Resebrev från Grekland 2006

 

© Text & Bild: Gilla & Bert

Kos från 8 sept. till den 22 sept 2006

Fredagen den 8 sept.
Återigen styrde vi kosan till Kos. Vi reste med Apollo och bodde på deras hotell Astron mellan den 8/9 - 22/9. Flygresan gick bra, lite försenad vid avgång, men vi kom fram tidigare än förväntat. Transferbussen tog oss om Tingaki, som till vår förskräckelse byggts ut sen sist vi var där med massor med tavernor med oändligt många turister överallt. Vi lämnade av resande vid flera trevliga hotell innan vi kom till Lambi med fortsättning längs Kanari Street. Där lämnade vi av några till hotell Paritsa. Vi var några stycken som gick av vid hotell Astron, där vi skulle bo liksom förra året.

Vi fick inte det rum, som vi hade önskat utan vi fick ett annat i stället. Det var inte så trevlig utsikt där, men vi fick byta dagen efter till det vi ville ha. Vi ställde av väskorna och gick sen direkt ner till Mummys Cooking. Där kände Elias genast igen oss. Det blev kramar och kindpussar och så blev vi anvisade ett bord. Han hade en ny tjej till hjälp och hon gav oss menykortet. Då kom Elias fram efter ett tag och tog bort menykortet och frågade vad vi ville ha. Han kom ihåg att vi brukade gilla fisk, så han föreslog det till oss och dolmades. Det tyckte vi lät gott, så det sa vi, ja tack till. För en gångs skull ville vi ha öl till maten, så det blev en flaska Mythos var. Maten var god som vanligt.

Sen gick vi hem och la oss och sov gott efter den långa resan.

Lördagen den 9 sept
Vi vaknade utvilade och gick så småningom ner till matsalen och åt vår frukost i buffén. Det nya rummet var fortfarande inte klart, så vi gick ut på stan. På vägen dit pratade vi med den gamle skepparen på Argo och sen med skepparen på Katerina. Det var den båten vi åkte med förra året. Lite senare fick vi kontakt med en tjej vid en annan båt och pratade med henne. Hon var från Kroatien. Alla dessa blev våra goda vänner efter ett tag.

Så gick vi upp i gamla stan. Först hälsade vi på de två bröderna mitt emot Chiao och sen på Nevin i guldaffären. Efter det gick vi ända upp till översta torget, Diagora Square, och tittade bl.a. på Osmans gamla krog. Där låg det numera en annan krog. Förra året var den stängd. Så småningom gick vi ner till kaféet, där "Elisabeth Taylor" jobbade förra året. Hon var inte kvar, men Chris, ägaren, var där. Stället heter Edesma. Vi beställde varsin cappuccino och varsin donut. När vi ville betala, bjöd Chris på varsin cappuccino till, för att hålla oss kvar. Han gick fram och tillbaka och såg inte precis glad ut, för han tyckte väl att han hade för få kunder. Han försökte hela tiden att visa in flera, men lyckades inte så bra.

När vi kom tillbaka till hotellet var vårt beställda rum ledigt, men inte städat ännu. Städerskan kände igen oss från förra året och ordnade att det blev städat snabbt och lätt. Vi fick i alla fall flytta in med våra grejor innan allt var klart. Mina guldskor, som jag knappast hade använt sedan inköpet, hade gått sönder under promenaden, så jag fick använda mina gummisandaler hela tiden, även när jag ville vara fin om fötterna. Vi hittade inte några andra som passade mig någonstans på hela tiden.

Vi packade i alla fall upp väskorna och sen var det dags för bad på Plaza hos Abraham. Strax innan Plaza träffade vi vår kompis "Tarzan". Jag tog kort på både honom och Bert som brukar ropa som Tarzan.

Tarzan i dubbel upplaga.

Abraham blev jätteglad, när han såg oss igen. Det blev naturligtvis kramar och pussar på kinden också. Så bjöd han på varsin San Fransisco som välkomstdrink. När vi hade lagt av oss våra handdukar på två av hans solstolar, gick vi över till Nicks och skulle leta efter våra vänner från Råå. Gittan kom emot oss med en gång. Hon och Jan hade undrat vart vi hade tagit vägen. De satt på Nicks servering och åt lunch, pastitio. Vi satte oss ner hos dom och Nick kom och bjöd på varsin San Fransisco han också. Det kom fram en kille från Ängelholm och hälsade på Gittan och Jan. Han hette Lasse. Vi satt och pratade ett tag tillsammans och sen gick vi till våra solstolar.

Så blev det gemensamt bad i havet. Det var nog 25o i vattnet. Det blev dags att gå upp och sola, sen vi hade bestämt att träffas vid 7 hemma hos oss. När vi kom tillbaka, hittade inte Bert våra platser meddetsamma. Han tittade efter våra blåa handdukar och fick syn på ett par norrmän som låg just på blåa handdukar. Bert gick fram och frågade den ene, om det var hans handduk. Jo då. Det var det alldeles nyss, sa han. Bert blev nästan arg på honom och just då fick han syn på våra i en annan rad av stolar. Då sa han, att det var tur att killen inte blev ilsken på honom. Vi beställde varsin svampomelett och en karaff husets vin till lunch. Det smakade gott.

Så fick jag för mig att jag såg norska Kristin, hon med Kos-hemsidan. Hon stod och snackade vid sidan om oss. Jo, det var det. Det var ju roligt att äntligen träffas, så vi pratade ett tag med varandra. Hennes kompis stod och väntade på henne, så hon blev tvungen att gå.

Vi tog också kort på Yiansou, som var så söt. Hon är Abrahams systerdotter om jag inte har helt fel. Sen gick vi hem och på vägen köpte vi en flaska whisky till kvällen. När vi kom hem slängde vi oss på sängen och slocknade på en gång.

Sen vaknade vi lagom för att ta en dusch tills Gittan och Jan kom. Jag fick en kartong choklad, Merci och en ring till födelsedagspresent av dem. De blev helförtjusta i vårt hotell och sa, att nästa gång de åker till Kos skulle de bo på Astron.

Vi skulle gå till Mummys Cooking, men där fanns det inga platser till oss, så vi gick ner till hamnen och delade på en flaska vin, innan vi gick tillbaka. Då hade Elias ett bord för 4. Vi slog oss ner och Elias kom och satte sig på huk och föreslog lite Mezedes. Det var ju bra. Det blev ugnsbakad aubergine, malna biffar, vita bönor m.m. Allt var kanon-gott.

Så småningom gick vi var och en till sitt, sen vi bestämt att träffas vid 11-tiden nästa dag för att sen gå och äta och bada hos Josef, Osmans kompis. Sen gick vi hem.

Bert gick och la sig, men jag satt på balkongen och skrev. Det var jätteskönt ute. vindstilla och behaglig värme. När jag hade skrivit klart hade Bert redan somnat. Tänk att missa en sån härlig kväll. Jag lade mig ¼ över 12.

Söndagen den 10 sept
Jag vaknade tidigt och kl. 20 över 7 gick jag upp och tittade ut. Då såg det ut som om det var helmulet. När vi sen gick ner var det växlande moln. Frukost på altanen och sen slängde vi oss på sängen och somnade till dess en envis liten fluga flög runt omkring oss. När vi gick ut på stan, var det en klar himmel. Vi gick alltså ner och Bert hade naturligtvis glömt sin keps, så han fick gå upp igen och hämta den.

Vi skulle ju ut till Josefs strand, så vi gick Kanari Street ut mot Lambi. Vi kom lite senare än avtalat, så Gittan och Jan hade väntat på oss och undrat var vi var. När vi kom till Josefs kom han emot oss med öppna armar och önskade oss välkomna tillbaka. Så kom Gittan från stranden. De hade varit där sen 20 i 11 och längtade efter ett bad, för det ville de inte ta förrän vi kom. Eftersom vi hade badkläder på oss under shortsen hamnade vi snabbt i vattnet. Det var renare än borta hos Abraham. Så solade vi ett bra tag och tog sen ett långt dopp igen.

Sen gick vi upp till Josef för att äta. Vi beställde allihop varsin moussaka. Först fick vi in ugnsrostat kryddat bröd och våra beställda Mythos. Moussakan var jättegod och stor. Efter maten var det nästan att man inte kunde andas, så mycket mat var det. Josef bjöd på varsin stor stark ouzo också. Jag gav Josef ett foto, som vi hade tagit året innan. När vi gick därifrån pratade vi med ett par norrmän, som visade sig vara från vårt hotell. Gittan och Jan ville sola mer, men vi orkade inte, så vi gick hem.

På kvällen skulle Gittan och Jan ta det lugnt. Vi gick alltså hem och där väntade en nybäddad säng. Vi sov i över en timma och låg sen kvar och vilade. Det blev tvätt av badkläder och dusch av kroppar. Sen tog vi det lugnt ett tag till och gick ut för att dela ut foton.

När vi gick på hamnpromenaden och förbi ett av utflyktsskeppen, var det en kille där, som tydligen kände igen oss från förra året. Oh, hallo, welcome back. Han tog fatt i mig med en bamsekram och gav mig kyssar på kinderna, 3 st. Vi snackade ett tag och gick sen vidare. På långt håll fick vi syn på skepparen på Katerina. Han stod där och sken som en sol med armarna utsträckta. Där fick jag tre kindkyssar och en kram igen. Bert fick "bara" en handtryckning. Vi överlämnade ett par foton, som vi tog förra året. Han blev jätteglad. Vi snackade ett tag och fortsatte sen över gatan och över det lilla torget mellan serveringarna och gatan upp förbi Marias gyros-pita ställe. Hon var där och jag gav henne foton av henne och hennes man.

Så fortsatte vi upp till Avantage. Birgitta och Dimitris hade stängt för att det var söndag. Då fortsatte vi till nästa ställe, Global Café. Chefen, Hassan, var inte där, så vi fortsatte upp genom gamla stan. Talade med killarna i butiken mitt emot Chiao och sen med Nevin i smyckebutiken vid sidan om.

Vi gick vidare till Koutoyno Café. Där satte vi oss ner. Jag ville ha en Gin Fizz och Bert tog en gin och tonic. Där satt vi både länge och väl och tittade på folk.

Sen gick vi tillbaka och hamnade hos Marias man. Där bjöd han på gin och tonic och så beställde vi en Gyros Pitta att dela på, eftersom vi fortfarande inte hade blivit hungriga direkt, efter lunchen hos Josef. När vi satt där dök plötsligt Gittan och Jan upp. De skulle ut och se på gamla stan. De satte sig hos oss och tog varsin gin och tonic också.

Hos Marias Gyros Pitta.

När Gittan och Jan skulle gå vidare ville Bert betala för dem. Sagt och gjort. De gick och vi betalade för 1 Gyros Pitta och 4 gin-tonic.

Så gick vi hem. Skepparen, som hade kysst mig allra först, vinkade som bara den. Vi gick upp på rummet. Bert lade sig och somnade nästan med en gång. Jag gjorde toalett och gick sen ut på balkongen, där jag satte mig och skrev. Det var underbart väder lugnt och stilla. Svart natt. 10 över 10 lade jag mig och läste ett tag. Inte mer än nån sida. På sena natten vaknade vi av att dörren stod och slog. Det hade blåst upp, så det var korsdrag. Vi fick sätta papper i dörren, så den inte kunde röra sig. Sen somnade vi igen så småningom.

Måndagen den 11 sept
Efter tvagning och så vidare gick vi ner och åt frukosten på altanen. Just som vi var på väg att gå in med brickorna, fick Bert syn på Osman på en stor vespa. Han såg oss också, så det blev stort puss och kramkalas. Han hade hört av någon, att vi var på Kos, men han trodde det inte riktigt, så han var på väg till Abrahams Plaza, för han visste att vi brukade vara där. Vi bestämde att höra av oss veckan efter, när Gittan och Jan hade åkt hem. På altanen såg vi norrmännen från Josefs också.

Vi gick sen upp mot stan och passade på att betala handpenning på vår resa till Bodrum. Vi hade kommit överens med Gittan och Jan om att åka över till Bodrum redan innan vi reste hemifrån. Ingen av oss hade varit där nån gång. Resan skulle ske på tisdagen, eftersom det skulle vara marknad där då. De skulle hålla fyra platser till avresan klockan 12. Då skulle man ha passen med sig, eftersom Turkiet inte tillhör EU-området. Klockan ½ 12 skulle man vara på plats vid avgångsterminalen och bli inskriven i passagerarlistan.

Så fortsatte vi upp till Bargatan och gick tillbaka till Frihetstorget och sen upp till Avantage. Där stod Dimitris och såg jätteglad ut som vanligt. Välkomna tillbaka. Vi pratade ett tag tills Birgitta, hans fru, kom. Hon blev också glad, men hon hade besvär med ont i huvudet. Hon hade migrän. Dimitris var bra i sitt knä, som han skadade förra året, när han skulle demonstrera hur man slår mål, vid TVn. Vi bestämde att gå ut nån kväll tillsammans. Det skulle bli trevligt, tyckte vi.

Sen gick vi hem och bytte, efter det att vi kollat om Hassan var på sitt café. Det var han inte. Vi gick till Plaza för att bada och på vägen gick vi in i en supermarket, där vi brukade handla året innan. Killen, som stod där hade skickat julkort till oss och jag hade blivit av med hans mejladress. Jag skulle ju ha mejlat till honom om hur Tenerifa är. Vi skulle köpa en liten flaska med vatten, men den fick vi inte betala.

Hos Abraham åt vi varsin bakad potatis och delade på ett ½ krus husets vita vin. Medan vi väntade på maten, gick jag över till Nicks och sa hej till Gittan och Jan. Sedan, när vi just var färdiga med maten, kom Gittan och hojtade; Har ni lust att bada? Det var just vad vi hade. Vi hoppade i vattnet, som var varmt, men lite skräpigt på grund av blåsten. Men det var jätteskönt. Så pratade vi lite med varandra och solade sen på varsitt håll. Sen badade vi igen, när vi solat ett tag till.

Vi gick hemåt och på vägen skulle jag köpa schampo och balsam, som jag hade glömt hemma. Vi gick tillbaka till samma affär igen och då var det mamma som var där. Hon kände också igen oss och hälsade välkomna tillbaka. Vi hade lite språksvårigheter, för hon pratade minimalt med engelska och jag kunde inte så mycket grekiska. Jag hade läst grekiska på nätet sen ett par månader, men det innebar inte att jag kunde göra mig förstådd. Vi hjälptes åt med att hitta vad det var jag skulle ha i alla fall. När vi sen skulle betala, bjöd hon på grekiska kakor med choklad i och så fick vi en ½ liter vatten efter, "On the house". De är bara så underbara, grekerna.

På kvällen skulle vi till Gittans och Jans hotell. Vi gick längs Canari Street till Manolis Paritsa och vem kom på sin vespa om inte Manolis. Tjatigt? Men han önskade oss välkomna tillbaka han också. Vi hade bott på hans hotell 1992 och 1993. Så fortsatte vi till Amerikis Street och gick den bort mot Gittans och Jans gamla hotell. Så plötsligt hörde vi henne ovanför våra huvuden. Hon stod på deras balkong och kallade på oss. Vi hade nog gått förbi och missat hotellet, för deras huvudingång låg på en tvärgata. De hade 2 rum, med en köksavdelning. Vi satt på deras balkong och drack whisky och Coca Cola. Det fanns chips, After Eight och vindruvor också.

Vi föreslog, när det var dags för att gå ut och äta, att vi skulle prova på en restaurang på Averof Street, som också hade "mummy" som lagade maten. Jo, det föll på läppen. På vägen dit gick vi in på Hotell Constantin, som var nyrenoverat. Gittan och Jan hade bott där tidigare. Vi gick in och satte oss och beställde varsin, San Fransisco, i deras utomhusbar.

De kände igen och kändes igen av barmästaren. Han ordnade, så vi fick se en av de nyrenoverade lägenheterna. De hade byggt ihop 2 enrumslägenheter till en två-rums. Fin köksinredning och stora rum.

Sen gick vi ner till Marina Mama´s Cooking på Averof Streeet. Vi beställde Mezedes. Det blev många rätter: keftedes, malna biffar, paprikor, räkor zaganaki och mycket mer. Vi tog en flaska vitt vin, som vi delade på alla fyra. Efteråt bjöds vi på varsin mandellikör. Maten kostade 52,60 € för oss alla fyra. Mätta och trötta gick vi sen hem var och en till sitt. Vi somnade bums.

Jag hade bett om en extra madrass på dagen, för jag hade svårt att sova på natten. Det gjorde ont i axlarna, höfterna och ryggen på morgnarna. Framåt morgonen la jag i allt vad täcken jag kunde hitta i garderoben i hopp om att det skulle bli bättre. Jag hoppades att städerskan skulle förstå, som den städerskan hade gjort, när vi bodde på hotell Melmar i Rethymnon, när jag hade glömt att ta bort överkastet jag hade lagt i sängen.
Tisdagen den 12 sept.
Den här dagen skulle vi åka till Bodrum. Bert och jag hade ju ordnat platser på en av båtarna, med att betala handpeng på biljetterna.

När vi nästan hade ätit upp vår frukost på altanen och Bert hade klagat på hur varmt det var mitt i solen, så frågade en kille vid bordet vid sidan om oss, om vi kom från Helsingborg. Jo, då! Han hade sin fru och ena tvillingdotter med sig. Bert trodde ju att mamman kände igen mig från affären, men så var det inte. Bert hade ju varit med i en loge en gång i tiden på 80-talet. Damerna fick vara med på en fest logen hade och då hade vi träffat och pratat med dem båda två. Han hette Kenneth, mamma hette Anna och dottern Pernilla. Pernilla hade en tvilling som bodde nere på Kos och jobbade där. De var på Kos för att fira tvillingarnas födelsedag.

Kenneth Anna och Pernilla från Helsingborg.

Den andra dottern hette Pamela och bodde och jobbade på Kos lite utanför stan på sommaren och inne i stan på vintern. Vi pratade både länge och väl med dem. Bert frågade Pernilla om hennes syster var lika söt som hon själv. Det var hon, för de var enäggstvillingar.

Vi hade bestämt att Gittan och Jan skulle komma till oss vid 11, för att vi skulle hinna checka in på båten i tid. Innan dess skulle vi ta ut pengar på automat på mitt kort. Vi trodde att det fanns en vid Delfinfontänen, men den var inte kvar, så vi satte fart i sporrsträck utefter hamngatan, Akti Koundouriotou, in mot centrum. När vi kom till restaurangtorget, vid hamnen visste vi var det fanns en automat, så vi rusade dit och tog ut pengar. Sen gick vi lika snabbt tillbaka till hotellet och köpte en flaska vatten på vägen. Den prutade vi ner priset på från 1 € till 80 cent. Bert påstod för försäljaren, att alla andra tog det priset.

 

Upp på rummet och snabbt ner igen, Bert först. Gittan och Jan hade kommit, så vi gick bort till incheckningen. Vi var så tidiga så vi satte oss på en servering och beställde öl. Jag tog en flaska vatten. Så ställde vi oss i en kö, men det var inte rätt kö. Så vi fick ställa oss i en annan i kafeterian och lösa resten av biljetterna och en turkisk skatt. Sen skulle vi ställa oss i en kö till och lösa en grekisk hamnskatt. Det var så man kunde hålla sig för sk(r)att. Sen fick man gå ombord genom en säkerhetssluss. Det var en sk. Flying Dolfin, som var rätt skranglig om man får säga så men lite guppig.¨

Väl komna i hamn, fick vi gå igenom en säkerhetskontroll till. Så var vi i Turkiet. Det var en stor hamn med många båtar av alla de slag, fina motorbåtar och segelbåtar och utflyktsbåtar.

Hamnen i Bodrum.

Vid hamnen fanns det en gammal fästning. Naturligtvis fanns det en turistfälla också, en kamel med förare.

Turistfällan.

Vi gick upp till stan till basargatorna och tittade. Överallt blev man stannad och man ville att man skulle gå in i deras basarer. Sådant är väldigt tröttsamt, men vi nobbade de flesta. Basarerna låg visserligen i skugga, eftersom gatorna var överväxta av klättrande blommor och buskar. Det var vackert men duktigt varmt ändå.

Det fanns massor av affärer att välja bland, uraffärer guldaffärer, klädnasare, skodito. You name it. En del affärer var tjusigare än andra, som var av enklare sort. Ibland gick vi in och tittade lite grann, men handlade ingenting. Gittan köpte visserligen ett par sandaler, men de var billiga och såg riktigt bra ut. Tänk om jag hade kunnat få tag på ett par fina skor. Men jag har för tråkiga fötter efter 25 år i butik med höga klackar. Bert var på väg att titta närmare på en skinnkavaj, men jag avrådde eftersom han har massor av kavajer och skinnjackor hemma. Men han var bra sugen på en av modellerna.

Så behövde vi ha en bit mat, så vi satte oss och åt varsin kebab på ett ställe. Maten för alla fyra gick på ungefär 30 €.

På ett ställe hittade Gittan fina vykort. Priset var 1 € för 10 kort. Men Gittan ville bara ha ett. Hon tog ett och ville betala det hos gubben, som satt och putsade skor åt en kund. Han hade en verkligt vacker skoputsarlåda. Hon fick inte köpa bara ett kort och när hon skulle hänga tillbaka det, tog han kortet från henne och rev det i bitar och slängde det på marken. Snyggt jobbat!

När vi var på väg och tittade på skjortor utanför en butik, blev säljaren sur, för att vi inte gick in och tittade på flera eftersom ingen av skjortorna passade i smaken. Han sa nåt med hotfull stämma på turkiska. Då sa Gittan, att vi förstod vad han sa. Då tröttnade vi på alla basarerna och gick vidare.

Tårtbitarna var inte större än så här.

När vi hade gått vidare bland basarerna blev vi kaffesugna och då hade vi hamnat nästan ända nere vid hamnen. Där kostade fyra cappuccinos, två tårtbitar och två glassar med frukt på, hör och häpna: 30 €, lika mycket som lunchen. Vi gick alltså på en nit, eftersom vi inte gick tillbaka längre upp i stan.

När vi kom tillbaka ner till hamnen skulle jag ta ett foto på en staty och då blev jag ombedd att ta ett fotografi på ett par som såg ut att komma från Thailand eller så.

Vi satte oss och väntade på vår båt, som skulle gå tillbaka klockan 6. Efter ett tag kom det in en Flying Dolfin och vi tog för givet att det var vår, så vi kom ombord och fick åka tillbaka en halv timma tidigare än väntat. Bra i och för sig, men den båten var ännu sämre än den första. Ryggstödet på min stol fälldes ner, så fort jag nuddade vid det. Jag fick sitta upprest hela tiden, så jag blev rätt trött i ryggen.

När vi sen kom i land på Kos och jag skulle ta ett foto på båten, blev jag än en gång ombedd att ta ett foto på en mor och en son. De såg ut att vara från Indien. Så jag kallade mig hovfotograf i fortsättningen. Mer skulle det bli.

När vi hade tagit farväl av Gittan och Jan och köpt en flaska Gin och en tonic, vilade vi ett tag på hotellet. Det var tröttsamt med en så lång dag i solen och värmen. Så klädde vi oss för att gå till Mummys Cooking.

På vägen dit gick vi in i en fotobutik, där jag hade fotograferat en liten söt flicka, som lekte tittut med mig året innan. Där överlämnade vi ett framkallat foto av henne och även en A4 utskrift från datorn till affärsinnehavaren, som visade sig vara hennes pappa. Flickan hette Avin. Pappa var så glad, att han sa att vi skulle komma tillbaka, för hans fru skulle snart komma.

Lilla Avin från 2006. När Avin lekte tittut kan du se i min resedagbok för år 2005 om Kos här på Kalimera.

Vi kom upp till Ilias och han tog upp beställningen. Han visade oss barbounia ute i köket. Ville vi ha varsin liten eller en stor, att dela på? Det blev den stora. Då tyckte han att det skulle passa med en grekisk sallad och en tallrik med bakad aubergin. Jo, det ville vi ha och en liter vitt husets vin. Vi fick reda på att skattemyndigheterna var på ön för att kolla alla krogarna. Maten var god som vanligt. Betalade och sa adjö.

Så gick vi hemåt och in i fotoaffären. Frugan hade kommit, men var fullt upptagen med ett par kunder, så hon såg oss inte alls. Pappan kom fram och sa att han ville ta kort av oss i sin ateljé senare. Hur var det med hovfotografen? Där ser man. Han hade själv tagit ett foto av flickan, på nästan samma sätt bakom reklamskylten, som jag hade och använde det som reklam. Det var faktiskt inte riktigt lika bra. (Tyckte jag).

Sen blev det sängen och vi somnade kvickt. På natten vaknade jag och blev klarvaken. Då läste jag i boken, En osalig ande, om Axel Munthe. Den var riktigt intressant och höll mig vaken länge. Axel Munthe var livmedikus till drottning Viktoria, Gustav den femtes hustru. Munthe hade själv skrivit en del böcker bland annat Boken om San Michele. Den boken fick jag i femtonårspresent av min pappa en gång i tiden. Jag har den kvar och ska läsa om den.
Onsdagen den 13 sept.
Skrev ovanstående före frukosten. Sen gick vi ner i normal tid, men blev sittande länge, för vi pratade med familjen Berggren från Helsingborg och hade trevligt.

Sen gick vi bort förbi Chiao till Hassans Global Café. Jag frågade efter honom inne i baren. Han var inte där, men skulle komma om 10 minuter ungefär. De minuterna blev rätt långa. Så kom han äntligen och vi lämnade över fotona på honom och hans dotter. Han var tvungen att gå in på krogen och ta hand om den, men skulle komma ut till oss på uteserveringen. Vi väntade länge på att få beställa öl och sen tog det lång tid att få den serverad. Vi tröttnade och betalade och gick sen hem.

Då var det dags att gå ner till Plaza. Där beställde vi båda stekt lever med bacon och lök. Vi drack ½ liter vitt husets vin till. Maten var jättegod, så vi blev mycket nöjda. Gittan kom över och hälsade. De skulle också äta. Jag hade tagit fel på henne och Jan och ett danskt par, som satt hos Nick. På håll såg de mycket lika ut. Jag hade vinkat till dem. De vinkade tveksamt tillbaka. Gittan fick förklara för dem. Den danska damen tackade senare för komplimangen, när jag efter att ha solat gick över till Gittan och Jan. Vi pratade ett tag och skulle sen bada. Det var jätteskönt. Sen solade och badade vi igen. Solade ett tag för att torka upp. Betalade och fick varsin bamseouzo.

Gittan kom och förklarade att de också skulle gå hem. Vi bestämde att de skulle komma till oss och ta en drink innan vi skulle åka upp till Plataní och äta på Serif klockan ½7. På vägen hem handlade vi vatten och whisky hos vår vanlige handlare. Så vilade vi lite, klädde oss och började vänta på att de andra skulle komma. Det dröjde, så jag gick ner och satte mig på en stol utanför och såg ut över hamnen. Jag tänkte att de kanske trodde att jag menat att vi skulle träffas i baren. Där pratade jag ett tag med norrmännen från The Old river, Josefs ställe. De hette Anne Marie och Ola Rundfloen och kom från Trysil.

Så kom Bert ner, för han hade blivit orolig över vart jag hade tagit vägen. Då åkte vi hissen upp igen och strax efter knackade det på dörren. Det var Gittan och Jan. De hade blivit försenade. Men de hade en flaska whisky med sig, för de skulle inte hinna dricka upp den innan de skulle åka hem på fredagen. Vi satt och pratade och hade det mysigt på balkongen rätt länge, tills vi tyckte att det var dags att ge sig iväg.

Vi bad i receptionen att de skulle skaffa oss en taxi och den kom snabbt. Vi körde iväg och var snart framme på Serif. Ali, den äldre av bröderna kom omedelbart och önskade välkomna tillbaka. Hälsade i hand på Gittan och Jan och Bert, men jag fick kram och kindpussar. Vi satte oss ner vid ett bord, så överlämnade jag fotona från året innan. Då drog han med mig ut i köket. Där var pappa och en aunt. Pappan blev jätteglad och satte upp sitt foto ovanför kylskåpen. "Auntie" skrattade nästan så hon tjöt. Orchan var ju också med på bild.

Jan och Gittan på Serif.


Bert och Gilla på Serif.

Vi beställde varsin kalvfilé och Gittan och Jan varsitt spett. Först drack vi alla varsin nån slags likör med is i. Efter maten dukades det fram en stor tallrik vattenmelon, som smakade läskande gott. Sen beställde vi en taxi och åkte hem till vårt hotell. Det kostade 5€ upp och 6 € ner till stan igen. Gittan och Jan vandrade hem och vi gick upp och la oss och slocknade direkt.

Torsdagen den 14 sept
På förmiddagen gick vi upp i stan och lämnade fotografierna på fiket. På fotona fanns "Elisabeth Taylor" och ägaren, Chris. Hon fanns ju inte kvar där. Vi satte oss och beställde varsin färskpressad apelsinjuice, portokalada. När vi hade druckit vår juice och betalat, frågade Chris om vi ville ha varsin kopp kaffe "on the house". Nej, tack. Det var ju faktiskt så att vi ville undvika kaffet och beställt juice i stället.

Så letade vi upp en krog, Taverna the Village, som vi fått tips om av Anna och Kenneth. De hade varit där och blivit väldigt nöjda. Där pratade vi med ägaren? som pratade svenska. Matsedeln såg intressant ut och så berättade han att på torsdagskvällarna var det dansuppvisning av lokala förmågor. Då tänkte vi, att dit skulle vi försöka lura Gittan och Jan på kvällen.

Så gick vi hem vilade lite och gick sen ner till husets pool och simmade och solade. Vi åt lunch där också. Bert tog en hamburgare som var jättestor och med massor av pommes frites. Brödet som hörde till var jättesegt, så det lämnade han det mesta av. Jag tog souvlakispett med både pommes frites och ris i mängder. Spetten var goda, men sega. Så småningom nästan invaderades poolområdet av en massa förståndshandikappade, som bodde på hotellet.

Vi gick upp på rummet och lade oss och sov ett tag. Sen duschade jag och tvättade håret. Bert hade duschat ordentligt nere vid poolen. Jag också egentligen, men håret behövde en duvning.

Så började vi fundera på hur vi hade bestämt med Gittan och Jan. Var skulle vi mötas och hur dags? Vi bestämde, att försöka få tag på dem på deras hotell. När vi kom ner vid baren, satt familjen Berggren där med nästa dotter Pamela också.

Tvillingsystern Pamela.

Vi pratade med dem en stund. Bl.a. lovade de att hålla utkik efter Gittan och Jan om de kom promenerande till oss. De fick beskrivning på hur de såg ut. Vi gick iväg och kom till deras hotell och gick upp och ringde på deras dörr. Den öppnades med en gång. De stod just färdigklädda och var på väg till oss.

De hade varit så oroliga för, vart vi hade tagit vägen under dan, eftersom vi inte kom ner till stranden. Nu skulle de köpa en klocka på vägen, till en svärdotter, för att hon passade, Rasta, hunden åt dem. Den affären var stängd, så vi gick hem till oss, för att ta en drink. Berggrens satt kvar utanför hotellet på altanen, så vi fick presenterat alla för varandra. Gittan kände igen Anna, för hon brukade köpa lunch hos henne, när hon jobbade i stan.

Upp på rummet ett tag med drinkar på balkongen. Sen gick vi upp i gamla stan och presenterade Nevin för dem. Längre upp i backen fick de tag i en blå klocka till svärdottern.

Så gick vi några bakgator, för att komma till Boubolinas, där vi hade tänkt äta. På vägen gick vi förbi The Village. Det fanns inga bord lediga. Man skulle ha reserverat tidigare. Vi hamnade alltså på Boubolinas på en italiensk restaurang, där Gittan och Jan hade ätit tidigare. Där satt två par från vårat hotell. Två rödhåriga kraftiga danskor och deras män. Vi trodde att damerna var systrar.

Killen som tog upp beställningen pratade svenska. Han sa att han hade haft en krog i Svalöv. Gittan, Jan och jag beställde stifado och Bert beställde moussaka. Gittan och Jan drack öl till maten och Bert och jag drack rött husets vin. Vinet var rätt så gott, men stifadon, som man brukar servera i lergryta, serverades på stora tallrikar med mängder av pommes frites. Det var torrt och ointressant. Berts moussaka hade inget malet kött, utan var helt vegetarisk, vilket han inte hade beställt. Det kostade 20 € per par. Vi blev bjudna på varsin cappucino. Gott till en början, men när den uppblåsta "grädden" tog slut, var själva kaffet beskt och smakade mest rävgift. Vi borde ha klagat, men det blev inte av, tyvärr.

Så gick vi ner till Delfintorget. Gittan lade på sina vykort och så stod vi och sa adjö till varandra. Plötsligt skrek Gittan: "Klockan". Den hade hon glömt på restaurangen. Hon la in högsta växeln och försvann i sprinterfart. Vi stod och väntade och undrade om klockan var kvar. Hon kom så småningom med klockpåsen dinglande på armen. De hade tagit hand om den, där den hängde på stolen. Ja, det var det, det. Så sa vi hej då en gång till och gick var och en till sitt.

Bert läste en stund och somnade sen, medan jag skrev till kl. ¼ i 12, läste sen en stund och somnade sen medan jag läste i Susanne Ljungs Guide till det goda Grekland, som jag hittade i "biblioteket" tidigare på dan. Under tiden spelade grannarna tydligen Yatsy på balkongen. Kluck, kluck, kluck, kluck……………..

 

Fredagen den 15 sept
Vid frukosten pratade vi ett bra tag med Anna, Kenneth och Pernilla. Jag frågade Anna, om hon var grekiska. Nej, hon var ursprungligen från Jugoslavien. Kenneth och Pernilla skulle åka hem på kvällen, men Anna skulle stanna kvar en vecka hos deras andra dotter Pamela. Vi lovade att ta hand om Anna, när vi åkte hem till Helsingborg, så hon skulle få sällskap sista vägen.

Gittan och Jan reste hem på förmiddagen, men vi hann tyvärr inte ta adjö av dem. Vi skulle ju ändå träffas hemma.

Så gick vi ner till trädgården, när vi hade vilat efter maten. Vi låg och solade och badade 3 gånger, köpte en glass i kiosken. När vi hade solat färdigt gick vi upp till oss och vilade igen.

Sen gick vi upp i stan och tittade i skyltfönster och satte Aftonbladet i dörren till Avantage, eftersom det var stängt för siesta. På vägen hem åt vi varsin gyros pita hos Maria. Skulle köpa nagellacksborttagningsmedel, men allt var fortfarande stängt. Vi köpte vatten på hörnet vid Delfintorget. Gick upp och vilade och så tvättade jag upp ett tag. Efter omklädning gick vi upp till Avantage igen. De hade fått tidningen och Osman hade faktiskt precis gått därifrån 5 minuter tidigare. Birgittas mamma hade kommit från Sverige till Kos dagen innan.

Vi gick sedan till the Village, där vi beställde husets röda vin och Chateau Briand. Efter ett tag kom ägaren Dimitris (Statylas) och beklagade att den sortens kött inte fanns hemma. Vad skulle vi tänkas ha i stället? Det blev Stroganoff. Det liknade inte Stroganoff, men det var gott. Vi fick ett stort uppläggningsfat, dekorerat med grönsaker och ris. En tallrik med mera grönsaker; morötter, potatis och zuccini. Vi kunde inte äta upp allt, bara köttet rök med. När vi ville betala, fick vi varsitt glas Metaxa och en kakbit, som troligen var indränkt med likör.

Hem och i sen säng. Försökte skriva lite men Jon Blund ville annat.

Lördagen den 16 sept
Vid frukosten hände något dråpligt. Det norska paret Ola och Anne Marie satt vid sidan om oss. Bert gick in för att hämta yoghurt och jag lite efter. Jag tog min skål och ställde mig, för att ta yoghurten. Då fick jag en slev. Jag tog för givet att det var Bert, för jag såg bara en svart tröja och ett skägg genom ögonvrån. När jag tog fruktsalladen, sa jag, Så du har stått i kö länge? Till svar fick jag ett: Sorry? Tittade till på honom och sa. "I thought that you were my husband." Ridå! Norrmännen skrattade gott, när jag berättade det för dem. För dagen hade Bert nämligen en röd tröja.

Anne Marie.



Ola.

Sen vilade vi ett tag igen som vanligt och gick sen till Plaza. Där solade och badade vi ett bra tag och åt sen lunch. Det blev kyckling med bakad potatis till, Bert med currysås till. Jag åt kyckling med ananas och pommes frites. Därtill delade vi på en liter husets vita vin. Efter den lunchen var vi rätt trötta och gick hem och vilade. På vägen köpte vi 15 vykort.

Vi sov rätt länge. Jag skrev alla korten men fick inte iväg dem, för de hade inga frimärken i receptionen. Vi gick sen ner till Elias på Mummys Cooking för middag. Innan vi kom fram dit blev vi inkallade hos fotografen, där vi hade lämnat fotografi på dottern förra året. Mamma och en ny lillebror var där också. Fotografen hade ju sagt, att han ville ta kort på oss i sin ateljé. Han tog några bilder bland annat nåt med dottern tillsammans med oss. Innan vi gick därifrån hade han skrivit ut ett par jättefina kort på oss två och ett med deras söta dotter.

Hos Elias blev det som det brukar vara, när det är vi två. Elias föreslog och vi sa, ja tack. Det blev då alltså en grekisk sallad, en varm sallad med ärtor och kronärtskockor i en oljebaserad sås. De smakade mums. Sen fick vi fisk med citronoljesås till. Jättegott, det också.

Så gick vi hem. Vi hade tidigare bestämt oss för att gå bort till Karavell, där Osman skulle jobba, för att bestämma träff med honom, men Bert var för trött och vägrade. Det blev som han ville. Han la sig och jag satt på balkongen och skrev och läste sen. Vi var hemma 20 i 10. Jag la mig efter ett tag och läste i sängen. Släckte, somnade och vaknade nån gång på natten och kunde sen inte somna om. Då läste jag ytterligare en stund.

Söndagen den 17 sept
Vaknade lite över 7. Elektriciteten gick på förmiddagen. När jag försökte spola på toan på vårt rum kom det inget vatten. Då gick vi ner till frukostaltanen och åt. När vi hade ätit och pratat med Anne Marie en stund gick vi ner i källaren, för att uppsöka toaletten. Jag gick in, stängde dörren, vilket jag inte skulle ha gjort. Det blev alldeles kolsvart. Så jag fick treva mig fram. Jag slog huvudet in i en vägg och var på väg att trampa snett, fick treva mig vidare och hittade ytterligare en dörr. Där var det om möjligt ännu svartare. Det var faktiskt toaletten. Jag hittade en rulle toalettpapper i mörkret. Sen gick vi upp till oss och la oss att läsa i den lilla dagern, som nådde fram. Så småningom kom elektriciteten tillbaka.

Vi gick ner till Karavella, där Osman skulle jobba. Vi fick tag på en servitör och frågade efter Osman. "Wait, he will come in a couple of minutes". Vi satte oss ner vid ett bord vid trapporna och väntade och väntade. Efter ett tag kom han med ett par flaskor öl och ett par glas, gjorde tecken att vi skulle sitta framme vid havet. Vi följde med och han satte grejorna på bordet. Efter ytterligare en stund kom han med bröd och tomater, gurka, oliver och ost på en tallrik. Vi trodde att det var Osman, som bjöd och gjort i ordning det till oss. Vi väntade och väntade igen, ingen Osman. Så småningom kom det mera folk dit, som tydligen skulle jobba där. Efter ett tag kom det en grekisk tjej fram till oss och frågade om vi väntade på Osman. Han var inte där. Hon ringde till honom på sin mobil och jag fick tala med honom. Han var hemma hos sig. Vänta bara 10 minuter, så kommer jag. Jag ska bara duscha och klä mig. Ja, så kom han. Han hade slutat på stället samma dag, som vi hade träffats vid hotellet. Han fick in en öl och vi satt och pratade både länge och väl. Vi sa, att vi ville bjuda honom på krogen på kvällen. Efter lite snack bestämde vi att träffas hos Josef, Youssuf, som Osman sa att han egentligen hette. Muslimer ville inte ståta med sina muslimska namn utan döpte gärna om sig till mera kristna namn.

Så bröt vi upp och gick ut på stan. Sen blev vi sugna på lunch. Vi gick till Café Chiao och satte oss och beställde varsin sandwich. Den skulle serveras med pommes frites, vilket gjorde oss konfunderade. Vi beställde 2 ggr vatten också. Så småningom kom tjejen ut med varsin tallrik. Den var överfylld med 4 st. 3-kantiga, 3-dubbla mackor och massvis med pommes frites. Det var skinka?, ost och tomat som fyllning i mackorna, som bestod av vitt bröd, rostat med kanterna och skalkarna kvar. De hölls ihop av tandpetare. Brödet var knappt ätligt, så torrt och segt var det. Det som smakade bäst var pommes fritsen, när man doppade dem i ketchup och majonnäs. Det kostade i alla fall 11,60 €. Vi som väntade oss något i stil med Marias mackor, när hon basade där. Vi satt i alla fall och tittade på folk länge. Så småningom gick vi upp till torget och sen ner till E. Veniselou, förbi hotell Oscar och några bakgator till vi kom till Boubolinas. Köpte vatten och ett par vykort till. Gick sen upp på vårt rum och slocknade och sov nästan en timma.

Bert satte på TVn och hittade en gammal Louis de Funés film, Fantomas, som han tittade på medan jag skrev. Så läste vi ett tag och sen klippte jag håret på Bert och så duschade han först och jag sen. Vi kom till Josef strax före 8. Osman satt där redan. Vi bad honom beställa mezedes.

Det blev flera olika sorter, så tog vi en liter rött vin. Det var fantastiskt gott. Vinet räckte inte till, så vi beställde en liter till. Som dessert ville jag ha vattenmelon, för det är så läskande. Vi hade jättetrevligt och snackade en hel del med varandra. Bert betalade och så sa vi adjö till varandra.

Osman tog vespan hem och vi gick gatan upp till Kanari Street. Vi gick hem, och la oss. Bert somnade medan jag skrev.

Måndagen den 18 sept
Efter frukosten m.m. gick vi ut till Kos Hotel, där vi drack varsin färskpressad apelsinjuice. Tackade för julkorten därifrån. Det har vi fått sedan vi bodde där 1998, tittade på Hotell International, köpte frimärken och Aftonbladet och stoppade korten på brevlådan. Sen gick vi hemåt, åt varsin lång macka med tonfisk på vårt café Edesma. När vi kom hem vilade vi och gick sen ner och badade och solade vid poolen. Sen gick vi upp och sov middag.

Dressade oss och gick ut på Gamla Stan och till Avantage och Birgitta. Så gick vi vidare och blev bjudna frappé på caféet. Efter det gick vi till Ilias och åt 4 mezedes; Tsaziki, bekri meze och nån till. Vi drack husets röda vin. Ilias bjöd på ouzo till Bert, jag ville inte ha. Gick hem och satt på balkongen och tittade på BBC och fick reda på att Reinfeldt blev vår nya stadsminister. Jag skrev och Bert läste Aftonbladet och sen läste jag också.

Tisdagen den 19 sept
Vi pratade med Ola och Anne Marie om bl.a. valet. Vi satt rätt länge och pratade med varandra. Bert döpte om Canary Street till Carnaby Street. Sen vi vilat gick vi ut på Carnaby Street och tittade i olika butiker. På ett ställe hittade vi en lite större axelväska, än den jag hade tidigare för 12 €. Vi blev så småningom småhungriga och satte oss på en servering och delade en jättestor donut och drack varsitt glas mjölk. Så fortsatte vi att se oss omkring i butikerna. Det var inget mer, som intresserade oss.

Så småningom gick vi hem sen vi köpt vatten och en burk yoghurt. Gick ner till poolen och solade och badade cirka ½2. Åt varsin glass och gick så småningom upp och vilade.

Sen gick vi ut till gamla stan och tittade och sen ner till Kinarestaurangen på Bouboulinas. Bert ville ha rostade revben, men jag var inget vidare intresserad av kinamat, så han gav med sig och vi hamnade på Mummys Cooking som vanligt. Där satt redan Ola och Anne Marie. Vi hade rekommenderat stället till dem och de skulle just till att testa. Ilias flyttade ihop oss vid ett gemensamt bord. Eftersom vi ville ha mezedes alla, bestämde han att han skulle servera 7 olika rätter och att vi alla skulle smaka av dem. Så skulle vi ha vitt vin till maten. Bert beställde 1 liter husets vita och det gjorde Ola också. Då bestämde Ilias, att han skulle ta fram 1 liter först. Ville vi sen ha mera, skulle han ta en till.

Maten som serverades var som vanligt supergod och vi hade mycket trevligt tillsammans. Sen vi hade betalat notan, gick vi ner till baren på hotellet. Där beställde vi varsin Grand Marnier och Bert ville ha cappuccino och jag en frappé. Vi ville inte ha is till likören och servitören trodde väl att det gällde frappén också. Ingen is i den. Ola och Anne Marie ville ha Irish coffe. Där hade han glömt att hälla i whiskyn. Det var nog inte alla rätt i skallen på honom just då.

Vi hade träffat på ett par vid poolen på eftermiddagen. Hon var från Irland och han från Wales. Då hade Bert skojat med henne att han kanske var far till henne, eftersom han jobbade ett par omgångar på Irland i slutet på 70-talet. När vi kom till baren på kvällen, sa hon: Här kommer min pappa. Vi satt och skojade och skämtade med varandra och hade mycket trevligt. Så småningom gick vi upp och knöt oss.

Onsdagen den 20 sept
Ola och Anne Marie kom till frukosten, när vi var nästan färdiga, men vi flyttade ihop med dem och satt och pratade ett tag. Vi hade tänkt att gå till Abraham och bada, för Bert ville ha lever. Den var så god sist.

Men, det var rätt molnigt, så vi bestämde oss för att gå till Casa Romana, för förra året var det stängt för renovering fram till den 1 januari i år. Vi tittade i några butiker på vägen och letade oss dit. Det var fortfarande stängt, nu till slutet av 2006. Då vände vi och gick ner mot stan igen. Så började det regna så smått. Jag tittade i några tjusiga damaffärer och Bert letade efter ett brottarlinne. Det började regna mer, så vi gick in i saluhallen och tittade.

Vi började bli lite småsugna, så vi gick trots regnet över Frihetstorget ner till vårt café. De hade stora fyrkantiga parasoller, så vi trodde, att vi skulle klara oss för regnet där. Vi beställde 1 hawaipizza och varsin frappé. Då satte det igång att forsa ner. Himlen fullkomligt öppnade sig helt och så började det åska också.

Chris i ösregn och lånat paraply. Se hur vattnet rinner från markisen.

Vi satt där rätt länge tills vi var genomblöta på ryggen. Då betalade vi och gick in i paraplybutiken på andra sidan gatan och köpte varsitt paraply (obs damparaplyer). De kostade 6 € styck enligt prisuppgiften på dem, men eftersom det regnade, så fick vi betala 10 € för båda. Helt emot vad man kunde tro.

Glada i hågen gick vi hemåt. När vi kom så långt som ner mot hamnen, forsade regnvattnet ner på marken, så vi blev dyngsura om fötterna också. Jag i mina sandaler och Bert i sina reebookgympadojor. På "hamngatan" hade vattnet samlat sig i riktiga sjöar. Så bilisterna hade riktigt roligt, när de skulle köra igenom "pölarna". Vi köpte vatten på hörnet och gick sen sista biten hem. En bilist körde igenom en "sjö", så det skvätte upp på halva mig. Jag kunde lika gott ha gått ner i havet med kläderna på. Dagen efter sa jag till Chris på Edesma, att jag kunde inte bada i havet och jag kunde inte bada i poolen, men jag kunde bada på gatorna.

När vi kom upp på rummet slängde vi av oss kläderna och hängde upp dem. Min silverklocka som jag hade fått till 60-årspresent för 11 år sen hade tagit in vatten, så jag blev tvungen att lägga den på tork. Jag skrev ett tag, så la vi oss till ro, medan åskan gick och solen så småningom började skina. Då gick vi ut och köpte en 2-pak whisky till hemfärden.

På kvällen blev det Mummys Cooking igen. När vi just hade satt oss kom Ola och Anne Marie dit. Ilias ordnade, så att ett ungt par, "Romeo och Julia" fick flytta, så det blev plats till oss 4 vid bordet. Då kunde vi alltså sitta ihop. Vi beställde d.v.s. Ilias bestämde, vad vi skulle äta. Det blev 2 sorters köttgrytor och en enorm greksallad. De andra skulle ha vegetarisk mat. Så kom det en hel drös med norrmän. 2 personer fick sitta vid ett bord och 4 vid ett annat. Ola och Anne Marie hade rekommenderat Mummys Cooking till dem. De hade varit på Tarzan Beach på dan, när det regnade som värst. Där var det välkomstmöte för 150 finnar där, så alla fick tränga ihop sig. När de gick hem, hade de fått varsin Tarzan t-shirt i stället för de blöta kläderna.

Aftonen avslutades i baren på hotellet. Eftersom Ola och Anne Marie inte hade fått whisky i sin Irish Coffee dagen före, sa bartendern: Coffee without alcohol. Vi roade oss ordentligt tillsammans.

Torsdagen den 21 sept
Vi träffade kompisarna vid frukosten. De skulle ut till Tarzan Beach och vi till Plaza. På vägen dit gick vi Canari Street och där köpte jag ett svart linne med tryck: Armani Jeans. Den var riktigt snygg och skulle matcha min nya "Armaniklocka".

På Plaza solade vi först en bra stund. (Jag under ett parasoll), så blev det så varmt, så vi blev tvungna att hoppa i plurret. Det var ju förstås jätteskönt. Så solade vi igen och simmade bort mot Tarzan Beach och där fick vi syn på vännerna. Pratade lite med varandra. Ola tog ett foto av oss båda, när vi låg i vattnet och simmade. När vi torkat lite, gick jag upp till Abraham och beställde varsin portion lever igen. Den var stekt med lök och bacon och smakade förstås jättefint. Vi drack enbart vatten till detta. Det är ju Selma, som lagar maten, så jag berättade för henne hur gott vi tyckte det var.

Deniz, Selma och Abraham på vårt stamställe Plaza.


Och lille Volkan.

Så solade vi igen och badade. Det gick runt en liten thailändska och gav massage på stranden. Hon tog sig an en norsk Kosveteran, som senare berättade att hon varit på Kos 37 gånger och fått diplom, för att hon varit där så många gånger. Man får visst ett sånt, när man har varit där 25 gånger. Norska Kristin har också berättat att hon har fått ett sådant diplom. Anne Marie hade tagit massage av thailändskan 6 gånger och Ola hade tagit 3 under sin semester på 14 dagar.

Så småningom gick vi hem. Ola och Anne Marie skulle äta hos Josef på kvällen och vi gick till Mummys förstås. Där åt vi moussaka, för hade Birgitta sagt, att de hade stans bästa. När Ilias fick reda på att vi inte hade ätit det nån gång hos honom, sa han: Very strange. Den var jättegod förstås, men det blev lite stabbigt med varsin. Vi kunde ha delat på en och haft nåt annat lätt också. En flaska husets vita blev det också.

Sen gick vi ner till baren på hotellet, väntade ett tag och så kom våra vänner. Vi drack cappuccino och Grand Marnier och pratade massvis. De skulle åka hem på morgonen nästa dag och vi på kvällen.
Fredagen den 22 sept.
När vi nästan hade ätit färdigt, kom Ole och Anne Marie, så vi blev kvar och pratade igen, men vi ville ha rätt på om vi fick behålla rummet tills vi skulle resa. Så vi reste oss och lovade att komma och säga adjö innan de åkte. Jo, vi fick behålla rummet. Det kostade 30 €, mot 20 förra året. Snacka om inflation. Gick upp och började packa och sen var det dags att säga adjö till de andra.

De satt klara vid barserveringen och vi slog oss ner och pratade lite igen. Strax innan deras buss kom, sa vi adjö till varann med förhoppningen att vi skulle träffas på hotellet nästa år igen. Vi lovade att hålla kontakt lite då och då per e-mejl. Så fortsatte vi att packa och gick sen ut på stan till Avantage, där Dimitris var ensam. Birgitta var hos doktorn för nån provtagning och skulle komma lite senare. Vi lovade att komma tillbaka, men det blev inte så. Dagen före hade vi varit där och träffat Birgittas mamma Britta. Då berättade Birgitta, att de skulle vara i affären till klockan 13 och sen skulle de på bröllop. Det var Dimitris bror som skulle gifta sig.

Vi gick till saluhallen och inhandlade lite kryddor där. Den här dan lagade vi oss upp en sista gång till Gamla Stan och sa adjö till Nevin. Jag lovade att hälsa till Nittan. Så hittade Bert ett snyggt armband äntligen hos Venus, där vi varit flera gånger, utan att få napp. De hade vissa saker till ½ pris och vi fick hjälp av en av ägarna, som faktiskt själv hade ett sådant armband på sig. 35 € blev det på rea.

Sen gick vi ner till vårt café och delade på en tårtbit och drack varsin frappé. Adjö där också. Sen gick vi hem till poolen och solade och badade. Packade färdigt och duschade. Gick vidare upp till Ilias och åt becri meze och stuffed paprika. Drack vatten till. Så sa vi adjö och då gick Ilias ut i köket och hämtade en liten söt flaska Ouzo och gav oss. Sa även adjö till vår hovleverantör av vatten vid fontänen och gick hem. Hämtade ut våra värdesaker och lämnade nyckeln. Så gick vi upp på rummet och vilade tills det var dags för att gå ner och invänta bussen.

Bussen kom mycket senare än väntat. Vi fick åka ett varv kring Tingaki igen och hämta upp folk på vägen. Bussen var en halv timma försenad till flygplatsen. Vi fick trängas med folk, som skulle resa till Finland, samtidigt, som det var en massa resenärer till Köpenhamn med Apollo. Uppe i vänthallen fick vi tag på ett par sittplatser och började vänta. Bert gick fram och skulle köpa nåt att dricka i en kiosk. När han stod där fick jag syn på Anna, som stod strax efter honom. Vi vinkade till varandra och Bert fick syn på henne också. Efter det var vi tillsammans ända tills vi gick ombord på planet.

Inte förrän på Kastrup, fick vi tag på varandra igen. Vi fick vänta rätt länge på våra bagage. Anna längst. Så vi blev försenade till tåget, som väl just hade gått. Det gick bara en gång i timmen på natten. Så småningom kom det och vi kom med. På färjan över Sundet tog Bert och jag varsin räkmacka och drack varsin öl. När vi kommit ner till gatan på Knutpunkten skiljdes vi åt och tog taxi hem var och en på sitt håll.
Kommentarer.
Vi två är båda 70 +, men trivs ändå på "ungdomsön" Kos. Att vi inte har några problem, kan väl tänkas av att vi inte åker på högsäsongen, då det är för varmt för oss och för att det finns många ungdomar där. Fastän vi är pensionärer räknar vi vår vistelse där och på andra ställen som semestrar. På semestrarna ska man vila ordentligt, därav alla sovpauser på dagarna också. Dessutom är vi inte nattmänniskor, utan brukar gå till sängs tidigt hemma också. Utelivet intresserar oss inte så mycket längre.

Den här gången blev det lite för lite av ruiner och sådant, men vi har ju sett dem förr. Jag saknar dem i alla fall.

Hälsningar till alla Greklandsfans från Gilla och Bert i Helsingborg.

 

Kos på Kalimera »
Fler resebrev från 2006 »






HEM

SÖK

FORUM

E-GUIDER

BOKA HOTELL

BOKA BÅTBILJETT

BOKA HYRBIL

© 1997-2020 Janne Eklund/Kalimera