Två veckor på Karpathos - del 2

Lördag 17/7: Vaknar utsövda och tänker frukost! Men vår medhavda vattenkokare trilskas och spisen är tvärdöd. AC´n var konstig, ingen spis, kylskåpet inte ens svalt och duschen fungerar inte alls. Dörren till rummet går dessutom att trycka upp med endast en lätt knuff med handen trots att den är låst. Jag går därför ned till Apollos kontor som är beläget i samma lokaler som ”Possi Travel”, lokal travel agent. Alla våra klagomål räknas upp varvid ett samtal på engelska tydligt visar att den på hotellet som svarade i telefon inte behärskar språket. Tolk tillkallas i form av Possi´s kvinna som tydligen får viss kontakt. Dock har luren bryskt lagts på en gång under denna ”förhandling” vilket visar vilken nivå hotellet uppenbarligen vill visa. Men hur som helst blir jag erbjuden rum 21 istället för 41 så jag tågar tillbaka och finner att både yngsta dottern och en ”aunt” (faster/moster) som talar amerikanska ska sköta snacket med oss. Vi går tillsammans igenom alla felaktigheter, de har redan varit inne i rummet medan jag var på väg dit så problemet med ac och spis var helt enkelt en säkring som hade gått. Kall luft kommer nu från manicken på väggen men duschen ger tanten huvudbry liksom dörren som mer är ett draperi. ”I do trust greek people but I don´t trust other nationalities when it comes to this door”, förklarar jag för Maria som tanten heter. Uppenbarligen har kritiken ändå gått fram då vi får följa med ner till 21:an. Där är det felfritt, vi utväxlar leenden och de talar om för oss att vi kan tillträda rummet omedelbart. Bättre att vara vänner direkt än att orsaka mer meningsskiljaktigheter. Ivrig nedpackning av allt i hiskelig fart och in med allt i hissen medan vi känner humör, trivsel och välmående stiga med 150 %. Så skapar vi ordning, finner att de höga träden rakt utanför balkongen två våningar längre ned, skymmer utsikten än mer men går istället iväg och handlar på supermarketen i kompletteringssyfte strax innan 12.30 då siestan gör att nästan alla affärer stänger. I affären letar vi febrilt efter en osthyvel av något slag. Den utrustning vårt ”nya” kök har, innehåller bara en liten futtig kniv värd att använda till smörgåspålägg och grönsaker mm. Ingen osthyvel finns men vi beslutar oss för att i alla fall leta överallt vi kan i staden. Stora supermarketen är den största affären vi hittar, var ska vi då hitta köksartiklar ? Inte visste vi då att supermarketen hade öppet hela dagarna.

Nu ska här kopplas av och vi tar plats vid poolen bara för att efter en kort stund bli besökta av familjen ”karinafp” som ska ut på stan och luncha. Vi har nog rätt så olika vanor, luncha ska vi också men senare. Jag min badkruka kliver nu omedelbart ner i poolen och finner att det är varmt. Jag som ogillar kallt vatten om jag någon gång tar mig mod och lust till att bada ! Barn leker i vattnet, några andra vuxna solar och trafik och annat larm ljuder runt om. Gatan precis utanför är en infartsgata och måste passeras eftersom många gator av förklarliga skäl är enkelriktade. Eftersom 14 dagar så småningom leder till att man inte alltid orkar vara så klok, logisk och klartänkt brukar vi då och då göra olika saker. Sagt och gjort väljer jag att gå på ”fotosafari” medan Bettan tar fram en bok där under parasollet. Pigadia befinns vara väldigt intressant i kameraögat och jag hittar massor av färger, ljus, katter, blommor mm. På tillbakavägen upptäcker jag plötsligt Kafeneion Faros, en liten gemytlig bar med två rum. Ett rum med baren och några stolar vända mot tv-apparaten. Det andra rummet har ett bord och några stolar samt en stereoanläggning och travar med cd-skivor och kassettband. Här huserar Ilias Rumeliotis som är en riktig ”knickedick”, bär lustig brun keps, stor mustasch och ler och skrattar mest hela tiden. Vi språkar lite, skakar hand och finner snabbt att det inte är någon överraskning att vi känner samma personer från Kalimera (fast det visste jag ju om i förväg). Handlar lite frukt och grönsaker på väg hem, tomater, nektariner, aprikoser och plommon. Efter lite välbehövlig vila (mest för mig efter promenaden) och varsin öl på balkongen tar jag sedan med Bettan till ett ”hemligt ställe” innan resans andra middag. Naturligtvis för jag henne med till Ilias jag nyss bekantat mig med där vi tar in lite ouzo med meze. Ouzon smakar sensationellt bra, märke Makedonikos och tilltugget består av mycket små och salta oliver, syltade små grönsaker, feta och sardiner. Ett yngre tyskt par med liten dotter är de enda övriga gästerna som Ilias pratar tyska med. Han är riktigt lurig, har verkligen glimten i ögat och tycks filosofera lite i största allmänhet över liv och leverne. Jag frågar efter toaletten som jag inte såg vid mitt första besök. Jag reser mig, Ilias pekar mot trappan till utgången….jag tar några steg medan han bara skrattar och säger…..”what would it look like if you…..(håller sin hand framför sina byxor)…..in front of everybody…..” – pekar sedan åt andra hållet, in i baren, säger ”that way, behind me” och skrattar ännu mera. Ibland blir man blåst, det behövs inget TV3 för en blåsning. Så jag kommer ut från toaletten, möter denne klurige lille glada man och säger ”I like you” ! – ”I like you to” blir svaret !

Vi ska vidare nu, säger hej då till Ilias med löfte om snart återseende. Halvt om halvt har vi ingått löfte med af Petersens om gemensam middag på musiktavernan Pelagos lite utanför stan. Livemusik varje kväll, stället varmt rekommenderat av ”Mikke”, ”Riitta” m.fl. Vi träffar på vägen dit en trevlig (och ren) röd katt på en mur. Han är så vansinnigt tillgiven, vill bli kliad, lyft men det vill inte vi. Han får så mycket klappeti klapp att han nästan trillar av muren och vi blir nästan inte av med honom. Väl på plats på Pelagos har af Petersens nästan avslutat sin middag, de får sin efterrätt när vi ska till och beställa vår mat. Ungefär då börjar musiken, vi får vår mixed meat plate for two samt husets röda vin och känner stämningen smyga sig på. Xroni spelar gitarr och Florio bouzouki, många välbekanta låtar avlöser varandra och herrarna sjunger växelvis olika låtar. Perfekt samspelta och härliga röster skapar en gemytlig atmosfär och fler och fler gäster fyller det av allehanda växter mysiga Pelagos. Lamm, kyckling och vitlöksspäckat fläskkött är mycket gott, vinet kanske lite jästigt men fullt godkänt. Sångaren Vassilis kommer in som 3:e musiker, han spelar inget instrument men har en aningen hes röst och tar sig igenom sina låtar med synbar lidelse och inlevelse. Han är dessutom lite flirtig, söker mycket ögonkontakt med det andra könet och stämningen ökar hela tiden i värmen. Ett äldre par dansar, mannen dansar solo till och från, visar stor vighet där han hoppar och slår klacken på handen som man gör solodansandes. De är faktiskt från Skåne så vi växlar några ord. De vill väldigt gärna att vi ska vara med och dansa men vi lyckas förhindra att de andra gästerna ska få skrattanfall. På väg tillbaka till centrum pågår en stor fest på Taverna Aegeo med bara grekiska deltagare. Stor ringdans pågår, mysig fiolbaserad musik där vi står och betraktar händelserna några steg in på tavernan. En gammal man vid bordet vi nästan står intill, vänder sig om, ler och förstår säkert att vi iakttar vad som händer. En smal liten svart katt söker mat precis där vi står men en stor gråspräcklig katt ställer sig demonstrativt intill. Den lilla svarta väser men den stora grå bara bröstar upp sig, spänner ögonen i den svarta och liksom säger ”du pysen, mucka inte med mig”. Ett härligt litet ögonblick, mannen vid bordet såg också det hela och sade sen ”Ooh, black cat…..” till oss och log ! Några trevliga timmar, först i stan hos Ilias och sen mitt i musiken på Pelagos och promenaden tillbaka. En händelserik första hel dag avslutas med vin på balkongen. Rummet var skönt svalt då ac´n var perfekt inställd denna gång. Faktiskt ännu en trivselhöjare när man vill ha riktigt god sömn.

Söndag 18/7: Det i förväg annonserade ( ! ) strömavbrottet i hela Pigadia utbryter prick 08.00 men vi somnar om och missar att brygga vårt morgonkaffe då vi var slarviga med att komma i säng i tid. Men vad gör det ?

Hotellets reservaggregat dundrar genom väggar och tak, det betjänar de nödvändiga funktionerna för receptionen och baren/serveringen endast. Coca-Cola får duga som substitut till mackorna och youghurten denna förmiddag. Utan ström är Pigadia säkert inte kul att vistas i så vi latar oss vid poolen och försöker få timmarna att flyta bort på det viset. Både gårdagen och den nu lata tillvaron får oss att känna att denna ö kan bli en riktig fullträff. En trivsam känsla infinner sig både för vad som hunnit hända hittills och vad ska vi få vara med om de kommande dagarna. Kommer vi att få en ö vi vill återvända till?

Dagen blir eftermiddag och strömmen kommer åter. Kylskåpet håller fortfarande bra temperatur och så gör även vi där vi vistas så mycket vi orkar i poolen. Vi bara existerar, känner hur kroppsfunktionerna går på extremt lågvarv. Solmogen frukt äts och varsin öl slinker ner, vi lufsar stilla ut på staden och köper telefonkort. Bettans mobil vägrar fungera trots löfte från det en gång statliga bolaget om full funktion i 150 länder. Vi ringer en bekant som befinner sig på Kos och fyller jämna år. Glad sång och andra muntra tillrop i kör får jubilaren att bli rörd och tackar hela tiden för vårt lilla påhitt. I kvällssolen är Pigadias hamnpromenad mycket vacker, vinden fläktar behagligt och en promenad i maklig takt är precis vad som ökar på hungern. Restaurang Life of Angels har en smal och lång balkong där vi sätter oss ned, det blåser mera c:a 10-12 meter ovanför hamnen. Lamm respektive fyllda tomater med grönsaker och potatis smakar ok. Supergullig kattunge får klappar och fotograferas innan vi traskar åter till Ilias på Faros för kaffe och Metaxa. Han skiner upp, hälsar med ett ”beep beep”, galen som han är. Han brukar göra så att han serverar allt på en bricka och precis när han ska gå ut med beställningen så visslar han som ett utryckningsfordon och säger ”beep beep” ungefär som i den tecknade serien ”Coyote & Roadrunner” (Gråben & Hjulben). Redan när vi språkade vid mitt första besök berättade han: ”I am crazy and I live on a crazy island”. Så sant, så sant…..! Så finner vi Pigadia´s skivaffär, ja egentligen 2 och båda är dessutom fotobutiker men den ena har ett rejält tilltaget sortiment. Där hjälper den unga tjejen mig finna ett och annat och jag har ju även en lista på cd-skivor med, tipsat på Kalimera. Listan ligger dock på rummet och jag säger till tjejen att vi har fler än 10 dagar kvar på ön. Faktiskt hade jag redan handlat två skivor i den andra, mindre butiken bara en stund tidigare. Vi avslutar kvällen med några Mythos på lilla tavernan To Fegari där en rödhårig kvinna susar runt borden, pratar nästan oavbrutet och skrattar. Vi får både osaltade jordnötter med russin (också en kombination !) samt sockerkaka en stund senare.- Här råder både glädje och generositet !

Resebrevet fortsätter »

HEM

SÖK

FORUM

E-GUIDER

BOKA HOTELL

BOKA BÅTBILJETT

BOKA HYRBIL

© 1997-2020 Janne Eklund/Kalimera