Kalimera - ditt fönster mot Grekland och de grekiska öarna.

ÖVÄRLDEN FASTLANDET INFÖR RESAN UNDER RESAN ÖLUFFA
OM GREKLAND FORUM E-GUIDER BOKA HOTELL SÖK

Tips från min resa till Karpathos. Del 3.

Barer och kaféer i Pigadia

Att det finns gott om tavernor och restauranger i Pigadia det blir man snart varse vid en rundvandring. Vid våra tidigare resor till Grekland har vi undvikt att besöka barer. Jag vet inte riktigt varför, men troligen har vi uppfattat barer under kvällstid som en plats för vuxna. I Pigadia behöver man inte ha sådana tankar. Här finns inga överberusade turister som skrålar och spelar Allan. Nej, här är det lugnt och mysigt med undantag för de kvällar Grekland vann sina matcher i fotbolls-EM. Men inte ens då blev det otrevligt, snarare tvärtom.

Vandrar man affärsgatan ner mot hamnen så passerar man ett gäng caféer och barer och personalen vid några av dem jobbar hårt för att få gäster. De som höjde sig över mängden var de tre killarna på Acropolis. Iklädda svarta fotbollströjor, med sina efternamn på ryggen, "attackerade" de varje person som försökte gå förbi på gatan. De tog i hand och frågade varifrån man kom. En av dem kunde en hel del svenska eller svensk-norska. De hade naturligtvis den bästa Irish Coffe att erbjuda.

 

 

Till en början tycket vi att de var lite för mycket. Det yttrade sig i att vi tog andra vägar för att slippa deras envetna uppvaktning. Strax efter Acropolis ligger ytterligare barer. Inkastarna på den närmast försökte nästan i samma grad matcha Acropoliskillarna. Sedan gick det i fallande skala när det gäller inkastarteknik. Sist i raden ligger Sergiani Café. Det blev vår favorit. Giorgo, som skötte serveringen ensam, brydde sig överhuvudtaget inte om att försöka locka kunder. Det där med att ligga sist i raden är naturligtvis en sanning med modifikation. Det beror självklart vilket håll man kommer ifrån.
Vi besökte tre barer som härmed redovisas.

Scala Cafeteria Bar
De gjorde reklam för solnedgången som man kunde sitta på caféet och njuta av. Scala har ett bra läge vid hamnen precis där Apodimon Karpathion slutar eller börjar om man så vill. Nu är det ju så att solnedgången i hamnen i Pigadia inte är så där översvallande tjusig. Bergen i väster tar snabbt tag i moder sol och drar ner henne utom synhåll. Knappt har solnedgången börjat förrän den är över. Sedan blir det raskt mörkt.

Några dagar tidigare hade jag blivit infångad av en av killarna på Acropolis. Jag lovade honom att vi skulle komma på torsdag för då spelade Grekland semifinal mot Tjeckien. Det gick inte att förhandsboka. När torsdagen kom gick vi dit efter att först ha varit på taverna. Tji fick vi. Det var knökfullt. Då gick vi till Scala som faktiskt hade flera bord lediga. Tvärtemot de flesta caféer i Pigadia hade inte Scala skaffat storbilds-TV. Platserna närmast den vanliga Tv-apparaten var besatta så fick nöja oss med att sitta ganska långt från TV:n.

Vi beställde in glass. Jag tog en Banana Split, Jennifer en Tutti-Frutti och Emily en melonglass. Det är en melonhalva som fyllts med vaniljglass i mitten. Eftersom vi inte såg matchen så bra tröttnade vi efter första halvlek och gick hem och lade oss. Vilka som vann blev vi tydligt medvetna om senare på natten.

Acropolis Café
Näst sista kvällen på Karpathos gick vi till Acropolis. Vi borde ha gjort det tidigare. De tre killarna, som vi tidigare ansett lite för besvärande, visade sig vara mycket trevliga på ett sätt som kändes ärligt. Klockan var ganska mycket när vi kom dit och det var fullsatt. Det bekymrade inte grabbarna som tog emot oss som kung och drottningar. De menade att ett bord snart var ledigt och placerade oss i väntläge. Det blev ett litet bord inne i själva caféet. I väntan på ledigt bord serverades vi något som de kallade "waitingdrink". Killen, som visade sig äga stället, hoppade in i ett DJ-bås och började lira 80-talspop, bl a Hall & Oates. Möjligen kände några gäster, som suttit länge, att de ville bereda plats åt oss, så de gick.

Killarna hade verkligen förmåga att få folk på gott humör. Uppspelta som vi blev beställde vi in drinkar. Jag tog en San Francisco och Jane tog en Pina Colada. Flickorna fick värsta glassen med tomtebloss.

Efter en stund kom ägaren fram till oss och började prata. Han var tvättäkta grek men pratade felfri engelska eftersom han var född i Australien. Han hade också vistats en tid i Sverige, närmare bestämt i Solna. Vi fick också veta att Acropolis har öppet så länge de har gäster och att säsongen är slut den 21 oktober. Då slår han igen och flyttar till Athen där han också har ett café. Det heter inte Acropolis eftersom det inte passar sig i Athen med tanke på stadens stora sevärdhet. Han tipsade också om sina favoritstränder på Karpathos. Det var inte Apella och Kira Panagia. Nej, de var belägna söder om flygplatsen. Där hade han badat långt in i december.
Acropolis kan rekommenderas pga. att de tre killarna har hur mycket energi som helst kväll efter kväll.


Sergiani Café
Sverige spelade kvartsfinal mot Holland och förlorade. Det blev vi lyckligt ovetande om. Vi satt på Sergiani Café till förlängningen började sedan vek vi ner oss och gick till Regina och knoppade.

Caféet är litet. Det ryms inte många själar i uteserveringen på andra sidan gatan. Trots det var det mycket att göra för Giorgo som inte hann se mycket av fotbollsmatchen. Han var nog inte särskilt intresserad heller. Caféet hade i alla fall köpt in en storbilds-TV inför fotbolls-EM. Det var nog en nödvändighet i den hårda konkurrensen.

Andra gången vi besökte Sergiani var den 4 juli när Grekland spelade final. För det första var det helt otroligt att just Grekland gick till final. Men att de också skulle vinna den var än mer osannolikt och detta just när vi befann oss i landet. Det var verkligen en upplevelse som vi nog aldrig får vara med om igen. Denna gång var vi piggare och höll med lätthet ut ända till slutet. Hade vi gått hem och i efterhand fått veta att Grekland vann skulle jag ha svurit över min dumhet. Nu blev det helt rätt.

Vi kom ganska tidigt och fick samma plats som vi hade haft första gången. Framför oss satt ett gäng på en 7-8 grekiska tjejer i 30-årsåldern. En kväll som denna var turisterna i minoritet. Greker vart man än såg och mitt ibland dem satt vi. Självklart hejade vi på Grekland. Hellas! Hellas!, ekade bland husen. Överallt i Pigadia gick och cyklade smågrabbar runt i sina fotbollströjor och viftade med flaggor och tutade i horn. Stämningen var på topp. Det var svårt att inte bli glad.

 

 

Det var söndag och Giorgo hade inte fått någon leverans av meloner så därför blev det ingen melonglass. Men det fanns andra sorter som var väl så goda. Jane och jag drack Pina Colada. Sergianis Pina Colada är mycket goda, bättre än Acropolis enligt hustrun. Framförallt lyckas han få dem så isande kalla.

När Grekland gjorde 1-0 utbröt ett mindre tumult och Hellas! Hellas!, skallade högre än tidigare. Grekerna var mycket engagerade och kommenterade varje chans som Grekland hade. Då var det inte utan att man kände sig som en främling. Även om man önskade att Grekland skulle vinna gick det inte att känna på samma sätt som när Sverige spelar.

Grekland höll stången och vann matchen med 1-0. När domaren blåste av blev alla vilda. Ett oväsen utan like utbröt. Framför alla Tv-apparater hoppades och sjöngs det. Bilar, moppar och motorcyklar började köra omkring där det egentligen inte var tillåtet. De signalerade oavbrutet och viftade med flaggor. De smällde bomber och tände bengaliska eldar. Gammal som ung deltog i firandet och jag såg ingen som var full och dum. Det var en mycket positiv upplevelse. Bilar och moppar fortsatte att köra runt och tuta på gatorna i Pigadia till tidig morgon. Hellas! Hellas!

Om ni någonsin kommer till Pigadia, unna er ett besök hos Giorgo på Sergiani Café. Han är lika snäll och trevlig som han ser ut.

 

Resebrevet fortsätter »





HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera