Kreta i maj 2006
Vi landade på Chania och tog taxi till busshållplatsen och sen iväg till Heraklion. Efter lite letande hittade vi hotellet som jag förbokat via nätet. Nästa dag gick åt till Knossos och Arkeologiska museet. Vi köpte sen en biljett till Santorini och bokade ett rum för en natt. En eftermiddag på Santorini tycktes allt för lite. Det var det också, kan jag säga med facit i hand. Det är en väldigt vacker ö, fast inget jag direkt längtar tillbaka till.
Åter i Heraklion hyrde vi bil och det var det bästa jag någonsin
varit med om. Jag har alltid varit för feg för att köra
ensam, men Kenneth trodde att han skulle fixa det och det gjorde han också
med bravur. Eftersom ett av huvudmålen med resan var att besöka
arkeologiska platser så var första stopp Mallia. Vi fick köra
genom hela turistgehttot för att komma dit och då var det förstås
måndag hela dan och det var inte ens öppet. Tablå!
 |
|
Lassithiplatån. |
Vi vände kosan mot Lassithiplatån. Uppåt och uppåt igen i en lång serpentinväg, men väl värt varenda pirrande magkänsla. Däruppe skulle det finnas en massa väderkvarnar hade vi läst, men pyttsan - allt drivs numera med elektricitet. Det var i alla fall väldigt grönt och fint och verkade bördigt också. Vi stannade och åt en moussaka på en liten taverna och det kom att bli en av de bästa måltiderna på resan. Efter det gick turen till Zeus grotta, men efter att ha kämpat oss upp för berget, tyckte vi att 5 € var för häftigt att betala för att komma in. Vi hade då redan betalt 2 € för parkeringen, det enda stället parkeringen kostade nåt inklusive städerna. När det började lida mot kväll styrde vi kosan mot Agios Nikolaos och hittade en bergsby i närheten som heter Kritsa, där vi tog in för natten. En mysig liten by helt utan turister trodde vi för så kändes det, men efter att ha läst i guideboken visade det sig att det under högsäsongen gick busslaster dit bara för att uppleva det genuina Grekland. Nåja vi var nästan de enda turisterna där den kvällen i alla fall...
Tisdag morgon vände vi kosan mot sydost. Vi besökte ett gammalt kloster där munkarna under kriget hjälpt och gömt partisaner och allierade. Palmskogen i Vai fick också ett besök, fast det såg väldigt anlagt ut och inte ett dugg naturligt. Vattnet var klart och fint men kallt, högst arton grader. Framåt kvällen stannade vi i Kato Zakros en mycket mycket liten plats med 10-tal små hotell o tre-fyra tavernor. Av någon anledning kändes det inte turistanpassat fast det var det. Själva byn där grekerna bor, Zakros, ligger cirka en mil upp i bergen.
 |
|
Minnesmärke över partisaner. |
Ny dag, nya platser att besöka. Vägen från Kato Zakros
var den "värsta" på hela resan. Hårnålskurvor
i massor och det bar uppåt hela tiden. Hu, jag ryser fortfarande,
men utsikten var formidabel - åtminstone de stunder jag vågade
öppna ögonen. Är normalt inte höjdrädd, så
då kan ni tänka er. Till slut kom vi ner på kustvägen
och for genom bland annat Makrigialos och Ierapetra. På slingrande
vägar genom små pyttebyar sökte vi oss så sakta
norrut. Det kunde vara så att vägen till en by var "normal"
men genom byn var det rena kostigen. Jag antar att det berodde på
att det inte gick att göra vägen större inne i byn.
 |
|
Slingrande vägar. |
Efter att ha farit genom ett antal sådana byar stannade Kenneth plötsligt och vred sig av magkramper. Inget rum fanns att få i de närmaste byarna och jag som nu körde fick fortsätta till närmaste större stad, där vi tog in på första bästa ställe. Staden heter Myres och stället vi tog in på Pension Festos. Värdinnan där pratade bara grekiska men jag lyckades få henne att förstå att Kenneth behövde en läkare. Denne kom inom en halvtimme och tillsammans med värdinnans dotter och min gamla reseparlör lyckades vi förstå varandra. Recept skrevs ut och hämtades av dottern. Efter ytterligare diskussioner per telefon med doktorn beslöt vi att ta taxi till Heraklion för att uppsöka sjukhuset där. Det var en akutmottagning med 50 personer före oss, men efter två timmar fick Kenneth komma in. De frågade efter namn och födelsenummer, men kollade inte alls på det blå kortet från försäkringskassan. Tabletter att ta var sjätte timma hjälpte i just sex timmar men inte mer. Vi låg över i Heraklion och tog taxi tillbaka till Myres dagen efter för att hämta bilen. I närheten finns den gamla utgrävningen från Festos och vi var där uppe och tittade. Kom av en händelse att stå i närheten av en turistgrupp med en enastående grekisk guide så vi fick veta mer än bara torra fakta från guideboken.
Därefter for vi till en liten kustby vid namn Kokinos Pyrgos, som ännu inte upptäckts av charterbolagen. Vi ska tipsa Apollo och begära hittelön. Det fanns tre hotell varav ett i närmast lyxklass, två supermarkets och fyra tavernor varav inte en enda var öppen. Kenneth kunde inte äta något och min diet blev också rätt spartansk. Eller vad säger ni om konserverad moussaka. Värmd i solen. Hotellet låg 200 meter från havet så jag tillbringade mycket tid där och Kenneth låg i sängen och mådde dåligt. Stackarn! En av dagarna här skulle vi köra till närmaste by för att få nåt att äta - åtminstone jag. Men icke då, batteriet var stendött!!!! Med hjälp av hotellvärden fick vi tag i en bilmekaniker som kom med startkablar och fick igång det. Han sa att batteriet var så uselt att han tyckte vi skulle ringa uthyrningsfirman och få ett nytt. Han ringde och det tog nog skruv för de lovade att komma. Det tog några timmar men se då kom det en "akutbil" med ett nytt batteri. Då hade jag redan tröstat min mage med en youghurt så det blev inget restaurangbesök den dan.
 |
|
Kokinos Pyrgos - utsikt från balkongen. |
För att inte vara för långt från ett sjukhus åkte vi norrut och hamnade i Georgiopolis. Det är visserligen en turistort, men vi hamnade på ett väldigt trevligt hotell och gjorde bland annat en utflykt till Rethymnon. OCH det kan man ju kalla turistort, usch och fy. Vi körde därifrån fortast möjligt och njöt av lugnet i Georgopolis.
De tre sista dagarna bodde vi i Chania på ett av Ifigenias hotell i gamla stan. Vi hade stor balkong och utsikt över hamnen. Det fanns ett fullt utrustat kök att använda och priset var bara 35€ vilket var vad vi betalade i snitt för de andra ställena. Utflykterna dessa dagar var till tyska krigskyrkogården i Maleme och sen vidare mot väst och sydväst. Tyvärr blev det ingen rundtur eftersom ett vägarbete satte stopp för vidare framfart. Det blev samma väg tillbaka men det gjorde inget för det var väldigt vackert där.
På tisdagen for vi mot Samariaravinen, dock hade jag lagt in mitt veto mot att gå den. Tyckte att det var för snart efter Kenneths sjukdom. Det retar honom väldigt men hälsan går ju före. Detta var nog en av de vackraste vägarna vi var på. Svårt att beskriva, men mycket höga berg och djupa dalar var det. På hemvägen hittade vi en genväg till Chania. Ja och vad tror ni .. just där höll de på att bygga om vägen så på ena sidan stod caterpillar och på andra låg kilometervis med grus till den nya vägen. Det gick en bit i taget och när vi så kommit undan vägbygget hade berget rasat över hela vår väghalva.
Vi såg flera minnesmärken över partisaner, stupade under andra världskriget. De använde denna väg för att komma till södra Kreta och eventuell räddning från tyskarna.
 |
|
Krigskyrkogården i Souda. |
Sista dagen randades och vi for ut på Akrotiri, halvön utanför Chania där flygplatsen ligger. Här besökte vi en annan krigskyrkogård, denna gång för de allierade. Den ligger mycket vackert vid Soudabukten. I närheten finns en militärbas och ett antal krigsflygplan flög över oss denna förmiddag. När vi kom hem förstod vi att det berodde på flygplanskrocken dagen innan mellan ett turkiskt och ett grekiskt plan. Vi körde lite runt och tittade på halvön och avslutade semestern med lunch på en mysig taverna, som påstods ägas av en danska sen 1979. God och billig mat var det i vilket fall, och det var inte fallet överallt. Sterling tog oss hem med bara en halvtimmes försening och vi var jättenöjda med denna semester och att allt gått bra till slut.
 |
|
Hälsningar från Cia och Kenneth. |