Zakynthos - sista halvan av juni

Tillsammans med ett laddat VISA-kort och två muntra döttrar i 10-årsåldern steg jag på Apollos Novairplan från Göteborg en regnig junidag.

Detta var min första kontakt med den joniska ögruppen sedan slutet av 70-talet (då jag bodde på Pelekas beach och allt fortfarande var "nice and beautiful").

Eftersom alla boendealternativ som Apollo hade att tillgå låg i turistgetton hade jag sökt upp eget boende på nätet. Blue House .bluehouse.gr hittade jag på nätet. Att ha/disponera bil under vistelsen är guld värt... tycker jag.

Så i en liten ettrig Hyundai med A/C gav vi oss iväg mot Vasilikos. Den orten/området ligger i det allra sydostligaste hörnet av Zakynthos och där finns stränder i tre väderstreck på spänstigt gångavstånd.

Själva omgivningen är ännu intakt och tacksamt befriad från turistiska inslag. Grisar, får, getter och hönsfamiljer strosar omkring lite hursom i olivlundarna och lantligheten är påtaglig.

Denna del av ön kan jag varmt rekommendera. Kombinationen lantlig idyll, lummig grönska i dramatisk natur och sköna sandstränder gjorde detta val till en riktig bingo.

Flickorna Ebba o Märtas favoritstrand blev snabbt Gerekas. En av de stränder där havssköldpaddorna lägger sina ägg. På denna strand fanns också möjligheter till nakenbad. ett väl så gott alternativ ställt mot att trängas bland i den militäriskt uppställda parasoll o solstolsparaden. Varför lägga upp 12 € per dag för det, när du kan köpa eget parasoll och en några bastmattor för samma peng...och den utrustningen räcker länge.

Med bilen körde vi runt ön och var uppe i de norra delarna. Vi körde till den del på ön där du kan se det berömda vraket på stranden. För att nå själva stranden som vraket ligger på måste du ta båt. Det fanns halvdagsturer dit.

 

 

Vi valde att göra en guidad heldagstur med katamaran. Även om det kostade 80 € för oss tre, så var det väl investerade pengar. Vi fick se sköldpaddorna simma fritt i Laganasbukten, grottorna vid Keri coh vi gick iland på den lilla ön Marathonissi och badade. Guiden var en av de volontärer som finns på Zakynthos för att skydda sköldpaddorna från skada. Vi turister får ju vara på sköldpaddornas domäner (dom var nog där före oss...) och volontärerna informerar om hur vi skall bete oss på stranden, var vi inte skall gräva sandslott med mera.

Efter 10 dagar i Vasilikis och det blå huset flyttade vi till Plubis studios i Kalamaki. Mest för att få ett sorts miljöombyte och att få en erfarenhet till. Kalamaki är en mini-Magaluf, men ändå förhållandevis stillsamt. En engelskt kolonialt touch vilar över den lilla orten. Inkastarna paraderar utefter huvudgatans tavernor och på stranden står solstolarna redo.

Ett ganska kul inslag i strandbilden var alla människor som sålde....CD-skivor. På Teneriffa var det klockor av bilhandlarmodell som gällde. På Mallorca är det visst solglasögon och hårflätning som gäller, men här alltså CD:s. Väl värda att köpa...men se till att ha din portabla CD-spelare med dig och provlyssna. Flera av de skivor som jag tänkt köpa gick inte att spela, eller så var det så distat ljud att det inte var värt råmaterialet. 5 € per skiva...och köpte du bulk...då blev det rabatt.

På midsommaraftonens kväll var vi uppe i Keri och såg en fantastisk solnedgång. Keri var för övrigt den enda riktigt genuina grekbyn vi kom till på ön. Och det kunde jag sakna - jämfört med öarna i Kykladerna - de små pittoreska byarna. Staden på Zakynthos ländes mer italiensk än grekisk, lite som Kerkyra på Korfu.

Sammanfattningsvis kan jag varmt rekommendera Zakynthos som resmål om du håller dig från de värsta turistorterna och satsar på ett "off-läge" på landet. Ingen favoritö för min del, men tillräckligt OK för att göra ett nytt besök om några år.

Peter Jungerfelt

 

Zakynthos på Kalimera »




HEM

SÖK

FORUM

E-GUIDER

BOKA HOTELL

BOKA BÅTBILJETT

BOKA HYRBIL

© 1997-2020 Janne Eklund/Kalimera