Resebrev från Grekland

 

© Text & Bild: Marianne och Jens Westhausen

Efterårsferie på Kreta og i Athen, september-oktober 2003

Kort sammandrag på svenska:
Snowflake landade på Eleftherios Venizelos en söndag förmiddag i slutet på september 2003 och efter att vi fått bagaget tog vi rulltrappan upp till avgångshallen för att gå till Metropolis Music Shop alldeles utanför det tullfria området för att köpa ett par av de allra nyaste grekiska skivorna, som vi då också kunde ha nöje av under semestern på Kreta. Ja, för Kreta var målet även om vi landat i Aten! Inga andra flygbolag kunde konkurrera med Snowflakes lågpris till Aten och att åka färjan vidare till Kreta var inte annorlunda än att ta färjan till Kykladerna, som vi så ofta gjort tidigare.

Efter att vi köpt bl.a. Haris Alexious nyaste cd "Os tin akri tou ouranou sou" till det fördelaktiga priset 15,90€ åkte vi expressbussen E96 till Pireaus. Bussarna körde varje 20 min. på denna tiden av dagen. De kör dygnet runt. Ibland kör de varje kvart, ibland varje halvtimme. Efter 10 min. körning var vi snabbt inom inrikes och sen fortsatte färden i full fart. Det tog 65 min., chauffören körde som om det varit motorväg hela vägen. Det var en del trafik denna söndag mitt på dagen. Att komma till Pireaus från detta hållet visade ett Pireaus som överraskade med lägenheter som såg attraktiva men dyra ut, med blommor och stora gröna plantor på altanerna ut mot havet.

Pireaus
I Pireaus köpte vi strax biljetter till den nya, stora och flotta Blue Star 2 med avgång till Chania kl. 16. 23,50€ var priset per enkelbiljett. Knappt 6 timmar skulle vi räkna med.

Vi gick bort mot metrostationen och satte oss i myllret av söndagsglada greker, som också fick en pita gyros eller några souvlakispett, tzatziki och en flaska retsina. Vilken aktivitet, prat, rop och skratt. Så kom en glad bouzoukispelare, satte sig och drog några verser medan han väntade på serveringen.

I god tid innan färjan skulle gå gick vi ombord. Ja, det vill säga att just innanför färjeområdet gick en färjebuss borta från hörnan till höger när man ser ut mot havet. Den körde oss en bra bit ut på färjeterminalen, där Blue Star 2 låg. Jag tror bara att färjan är ett halvår gammal. Vi lät oss locka av salongen med de sköna fåtöljerna/flygstolarna för att kunna sitta behagligt och kanske somna en stund. Det var också TV-salong. På den stora TV-rutan tonade strax ingen mindre än Giorgos Dalaras fram i programmet "I ora" - en timmes interview med musik av Tsitsanis och Vamvakaris och sång med Dalaras. Vi kände oss verkligen "välkomna hem" och satt och njöt för fullt. En del av interviewet var inspelat i Markos Vamvakaris historiska museum i Ano Syros på Syros - vilka fina omgivningar, dit vill jag åka! Vi förstod ju inte många ord av interviewet, men det var mysigt att uppleva Dalaras tala och inte "bara" sjunga. Efter att vi kommit hem från semestern har vi förstått att han gett ut en ny dubbel-cd några veckor efter programmet, just med musik av Vamvakaris, så det var nog en av anledningarna till programmet.

Kreta
Till Kreta ankom vi kl. 22. Hamnbyn utanför Chania heter Souda och här rådde det vanliga grekiska kaoset med bilar, bussar, lastbilar, djur och människor. I ett litet biljettskur bredvid bussen köpte vi bussbiljetter till turen in till Chania och för några få kronor åkte vi in till centrum av Chania där vi beställt rum på Hotel Nefeli precis bredvid busstationen, vilket också var praktiskt med tanke på nästa dags resa vidare ner till södra kusten. Vi har bott på Nefeli en gång förut, och kände oss redan både välkomna och hemmastadda. Upp med bagaget på rummet och sedan gick promenaden ner mot hamnen i Chanias gamla stad. Det var ganska tomt på folk denna söndagskväll och klockan var inte ens midnatt. Det var omkring 22 grader och vi njöt naturligtvis att kunna sätta oss på en uteservering och få en enkel måltid och ett glas vin eller två. Efter kaffe och en ouzo vandrade vi upp till vårt hotell och tyckte att vi hade fått fullt utbyte av första dagen.

Nästa dag gick vi en runda i Chania om förmiddagen och kl. 12.15 gick bussen till Paleochora. Det går 3-6 bussar om dagen från Chania till Paleochora, beroende på årstid. Tidtabell går att hitta på nätet.

Paleochora
Två timmar tog resan genom berg och gröna dalar, upp och ner på serpentinvägar, men bra vägar. Det är en vacker resa. Man kör igenom några mindre byar, men de är små, ibland bara några få hus. Men en kafeneion finns det som regel.

Denna gången hade vi gjort något, som vi aldrig brukar göra. Vi hade beställt en studio genom Internet. Ett ställe som vi inte kände till på förhand alltså. Här hade vi beställt tio dygn. Jo, vi visste var stället låg i byn - och det såg ju mycket familjärt ut. Haris Studios var namnet och det ligger på den östra sidan i den äldre delen av Paleochora, en bra bit ut mot den gamla hamnen. Här ligger husen skyddade mot den västliga vinden och här kan man njuta av den vackra soluppgången om morgonen.

På nätet hade vi orienterat oss om läget och det var inga svårigheter att hitta pensionen med de nio studios efter en 10 min. promenad från bussen. Flora tog emot och visade oss vår studio på nedersta våningen (gatuplan). Ska jag vara ärlig, så var min första reaktion besvikelse. Studion var ganska smal och gick liksom på längden in i huset, det verkade mörkt helt där inne i köket och badrummet. Men allt var bokat på första våningen, där de kanske hade bättre utsikt. Ja, alla nio studios var upptagna en bra bit in i oktober.

Vi beslöt oss för att se hur vi trivdes efter en dag eller två och det skulle visa sig att vara ett bra beslut, för vi kom att trivas bättre och bättre som dagarna gick. 38€ var priset för studion inkl. frukost med juice och ägg.

Klockan var långt över lunchdags och vi satte oss på pensionatets trevliga lilla The Waters Edge Café. Haris serverade en mycket god Omeletta Special till Jens, en grekisk sallad med de allra bästa frilandstomater till mig, en tzatziki, bröd och ett halvt kilo retsina. Att betala: 9€.

Vi hann även med att gå genom byn till den stora sandstranden för att känna hur vattnet var. Underbart varmt och skönt! 25-26 grader, klart och läckert.

Om kvällen satt vi på vår lilla terrass med utsikt ut över havet inom räckhåll, 20 steg från havet, där småbåtar kom förbi på alla möjliga tider av dygnet. Vi följde lanternornas ljus om kvällen medan vi såg stjärnorna tindra och månen bli större för varje kväll.

Den första kvällen gick vi naturligtvis till vår gamla favorittaverna Odysseus Pizzeria för att äta middag. Jag beställde en av favoriterna: Ostgratinerad kronärtskocka. Himmelskt! MEN… plötsligt hade jag en olivsten i munnen! Oj då, det var ju inga oliver i min ostgratinerade kronärtskokka. Var kom den stenen ifrån? En olivsten utan olivkött! Vem hade haft glädjen av den oliven måntro? Säkert en riktig snygging, sa jag till Jens. Tanken om vilken gammal tandlös gubbe/gumma som kanske hade suttit och tuggat på den stenen före mig var ju inte särskilt tilltalande. Det måste ha varit en snygging, sa jag. Och det var favorittavernan… skulle vi nu komma tillbaka dit?

Det var fortfarande ganska mycket turister i Paleochora. De flesta hotellen hade ganska fullt en bra bit in i oktober. Men även om det fortfarande var mycket folk, så är det helt annorlunda än på norra kusten!

De följande dagarna badade vi i 23-27 graders vatten. I Paleochora ligger en stor och bra sandstrand på västra sidan av byn, och på östra sidan ligger en bra stenstrand, där det nästan alltid är lä. Två solsängar kostade 4€ (inkl. parasoll blev det 6€). Varje gång vi INTE beställde solsäng, blev det 4€ mer till musik när vi senare kom till Aten!

Vid sandstrandens södra sida ligger taverna Castello uppe i backen. De hyr också ut rum (35€ för ett ljust och fint dubbelrum med flott utsikt i oktober). Här sitter man gärna och njuter ett glas och utsikten över havet medan solen gå ner.

På byns östra sida, där vi bodde, har man soluppgången. Vindstilla, lugnt och skönt med ljumma kvällar. Här ligger taverna Caravella, som har god hemlagad mat. Längs hamnpromenaden ligger många bra tavernor. Vår favorit är fortfarande Odysseus Pizzeria, jag överlevde det med olivstenen. Vi återvände flera gånger och åt den allra läckraste kycklingfillet à la crème, ostgratinerad pannkaka fylld med spenat, för inte att tala om deras pizza! Inkl. både vin, bröd och tzatziki kostade våra middagar i Paleochora mellan 12 och 19€.

Musik
Två kvällar spelade och sjöng ett par killar rembetika på taverna The Third Eye bortåt sandstranden. Panos och Kostas spelade på bouzouki och guitar och sjöng underbara sånger. Sinnefiasméni Kiriakí och To Vounó sjöngs på begäran och det var så att man fick gåshud! Så underbart vackert!

The Third Eye är en vegetartaverna med den godaste mat man kan tänka sig. Jag beställde en moussaka och fick en hel tallrik fylld med, förutom den läckra grönsaksmoussakan, olika tillbehör av grönsaksrätter, perfekt kryddat, starkt och välsmakande. Vi provade också grönsakslasagne, grönsakspasta och grönsaksfylld aubergine med tillbehör och tzatzikin var med både dill och en aning morot. Inkl. två slags hembakat, jättegott bröd och ett kilo vin blev priset inte mer än 16-17€ för våra middagar där, för oss två.

Den 6 oktober varje år har man fest i den närliggande bergsbyn Azogires, 9 km utanför Paleochora. Azogires är en liten ort med några få hus, en kyrka och en taverna. Nu hade man dukat upp till flera hundra människor utanför tavernan och tänt upp i den stora grillen. Hit kom folk från de omkringliggande byarna och vi åkte upp med taxi, som vi också beställde till att hämta oss igen. Man hade levande musik på scenen. Det var 4 män som sjöng och spelade på bouzouki, guitar och violin. Det var en känd kretensisk grupp och vi såg senare i Chania att de gett ut flera cd-skivor. Redan innan gruppen hade börjat spela, medan de höll på att gå upp på scenen, tog 8-10 kvinnor tag i varandra och gick upp på "dansgolvet" för att dansa. De var så danssugna, längtade riktigt efter att festen skulle börja.

Vi åt en enkel måltid från grillen och drack husets retsina. Även här fick jag en upplevelse med maten som jag blev lite förskräckt över. På mitt kött fick jag syn på en ståltråd, antagligen från den stålborste som man rensat grillen med. Det var bara tur, att jag inte fick tråden i munnen (och magen).

Elafonissi
Ett par dagar åkte vi med badbåten en timme västerut längs kusten till Elafonissi. Elafonissi är turois! Hav och himmel går i ett. Från den flotta sandstranden går man några hundra meter ut genom lågt vatten till själva ön Elafonissi. Här finns inga solsängar och ju längre man går, ju färre människor är det. Vattnet är så klart, allt är turkis. Sandbotten är närmast rosa och sanden är så fin.

Det är bara synd att båten går tillbaka så tidigt. Från Paleochora går den varje dag kl. 10. Hem igen kl. 16 i september och kl. 15.30 i början av oktober. Sen kanske det blir ännu tidigare? Om det är dåligt väder eller blåser väldigt kraftigt ställs båten in. 10€ för en returbiljett.

Det finns möjlighet att köpa sandwich på själva stranden (på Kreta-sidan) och uppe i backen ligger två tavernor. Uppe i backen kan man även hyra rum, det finns ett par ställen med några få rum var. Ute på själva ön finns naturligtvis ingenting att köpa - där är "bara" natur! Fin natur med vackra strandväxter.

Gavdos
Söder om Kreta ligger Europas sydligaste ö, Gavdos. Från Paleochora gick det båt tre gånger i veckan när vi var där, måndag-tisdag-onsdag. Vi åkte dit om måndagen. Båtresan tog drygt ett par timmar. Vi hade inte planerat någon övernattning men hade tagit med tandborsten för en säkerhets skull. Själva hamnen var mycket liten, ett par hus och en enkel taverna. På ön bor det 40-50 personer om vintern och det dubbla om sommaren. Folk var nere i hamnen för att hämta varor från färjan och en av de som också var nere vid båten var Giorgos, som har en taverna och några rum till uthyrning vid Korfos-stranden. Giorgos körde traktor med anhängare till varor och gäster. Vi satte oss upp på anhängaren tillsammans med ett engelskt par, som också var på Gavdos för första gången. Just som Giorgos började köra, såg vi att det faktiskt dykt upp en buss, som körde mot stränderna norrut, bl.a. Sarakinikou-stranden - öns bästa strand enligt guideboken, som finns at köpa i Paleochora.

Vi hade inte läst på läxan ordentligt, för då hade vi nog försökt att komma upp till norra delen på ön. Nu var det dock Korfosstranden som gällde och efter 5 km körning på en dammig anhängare, kom vi till Giorgos enkla taverna. Hans fru hade redan rest tillbaka till Kreta eftersom barnen börjat skolan, så urvalet på tavernan var fisk och en mycket enkel sallad. Vi beställde ett par fiskar till lunchen senare och gick ner för att bada i underbart krystallklart vatten. 26 grader var havet och klarare vatten ska man leta efter! På stranden var det runda, sköna stenar och i havet var det sandbotten.

Blue Star 2
Att åka modern färja om natten med "standardhytt" med bad och WC, som kändes som en "lyxhytt", var en ny erfarenhet för oss. Mycket behaglig och med tanke på att man spar en hotellövernattning och kommer fram utvilad, var priset helt acceptabelt.

Aten
Att komma till Aten efter en varm ösemester om sommaren känns för många som jobbigt. Att komma till Aten på "rätt årstid" är för oss som en dröm. Vi tycker om Aten och vill gärna uppleva "vardagslivet" i Aten. Luften var klar, himlen var blå, temperaturen var behaglig och vi tyckte det var lagom att sluta den här semestern med ett par dagar i Aten.

Marianne och Jens Westhausen

 

Resebrevet på danska»
Kreta på Kalimera »

Fler resebrev från 2003 »


© 1997 - 2005 Jan Eklund / KALIMERA | TA DET LUGNT - Internet: www.kalimera.se - E-post: kalimera@kalimera.nu



HEM

SÖK

FORUM

E-GUIDER

BOKA HOTELL

BOKA BÅTBILJETT

BOKA HYRBIL

© 1997-2020 Janne Eklund/Kalimera