Naxos en vecka i juni

10 juni
Vi landar på Santorini vid lunchtid och i hamnen har vi flera timmars väntan innan båten avgår, men vad gör väl det - vi är ju i Grekland. Efter ca. tre timmars färd anländer vi till Naxos. Vi har bott i Agia Anna tidigare, men i år har vi bestämt oss för att dra oss lite längre söderut till Maragas, precis där Plaka börjar.

Nu är vi hungriga och efter att ha installerat oss på hotellet tar vi en promenad till Agia Anna med sikte på vår favorittaverna Gorgona. Det står massor av bilar parkerade utefter vägen, överallt och hur som helst, och vi ser finklädda greker överallt. När vi kommer fram förstår vi varför, det är bröllopsfest på Gorgona, dukade långbord, orkester med musik och dans. Vi stannar för att lyssna en stund, men inser att personalen har fullt upp i kväll.

Efter en sen måltid på granntavernan drar vi oss hemåt, trötta efter en lång dag.

11 juni
För första gången någonsin i Grekland har vi sovit i ett svalt och myggfritt rum, tack vare vår stora inbyggda balkong som gör att solens strålar aldrig når in i rummet. Ljuvligt! Vi hade t.o.m. täcken på oss i natt (härligt med tunna täcken i stället för de annars så vanliga akrylfiltarna.)

Vi njuter av en lång frukost med färskt bröd på balkongen. Denna första dag ska vi bara ta det lugnt och njuta. Efter frukost går vi ned till den härliga Maragas-Plakastranden som ligger alldeles nedanför hotellet, på andra sidan vägen.

Stranden i Maragas.

På kvällen gör vi om den ca.10 min. långa promenaden till Agia Anna för ett nytt försök på Gorgona. Det blir ett kärt återseende med ägarfamiljen Kapris och vi småpratar en stund innan vi beställer maten. Vi har inte någonstans ätit en så god Taramosalata som här och även deras Cheeserolls är ett måste. Smårätter finns i överflöd och det är inte lätt att välja. Efter middagen blir vi bjudna på den sedvanliga ouzon och vi dröjer oss kvar länge.

12 juni
I dag blåser det lite. Vi är nere på stranden strax efter kl.10 och den är helt tom! Under dagen fylls det på, men det är en härlig känsla att simma ut i det kristallklara vattnet när man har hela stranden för sig själv. Dessutom kan man lägga beslag på en av de så attraktiva tamariskerna för att få tillgång till skugga under dagen.

Lunch intar vi på taverna O Manolis. De har bord under tamariskerna direkt på stranden, men i dag blåser det lite för mycket för att sitta där, så vi sitter inne. Det är nästan fullt, i stort sett bara greker, turisterna sitter i blåsten på stranden. En ganska rolig iakttagelse faktiskt.

På eftermiddagen tar vi bussen in till Chora och blir varse att de infört ett nytt biljettsystem. Som tur är går vi in på Maragas camping och frågar eftersom vi sett en skylt med "buy tickets there" på hållplatsen. Det visar sig att man numera måste förköpa biljett som man sedan stämplar själv när man går på. Mycket smidigare än tidigare, om man vet om det.

Vi vandrar längs hamnpromenaden mot Papavassiliougatan där vi söker upp den fantastiska diversehandeln som ligger på vänster sida, en bit upp i backen. Det är en upplevelse utöver det vanliga att komma in här. Lukten av kryddor är överväldigande, och de finns överallt, i säckar på golvet, i burkar och i påsar på hyllorna. Affären är proppfull med ostar, oliver i tunnor på golvet, open wine i vattenflaskor, honung, olivolja, keramik, korgar, vinkannor och mycket mer. Vi köper med oss en knippe bergste, honung, en getskälla och en liten borste av den sort som de brukar borsta av borden med på tavernorna.

Diverseaffären på Papavassiliougatan.

Sedan drar vi oss upp i gränderna till tavernan O Apostolis. Här sitter man fint inne på en liten gård och namnet har tavernan fått efter de två små kapell som ligger med portarna in mot tavernan. Därför kommer kvinnor ibland för att tända ett ljus och många gör korstecken när de passerar, och det är en del eftersom vägen tycks gå rakt genom tavernans gård. När vi sitter där kommer en man dragandes med en hög av bråte rakt genom tavernan. Deras mat är god och vällagad, Zucciniballs, Kleftiko och en kaneldoftande Stifado smakade mycket gott.

13 juni
I dag är det lite mulet, men det passar bra eftersom vi hyrt bil och planerat att ta oss till den lilla bergsbyn Koronos. Vi ger oss av efter frukost, vi missar den första avfarten och får istället köra genom den lilla byn Aghios Arsenios. Här är vägen inte mycket bredare än vår bil med husväggar på båda sidor och vi bävar för ett möte, men allt går bra och vi kommer ut på huvudvägen mot Chalki. Vi passerar det venetianska tornet Belonia, och kan inte låta bli att stanna här en stund för att gå in i den vackra trädgården.

Vi kör vidare mot Chalki och passerar sedan Moni där vi stannar en stund för att njuta av utsikten. Vägen går nu stadigt uppför och uppe i bergen ser vi de stora marmorbrotten som fortfarande försörjer en stor del av befolkningen i bergsbyarna här runtomkring. Jag kan inte låta bli att tänka på parkeringen i Agia Anna där vi hämtade ut bilen i morse, den var täckt av kritvitt marmorgrus, så mycket hårt arbete det ligger bakom. I bergen finns även gruvor där man tidigare bröt smärgel, en mineral som används till slipmedel i bl.a. smärgelduk.

Smärgeln fraktades via en kabelbana med korgar ned till hamnen i Moutsouna där den sedan skeppades vidare ut i världen. Nu bryter man inte längre smärgel eftersom man övergått till att använda syntetisk korund på den internationella marknaden. Kabelbanan står dock kvar och den sträcker sig från gruvorna öster om Koronos ned till Moutsouna på östkusten.

Marmorbrott.

Vi kommer fram till en stor vägkorsning där det står en liten kyrka, Stavros tis Keremotis. Detta är det enda ställe på Naxos där man samtidigt kan se både öst- och västkusten och utsikten här är otroligt vacker med havet långt där nere. Här står även en brandpostering som spanar efter ev. bränder. Vi far vidare, rundar ett krön och ser plötsligt Koronos ligga där framför oss. Vidunderligt vackert klättrar den längs bergssidan, och lite längre bort ser vi byn Skadho.

Avfarten till Koronos är så skarp att den är lätt att missa, vilket vi gör, men nästa försök lyckas och vi parkerar i utkanten av byn vid en vackert utsmyckad vattenkälla under ett träd. Vi vandrar runt i de små gränderna där det verkligen känns som om man befinner sig i folks vardagsrum. Plötsligt står vi framför den vackraste taverna vi någonsin sett. Trappor kantade med ett överflöd av blommor i urnor och krukor leder ned till ett litet torg med stolar och bord. På andra sidan torget klättrar byn vidare uppför berget. Tavernan heter Platsa och ägarna Stavros och Matina Koumerta.

Här äter vi den godaste lunch vi någonsin ätit i Grekland, kanske samverkar miljön, den hemlagade och goda maten och den vänliga Matina, men det här är paradiset! Matina talar inte mycket engelska, men när hon förstått att vi vill ha lunch för tre vet hon också vad vi ska ha. På bordet hamnar först en stor skål med en fantastisk sallad och på toppen en rund koronosost, hon har gjort den själv berättar hon. Den smakar mycket gott, mildare och mjukare än feta. Brödet ligger på en handbroderad bakduk med monogram och hålsöm, vatten hämtar Matina i en kanna direkt ur torgets vattenkälla och hon låter oss förstå att vi själva fyller på när vi behöver. Att vatten kan smaka så gott!

Efter en stund kommer hon ut med en stor skål med kokt lamm och en skål med pommes frites överströdd med örtkryddor. Lammet är så mört att det smälter i munnen och den nyfriterade potatisen doftar och smakar så gott. Efteråt bjuds vi på syltade fikon och något som ser ut som orange kokosbollar, innehållande mixade aprikoser.

Kommer ni till Koronos så missa inte ett besök på Platia, både miljön och maten är värt resan. Vi har svårt att slita oss från denna rofyllda plats, och vi vandrar runt i byn en stund till innan det är dags att återvända hemåt.

14 juni
Efter frukost kör vi in till Chora för att i musikaffären på Papavassiliou inhandla lite musik att ta med hem. Ägarinnan berättar att hon ska öppna en ny och större affär uppe vid sjukhuset och hälsar oss välkomna dit nästa sommar.

Vi far ut ur stan, genom Kournochori och vidare till Kinidharos. Vi parkerar en bit utanför byn för att fortsätta till fots. Det ska finnas en vandringsled ned till dalen där man sedan kan följa flodbädden. Stigen är till en början stenlagd och vi ser dalgången långt där nere. Vi passerar gamla terrassodlingar och ödlor kilar framför våra fötter hela tiden. Vi kommer längre och längre ned, oleander blommar i en uttorkad flodfåra och blå trollsländor och fjärilar flyger i luften, men det blir snårigare och snårigare och stigen försvinner så småningom. Det är så snårigt att vi till slut inser att vi måste vända, kanske fler tänkt så, kanske det är därför stigen vuxit igen. Vi fick i alla fall en spännande vandring, även om vi inte nådde vårt tänkta mål. Nu är vi trötta och vänder tillbaks mot Chora där vi köper oss varsin gyros nere vid hamnen.

På kvällen äter vi middag på tavernan Paradiso i Maragas där vi också njuter av solnedgången.

15 juni
Sista dagen med bil. Vi har tänkt börja med att försöka ta oss till en av Naxos äldsta kyrkor, St. Mamas från 800-talet. Man tror att det var de ortodoxas domkyrka och att den 1207 förvandlades till en katolsk kyrka. Enligt kartan svänger man av från huvudvägen och följer en "minor dirt rood in poor condition," detta blir ännu ett äventyr. Det visar sig vara en mycket smal väg med stora stenar här och där, på ett ställe får vi gå ur och fylla ut med mer sten för att inte riskera bilens underrede. Men fram kommer vi och det var resan värt.

Vi parkerar bland hönor och kalkoner vid en stor och förfallen byggnad. Den visar sig en gång ha varit den metropolitiske biskopens residens som enligt marmorplattan över dörren byggdes av Antonius Justinianos 1707. Kyrkan ligger alldeles nedanför, bredvid en apelsinlund ute på en äng. Man kan gå in, det känns stort och mäktigt, men den är alldeles öde och inget finns därinne. Den är dock mycket vacker i sin arkitektur med en stor takkupol och stora fönster med ljusinsläpp.

St. Mamas.

Vi vänder åter och är efter en guppig färd ute på stora vägen igen. Strax före Chalki tar vi av höger mot Damalas, en fin liten by, vit och ren. Här finns ett krukmakeri som gått i arv i generationer sedan 1890 och en gammal olivoljepress. Olivoljepressen ligger alldeles till höger när man kommit in i byn och är numera museum. Om jag minns rätt är den från 1830 och var i bruk fram till 1967. Fem män arbetade samtidigt därinne, det finns små skyltar där man kan läsa om hela processen och dess historia. Det var intressant och man förstår att det måste ha varit ett tungt arbete.

Efter en rundvandring i den lilla byn kör vi vidare genom Chalki och stannar till i Kerami. På höger sida om vägen går en liten stig genom en olivlund till Metochi och den lilla bysantinska kyrkan Ajii Apostoli. Den är öppen och verkar fortfarande vara i bruk eftersom där finns stolar, några ikoner och ljus. På väggarna kan man se delar av gamla fresker. Runt kyrkan ligger gamla övergivna hus och man förstår att här måste ha varit en liten by en gång. Flera hus verkar ha hört till kyrkan eftersom det finns bibliska symboler över en del dörrar. Det är spännande att gå runt och titta och man förflyttas mer än tusen år tillbaks i tiden.

Vi vänder och kör tillbaks genom Chalki mot Chora. Efter en stund blir vi stoppade av ett engelskt äldre par som är ute och vandrar. Det visar sig att de gått vilse, de har kommit ned från berget vid fel ställe, gått ut till stora vägen och vet nu inte riktigt var de befinner sig. De är på väg till Potamia och solen står högt på himlen så vi erbjuder dem att åka med oss dit eftersom vi ska samma väg. De berättar att de är på Naxos för att vandra och sedan ska vidare till Amorgos för vidare vandringar. Vi släpper av dem i Potamia och efter en gyros i hamnen i Chora fortsätter vi hemåt.

Eftermiddagen ägnas åt bad nere vid stranden, och på kvällen tar vi bussen in till Chora.

I kväll äter vi på Manolis garden taverna uppe i gränderna, som ägs av en engelsk kvinna och hennes grekiske man Manolis. Deras specialitet är kyckling i vin- och yoghurtsås, mycket gott.

16 juni
I dag tar vi en riktigt lång frukost på balkongen. En stor del av dagen tillbringar vi på stranden, och vi njuter för sista gången av det friska, klara vattnet.

På kvällen promenerar vi till Agia Anna och Gorgona, vi äter mycket gott och sitter kvar länge med ouzon. När vi går får vi en flaska av familjens eget vin med oss i present, "att plocka fram när vintern börjar nalkas därhemma och ni vill minnas".

17 juni
Vi är uppe tidigt efter en natt med alldeles för lite sömn. Bussen kommer redan 5.30. Ute är det fortfarande mörkt och luften är full med svalor och deras höga kvitter. De har väckt oss varje morgon och nu när vi är ute känns ljudet nästan öronbedövande högt. När vi står på kajen i Chora och väntar på båten som ska gå 6.45 går solen upp bakom bergen, en vackrare avslutning på vår greklandsvecka kunde vi inte ha fått.

Ann-Kristin Crüsell

Naxos på Kalimera »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera