Öluffa till Kos, Tilos och Nisyros

5/9 Stockholm-Kos
Incheckningskön på Arlanda var kort. Planet avgick i exakt rätt tid. Planet hade kraftig medvind och landade en halvtimme före tidtabellen. Vi fick ut väskorna snabbt. En gentleman står och organiserar taxikön. Taxin lurar oss inte på pengar utan sätter av oss vid ett hotell som ligger 100 m från hamnen och kostar 40€. Så här långt har allt gått på räls. Har vi verkligen hamnat i Grekland?

6/9 Kos-Tilos
Hotellet har möjligen den nackdelen att det låg vid en huvudväg. Den ändlösa trafiken börjar 06.00. Före det hade vi bara väckts några gånger av förbipasserande, skrålande turister. Så småningom går vi till en resebyrå för att ordna med biljett till Tilos. De hävdar att lika bra för sydgående flyg som den starka vinden varit, lika katastrofal hade den varit för den grekiska båttrafiken.

För att göra en lång historia kort så var båten till Tilos kraftigt försenad. Vi drev omkring i Kos stad i väntan på besked. Varje gång vi landade på en taverna för att beställa en öl tilltalade kyparen oss på finska. Till slut fick vi det efterlängtade beskedet: "Båten går 22.30" Till allmän förvåning lyckas vi efter en dag på Kos att få ombord såväl oss själva som våra väskor. Båten lägger till på Tilos kl. 01.30. På kajen står en farbror som säger sig hyra ut rum. Detta är ju precis vad vi behöver så vi följer med honom. Rummet visar sig vara jättefint för 30€. Då vår förhandlingsposition dessutom får betecknas som svag slår vi till.

7/9 Tilos
Rummet har en balkong med havsutsikt visar det sig. Efter frukosten gick vi österut på åsnestigar med magnifik utsikt över havet och hamnade till slut i en övergiven by. Efter ytterligare vandring kom vi upp på en grusväg och där mötte vi häpnadsväckande nog hotellfarbrorn (från och med nu kallad Zorba), hotelltanten med barn och barnbarn. Zorba visar sig vara en grekofil av rang som släpat ut den något motsträviga familjen för att visa dem hur vackert det är på Tilos. De vuxna barnen lyssnar artigt, antagligen för tusende gången, barnbarnen förfasar sig över några ödlor och verkar mest längta hem till sina dataspel.

Vi träder in som ivriga lyssnare och Zorba berättar att det finns två övergivna byar på Tilos, dels Micro Chorio som övergivits på 1950-talet p.g.a. av vattenbrist och dels den som vi just besökt. Den hade tjänat som sommarbostäder åt Micro Chorios befolkning. Man hade bedrivit jordbruk och boskapsskötsel där på somrarna. En sorts fäbodvall med andra ord. Tyngda av denna nya lärdom går vi tillbaka till byn där vi bor (Livadia) för att äta middag m.m.

8/9 Tilos
På morgonen får vi några persikor av Zorba. Han hatar själv persikor, uppväxt som han är på en gård där man odlade den ädla frukten. Vi prisade det lugn som rådde på ön. Zorba menade att det berodde på att man än så länge sluppit stökiga fylleturister. Tillbringar dagen kontemplerande på stranden.

9/9 Tilos
Vi tar bussen till öns andra by, nämligen Megalo Chorio. På berget ovanför byn ligger en borg från 1500-talet. Vi går uppför berget på en smal och stundtals livsfarlig stig. När vi är trettio meter under borgens murar tar stigen plötsligt slut och vi lyckas inte ta oss upp den sista biten. Vi går istället ner till byn och äter lunch på en taverna. Ägarinnan står vid en bänk utomhus och hugger i ett jättelikt köttstycke. När hon hasar iväg för att servera en gäst kommer byns katter fram, drar ner köttbiten på marken, sliter loss ett stycke och försvinner in i buskarna med köttstycket. När ägarinnan kommer tillbaka tar hon upp det kvarvarande köttet från marken och fortsätter obekymrat sitt huggande. Tur att vi inte beställt kött.

En annan sevärdhet i Megalio Chorio är märkligt nog ett elefantmuseum! Under istiden hade nämligen Tilos varit förbundet med det turkiska fastlandet. För 50.000 år sedan hade av någon anledning denna landförbindelse sjunkit i havet. När detta hände hade Tilos gästats av en grupp elefanter. Man får förmoda att de blev ganska förvånade när de skulle gå tillbaka samma väg som de kommit och upptäckte att de plötsligt befann sig på en ö. De hade dock inte låtit sig nedslås av sådana petitesser utan levt vidare på Tilos i godan ro.

För att anpassa sig till minskad födotillgång hade evolutionen sett till att de blev mindre och mindre för varje generation. För några tusen år sedan när de dog ut var de riktiga disneyelefanter med en mankhöjd på cirka 1,5 m. Vi tar bussen tillbaka till Livadia och tar en öl på ett ställe som har utsikt över hamnen. Vi sitter där som riktiga besserwissrar och kommenterar inkommande segelbåtars tilläggning. En svenskflaggad båt gör en väl avvägd tilläggning.

Vid aftonens middag påstår vår kypare att han talar flytande finska efter att ha jobbat som dansare i Helsingfors på 60-talet. Päivi frågar då på finska var i Finland han bott. Det visar sig faktiskt att han verkligen talar flytande finska, något man ju inte kan säga om t.ex. loggboksskribenten som ju gav upp vid lektion åtta vid studiet av detta vilda tungomål.

10/9 Tilos
På förmiddagen går vi upp till den övergivna byn Micro Chorio. På eftermiddagen sitter vi på ett cafe vid havet. Plötsligt går plaststolen sönder under Päivi just medan hon håller på och skriver ett vykort till Synnöve. Detta väcker visst uppseende bland gäster och personal. Alla, utom loggboksskrivaren, hävdade att stolen var felkonstruerad.

Senare på eftermiddagen ringer vi till Clabbe för att be honom kolla upp några uppgifter om Tilos elefanter. Han berättar då att Anna Lind knivhuggits på NK.

11/9 Tilos
Får ett SMS från Clabbe som berättar att Anna Lind avlidit. Vi pratar med Zorba som sett samma sak på nyheterna. Han tycker att det är skandal att svenska politiker inte har livvakter. Ja, vad ska man säga.
Denna dag går vi en åsnestig västerut över ett berg och hamnar på en nästan kilometerlång strand där det ligger två solbadare. Sitter och tittar ut över havet. Sedan går vi tillbaka till Livadia. När vi går hem efter middagen möter vi Zorba som kör oss i bilen de två hundra meterna till hotellet.

12/9 Tilos-Nissyros
Tar en snabbgående båt till Nissyros. Där har vi varit flera gånger förut, senast för fyra år sedan. Vi tar in på hotell Romanzo för 25€. Hotellägarparet känner igen oss. Vi går till en närbelägen bar. Även kyparen där känner igen oss. Vi äter middag och avslutar på en bar vid havet. Några greker firar födelsedag. De bjuder oss på tårta.

13/9 Nissyros
Tillbringar dagen i byn (Mandraki). Kl 15.40 möter vi Clabbe i hamnen. Han kommer med en båt från Kardamena på Kos. Han är iförd klassiska båtluffarattribut: bakåtvänd keps, ryggsäck, knäkorta shorts, T-shirt samt sandaler. På båten finns fyra båtluffare med identisk utrustning samt ett 20-tal grekiska gruvarbetare från ön Yali. På kvällen åker vi buss till ett kloster som ligger uppe i bergen.

Klostret har utsikt mot havet och ner i öns vulkankrater, samt givetvis stjärnhimlen. I klostret äger öns årliga fest rum. "Alla" var där, dvs många av öns 800 bofasta invånare samt en handfull turister. När vi anländer pågår en ceremoni där prästen ackompanjerad av några överåriga korgossar ägnar en halvtimme åt att välsigna brödet. Därefter håller prästen ett föredömligt kort tal som han avslutar med "smaklig måltid och skål!". Gästerna följer gudsmannens uppmaning och hämtar mat och dryck och bänkar sig vid långa bord. En orkester börjar så småningom spela grekisk musik och snart är den grekiska dansen i full gång. Den som leder dansen har en speciell röd scarf i handen. Flera gäster har dylika röda scarves om halsen, antagligen sådana som aspirerar på att senare leda dansen. Vissa ledare gör livsfarliga manövrer mellan borden.

Vi lägger speciellt märke till en mustaschprydd gentleman som lugnt och säkert leder dansen. Plötsligt uppstod en häftig dispyt mellan några överförfriskade greker. Den handlade troligen om vem som skulle leda nästa dans. Dispyten utvecklas snabbt till utväxlande av förolämpningar (måhända om antagonistens moders moral, vad vet jag) för att efter ytterligare några sekunder övergå i fullt slagsmål av den typ man ibland kan se på dansbanor i övre Norrland. Clabbe är inte tillräckligt snabb i den sidledes förflyttning som är så viktig i sådana här sammanhang. Detta leder till att en grekisk bondlurk får in två halvträffar på honom. Förmodligen var slagen avsedda för någon annan kombattant. Man har ju svårt att tro att den ytterst timide Clabbe kunnat väcka sådan förargelse, speciellt som han ingalunda aspirerat på att få leda dansen och ännu mindre utslungat några förolämpningar åt något håll. Plötsligt dyker två uniformerade poliskonstaplar upp ur ingenstans och övermannar med stor skicklighet den värste slagskämpen och släpar blixtsnabbt ut honom ur lokalen.

Man har ju ofta undrat vad polismakten sysslar med på sådana fridfulla platser som Nissyros när man sett otaliga konstaplar sitta och dåsa i skuggan utanför en polisstation. Nu förstår man varför det finns en så välbemannad polisstation även på små öar och att inte stationen kan läggas ner och manskapet kommenderas till Pireus. Hur som helst, slagsmålet avstannar tillfälligt, dock bara för att flamma upp igen i en annan del av lokalen och med en ny uppsättning slagskämpar.

Nu var poliserna ute och förhörde den nyss gripne (inte ens den grekiska polismakten har oändliga resurser). Prästen hade sedan länge gått (troligen anade han vad som komma skulle). En borgmästartyp försöker från scenen lugna ner det hela. Han talar givetvis för döva öron. Nu träder slagskämparnas mödrar, eller möjligen farmödrar, in i handlingen. De är något mer framgångsrika i sina nedlungningsförsök, dock inte tillräckligt framgångsrika. Den som slutligen löser situationen är orkesterns sångare som lyckas få hetsporrarna att lämna lokalen. Så fort den sista slagskämpen lämnat lokalen börjar musiken och dansen igen som om inget hänt.

När vi går ut till bussen någon halvtimme senare har polismakten och morsor på stan genom skickligt samarbete fått konflikten att bli mer lågintensiv, dvs utslungande av förolämpningar. I bussen kände vi igen chauffören. Det var den mustaschprydde herren som tidigare under kvällen lett dansen. Lika lugnt och säkert som han lett de dansande grekerna lika säkert rattade han bussen på de läskiga serpentinvägarna på vulkanens bergssida. Snacka om rätt man på rätt plats. När vi summerar Clabbes första 10 timmar på Nissyros kunde vi konstatera att han sett en vulkan, en byfest, ett slagsmål, ett polisingripande samt inkasserat två slumpträffar från en bondlurk. Inget dåligt facit för att vara en plats som enligt hotellägaren är "A nice place to relax".

14/9 Nissyros
Vaknar morgonen efter festen med en dånande baksmälla. Vi äter frukost på ett enkelt hak vid havet. Några festdeltagare från igår passerar och frågar spefullt "How are you this morning". Jag svarar sanningsenligt "Not so good". Deras medlidsamma skratt ekar i gränderna.

Vi går sedan runt i Mandrakis vindlande gränder och promenerar sedan de fyra kilometrarna till byn Pali med dess fina strand. På kvällen har vi valvaka på Tonys bar vid torget under några gamla platanträd. Tony är påfallande lik Anthony Hopkins i "När lammen tystnar" Under kvällen piper det in ett antal SMS från hemmafronten. Vid 23-tiden ringer jag Anders och får beskedet att det är kört. Nejsidan har vunnit.

15/9 Nissyros
Vi tar 9,30-bussen till vulkanen och kommer dit ungefär en timme innan grupperna av charterturister kommer vällande. (Varje dag kommer fyra båtar med utflyktsturister från Kos. De körs i turistbussar upp till vulkanen. Därefter äter de lunch i Mandraki eller Pali. Sedan går de runt i Mandraki och vid 15.30-tiden går båtarna tillbaka till Kos, varvid friden lägrar sig över ön).

Vulkanen är fortfarande aktiv och hade sitt senaste utbrott 1888 (vissa säger 1933). Den har i historisk tid bara haft beskedliga utbrott men någon gång i forntiden hade den ett fruktansvärt utbrott när bergets topp sprängdes bort. Idag är det en dalgång mitt i berget. Dalen har en diameter på några kilometer. Mitt i dalen ligger vulkankratern cirka 100 m i diameter. Kratern har under årens lopp proppats igen så att man kan gå ner i kratern och cirka 35 meter ner komma till fast mark. Där kan man gå omkring. På några ställen finns det hål i marken ur vilka det kommer upp rök (vattenånga och svavel).

Man kan höra ljudet av kokande vatten under markytan. I några hål kan man se det kokande vattnet. När busslasterna av turister dyker upp börjar vi gå på en grusväg som leder tillbaka till Mandraki. Vägen går några hundra meter upp i berget så utsikten över havet är magnifik. Efter middagen sitter vi på hotellets terrass och tittar ut över hamnen. Det blåser kulingstyrka och när fartyget Nissos Kalymnos (i båtluffarkretsar kallad Nisse) kommer in strax efter midnatt har den vissa svårigheter att lägga till. Varför kaptenen får försöka två gånger.

16/9 Nissyros
Idag är det mulet. Vi går omkring i Mandraki. Alla taverna- och barägare börjar vid det här laget hälsa igenkännande på oss. Vi köper en tavla av den lokale fotografen. På kvällen ägnar vi oss åt den mest grekiska sysselsättning man kan tänka sig, nämligen att titta på fotboll på tv. Närmare bestämt på Manchester United - Panathinaikos i Champions League. Matchen är rena massakern och den slutar 5-0 till Manchester United. Stämningen i baren är låg, mycket låg.

17/9 Nissyros
Tog ånyo 9.30-bussen. Denna gång till byn Nikia som ju skrivits upp häftigt på Kalimera. Många hus renoveras nu så byn liknade en stor byggarbetsplats. Den på Kalimera så ombesjungna tavernan är stängd. Enligt mina beräkningar är det inte så långt till Pali så vi börjar gå. Efter en timme inser alla att mina beräkningar är felaktiga så vandringen slutar med att vi hoppar på 14-bussen som tar oss till Pali. Där beställer vi en öl av märket Fix, kultmärket nummer ett för gamla greklandsresenerärer. Bryggeriet gick i konkurs under uppseendeväckande former på 80-talet varefter grekerna tvingats hålla till godo med Amstel och Heineken.

Nu har alltså Fix återuppstått i elegant designad flaska. Hög nostalgifaktor således. Inget kan dock överskyla det faktum att Fix i modern tappning smakar fan. Bussen till Mandraki går inte. Vi hittar en taxichaufför som säger "One moment" varefter hon börjar gräla med en familj, sin egen eller någon annans, vem vet. Så småningom får vi in henne i taxin, som är en rishög, och hon kör som en biltjuv till Mandraki. Idag har vi misslyckats med allt vi företagit oss men ändå sett fina utsikter en bra strand och ätit bra mat. En typisk öluffardag med andra ord.

18/9 Nissyros - Kos (Kardamena)
Idag blåser det ordentligt. Damen i resebyrån svävar på målet när vi frågar om det går några båtar idag. Hamnpolisen påstår att sjubåten till Kardamena ställts in p.g.a. hård vind. På förmiddagen sitter vi på hotellbalkongen och tittar på aktiviteten i hamnen. Många båtar kommer och går (bl.a. Nisse) Vår båt avgår exakt 17:30. Clabbe står på kajen och vinkar.

Vi är framme i Kardamena strax före 19:00. Inga rumsraggare står vid kajen. Vi ser heller inga hotell inne i stan. Jag går runt och letar och hittar till slut ett rum för 27€. Hotellet heter Alma. Enligt vår guidebok "Rough Guide" är Kardamena ett ställe där det kryllar av brittiska turister som bara ägnar sig åt att bli så berusade som möjligt så snabbt och så billigt som möjligt. Verkar kul tycker vi. Detta måste studeras på ort och ställe. Vi äter middag och går och tar en öl.

Prisnivån här är faktiskt inte högre än på Nissyros eller Tilos. Plötsligt blir Päivi trött och vill gå och lägga sig. Jag tror inte mina öron. Något liknande har aldrig inträffat under vårt 20-åriga äktenskap. Det är väl sjöresan som tagit på krafterna. Jag går ensam ut på stan. Där ligger bar vid bar vid bar gata upp och gata ner. Överallt brits i olika åldrar och olika grader av berusning. Där finns tjejgäng på 20-25 st i åldern 20- som drar skrålande från bar till bar. Alla barer spelar olika typer av musik som drar till sig olika ålderskategorier. Till slut sätter jag mig i en bar med utsikt mot havet där de spelar beatlesmusik. Vid midnatt tystnar musiken i barerna. Aktiviteterna börjar nu flyttas mot diskoteken som är ljudisolerade. De skrålande tjejgängen har nu blandats upp med killditon och de skrålande horderna som drar mot diskoteken är nu 50-60 st brits. Konstaterar avundsjukt att de verkar ha så kul de där piercade sakerna. Ack om man vore 30 år yngre. Själv lunkar jag hemåt till hotellet hum-hum.

19/9 Kos - Stockholm
Äter engelsk frukost. Medelåldern ute på stan är betydligt högre än i går kväll. Vi tar en taxi till flygplatsen för 13€. Planet går 14:00 och vi är i Stockholm vid 17-18-tiden.

Ulf, Päivi & Clabbe

Tilos på Kalimera » | Nisyros på Kalimera » | Kos på Kalimera »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera