En resa till Agios Isidoros på Lesbos

Vi letade efter en stor, grön ö med lite turister, Lesbos stämmer bra in på detta och är dessutom förhållandevis billig att leva på. Apollo har resor hit och vi valde att bo i Agios Isidoros utanför Plomari på södra Lesbos,

Agios Isidoros består av: en korsning, en kyrka, två minimarkets, tre bil/moped uthyrare, sju-åtta hotell, fem-sex tavernor och en hygglig klapperstenstrand med klargrönt vatten. Se´n är det liksom inte mer, vi fick inte lappsjuka men väl en släng av "byhåleinflammation".

".. bor högt över alla andra, högsta berget bor jag på.., vinden svalkar solen bränns.." skrev Cornelis.

Hotell Sandy Bay var väl inte vad han tänkte på men vägbeskrivningen stämmer, backen upp från havet är lång, rak, tvärbrant och i rent söderläge, det kostar en liter vatten att gå upp men belöningen är läget och utsikten. Alla rum har obruten havsutsikt, vid klart väder syns Turkiet, Chios och några småöar vid horisonten. Trädgården är stor och saftigt grön med bougainvillea, jasmin och palmer. Poolen är fräsch och med tanke på backen (faktiskt, under protest osv.) ett alternativ för snabbdopp.

Hotellet kändes väldigt prisvärt och skulle nog ha en stjärna till om det låg vid havsytan. Personalen var trevlig och hjälpsam och frukostbuffén alltid fräsch och riklig, kaffet dock odrickbart, det framställdes genom att hänga en tygpåse med 1 kg kaffe i en rostfri behållare och sedan slå på hinkar med varmvatten, styrkan kunde alltså variera rejält före/efter påfyllnadshink.

Närmaste stad, Plomari, är typisk för Lesbos och lever sitt eget liv utan turister, inget är tillrättalagt, varken in eller utkastare, souvenirbutiker eller menyer på tyska. Det som behövs finns men inget mer, kanske som en semester i Säffle eller Norrköping kan man tycka men det är rätt skönt det med. Staden är vackrast på lite håll, till exempel från hamnpiren, går man närmare så är den ganska sliten och ruffig. Platanostorget med levande musik är samlingspunkt på fredagskvällarna, tyvärr har detta blivit så känt att det var övervägande turister i publiken och priser därefter. "Gubbarna" sitter hellre på ouzobaren vid busstorget och är minst sagt färgstarka, ett par timmar här ger många intryck.

 

 

På hotell "Pebble beach" ordnar Apollo "genuin grekisk afton" vilket vi sorgfälligt undvek och garvade åt som klassiskt charterjippo, det visade sig efteråt att det var dit grekerna gick för att festa, även byprästen var enligt uppgift rätt packad.

Vi hyrde en liten Opel Corsa med AC i en vecka (för 205€) och det är verkligen att rekommendera. Lesbos har bra vägar och ett väldigt varierande och vackert landskap, här finns dramatiska berg med terassmurar, saltträsk med flamingos, åar med massor av sköldpaddor och olivodlingar i mängd (11 millioner träd!) Ön är mycket stor, den tredje i grekland, att se den med enbart moped lär bli både ömt och svullet.

Firma Oceanis drivs av två trevliga äldre bröder, de tyckte att det verkade svårt att utnyttja bilen effektivt sju dagar i sträck och föreslog att vi, utan extra kostnad, lämnade tillbaks den lite då och då vilket vi tacksamt utnyttjade så att det blev fyra dagar med bil, tre dagar utan och så tre dagar med igen. Vi fick välja som vi ville, troligen var detta en lågsäsongsbonus men vi uppskattade det verkligen.


Bra vägar är röda eller gula på kartan, de breda vita dvs. "dirt road in good condition" är till för jeepar, de smala för åsnor. Några vägar är gröna och skall vara "scenic routes" men detta är lygens eller också betyder scenic tallskog. Ofta är det branta serpentiner och den lilla enliters opelmotorn fick slita ont för att komma upp. Bilen var bara tre veckor gammal och åldrades säkert ett år på dessa dagar.

På kartan finns det genvägar över bergen, i verkligheten går det alltid fortare att åka runt även om det på kartan ser ut att vara dubbelt så långt. Vi hade semester och tog oftast bergen. (Bergtagen?)

Lesbos har många trafikregler, samtliga upphävs med varningsblinkers.

Högt upp ligger den trivsamma lilla bergsbyn Agiassos, berömd för sina keramik och träarbeten samt kyrkan "Den heliga treenigheten", den ser ut som en grå industrilada på utsidan men är väldigt vacker på insidan, byn är väl värd ett besök, men parkera bilen där bussarna stannar och gå, gatorna är otroligt trånga. Här bor "ondskan" en fruktansvärt argsint dam som tycks ägna sina dagar till att från tavernan råskälla på resten av befolkningen.

Öns högsta berg heter Olympos, är 967 meter högt och det går väg (nåja, bred vit, se ovan) ända upp, åk dit en klar dag och njut av utsikten, hela ön och "halva" Turkiet syns. På själva toppen ligger en liten kyrka och en hiskelig järnmast full med olika antenner, allting brummar och sprakar som grekiska elinstallationer ska.

Turkiet ligger som sagt nära och är arvfiende, kustartilleriet övningsmullrade ofta med grov kaliber och fotoförbuden ligger tätt längs kusten.

Huvudstaden Mytilini (även ön kallas så ibland) ligger vackert runt hamnen och med kyrkkupolen som bra orienteringspunkt. Ett stort gammalt fort ligger strax norr om staden men även det är bäst på håll, insidan är en stor grusplan så inträdet var rätt bortkastat.

Ytterligare lite norrut ligger orten Moria med en välbevarad romersk akvedukt som nu är under renovering. Tolkienfans letar förgäves efter gruvporten. Vi följde kusten vidare norrut till Molyvos som är en verkligt vacker liten stad, gammaldags, färgglad och backig men något mer turistig än de övriga, här finns också ett fort, mer bevarat och med bättre utsikt än i Mytilini. Vi besökte även städerna Petra och Kalloni men fann inte så mycket att skriva hem om.

Den som vill idka "långkok med gäster" bör besöka någon av öns termer dvs. varma källor, vi tyckte inte det verkade så inbjudande.

På bergsvägen till byn Vatera blev vi stoppade av tre damer i åldrarna ca 80, 40, 10, troligen mor, barn och barnbarn, vi veta icke ty här var språkförbistringen total, men att de ville lifta till Vatera var tydligt. Alltså startade vi kollektivtrafik med liten Opel AB och fick en underhållande och ordrik guide i baksätet, gammeltanten smattrade oavbruten grekiska under hela resan. Ingen begrep nå´t men alla skrattade, mycket lyckat.

Vatera har en milslång sandstrand, några tavernor och en liten antik tempelruin tillägnad vinguden Dionysos men ligger alldeles för långt från allt annat för att bli välbesökt.

I en dal hittade vi en man som gjorde träkol i gammaldags kolmilor, även han förklarade på ren grekiska hur processen gick till men här var det lättare att förstå då han pekade och visade hur otroligt tätt och noggrant han travade veden, täckte med kolstybb och styrde glöden med små öppningar. Bredvid hans väldigt enkla lilla skjul med en lös madrass till säng stod en rätt ny Volvo, troligen har han en bättre bostad någon annan stans, om inte så prioriterar vi väldigt olika.

På grund av en borttappad mobiltelefon fick vi uppleva det grekiska polisväsendet, Sverige har kanske byråkrati, Grekland har mer! Vid första besöket togs anmälan upp för hand med papper och blyertspenna, sedan fick vi boka en bestämd tid dagen efter för att hämta det färdiga dokumentet som trots rejält med "tip-ex" hade gott om felstavningar och kostade 0.9 € i stämpelavgift. I Grekland krävs faktiskt faderns namn (pappa dog -86) som en del av dina identitetsuppgifter, personnummer är kanske inte helt fel ändå?

Plomari är världens ouzocentrum, där kan man snöa in på sorterna på samma sätt som med maltwisky eller vin, besök alltså gärna Barbayannis fabrik och museum, testa 42, 44 och 46 % eller köp en okänd pava på måfå i matbutiken. Som glad amatör kan jag ärligt inte påstå att jag känner någon som helst skillnad, mängden vatten och tilltugg är helt avgörande.

Maten på Lesbos är tyvärr inte någon höjdare, plinget från microvågsugnen hördes alldeles för ofta och fett bär visserligen fram smak men även halsbränna. Bottenrekordet sattes av hamntavernan i Mytilini som serverade en "chef´s salad" täckt med ett centimetertjockt lager av något majonäsliknande. Ett smarrigt undantag är sardinerna som fångas, saltas och serveras med citron samma dag, som en sorts inlagd sill med ouzonubbe, de ser lite "slabbiga" ut men smakar förbaskat bra.

Datumet den 11:e september tycks vara förbannat och vi lär aldrig glömma detta år heller, en virvelstorm drog in över ön, sänkte två fiskebåtar, rev av tegelpannor, krossade fönster och fällde trän. Vi vaknade i gryningen av att åskan och jalusidörrarna smällde ikapp och att regnet vräkte in vågrätt i sängen, samtidigt kommer ett sms hemifrån; Anna Lind är knivmördad. Här avstannade semestern och Grekland blev på något sätt avlägset och oviktigt medan aftonbladet.se och barnens sms blev nära och akuta. Förunderligt och svårt att kommentera här.

Kanske verkar våra intryck av Lesbos bitvis negativa men ön är inte riktigt som andra och detta skall väl inte döljas, vi är dock totalt sett nöjda och avslappnade efter semestern, ön är fantastiskt vacker, vi har sett vardagsgrekland som det är, sluppit tingeltangel och kanske återvänder vi en dag till Lesbos.

Hälsningar PO, Marie & Anders Englund

 

Lesbos på Kalimera »





HEM

SÖK

FORUM

E-GUIDER

BOKA HOTELL

BOKA BÅTBILJETT

BOKA HYRBIL

© 1997-2020 Janne Eklund/Kalimera