne och vi i gengäld frågade om hon ville äta med oss på kvällen. Sagt och gjort, de följande fyra dagarna umgicks vi med henne hela tiden.

En dag tog vi båten till Antiparos där vi hyrde cyklar. Eftersom jag personligen inte är ett stort fan av cykling tog jag min tillflykt till en strand istället. Så mycket mera hann vi inte med den dagen. Hela dagen bara rann iväg med vårat slöande. :-)


En episod som vi skrattat mycket åt var när vi skulle åka till Aten från Paros. Vi hade bestämt oss för att tillbringa några dagar i Aten. Nu är det ju oftast så att när man får ett hotellrum så tar de ju ens pass som "pant". Våran "hotellgubbe" som vi kallade honom var dock inte på hotellet. Efter många om och men hittade vi honom på hans (och vår) favoritbar där han satt och väntade på nästa båt som skulle komma in. Efter det lovade han att komma till vårat hotell rum ("in half an hour girls!") för att vi skulle åka under natten. Och vi väntade och väntade och väntade... Till slut gick vi och lade oss. På morgonen vaknar vi alla till med ett ryck av att någon bankar på dörren och hojtar "Giiiiirls! You'r paaaaasspoort!" Teres går och öppnar, och tittar på honom länge. Sedan säger hon "Du skulle varit här för tio timmar sen!" och brister ut i gapskratt.

En dag senare än beräknat var vi på Atens flygplats och funderade på när vi skulle se Grekland igen? Jag vet inte för de andra två, men jag planerar redan för min nästa båtluff. Fast denna gången ska jag vara borta tre veckor. Och ha mindre packning.

Hälsningar Irina

 

Amorgos på Kalimera » | Naxos på Kalimera » | Paros på Kalimera »





HEM

SÖK

FORUM

E-GUIDER

BOKA HOTELL

BOKA BÅTBILJETT

BOKA HYRBIL

© 1997-2020 Janne Eklund/Kalimera