Resebrev från ett bröllop och en öluff

Pireus

Planet mot Aten lyfte söndag den 11 september enligt tidtabell. Efter landning på Atens flygplats inhandlades biljetter till bussen mot Pireus och snart satt vi på densamma. Äntligen hade semestern börjat!

Innan vi drog vidare ut i övärlden skulle vi på måndagen viga oss vid Skandinaviska kyrkan i Pireus. I den lösa planeringen hemma hade vi bestämt att börja med Sifnos. Direkt när vi stigit av bussen i Pireus hamn, köpte vi biljetter till Sifnos med avgång tisdag klockan 07.25. Vi ville ut och bort från Pireus så fort som möjligt. Efter en del vridande och vändande på kartan samt en promenad på ca 20 minuter hittade vi hotell Savoy där vi bokat rum för två nätter.

Hotellet hade erbjudit oss en svit till priset av ett dubbelrum (111 euro) eftersom vi skulle gifta oss. Snart hade vi checkat in och ställt ifrån oss ryggsäckarna. Ryggsäckar som utöver sedvanlig packning också innehöll både kostym, fin sommarklänning och 3 kg kaffe som delbetalning för vigseln till Skandinaviska kyrkan.

Ut igen på stan för lite mat och vi hittade till sist ett ställe där vi intog en gyroslunch med iskall Mythos samt en stor dos avgaser. Efter lunchen strosade vi runt och kikade på Pireus samt lokaliserade blomsterhandel och hårfrisörska precis bredvid hotellet. Det var roligt att få se annat än hamnen av Pireus och upptäcka vardagslivet inne i gränderna.

Kvällens middag intogs på hotellet och var allt annat är grekisk - pasta bolognese samt carbonara! Vi tröstade oss med att vi snart är ute på öarna och får äta riktig grekisk mat! Det efterföljande kaffet med Metaxa fick oss att känna lite greklandsstämning i alla fall. Greklandsstämning blandat med fjärilar i magen inför morgondagen.

Bröllop

Efter en skön natts sömn vaknade vi till dagen vi väntat på i några månader. En dag som varit hemlig för våra familjer och vänner och inneburit vita lögner och smussel. Efter frukost styrdes stegen mot närmaste blomster-handel där en vacker brudbukett med rosa och vita rosor gjordes till det låga priset av 30 euro.

Nästa anhalt var hårfrisörskan för att höra om de hade tid att göra en enkel uppsättning. Fick en tid klockan två och jag undrade tyst om de skulle hinna. Vi hade bestämt med vår präst i Skandinaviska kyrkan att träffas klockan fyra för att gå igenom vigseln. Strax före utsatt tid klev jag in på frisersalongen och satt snart i en stol och diskuterade uppsättningar med tjejen som skulle fixa mitt hår.

När hon förstod att jag skulle gifta mig om ca två timmar utbrast hon: Sånt här börjar vi med på morgonen i Grekland, och skrattade nervöst! Jag försäkrade att jag bara ville ha en enkel uppsättning och hon satte genast igång samtidigt som hon undrade varför vi rymt till Grekland för att gifta oss utan släkt och vänner. Galna svenskar………….

Efter lite mer än en timme var hon klar och jag kände mig som en prinsessa som gled ut från salongen med små minirosor i håret. Priset för håruppsättningen var 30 euro och hon fick 5 euro i dricks. Det var värt vartenda öre och jag ångrade inte jag fick det professionellt gjort istället för att tampas med det själv.

På slaget fyra stod vi utanför Skandinaviska kyrkan som ligger vackert vid en vik i en lugnare del av Pireus. Efter genomgång av hur vigseln skulle genomföras och val av psalmer ringde prästen Åke Eriksson i klockan och vi gick uppför altargången till tonerna av Mendelssohns. Lisbeth som är husfru/assistent dokumenterade vigseln med vår kamera vilket vi uppskattade - och framförallt våra familjer när vi kom hem! Efter att vi blivit man och hustru bjöds vi på mousserande vin och choklad innan vi gick utomhus för fotografering vid havet, där kantorn fick agera fotograf. Vi tackade sedan för oss, överlämnade kaffet och gick för att äta bröllopsmiddag på en fiskerestaurang i närheten.

Till andra giftaslystna som tänker göra samma sak kan vi säga att vi valde den finaste restaurangen i kurvan, belägen längst bort från Skandinaviska kyrkan. Maten var god men stod inte riktigt i relation till priset. Säkert har de andra tavernorna bredvid kyrkan lika bra eller kanske bättre mat. Att vi valde bort tavernorna, vilket vi normalt aldrig gör, berodde mest på att vi kände oss för uppklädda för en gångs skull och valde därför en restaurang med vita dukar i tyg och inte söldukar av papper.

En lång dag led mot sitt slut och nyheten började spridas där hemma. När vi var tillbaka på hotellet ramlade det in SMS och ringde i våra mobiltelefoner.

Brudbuketten.

Sifnos

Tidig väckning, frukost och rask promenad till hamnen där vi bordade en High Speed katamaran till Sifnos. Visserligen dubbelt så dyr som en färja (33,60 euro/person) men vi ville bort från avgaser och oljud så fort som möjligt.

Ringde till Kalimeratipset Aperanto i Faros för att höra om de hade lediga rum. Hamnade hos Dimitris fru i Aten men hon ringde snart tillbaka och meddelade att de hade ett rum ledigt. Klockan 10.30 klev vi av på piren i Kamares och satt snart på bussen till Apollonia för att där byta buss för vidare färd till Faros. Redan nu slogs vi av det lugna tempot i trafiken vilket var en fröjd. Hastighetsbegränsningarna var 40 km/h utanför byarna och 20 km/h i byarna - och nästan alla höll det! Klev av bussen i Faros och letade oss fram till Aperanto där Dimitris tog emot oss.

Vårt rum höll på att städas ur efter förra gästerna men vi tog en snabb titt och bestämde direkt: Här vill vi bo! Fick ett rum på markplan till priset av 35 euro/natt. Beskrivning här på Kalimera av Aperanto och närheten till såväl strand som tavernor stämde. För Greklandsfantasten av oss två var Sifnos den 20:e ön i ordningen och Aperanto skulle visa sig vara ett av de bästa boenden någonsin! Vi enades om att det var ett perfekt ställe att inleda vår bröllopsresa på. Under tiden rummet städades gick vi den 20 sekunder korta promenaden till ouzerian och kalasade på tzatziki, grekisk sallad och grillad bläckfisk innan det första doppet i Medelhavet avklarades. Äntligen kände vi att semestern börjat på riktigt!

Faros från ovan.

Avkopplande dagar på Sifnos
Efter att vi vilat ut efter resdagen hyrde vi en moped för två dagar och åkte runt på ön. Dagarna varvades med mopedturer på ön, sol, bad, läsning i skuggan vid rummet, vandring till en närliggande strand förutom den nedanför rummet samt god mat.

En tur till norra delen av ön kan rekommenderas. Där möttes vi av ett kargt och nästan öde landskap som slutade i en vik och byn Cheronisos med taverna precis vid kajkanten. Kastro är också en by som är värd ett besök. Byn bjöd på härlig utsikt åt både hav och in mot land samt en kompakt tystnad. Att sitta någon timme på fiket, som även inrymmer det stora bageriet, vid korsningen i Apollonia med kaffe och öns egen chokladkaka samt betrakta vardagslivet ute på gatan var också en trevlig sysselsättning.

Sifnos var en ö som ständigt överraskade. En dag tillbringade vi på stranden som ligger ca 20 minuters promenad från Faros, över bergskammen. Vid lunchdags intog vi strandtavernan som låg precis vid vattnet. När maten skulle beställas kommer kocken ut med en liten handdator istället för det traditionella kyparblocket och tar upp beställningen. Snacka om kontraster! På denna taverna provade vi även en ny maträtt som var fantastiskt god: stuffed zucchini in lemonsauce. Den landade som bomull i magen. Sifnos hade även sin egen fetaost som benämndes soft cheese och var vad namnet förtäljer: en mjuk och fluffig variant av fetaost som kan rekommenderas.

Utbudet av tavernor i Faros är inte stort och vi tyckte att bästa maten serverades på ouzerian där vi kalasade på fisk och skaldjur direkt från grillen samt deras goda vin. Så här i sensäsong kunde byn ståta med en supermarket, tre tavernor och en bar. Vi hade till grannar fått en norsk familj samt ett svenskt par som vi tillbringade kvällarna med på våra uteplatser.

Näset i Faros där Aperanto ligger samt stranden nedanför.

Ändrade planer
I vår grovplanering hade vi tänkt oss några dagar på Milos innan vi skulle fortsätta till Santorini, ön för vår hemresa. Planer kan göras men hur ofta är det dom håller i verkligheten? Eftersom vi trivdes bra på Sifnos och hade ett bra boende ändrade vi våra planer och riktade in oss på Paros istället innan fortsatt färd till Santorini. Milos får vi ta ett annat år. Vi tänkte bara stanna två nätter på Paros och istället lägga fler dagar på att utforska Santorini.

Sifnos försvinner i fjärran.

Paros - en krock i sinnet!

Efter sex härliga dagar drog vi oss motvilligt mot Kamares och färjepiren. Steg ombord på båten Panagia Xoz och vid 21.30 tiden på kvällen siktade vi väderkvarnen på Paros och stod snart omringad av ivriga rumsuthyrare. Trots att vi bestämt att inte följa med uthyrare lyckas någon på något vis att till sist fånga vårt intresse. Hypnotiserar dom en, eller hur gör dom? Rätt var det var stod vi i en studios med illgröna dörrar. Visserligen var det rent, hade separat kök och AC men läget var inte det bästa. Som vanligt blev vi lovade "seaview tomorrow"! Havsutsikten från Aperanto hade ersatts av en vägg mitt emot.

Så kommer då den där berömda tröttheten över en när man varit på väg hela dagen, längtan efter en dusch är stor och tanken slår till: Vi tar det för en natt i varje fall men betalar inte mer än 25 euro. Sagt och gjort! Vårt prisbud accepterades efter en del gnissel. Vi landade ryggorna i rummet och gick sedan ut för att titta på stan, handla vatten samt en varsin kall öl innan duschen avklarades. Nyduschade och trötta satt vi sedan på balkongen och funderade på hur vi skulle göra.

Visst var gränderna i gamla stan mysiga men trafiken, livet, pulsen och oljuden i Paros stod i för stor kontrast mot lugnet vi vant oss vid den sista veckan. Vi kunde dessutom inte tänka oss att bo i studion mer än en natt. Alltså bestämde vi där, över en varsin Alfa i den ljumma grekiska natten, att vi drar till Santorini direkt i morgon. Att leta ett nytt rum dagen efter för ytterligare en natt kändes bara onödigt. Paros har säkert mycket att erbjuda när man kommer utanför staden och har fler dagar på sig men just då kände vi oss inte hemma på ön.

Balkongutsikt på Paros.

Mot Santorini
Vaknade tidigt denna morgon och packade snabbt ihop våra saker innan vi gick ut för att inhandla biljetter till Santorini samt äta frukost. Vid 11.50 avgick en Blue Star Ferry mot Santorini och vi stod snart med varsin biljett i handen. Det kändes bra!

Efter frukosten ringde vi till Honeymoon Beach och blev lovade rum i fem nätter för 30 euro/natt samt hämtning i hamnen. Skulle detta Kalimeratips vara lika bra som förra? Vi hade dels hemma men även under resan pratat med vänner som både risade och rosade det numer smått berömda stället. Vi ville själva skaffa oss en uppfattning och tänkte åka dit med öppna sinnen.

Ägaren till studion dök upp klockan tio, vi betalade för oss och lämnade en förnärmad man efter oss: Hur kunde vi lämna Paros så fort för att åka till Santorini? Färjan avgick med några minuters försening och vi fick en bra plats ute på soldäck under ett skuggande tak. Vi var på väg igen!

P-förbud i Paros hamn.

Santorini

Inseglingen till Santorini var mäktig och vi har aldrig upplevt en sådan stämning ombord på en båt förut. Kamerorna gick för högvarv i ivern över att dokumentera hur Oia och Fira balanserade på bergskanten. Man kunde nästan ta på människors förväntningar. Det var en märklig upplevelse.

Snart stod vi på kajen i hamnen och tackade högre makter för att vi hade bokat rum och kunde lugnt gå förbi den enorma massan med rumsuthyrare. Det var den absolut värsta hysteri vi stött på under våra resor!

Efter en del letande fann vi Pàris och Julia och satt snart i bussen mot Honeymoon Beach. När bussen stånkat sig uppför serpentinvägen från hamnen och de branta klippväggarna byttes ut mot ett nästan platt och frodigt landskap med havet synligt blev vi medveten om vilken säregen ö Santorini är. Vilka naturskiftningar denna ö bjöd på!

Efter inkvartering i ett rum på översta våningen i huvudbyggnaden tog vi en promenad ner till havet för ett sent eftermiddagsdopp som svalkade skönt efter en resdag. Vårt intryck av Honeymoon Beach var än så länge bra och för oss som var på smekmånad kändes det som en naturlig plats att bo på.

Det som däremot drog ner betyget lite var vår balkong som var gemensam med två övriga rum. Vi saknade en egen balkong där man kan sitta nyduschad i sarong eller invirad i handduk lite mer privat. Eftersom inte stället var fullbelagt antar vi att de ville fylla stora huset först. I sido-byggnaderna fanns mer privat boende men de öppnades först när stora huset började bli fullt. Efter en god middag där vi fick prova Julias omtalade mat somnade vi ovaggade.

Santorini utforskas
Dagen inleddes med några timmar på stranden samt en god lunch på en taverna utefter strandpromenaden. På eftermiddagen pratade vi med Julia om att vi ville hyra moped och efter ett kort telefonsamtal hade vi en röd sådan till förfogande. Priset var 13 euro/dag och enligt uthyraren hade samma moped under högsäsong kostat 30 euro!

Vi äntrade ekipaget med sikte på Oia och den berömda solnedgången - tillsammans med alla andra! Trots att det var första gången på Santorini hittade vi utan problem då det bara var att följa lämmeltåget av bilar, mopeder och motorcyklar. Solnedgången var vacker trots att den delvis skymdes av nackar och huvuden. Oia i sig var en mysig by som vi ville utforska mer en annan dag. Nu började mörkret lägga sig och vi ville "hem" innan det blev allt för kallt att åka moppe.

Solnedgången sedd från Oia på Santorini.

Under dagarna vi hade mopeden i vår ägo utforskades en del av ön. Vi hann med ett besök på Santowines för lite vinprovning (inte för chauffören). Tyvärr hade de ingen guidad tur utan riktade in sig på vinprovning och försäljning. Här blev man medveten om vilken stor turistström Santorini har. Busslast efter busslast med turister på utflykt kom i en strid ström till vingården. De provsmakade några viner, åt lite oliver, knaprade lite bröd, handlade vin och sedan in i bussen igen för att fortsätta till nästa stopp. Santowines har en stor härlig altan med utsikt över calderan och är värd ett besök bara den. Vingården ligger efter vägen mellan Perissa och Fira och ser ut som borg.

Utgrävningarna i Akrotiri besöktes på onsdagen. Taket rasade ner på fredagen då en turist omkom samt några skadades vilket fick håren att resa sig på våra armar när vi nåddes av nyheten! Utgrävningarna i sig hade nog givit oss mer om vi tagit oss tid att följa med en guide runt som kunde berätta mer än den lilla information som fanns skriven. Här blev vi blåsta på pengar när vi betalade inträdet och det drog ner den goda känslan för ön.

De berömda byarna
Fira och Oia - troligen de två mest fotograferade byarna i hela Grekland. Visst är det fascinerande att betrakta hur husen klättar på varandra utmed klippkanten men tyvärr har det genuina fått stå tillbaka för krimskrams- affärer, guldsmedsaffärer och allehanda andra turistfällor. Oia kändes dock lite "finare i kanten". När vi åt lunch i Fira försökte kyparen lura oss men vi hade efter händelsen i Akrotiri blivit på vår vakt så han lyckades inte.

Vy över Oia i kvällsljus.

När mopeden återlämnats slappade vi den sista dagen på stranden och vid Honeymoons hjärtformade pool. Hemresan återstod och efter att tagit farväl av Julia och alla andra skjutsades vi till flygplatsen av Páris.

Samlade intryck
Sifnos kan beskrivas som "kärlek vid första ögonkastet" och dit kommer vi att återvända. Vi hoppas att ön inte turistanpassas ännu mer utan behåller sin genuina karaktär. Människorna på ön var i början lite kärva, på ett positivt sätt. Inget turistfjäskande utan de hade en stor integritet samtidigt som de var artiga och trevliga. Om vi åkt från ön efter bara två-tre dagar hade nog inte våra minnen varit lika positiva. Ju längre man stannade desto öppnare blev dom människor vi träffade dagligen.

Paros var inte en ö som funnits med i någon grovplanering hemma utan tillkom p.g.a. färjerutter och att vi skulle flyga hem från Santorini. Vi har visserligen aldrig känt någon dragning att upptäcka den ön tidigare och det påverkar såklart inställningen. Tyvärr blev det helt fel i mötet med ön och vi kände att vi ville bara därifrån. Paros kanske vi ger en ny chans någon gång när vi inte kommer från en liten ö för att minska kontrasterna.

Santorini bjöd på spännande naturupplevelser och hade mycket att titta på men ibland kändes det som om det var för mycket av allt trots att det var lågsäsong. För turistanpassat och för mycket människor på för liten yta. Tyvärr blir våra intryck av en ö sämre när man på de typiska turistställena hela tiden måste kolla att man inte blir lurad när man betalar eller får tillbaka pengar.

Att viga sig i Skandinaviska kyrkan kan rekommenderas för dom som vill slippa allt ståhej hemma kring bröllopet. Lokalen är inte en kyrka i vanlig bemärkelse utan en samlingslokal inhyst i något som troligen varit en taverna. Inne i denna lokal finns det inrett ett vackert kyrkorum där vigseln genomförs. Dagen blev mycket speciell och personalen vid kyrkan ser verkligen till att bröllopet blir ett fint minne att bära med sig.

Liksom vid vigsel i Sverige bestämmer man själv ingångsmusik, två psalmer och utgångsmusik och det kan vara bra att ha förberett sig lite genom att fundera över vad man vill ha för musik. Skandinaviska kyrkan ligger fint i Afrodites vik i området Piraïki. Denna del av staden verkade lugnare och området kan nog vara behagligt att bo i. Vi valde dock att bo ganska nära hamnen eftersom vi visste att vi skulle iväg tidigt på morgonen efter vigseln.

Vi har aldrig ringt och bokat boende tidigare utan alltid letat på plats. Eftersom vi på denna speciella resa ville försäkra oss om att ha ett bra boende gick vi på Kalimeratipsen och ångrar oss inte. Både Aperanto och Honeymoon drivs av trevliga människor, det städas varje dag, det fylls på toalettpapper (!), det är lugnt och man känner sig välkommen vilket är viktigt för trivseln. Att vi hört så blandade åsikter om Honeymoon kanske kan bero på i vilket hus man bor. Bor man i huvudbyggnaden kan man sakna egen balkong och privat sfär, vilket vi upplevde som lite jobbigt ibland. Trots det kan vi se tillbaka på två mycket bra veckor i Grekland som inleddes på ett mycket speciellt vis.

Utsikt från rummet på Aperanto, Sifnos.

Nu är vyn också skrivbordsunderlägg på datorn så man överlever vintern!

Hälsningar Anna och Reino

Aten på Kalimera » | Sifnos på Kalimera » | Paros på Kalimera » | Santorini på Kalimera »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera