Syros och Paros, samt lite Antiparos och Naxos - del 7 |
Utslängd ur taxi i Piraeus Följande ordväxling som följer där j = jag och c = chauffören; j: Varför skulle vi byta hotell? Varpå han svängde in på en tvärgata, mitt i centrala Piraeus, klev ur bilen och ställde upp vårt bagage på trottoaren. Så rivstartade han och körde därifrån. Jisses vilken historia!! Ulf kollade tavlan för bussarna men fann inte det nummer som vi fått tips om. Vi stod där, i mörkret, en stund sedangick vi upp på det som såg ut som en genomfartsled med livlig trafik. Vi viftade på taxibilar men dom var alla upptagna. Efter en stund kom en ung tjej fram till oss och frågade om vi ville ha tag på en taxi. Vi bekräftade detta och föreslog då att vi skulle gå fram till en större gatukorsning lite längre bort där chansen var större att lediga bilar passerade. Vi tackade så mycket för tipset, (denna vänlighet in i det sista), och gick bort till korsningen. DÅ kände jag igen mej. Jag visste precis var vi befann oss! Dottern hade bott på en parallellgata längre bort och vi var i den stora korsningen där bussarna från flygplatsen kommer in och där den stora, vackra kyrkan ligger. |
|
Segerns sötma; Han trodde kanske att vi var oroliga för färden blev rätt lång, men då han kom in på rätt gata pekade han ut en lysande, blå skylt längre fram och uttalade namnet på hotellet. Jag kände hur jag log, jag hade nämligen sett siffrorna på taxametern då vi stannat vid ett trafikljus straxt innan och dom siffrorna var allt annat än det från början givna priset. Han vände bilen och svängde upp framför entrén. Vi var framme och priset hade stannat på 7€!!!! What to say? What to do?? Vi gav honom rejält med dricks!! Han fick nog + för allt det minus som början av resan gett. Men gissa om vi var nöjda: För egen del kände jag ren triumf. ÄNTLIGEN hade jag "vunnit" utan att låta mej luras. Jaa, visst kan det tyckas barnsligt kanske men jag undrar jag hur många ärliga taxichaufförer det finns i Aten-Piraeus? Vi har träffat på EN tidigare och det var nä, nu räcker det väl ändå? Hotellrummet var väldigt rymligt, sängarna jättebekväma med "sverige-mjuka" madrasser och kuddar. Badrummet då;-) ? Mycket rymligt och fräscht samt med badkar. Fanns inte något utöver att önska. Vi plockade upp det, för kvällen, nödvändiga. Jag sträckte ut mej en stund, "maktkampen" hade tagit på krafterna och jag kände mej rätt mör. Vad maken hade gjort under all denna turbulens? Jo, han bidrog med att skratta och chaufför nr.1 trodde nog att han hade haft medhåll av Ulf. Det var nog ett bra förhållningssätt för i detta land är det ju ok att kvinnor får "utbrott", även offentligt så att säja. Dessutom har kvinnan makt över maken, speciellt då det gäller pengar om jag fattat rätt. Jag skickade sms till Anna om Daniel om händelsen och jag fick glada "hejarop" och "grattis" tillbaka. Senare visade det sej att även Anna, då hon bodde i Aten, hade råkat ut för samma sak då hon vägrat acceptera föreslaget pris: Starka kvinnor skapar tydligen problem för vissa män. Då vi duschat och vilat en kort stund, det hade hunnit bli sent, gick vi ut och fann följande; metron passerade precis utanför hotellet, bussen vi sökt körde på gatan nedanför och det var gångavstånd till centrum där diverse matställen fanns. Vi gick först bara förbi, vi skulle ta ut pengar också, sedan gick vi tillbaka och stannade upp framför en servering som såg enkel ut. Det satt gäster vid borden som var placerade på trottoaren. Då vi stannade kom ett pat kypare ut, tillsammans med kocken, och undrade vänligt om vi inte bille komma in och titta vad köket hade att bjuda. Vi gick in och "föll pladask" för den aptitliga maten, vänligheten och avsaknaden av ett påträngande uppträdande. Vi slog oss ned, åt en väldigt god måltid som inkluderade Uffes nya favorit chortsa (kan vara felstavat, ser ut som spenat och är nog en viltväxande variant av det), med massor av pressad citron över. Det vita, svala vala vinet i sitt metallkrus var nästan bärnstensfärgat och smakade ypperligt. Vi hade förväntat oss en "saltad" nota, vi var ju trots allt i Aten, men till vår förvåning slutade den på ett helt överkomligt pris. Ända in i det sista blev vi alltså positivt överraskade: Söndag 3 oktober; Min resfeber har inte lagt sej, jag kollar redan flyg för att vi ska kunna åka igen i juni nästa år. Nej, just det, jag får nog aldrig nog: Hälsningar Ulf o Birgitta Lundgren |
|
HEM |
SÖK |
FORUM |
E-GUIDER |
BOKA HOTELL |
BOKA BÅTBILJETT |
BOKA HYRBIL |
© 1997-2020 Janne Eklund/Kalimera |