Öluffa i Grekland. Del 7. Naxos & Santorini.

En dag tog vi en ridtur på 3 timmar, det var trevligt då vi inte ridigt många gånger i våra liv. Vi red på vägen, mellan odlingsfälten, i vattnet och på stranden. Verkligen en upplevelse, men dumma som vi var gjorde vi det på förmiddagen när solen står som högst. Jag skulle rekommendera att göra det i solnedgången i stället då det blivit lite svalare (45 Euro/pers).

På Naxos njöt vi för övrigt av att bara vara, äta gott på EastWest, Picasso och Susanna, och titta på fotboll. Trots att vi tidigare bestämt oss för att inte besöka ön i år, kunde vi inte rå för att våra steg styrdes dit igen. När man inte hår så många grejer att se och göra, när man känner stan, ja då finns det mycket utrymme och tid för att bara njuta och inte göra någonting alls. Det behövdes efter så mycket flyttande från ö till ö.

Plaka beach, Naxos.

Plaka beach, Naxos.

Santorini

Det var med sorg som vi klev på BlueStar som skulle ta oss till Santorini. Det är aldrig kul när man åker mot sin slut destination, trots att vi hade två nätter kvar. Vi fick napp på Hotel Poseidon precis vid stranden och strandpromenaden. Rum med havsutsikt och balkong, samt en liten pool för endast 35 Euro.

Vi badade på Kamaristranden en stund, njöt av det nu uppvärmda vattnet och guppade i vågorna som mjukt rullade in. På kvällen hyrde vi en AVT50cc som kostade 60 Euro för två dagar (tänk 150cc på Naxos för 16 Euro, vilken skillnad!), nu förstår vi varför uthyraren på Naxos skrattade när vi frågade efter lägre pris om vi hyrde den några dagar till. Här på Santorini tog de det dubbla för en dags hyra. Väl uppe i Fira kändes det som att vi hittat hem, vi åt uppe på resturangen vid linbanan, maten var utsökt. En dam ramlade i trappan och slog i huvudet, blodet rann och allt blev väldigt stimmigt, som tur var gick det bra med damen. Efter det köpte Sebban en klocka, dyr men snygg och framför allt ett fint minne från vår sagoö. Vi avslutade kvällen på vår favoritbar Francos, där vi satt och njöt av lugnet och den klassiska musiken.

Ac:n var kass, vi badade i svett hela natten och tackade Gud för att det bara var en natt kvar på pensionatet. Denna dag var det Red beach efter starka rekommendationer som gällde, väl framme köpte vi lite frukt och började gå mot stranden. Visst såg det häftigt ut, men efter att ha varit på Milos är det svårt att bli imponerad. Stranden var inget speciellt, inte heller vattnet, så vi åt vår frukt och åkte sedan tillbaka till Kamari som vi fann mer i vår smak. Åt våffla till lunch med fruktsallad på, gott men dyrt.

På kvällen bar det av till Oia för att titta på den omtalade solnedgången. Vi var ute i god tid, och njöt av utsikten längs vägen. Väl framme strosade vi omkring i byn och myste av denna lilla fantasiby som i all sin färgprakt balanserar längs klippkanten. Klockan började närma sig åtta och mer och mer folk strömmade in, vi satte oss på Kastro och tog varsin milkshake och fruktsallad. Där inväntade vi solnedgången som var på väg ner i havet framför oss. Vi visste att det var mycket folk som tittade, men att det var så här hade vi aldrig kunnat drömma om.

När solen gick ner började en kille spela trumpet, varenda kvadratcentimeter var upptagen av folk, och romantiken flödade runt omkring oss. När solen gått ner lyste Fira vackert och lockande, jag mådde dåligt så vi åkte mot Fira. Där åt vi på Renässans resturang, och avslutade även denna kväll på Francos. Det var med bedrövelse som vi åkte hemåt mot Kamari, och när nattlivet precis började i Fira kom vi hem till ett tyst och sovande Kamari.

På morgonen tog vi en sista stund nere på stranden, innan vi blev körda till flygplatsen. Vi hade hoppats på att Apollo skulle ringa och meddela att flyget var lika mycket försenat som förra året. En dag till hade varit guld värt. Ingen ringde och väl på flygplatsen satte vi oss ute för att invänta vårt något försenade plan. Det kändes som en evighet sedan vi för första gången landsteg på Folegandros där vi med spänning och förväntan insåg att vi hade hela 4 veckor i arkipelagen att se fram emot. Vi hade fönsterplats igen och så fort jag kände planet lyfta från marken saknade jag redan Grekland.

Oia, Santorini.

Nästa gång får det bli en annan ögrupp, men Folegandros och Mykonos kommer alltid att ha en kär plats i mitt hjärta, och jag vet att jag om inte allt för lång tid kommer att återvända till dessa pärlor. Santorini kommer för oss dock alltid vara en given destination där vi börjar och avslutar våra luffar i Kykladerna.

Hälsningar Alexandra & Sebastian

Naxos på Kalimera » | Santorini på Kalimera »

Börja om »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera