Tre öar i Kykladerna

Framme i Athen hade vi gott om tid till vår båt skulle gå från Pireus. Flygbussen tog oss dit på en dryg timma. Vi var i Pireus redan kl 12. Båten skulle gå till Milos kl. 16.30 så vi köpte biljetter och satt på en taverna i stort sett hela eftermiddagen... Den grekiska värmen kändes ny- hemma var det 15 grader och regn, här var det 30 grader och gassande sol. Vi åt och slöade, vi hade ju gått upp tidigt och var trötta. När klockan började närma sig funderade vi på varför ingen båt kom till den kaj där vi blivit anvisade. Båten Highspeed 2 var ju stor så man missar den ju inte om man vet var den ska ligga. Ingen båt syntes och 20 min till avgång, skumt de brukar ju inte vara försenade vid utgångsläget. Lennart kollade med de som sålt våra biljetter, de pekade på samma ställe...

Jag gick och frågade en hamnvakt, han pekade åt en helt annan kaj (!!!) Nu blev det bråttom, det var en bra bit dit, vi sprang med våra tunga ryggsäckar, ovana vid värmen och i minnet hur det var förra gången vi skulle med en båt i Pireus. Med en marginal på 3 minuter så var vi alla fall ombord och började leta upp våra platser. Våra platser ja- de var spridda trots löften om att vi skulle vara placerade tillsammans, vad trött man blir. Jag hade till och med frågat en extra gång om det eftersom de först gav oss biljetter till nästa dag, vilket vi upptäckte efter nån timme. Vilka klantiga människor - ja de får ju ingen trogen kundkrets i alla fall, till det biljettkontoret går man ju bara en gång.

MILOS

Så småningom kom vi till Milos vår första ö på denna resan - 3,5 timmar tog det. På vägen dit hade jag ringt ett hotell i den stad som hette Adamaz och frågat om de hade plats för oss. När vi kom på kajen stod en kvinna med en skylt "Tia Andez" - det var vi det. Hon körde oss till hotellet som var nära och hette Anetzina - ett tips från kalimera.nu. Det är så härligt att man kan komma var som helst nästan i världen och få folk att stå med små skyltar med vår familjs namn på. Vi stannade på Anetzina i 3 nätter.

Första soldagen
Gick till närmaste strand efter att ha sovit ut, det var nån kilometer, helt ok. Skönt, det passade oss och en viss försiktighet med solandet. Så svältfödda som vi varit denna sommar på sol i Sverige. På stranden finns massor av träd i kanten så det var bara att krypa upp och ta skydd. Det pågick något en bit bort i vattnet - kommunala simskolan! Såg jättekul ut, slangar låg utlagda i vattnet som banor, massor av småbarn med badmössor och simdynor. En simfröken i våtdräkt och halmhatt. Alla barnen hade minst en vakande mor som oroligt satt på stranden och spejade. Fram på em när vi läst på i den förträffliga "guiden" om Milos vi fått på båten - tillsammans med en jättebra karta, bestämde vi oss för att hyra mopeder. Kul, nu kunde vi utforska ön ef er vad vi hade lust till. Den kvällen fick vi njuta av grekisk sallad igen och lammkotletter, underbart!

Moppe - utflykter
Vi bestämde oss för att åka till Tsigrado, det var en strand ca 1 mil bort, fantastiskt vackert rätt ner för en riktig brant kasade vi, väldigt vackert var det. Inte en mm skugga så vi stannade bara ett par timmar för att inte bränna upp oss. Jo det fanns föresten en smal strimma under några utskjutande klippblock, men där var det kraftig risk för ras så det undvek vi.

Tsigrado på Milos.

Vi tog våra gula moppar och körde nån km till en ny större strand- Firiplaka, här var det mer folk och vi hittade skugga- och getingar. Vi åt vår lunch som vi hade så fint packad i vår lilla kylväska, vilken bra idé att ta med den och frysa vattenflaskor som håller maten kall och ger oss kallt vatten hela dagen! Luchen var baugetter med skinka ost biff-tomater, gurka och sallad, sallad ja det var inte lätt att köpa, det verkar inte vara något som grekerna äter.På kvällen blev det en grekisk taverna och grekisk sallad så klart, och souvlaki.

De följande dagarna åkte vi till flera olika delar av ön, bl a Sarakiniko en mycket märklig plats. Området bestod av kalksten eller nåt liknade det var ett väldigt poröst material, det var som ett månlandskap. Väldigt annorlunda, så vackert och spännande. Man hade använt detta tidigare för att förädla - utvinna berget, det såg vi spår av. Här fanns ingen skugga heller och vi klarade några timmar innan vi tog oss vidare.

Sarakiniko på Milos.

Vår förträffliga karta visade på ett ställe inte så långt bort som hette Papafargas - ytterligare en märklig plats. Nu fick vi klättra ner i något som kunde liknas vid en trappa huggen ur berget. Trappan var smal och stupade nästan rätt ner. Det gick nästan inte att bära något med sig eftersom man fick hålla sig i berget för att klara av klättringen, vi satte mopedhjälmarna på huvudet så slapp vi bära på dem i alla fall.

Stranden var nog bara ca 15 m bred och höga berg på båda sidor rätt ut i vattnet ca 100 m, alldeles turkosblått. Kändes som i Thailand! Om man simmade ut en liten bit kunde man simma igenom en öppning i berget, ca 50 cm bred och hög, då kom man ut i en grotta på andra sidan, häftigt!

Efter ett tag satte vi hjälmarna på huvudet igen och klättrade upp, hjälmarna ja, dom kan nog inte vara till nån större nytta om man skulle köra omkull, dom sitter dåligt och verkar inte hålla för nån smäll. Det enda de åstad-kommer är att det blir varmt om huvudet i "äggskalen"!

Papafargas på Milos.

Bensinstopp!
En dag på någon av våra utflykter stannade en av mopparna....hmm bensinstopp? Ja det var väl klart att bensin- mätaren var trasig, men det borde varit mer bensin i tanken. Nog för att jag reflekterade över att tjejen på macken tankade just denna moppen väldigt snabbt, så var det alltså - hon lurade oss!

Ja, en av oss fick ta den andra moppen åka och hämta bensin. Det fanns små behändiga dunkar med pip att köpa för "amatörerna", det gick bra men sen blev det krångel att få igång den. Inte visste vi att man inte kunde använda el-starten när den varit tom på bensin. Men "akuten" -uthyraren kom farande på en motorcykel så det löste sig.

Flera gånger under veckan åkte vi till byn Plaka på kvällarna och såg solnedgången- jättevacker by uppe i berget. Vi hittade också en favoritstrand i staden Pollonia, nästan mitt i byn, men perfekt med små träd, och caféerna vid sidan. Liten vacker kyrka och många söta fiskebåtar vid ena kanten. Vattnet var kristallklart, vilket man inte är van vid inne i byar och städer. De små fiskebyarna Mandrakia och Klima var bedårande med sina uthuggna grottor för att köra in båtar eller ha fiskeredskap i.

Mandrakia fiskehamn på Milos.

Nytt bättre boende
Vi bytte hotell efter 3 dagar, tvärs över gatan från Anetzina fanns Tilemachos ett ställe som hade studios, bättre disponerade rum bra kök och kändes väldigt fräscht, vacker utsikt och härlig frukostbalkong. Ett medelålders jättegulligt par ägde detta ställe, de pysslade och hade en fantastisk trädgård som vi kunde njuta av, i trädgården fanns också en stor uteplats där man kunde sitta och ha det bra under vinrankorna.

Efter 6 dagar kände vi oss nöjda med Milos, det vi hade kvar som vi planerat var en utflykt till Kleftiko, men den sista dagen blåste det för mycket och man kommer bara dit med båt. Den utflykten får vi spara till en annan gång. Milos ser vi igen med säkerhet!

SIFNOS

Vi tog färjan till ön Sifnos en dryg timma bort. Någon dag innan hade jag ringt till ett boende - tipset från Kalimera. Vi kunde få komma till Faros och stanna i 4 nätter på ett hotell Aperanto som låg väldigt vackert vid vattnet.

Vi hade underbar en uteplats mitt ibland Pelargoner, Nerium och havet. Det var badstrand på bägge sidor om oss, bara att välja. Byn var väldigt liten, 4-5 tavernor 2 små affärer med det nödvändigaste.

Aperanto i Faros på Sifnos.

Till höger om oss fanns ett berg som man kunde gå runt, en promenad på ca 15 min. På andra sidan fanns en större strand och två större tavernor. Här var mer folk och rörelse, vi gick oftast hit

Vid den här stranden (ute på en udde) låg även Sifnos berömda kloster Chrisopigi, med många besökare varje dag. En kväll gick vi dit och tittade, det var mässa så vi fick ta del av den en stund.

Bussdramat
På Sifnos åkte vi buss många gånger och såg oss omkring, bla åkte vi till huvudorten Appelonia och åt middag en kväll. En annan kväll åkte vi till Kastro, en by högt över havet klättrande upp på ett berg, mycket gammal stad. Just den här kvällen var det nåt jippo här och man hade ställt upp en slags scen mitt i huvudkorsningen. Där höll man på att repetera för att spela. Framför scenen mitt i korsningen satte man fram stolar till alla tanter och gubbar som skulle lyssna, inga bilar kunde passera!

Kyrka utanför Kastro på Sifnos.

Efter 2 timmars besök tänkte vi ta bussen tillbaka till Faros, bussen ja den skulle komma till den korsningen där bandet nu hade börjat spela. Någon berättade att bussen skulle vända längre ner på vägen så vi gick ett par hundra meter ner i backen. Där fanns faktiskt en busshållplats och det var ett tiotal andra där också. Det började mörkna nu. På båda sidor om vägen stod parkerade bilar och det som var kvar av vägen var nog precis en bussbredd. Efter en stund så kom bussen och bara körde förbi i full fart upp mot korsningen där det INTE gick att vända. Där vi stod fanns en tvärväg där bussen med viss möda hade kunnat komma runt genom att backa och trixa. Tiden gick och vi undrade med alla andra vad som hände, nu var det helt mörkt. Efter ca 15 min så får vi syn på bussen, backandes mellan bilar och folk mot oss nerför backen!!!

Nu hade polisen anlänt också, det blev naturligtvis kaos och fler bilar fick flytta på sig. När bussen kom till vårt läge så stannande den och nu var vi välkomna på (?) Fy, skulle vi våga åka med? Vi insåg att bussen skulle backa vidare innan den kunde vända, tvärvägen där vi stod var nu helt igenkorkad av bilar. Alternativet var att promenera ca 5-6 km i kolmörkret över berget, nej det kände vi inte för så vi klev på.

Bussen backade vidare med ca 15 passagerare ca 300 m ytterligare till den kunde backa ut på en platå (brant) och vända. När vi vänt utbröt applåder för busschauffören som var en ung tjej, knappt 30 år snygg och hela tiden med en cigg i mungipan. Bra jobbat!!!

Bussen i dramat.

Bråket!
En annat intressant drama vi fick vara med om i Kastro var ett storbråk mellan några ungar och en kvinna som tröttnat på att en fotboll kom infarande på hennes domäner. Denna by var ju byggd på en brant så någon plats att sparka fotboll fanns ju inte. En liten platå- nästan som ett litet torg hade de valt för sin lek. Oj oj vilket liv, denna tant med bollen under armen och en hel hord med 10-12 åriga grabbar, Grekland som just vunnit fotbolls EM !!! ,klart det var livat - hon skrek och ungarna skrek. Det lugnade ner sig först när byns präst tillkallades och medlade mellan dem. Vilket drama! Det var som i "Anderssonskans Kalle" - den gamla filmen.

Landskapet på Sifnos!
Sifnos var en ö med mycket terrasser på bergen, många olivodlingar, det var mycket vackert att åka buss genom landskapet och titta på detta. Hur kunde dom bygga så många terrasser? Vad mycket sten det har burits genom tiderna. Den lappade och lagade grinden som höll några stackars bergsgetter borta från det karga berget vittnade om att här har människorna funnits länge.

SERIFOS

Vi bestämde att åka vidare till Serifos efter 4 dagar, när vi nu ändå var tvungna att flytta ut. Serifos ligger nära Sifnos, det tog bara en 45 minuter med båten. Men då räknade vi förstås inte in 2 timmars väntan på båten. När vi kom fram pratade vi med "rumsraggare" och valde att följa med en man i bilen. Vi kom till en hotellanläggning som var jättefin, vi fick en tvåa med pentry, kanon! Hotellet hette Alyaia (?). Fantastisk utsikt över havet och hyfsat nära till stranden. Serifos hamnstad heter Livado och där fanns en trevlig strandpromenad. Här var nästan bara grekiska turister och priserna var lägre. Vi hittade en fantastik restaurang som vi åt några gånger på, alltid lika bra. Den låg alldeles vid vattnet.

Vid vår strand låg en stor campingplats, intressant att se. Väldigt välordnat och fint, de hade även campingstugor för uthyrning. Mest var det folk i tält förstås i en organiserad ordning vid små "gator", under skuggande träd. Tvättstuga duschar, restaurang, affär, pool, ja allt vad man kan behöva fanns. Kanske ett alternativ för några.

En kväll åkte vi till den gamla huvud-staden Chora som låg på ett högt berg. Små vita sockerbits-liknande hus klättra-de på toppen, ja på toppen låg förstås en kyrka, som alltid. Bussen tog oss dit, men de sista 100 m fick vi klättra mellan hus valv och små små gränder.

På väg mot toppen av Chora.

Det var som en enda labyrint, ibland fick vi vända ibland kom någon gammal tant ut och pekade....Jättevackert och en fantastisk utsikt, vi kunde bl a se öarna Sifnos och Paros, sen några vi inte kunde identifiera.

Utsikten från toppen av Kastro i Chora på Serifos.

Semestern slut!
Dagen efter, den 3 aug skulle vi lämna Serifos, men först handlade vi bifftomater Fetaost oliver och lite annat för att ta med oss hem i kylväskan, när vi nu hade en sån måste vi passa på att bjuda goda vänner hemma på delikatesserna. Pegasus skulle avgå kl 18.00 mot Pireus, den kom iväg vid 19- tiden och vi var i Pireus kl 22.30. Vi hade fixat ett hotellrum när vi köpte båtbiljetterna, efter viss möda hittade vi hotellet. Det fick duga, det var en snäll nattportier som gärna ställde osten i kylskåpet och vattenflaskorna i frysen så vi kunde fortsätta med maten i kylväskan nästa dag.

Vi sov gott och gick upp tidigt, åt frukost, tog flygbussen mot Athens flygplats. Återigen passerade vi de stora idrottsanläggningarna där Olympiaden snart skulle börja. Nu såg det snyggare ut, skyltar var uppe och inte så mycket grävmaskiner heller. De skulle nog hinna klart, kanske...

Vi lämnar Grekland.

Hälsningar Pia Andrén med familj

Milos på Kalimera » | Sifnos på Kalimera » | Serifos på Kalimera »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera