Båtluff till Tilos och Kalymnos

Tredje gången gillt, heter det ju. Så nu bar det av till Tilos för tredje året i rad. Liksom första gången, var vi fast beslutna att besöka några fler öar. För säkerhets skull, hade vi förbokat (och förprutat) hotell på Kalymnos och Rhodos.

Några dagar innan vi for fick vi reda på att snabbåten Sea Star, som skulle ta oss från Rhodos till Tilos, inte skulle gå på måndag morgon som brukligt, utan först vid åttatiden på kvällen. Senare visade det sig att Apollos övriga resenärer inte hade aning om detta, och det blev milt sagt rörigt när guiderna skulle informera dem.

För de som endast hade en veckas semester på Tilos var det ju mindre kul att en hel dag "försvann" på Rhodos, som nog kan sägas vara en motpol till det lilla lugna Tilos. Nåja, vi tillbringade en stor del av dagen i Rhodos stad på Blue Lagoon, en restaurang med sjörövartema. Restaurangen har den goda smaken att ha en pool, så medan Pelle nöjt sörplade på öl, gottade sig Maria och Erik i poolen.

Tilos

På kvällen bordade vi Sea Star tillsammans med ett antal griniga Apollogäster och en uppgiven guide, och 1,5 timmar senare var vi på Tilos. Lynda och David på Tilos Tavel kom och mötte oss, och vi installerade oss i lägenhet nummer tre på Blue Sky som vanligt. När vi gick kvällsrundan lite senare, var det nästan som att komma hem. Alla hälsade glatt på oss och det bjöds på mat och dryck lite överallt.

Erik hade med sig fönsterfärger till småflickorna på vår favoritrestaurang Oasis, vilket gjorde honom till flickornas favorit under hela vistelsen på Tilos. Lugnet spred sig i våra uppvarvade sinnen, och bara efter en dag gick vi i samma lugna tempo som Tilosborna. Erik har på elvaåringars vis en massa spring i benen, så han kutade på som vanligt. Han skaffade sig snabbt kompisar - både svenska och grekiska - och var hemskt nöjd med tillvaron. Ja, det var vi också så klart.

En ovanlig händelse, med grekiska mått mätt, var att Tilos skulle få besök av sin turkiska vänort. En del Tilosbor gruffade och tyckte inte om det så det störde, men vi tror att merparten tyckte det var kul. De turkiska vännerna skulle bland annat genomföra en danskväll tillsammans med ett danslag från Tilos. När färjan från Turkiet kom (det var Sea Star på en extratur) kläddes alla tre bussarna med varsin stor turkisk och en lika stor grekisk flagga. En mycket välklädd välkomstkommitté stod och väntade med massor av underbara blombuketter. Sea Star anlände, och blommorna bytte ägare under applåder.

Senare på kvällen var vi och såg på genrepet på Oasis, och det var jättekul att titta på de olika danserna, som i och för sig var rätt så lika varandra. Och det gällde förresten även musiken. Adonis, en av alla Tilosbor vi lärt känna, föreslog att vi skulle åka med honom upp till den övergivna byn Micro Chorio. Det skulle bli disco där, sade han. Strax efter midnatt bar det iväg, och lite senare var vi framme i den lilla byn högt uppe på berget.

Spökbyn var vackert upplyst och även månen lyste. Det var ganska magiskt att dansa där i den mörka natten med månen som discokula. Plötsligt blinkade hela byn i takt med musiken som en enda gigantisk discolampa. Helt otroligt. Erik kroknade vid tresnåret på morgonen, och Adonis körde oss snällt tillbaka till hotellet. Men själva fortsatte de tills solen gick upp. Vi vaknade faktiskt när fiskebåtarna lade ut nästa morgon, och dunket från deras motorer blandades med dunket från musiken högt där uppe på berget.

Annars var det som vanligt hur kul som helst att sitta på balkongen och se hur färjor och segelbåtar kom och gick. Vi pratade med en svensk som sade att man helt enkelt mönstrade på någon av de här segelbåtarna när man ville, och mönstrade av när man var nöjd. Följaktligen var det många amatörer som vimlade runt på båtarna, och det blev vi varse om en kväll. En stor tysk segelbåt skulle lämna hamnen, och började dra upp ankaret. På något sätt lyckades de få ankaret runt en annan båts ankarkätting, och de fick inte loss den.

Det började blåsa, och båten började driva mot de andra båtarna. Panik utbröt, och det skreks och tjoades lite överallt i hamnen. Mest tjoades det på tyskbåten när ett gäng madrasser som låg på däcket blåste i sjön. Då fick proffsbesättningen på en lyxbåt nog. Med sin lilla gummibåt lekte de bogserbåt och knuffade helt enkelt den stora segelbåten ut ur hamnen. Väl ute, lade den sig tillrätta långt ute på redden, på tryggt avstånd från hamnen.

Kalymnos

Efter två veckor åkte vi vidare till Kalymnos. Färjan var fyra timmar försenad, så vi kom inte iväg förrän sent på kvällen. Efter korta stopp på Nissyros och Kos, anlände vi till Pothia strax efter midnatt. Vi hade beställt rum på Villa Themelina, och vi tog taxi direkt dit. Efter ett nattdopp i poolen, somnade vi rätt omgående.

När vi vaknade, kollade vi in hotellet. Vi kan verkligen rekommendera det. En stor, och djup, pool omgärdades av lummig grönska och underbar blomsterprakt. Vi hade prutat ner priset från 60 till 45 Euro, och det var det verkligen värt. Vi vandrade ner till Pothia, och det tog inte mer an tio minuter förrän vi var nere på hamnpromenaden.

Vi gillade Pothia med alla sina gränder och här står (och sitter) grekerna själva i centrum, och inte turisterna. Efter ytterligare en natt på Villa Themelina, tog vi en taxi tvärs över ön till Myrties. Först då såg vi hur vacker Kalymnos verkligen är. Och det är bara att vända sig och buga mot Riitta, Kalymnos är verkligen en underbar ö.

Vi hade bokat rum på Nefeli, och en av bröderna tog emot oss med öppna armar. Vi fick ett trevligt rum med balkong, och där tillbringade vi sedan mycket tid med att spela yatzy eller bara titta på folk och utsikten. Vi fick låna grannhotellets pool utan kostnad, vilket uppskattades speciellt av Erik. Det kom nämligen in ett rejält gäng brännmaneter till Tilos de sista dagarna, vilket gjorde att vi raskt förflyttade oss till Livadias enda pool. Bränt barn skyr maneter, och det hav de befinner sig i.

Vi tog båten över till pytteön Telendos, och vandrade i de smala gränderna innan vi slog oss ner på den fina sandstranden. Där byggde vi ett stort sandslott, och det var hur kul som helst att hela familjen var elva år i ett par timmar.

På kvällarna satt vi ute i trädgården på Nefeli där den andre brodern frestade med sina "frozen drinks." De gick att få både med och utan alkohol, och fast de inte var särskilt dyra var de så förbaskat goda att det ändå blev ett stort hål i plånboken. Men det var det värt. Vi har aldrig sett så proffsigt dekorerade drinkar förut. Vilket i och för sig kanske inte är så konstigt, eftersom en av bröderna var barmästare och lärde upp andra bartenders på Kalymnos. Den andre är en duktig sångare, och vi hörde en skiva (eller band eller radio) med honom i taxin tillbaka till Pothia.

Vi hyrde vespor och puttrade runt ön. Bland annat åkte vi upp till nunneklostret Aigos Savvas som har en fantastisk utsikt över Pothia. Vi såg till och med skorven Nissyros-Kalymnos (rys). Vi åkte sedan vidare till Vathidalen, som såg ut som taget ur filmen "Den smaragdgröna dalen". Om det nu finns en film som heter så. Bland alla kala berg, breder dalen ut sig långt långt därnere. En smal fjord letar sig in från havet till dalen, och där fjorden slutar ligger det en liten hamn med fiskebåtar, kaféer och restauranger. Ja, och några tyska segelbåtar, så klart. Helt otroligt att se all denna grönska mitt i ingenting, så att säga.

Efter ytterligare några dagar på Kalymnos, var vi tyvärr tvungna att åka tillbaka till Rhodos. Eftersom vi inte vågade åka dit samma dag som planet gick, fick vi en extradag på Rhodos. Det gjorde ingenting, och på kvällen åt vi oss halvt fördärvade på en kinarestaurang. Vi var en aning trötta på grekiskt käk efter tre veckor.

Väl hemma igen, sade vi att vi kommer kanske att åka tillbaka till Grekland igen nästa år. Tyvärr tyckte vi att en del saker har blivit dyrare, speciellt på Tilos, men när hösten smyger sig på ger jag mig katten på att det börjar rycka i grektarmen igen. Och då finns det väl bara en sak att göra, eller hur?

Pelle Maria och Erik

Tilos på Kalimera » | Kalymnos på Kalimera »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera