Höstresa till Samos, Agathonissi & Lipsi. Del 1.

Fredag 10/9 Stockholm-Samos-Agathonissi
Väckarklockan ringer 04.00. Vi släpar oss upp. Tar taxi till Arlanda. På Arlanda är det långa köer, tekniska fel på bagagesystemet etc. Planet går enligt tabellen och landar på Samos 11.10 lokal tid. Vi tar en taxi till Pythagorion och köper en biljett till Agathonissi kl 14.30 samma dag. Färden ska gå med den klassiska Nissos Kalymnos, i båtluffarkretsar kallad Nisse. Det blåser kuling och Nisse är försenad.

Nisse anländer vid fyratiden. Kaptenen har svårigheter att hålla båten mot kajen. Han har bara lagt i ett ankare som draggar i den hårda vinden. Han löser problemet genom att med den tordönsstämma som bara en sjökapten är mäktig skynda på passagerarnas påstigning. Resenärerna rusar som dopade sprinters över landgången. Sjöresan tar en dryg timme. När Nisse lägger till i Agathonissi blir vi stoppade av besättningen som frågar om vi verkligen har för avsikt att stiga av där. Det har vi!! Efter en kvart är vi installerade på Marias pensionat (dubbelrum 25 €, enkelrum 20€) Vi promenerar fram och åter i hamnbyn. Det tar sju minuter, där finns bara ett fåtal hus. Eftermiddagen tillbringas i Marias trädgård under betraktande av havet. Det är verkligen vilsamt att sitta här, alldeles vid stranden. Faktiskt en ganska stor skillnad mot storstaden vi lämnade för 10 timmar sedan.

Vid middagen uppsöker vi ett etablissemang som drivs av en sympatisk man som tillbringar all sin lediga tid framför datorn. Han kallas därför cyber-greken. Där träffar vi två kalimeror från Trollhättan. Under kvällen blev det mycket kalimerasnack "Har Cia varit på Fourni i år" "Vilken ö ska Janne besöka" etc.
Natten ägnades åt tung sömn.

Agathonissi

Lördag 11/9 Agathonissi
Det blåser kuling. Efter frukosten går vi upp till den lilla byn, kallad Megalo Chorio (stora byn), därefter mot den norra delen av ön och tittar på den magnifika utsikten mot Turkiet, Samos, Ikaria och Fourni. Medan vi står och beundrar utsikten parkerar en lokalbo sin bil där och slänger ut fyra gamla bildäck utför stupet. Denna utsiktspunkt fungerar som öns soptipp. På kvällen möter vi trollhättekalimerorna hos cybergreken. Det är högst ett dussin turister på ön och cirka 150 bofasta. På TV:n visas om och om igen inslag från en helikopterolycka i norra Grekland.

Söndag 12/9 Agathonissi
Vi går uppför berget till den lilla byn "Mikro Chorio" som bebos av 11 invånare. Eftermiddagen tillbringas på stranden. Det har blåst frånlandsvind i flera dagar så att det är efter grekiska förhållanden kyligt i vattnet. Jag pratar med våra grekiska rumsgrannar från Athén. Tjejen pratar utmärkt engelska. Hon har studerat teologi och berättar att en av de fyra högsta dignitärerna i den grekisk-ortodoxa kyrkan, nämligen patriarken (?) av Alexandria har omkommit i helikopterolyckan. Det var en sympatisk man enligt teologen. Hon har också varit i Finland. Under hennes teologiska studier har hon haft kontakt med munkar som verkat i Vallamo kloster, närmare bestämt det gamla Vallamo kloster vid Ladogas strand, det som den finska armén lämnade 1944.

Kalimerorna åker på eftermiddagen till Leros. Clabbe, Päivi och jag utgör nu den svenska kolonin på ön. På kvällen äter vi middag hos George (George är konkurrent till cybergreken. De verkar undvika varandra). Där sitter en tysk segelbåtsbesättning som har som gimmick placera en jättelik uppblåsbar plastapa vid bordsändan. Apan heter enligt uppgift Christo.

Måndag 13/9 Agathonissi
På morgonen gör Clabbe ett nytt hjältedåd. Han går uppför backen till byns bageri och inhandlar nybakat bröd till frukosten. Bageriet på Agathonissi bakar bara bröd varannan dag kl 09.30.

Vid lunchtid uppstår stor dramatik på ön. Vi sitter som vanligt hos cybergreken med utsikt över hamnen. Ett fraktfartyg närmar sig. Alla segelbåtar har lämnat kajen utom en fransman som ligger säkert förtöjd mitt på kajen och sålunda hindrar fraktfartygets tilläggning. När fraktfartyget närmar sig börjar det utbryta aktivitet, inte hos segelbåtsbesättningen som är nogsamt frånvarande utan hos hamnkaptenen (för dagen iförd Panathinaikos fotbollströja) samt dennes assistent. De står dock i praktiken helt handfallna. Fraktfartyget avger fem korta signaler, vilket enligt internationella sjöregler betyder "Jag är tveksam om Dina avsikter". Ingenting händer. Hamnkaptenen åker desperat runt i byn och letar efter fransmännen. Fraktfartygets kapten avger nu alltmer regelvidriga signaler. Han övergår snart till vad som på landkrabbespråk kallas att "häva sig på signalhornet". Ingen hittar fransmännen.

Det är verkligen en prestation att spårlöst försvinna på en ö med 145 invånare. Fraktfartygets kapten har nu övergått till att skrika genom båtens högtalarsystem. Hans förbannelser ekar över viken. Till slut lyckas han genom en komplicerad manöver få iland fem robusta sjömän som flyttar på segelbåten, allt under ackompanjemang av kaptenens blodisande svordomar. Till slut lyckas fraktfartyget förtöja vid kajen. Sjömännen drar ut en jättelik slang och de börjar pumpa ut vatten till öns vattenreservoar. Agathonissi saknar nämligen källvatten varför allt vatten måste importeras från Rhodos.

Lipsi

Slutligen kommer Nisse och vi färdas via Arki (23 bofasta invånare), Patmos (som nu verkar enormt stort) för att slutligen stiga av på Lipsi. Där möts vi av fyra rumsraggare som har var sin skylt med vidvinkelbilder, som illustrerar deras rumsuthyrningsverksamhet. Efter en stunds resonemang följer vi med en dam som erbjuder ett rum för 20€ (Pension Miramar). Kvällen avslutas med en sängfösaröl på ett café där vi slår oss i slang med några norska seglare.

Tisdag 14/9 Lipsi
Rummet har faktiskt viss havsutsikt. Man ser onekligen en liten flik av hamnen. Vi går ner till byn (700 invånare) hittar ett postkontor där Päivi ställer sig i kön för att köpa frimärken. Kön rör sig inte eftersom den ena tjänstemannen ägnar sig åt intern administration och den andra, en klassiskt snipig postfröken, kokar kaffe. Situationen påminner om när jag var kund hos Clabbe på Götabankens kontor på Kungsgatan på sjuttiotalet. Päivi får till slut gå före kön för att köpa sina frimärken. När hon kommer till luckan frågar posttjänstemannen "What do you want?". Clabbe och jag kollar båttider på turistbyrån. De berättar att den flying dolphin som normalt trafikerar Lipsi är trasig och alla avgångar med denna sålunda är inställda.

Det är något konstigt med Lipsi. Här finns en infrastruktur med barer, restauranter, mopeduthyrare, hotell etc. men nästan inga turister. När vi steg av Nisse var det bara vi och en grekisk orkester som steg av. Vi går omkring på byn och tillbringar eftermiddagen på den närmaste stranden. På kvällen har vi ett take-off-party för Clabbe som ska åka till Samos imorgon f.v.b. hem på fredag.

Vi avrundar kvällen på den lokala nattklubben the Rock nere vid hamnen. Plötsligt kommer ett uppsluppet gäng äldre greker med posttjänstemannen i spetsen. Han är betydligt mer vänsäll än under sin tjänsteutövning och tillönskar oss en trevlig kväll. Postfröken ingår också i sällskapet, snipigheten är som bortblåst när hon vänslas med posttjänstemannen. Någon tycker sig också kunna identifiera apotekaren i detta muntra sällskap.

Onsdag 15/9 Lipsi
Jag vaknar på natten av något som jag uppfattar som en explosion. När jag tittar ut ser jag att det är strömavbrott i hela byn. Bageriet har vist nog ordnat sin energiförsörjning på annat sätt och de säljer bröd som vanligt. Bagaren upplyser om att strömavbrottet drabbat hela Lipsi samt dessutom Leros och ytterligare en ö. En elledning påstås ha fallit i havet.

Vi går till hamnen och vinkar av Clabbe som tar Nisse till Samos. Jag har nu gott om tid att se hur av- och pålastning går till. Förutom av- och påstigande passagerare och fordon finns ytterligare kategorier. En överlastad lastbil kör av och fem man lastar energiskt av säckar med potatis och grönsaker på kajen varefter lastbilen kör ombord igen. Två skåpbilar kör ombord, lastar byggmaterial och kör av igen. En besättningsman är frenetiskt sysselsatt med att bära av säckar med obestämbart innehåll. Mitt i allt står mr. Cool i kustbevakningens uniform och med mörka glasögon. Hans roll är något oklar men då och då gör han en åtbörd som om han dirigerade det hela. Elektriciteten har f.ö. kommit tillbaka. Man ska inte underskatta den grekiska effektiviteten när det gäller.

Efter att ha vinkat av Clabbe köper vi var sin cheese cake i bageriet och mineralvatten. Sedan går vi enligt Rough Guides anvisningar längs en stig till ett kloster. När stigen går brant uppåt möter vi ett par som kommer från andra hållet. Information om vägens sträckning etc. utbyts. Först efter ett tag inser vi att de också är svenskar. Styrkta i vår föresats och med detaljerad information fortsätter vi nu vandringen till klostret. Utsikten norrut mot Arki, Samos, Ikaria och Turkiet är storslagen.

Efter klostret går vägen nerför en backe till en strand där det ligger en filial till klostret. I detta hus bodde tills för några år sedan en eremit vid namn Filippi. Han blev sjuk och avled för cirka två år sedan. När vi går samma väg tillbaka senare på eftermiddagen hörs två gevärsskott när vi är uppe på berget. Vi befinner oss i vad en grek skulle kalla en skog och har inte överblick över bergssidan. Väl komna ur skogen ser vi två jägare längre ner på berget. Vi vinkar åt dem, de visar inte med en min att de sett oss. De är helt fokuserade på småviltjakten. När vi gått ytterligare 50 m hörs två skott till. Allt tal om pauser och vandring i lugn och ro är som bortblåst och vi rör oss med imponerande hastighet tills jägarna är utom synhåll. Vi kommer ner till byn vid sextiden och tar var sin välförtjänt Heineken och ännu en. Ett SMS från Clabbe berättar att han fått ett rum med dusch och kök på Samos för 20€.

På kvällen äter vi middag hos Yiannis. Portionerna är så enorma att även sådana matvrak som vi nätt och jämt orkar oss igenom förrätten. På kvällen siktas ånyo det stimmiga gänget anfört av posttjänstemännen.

Torsdag 16/9 Lipsi
Möter en tysk segelbåtsbesättning i hamnen. De har som gimmick att ha likadana teeshirts med texten "Keiner Ohne Dose" dvs "Ingen utan ölburk" illustrerat av en bild på en ölburk. De har anträtt resan på Kos. Vi går till en resebyrå för att försöka ta reda på hur man kommer till Fourni. Färden måste gå via Samos. Pust, men har man utsett Fourni till sin favvoö så har man. Vi köper en biljett till Pythagorion av resebyrån "Laid back holidays".

En ambulerande albansk mattförsäljare säljer en mycket smakfull matta till en caféägares mamma. Albanen har sitt lager på en minimal skåpbil med en rostig hemsvetsad konstruktion där han lyckats pressa in ett jättelikt lager mattor. Trafiksäkerhet är inte det första man kommer att tänka på när man ser konstruktionen.

Agathonissi på Kalimera »

Resebrevet fortsätter »