Norra Grekland juni 2004

Så var det äntligen dags att åka till Grekland!

Maken och jag hade inte varit i "mitt" Grekland på många år och nu var det äntligen dags. Eftersom maken för övrigt är svensk fick han anamma en del överlevnadsfraser som "Ena chiriní me patatákia kai ena Amstel parakaló". Så jag vet att om maken någon gång skulle hamna på villovägar ensam så lär han inte svälta i alla fall.

Det var extra spännande den här gången eftersom vi för första gången åkte som en barnfamilj. Leo som fyllt två i april såg verkligen fram emot att flyga flygplan och framförallt att hälsa på hos jajjá och pappoú som hade rest ner redan i alutet av april.

Väl framme i Thessaloniki så möttes vi av en ovanligt "kylig" junidag, det var nog bara en 24 grader och molnigt. Vi fick senare veta att det hade varit den kallaste maj månad i mannaminne. Jajjá och pappoú var i alla fall på plats och vi åkte tillsammans hela vägen hem till Eptálofos. På vägen passerade vi Kilkis och min första tanke var att "oj vad stan har vuxit!". Och det har den, det byggs bostäder överallt och centrum är smockat av butiker, caféer och små kiosker. Från den underbara restaurangen uppe på Agio Georgos kunde man se hela stan och hur den hade växt. Jag hörde nån som sa att där ska finnas uppemot 130 000 invånare nu, men jag har inte kollat den siffran.

"Hemma" i byn så var det mesta sig likt. Hundarna springer fortfarande lösa, på bakgården hänger tobaksplantorna på tork, hönsen kacklar oavbrutet (visst kacklar dom annorlunda i Grekland?) och allting luktar så grekiskt gott.

Farmors första mening var förstås att "nu kan hon dö i frid", för SOM hon har väntat på mig. Men känner jag farmor rätt så kommer hon att leva tills hon blir minst 100 år.

Alla släktingar välkomnade den nye familjemedlemmen och Leos kinder började nästan ömma av allas knipande. "Pos ton lene?" frågade de som inte redan visste. "Leo", svarade jag.
"Ahh, Leonidas", nickade dom. Tja, vad säger man?

Vi åkte för första gången till ett ställe som heter Nei Pori som ligger sydväst om Thessaloniki. Nei Pori är inget jetset-ställe utan allt är litet, lugnt och fridfullt, i alla fall i juni. Precis som vi vill ha det. Stranden där var jättefin och havet var rent, vi trivdes väldgt bra där och skulle lunna tänka oss att åka tillbaka. Vi stannade där i fem dagar med jajjá och pappoú, hyrde en stor 2-rumslägenhet som kostde 380 kr natten.

Från Nei Pro gjorde vi en liten utflykt till Hängbroarna i Tempi. Ett litet utflyktsmål som ligger alldeles insprängt i en ravin söder om Nei Pori. En gång i tiden gick där riktiga hängbroar över floden men numera har dom byggt en fast bro. I Tempi kan man köpa "mirakelvatten" från floden, besöka en liten kyrka insprängd i berget och stanna till vid något av de små mysiga caféerna. Naturen är väldigt grön och frodig, Vi hade tänkt att ta en tur till det fantastiska Meteora också, men omständigheter gjorde att vi fick avstå denna gång. Annars är ju det ett lämpligt utflyktsmål från Nei Pori eftersom det ligger relativt nära ca 80 km.

På vägen hem från Nei Pori åskade och regnade det som det bara kan göra i Grekland på sommaren. Vi fick köra väldigt sakta och stanna till flera gånger. När vi kom hem till byn så haglade det hagel stora som enkronor. Till denna lilla historia hör att pappa hade skrytit om det nya EU-finansierade brobygget som äntligen hade blivit av. På vägen mellan Kilkis och Eptalofos har man nämligen, så länge jag kan minnas, haft problem med att korsa en liten flod. Man har byggt provisoriska broar som inte hållt men nu hade man äntligen fått tag på en RIKTIG ingenjör som med EU-pengar hade byggt en jättefin bro. Men säg den lycka som varar? Bron höll för EN rejäl skur. Dagen efter vi kom hem så hade bron raserats! Pappa var sårad in i själen. Hur KUNDE man bygga så illa? Ingenjören måste ha varit utländsk eller nåt.

Ett ställe som jag längtade till var Sarti, där jag hade tillbringat många dagar i min barndom. Vi bilade längs med kusten på den andra foten i Halkidiki, Sithonia. Ett vackrare ställe i Grekland finns inte. Nei Pori i all sin ära, men det går inte att jämföra med Sithonia. Slutligen kom vi fram till Sarti som ligger nästan längst ner på foten. Åh, stan var lika pittoresk som jag minns den och stranden - vilken strand! Finns det ett vackrare hav än det kring Sithonia?
Varför har folk inte insett hur vackert det är där? Vad då att Skiathos har 60 stränder? Här finns fler än 60 stränder och de flesta är alldeles orörda. Vad då leta efter "äkta" Grekland och undvika tingel-tangel stråket? Här är ju allting äkta, greker överallt och fantastisk grekisk mat.
Förstår folk vad dom missar genom att "bara" åka till öarna?

En dag åkte vi till Edessa. Det ligger i nordvästra Grekland och påminner lite om Santorini. Inte för att utsikten är ett hav utan ett grönt och frodigt Grekland. Edessa ligger högt uppe på en klippa, liksom Thira gör, och utsikten därifrån är oslagbar. Från klipporna rinner stora vattenfall ner och det var helt fantastikt att promena bakom och under vattenfallen. Stan är ganska stor och gatorna är trånga men där är väldigt mysigt och grönt.

Rita

// Sommarminnen från Kopela:

Resebrev 2004

Tillbaka

Till startsidan

Skriv ut

Diskutera

Om Kalimera

Kalimera på CD-ROM